3000……

Mitt första inlägg. 21 dagar
Innan Mollie föddes.

Detta är mitt 3000:e inlägg i den här bloggen. Det är ganska sjukt faktiskt. Det betyder att om jag hade skrivit varje dag så skulle det blivit över 8 år. Så är det ju inte. För Bloggen har jag haft i 12 år. Jag har alltså slöat nästa 4 av dessa 12 år ;)

Men den har fyllt sin funktion. Jag har skrivit när jag velat, när jag behövt och när jag haft något att dela. Alla som följt mej dessa år vet att det började svajigt i en enorm rädsla. Eller nä. Snarare i ren skräck. Att bli övergiven av någon som man älskar. Att föda ett barn, alla oro och ånger det bar med sej.

Jag har fortsatt att skriva för att bearbeta när det varit svårt. Jag har skrivit när jag mått bra för att dokumentera livet så att Mollie ska få ta del av detta en dag. Jag har skrivit om mina hemligheter, min längtan och min smärta. Jag har skrivit om hopp om den eviga kärleken, min tro på att den finns där ute. Jag har skrivit om människor som funnits i mitt liv, människor som passerat, människor som gjort intryck och avtryck på mej. Jag har skrivit om misshandel om poliskontakter om rättegång. Om anmälning till socialen.

Jag har skrivit glatt om saker jag upplevt, kärleken till naturen, dess skiftningar. Min hembygd. Jag har skrivit om alla våra resor. Maratonlopp, mitt författarskap, bonde söker fru. Nattdagis. Bergsbestigning. Vasaloppet. Om sommarprat på radion. Jag har skrivit om alla mina projekt, min utveckling och äventyr. Jag har skrivit från mitt hjärta. Varje gång. 

Jag har skrivit om människor jag har sårat och om människor som inte behandla mej väl. Ibland har jag fått sura, provocerande och dödshotande kommentarer på bloggen. Jag har blivit hotad av advokater att bloggen ska stängas. Det har stått i tidningen om att min blogg och dess författare har förtalat folk.

Mm ett liv pågår har i vissa fall varit giftig. Pennan har vässats för att beskriva och i ord utrycka hur människor ibland behandlar varandra. Detta är stötande för människor som känner att pilen träffar mitt i prick.

Men Det bästa med min blogg det är att ingen någonsin kan säga att det som står i den är fel. För jag har utgått från jaget Leonora. Och det är ett ämne jag specialiserat mej i. Jag har utgått från mina känslor. Och hur jag har upplevt situationen. Hur andra ser på händelsen får dom skriva om i sina bloggar det bryr jag mej liksom inte så mycket om ;)

Om det blir 3000 inlägg till är skrivet i stjärnorna men jag kommer nog fortsätta att skiva ett tag till. Livet pågår ju och så länge det gör det så fortsätter jag.

Så grattis till oss alla, både till mej, till Mollie och till alla följare där ute som tycker att jag tillför, inspirerar och förgyller era liv med min vardag.

Grattis och tack.

3000…..

Jockarp.