Att vi nu råka ha ett eget mobilt sågverk hjälpte mej lite på traven att nå mitt tänkta mål. Men, samma sak gäller där. Man brukar såga med fibrerna inte mot. Det fanns inga garantier på att det skulle funka men vi var tvungna att testa. Och ja glädjen var stor när vi upptäckte att det gick utomordentligt bra. Vi sågade ut 4 bitar av den tänkta biten sen ytterligare 4 bitar av en ännu större bit, en bit som hade två kärnor som jag har andra tankar och planer om.
Jag tog med mej bitarna till verkstan och gjorde ett halvhjärtat försök med att bränna på det. Jag tänkte att svarta nattduksbord skulle kunna vara snyggt. När jag kom halvvägs tänkte jag. Vad fan gör du? Alltså trädet var så otroligt vackert i sin livfullhet och det tog jag bort. Vad tänkte jag på? Nä jag ombestämde mej där och då. Trädets naturlighet skulle bevaras. Jag ruggade till ytan. Inte helt slätt jag ville ha livet kvar och herregud vilket smart drag det var.
Jag oljade in det rikligt och det blev bara vackrare och vackrare. Och jag bara njöt av min klokhet ;)
Konsolerna borrades upp på min vackra tegelvägg i sovrummet och när jag la på mina ekskivor så började jag nästan lipa. Det var så tillfredställelse och en sån lycka. Ingen i hela världen har sånna nattduksbord som jag har och ingen kommer nånsin att få det. Dessa är unika och affektionsvärde är enormt högt.
Farsan höll med, han hade inte trott på min idé. Han kunde liksom inte se det framför sej,
Men när han såg det på plats sa han till och med att mitt sovrum skulle passat i en heminredningstidning. Jag flinade åt honom och frågade hur många sånna tidningar han hade läst i sina dagar ;) han flinade han med och sa eh du fattar.
Och ja, jag fattade.
Nu återstår bara att måla konsolerna i tegelfärg. Och köpa nya lampor som ska fästats på sänggaveln. Sen ska jag bara njuta av det rum jag skapat.
Japp jag är stolt, så stolt.
Jockarp.
Snyggt!
SvaraRadera