Kyligt....

Kyliga....

Trots en helg som innefattade tolvtimmarspass arbetspass i vedsvängen så har jag fått ut väldigt mycket mer än bara jobb.
När jag kom upp på gården på fredagseftermiddagen efter avslutat arbete så stod hon där. Hon som fått mej på fall.
Det var ett glatt återseende. I samma veva kom Mollie hem från plugget. Hela ligan samlad alltså.

Mollie skulle på hundpromenad och jag och min kära dam tog oss ut på stigarna på berget. En löptur innan middagen var ett helt perfekt upplägg.
Att vädret bjöd på allt annan än den gråa massan som oftast visas upp här just nu var helt galet ljuvligt. Solen lös och himlen var blå. Stigarna var mjuka och vi tog det precis så där lagom lugnt. Ibland stannade vi och kramades innan vi fortsatte på vår väg.
Jag var väldigt lycklig.

Hem och köket togs i beslag. Ska det lagas mat från västkusten så får östkusten ta ett litet lagom steg bakåt.
Middagen bestod av skaldjursrisotto och det kan vara det godaste som nånsin lagats i det Månsagårdska köket :)

Lördag morgon och klockan ringde fem, gaa. Att gå upp då kan vara lite småsegt och att behöva gå upp när det ligger en fager kvinna bredvid är rena tortyren. Men upp kom jag och arbete i vedsvängen sattes igång.

Under eftermiddagen var det dags att ta tag i utmaningen. Kallbad stod på agendan. Det blåste kallt och det var väldigt kyligt i vattnet, men i plurret kom jag och det som förste man. Jag var mäkta imponerad av mej själv. Januaridoppet är därmed avklarat.
I ett lyckorus efter badet körde vi och hämtade upp myset som varit hos en kompis och sen for vi hem. Middag i form av skaldjursoppa lagades. Och även över det var jag imponerad. Så vansinnigt gott.

Vi parkerade oss efter soppintaget i soffan och där låg vi och pratade om sommaren och drömde oss i väg på äventyr. Mollie hade hundmys i soffan efter att hon lirat nåt spel med en röd panda. Livet är väldigt vänligt mot mej just nu jag njöt av precis allt jag såg och kände.

Mysarna.....

Jockarp.