Panama...

Vi missade tolvslaget med 13 minuter. Jag vaknade upp från min djupsömn och förstod med ens att någon skulle bli väldigt besviken när morgonen skulle gry.
Jag hade rätt. När vi vaknade berättade jag för Mollie att vi missat nedräkningen för det nya året. Hon började gråta och snyftade att det är ju ett helt år till nästa gång.
Ja jag är ledsen var det enda jag kunde komma med.
Hon hämtade sej som väl var snabbt. Inget vidare att börja det nya året i tårar.

Jag hoppade upp ur bingen och tog en morgonturen på övredäck. Snålt med folk vilket var skönt. I trettio minuter sprang jag på sen var jag trött i huvudet.

Land i sikter vid frukosten och det var Colon en stad i Panama. Det var vårt nästa mål.
Det var trångt i hamnen så vi stod på balkongen och kollade när det var dags att lägga till. Skickligt må jag säga. Han kan sitt jobb den käre kaptenen.

Vi skulle ge oss ut på en tur i kanot, men eftersom regnet öste ner ställdes tillställningen in. Lite småbesvikna lufsade vi i stället in i byn och shoppade lite.
Även denna staden var färgglad, det är något speciellt med länderna i dom här regionerna. Så mycket färg så mycket ljus och så mycket ljud. Det är liksom mycket av allt medans i Sverige är det lite mer lagom.

Hem igen och vi tittade på regnet från balkongen, jag läste bok och Mollie löste sudoku och spelade nåt spel på paddan.

Jag samtalade med min fjälla som befinner sej hemma i Sverige. Märklig värld ändå. Hon hemma i mörka Sverige och jag i Karibien och ändå kan vi se och höra varandra.
Att jag inte kunde röra henne smärtade dock.

Middag för oss och Mollie kände sej ur form så för dagen hoppade vi över efterrätten.
Vi gick ut på däck och strosade en sväng, hon blev snabbt bättre och när båten lämnade hamn stod vi på arenan och lirade lite boll med varandra.

Nu vidare mot Costa Rica.

Jockarp.