Återställa....

Dagens polare...

Vilodag jo tjena.
Klockan sex hörde jag det första fnittret från vardagsrummet. Jag hade under småtimmarna lämnat madrassen på golvet för att lägga mej mjukt i min sköna säng.

En, två, tre ja sen var alla vakna.
Jag var inte pigg men jag kände en väldig glädje. Att ha hemmet fullt av små liv kan få vem som helt på gott humör.
Kaffet sattes på och önskan på frukost blev, mannagrynsgröt och pannkakor. Självklart levererades båda.
Vi åt gemensamt och det pratades om den föregående kvällen. Väldigt mysigt.

Jag tog tag i disk och fortsatte att försöka återskapa vårt hem till ett hem igen, inte en campinplats ;)
Kidsen lekte kurragömma och ett par olyckar skedde. En olyckskorp fick först en dörr i huvudet för att i nästa stund glatta på golvet och dra nosen rakt i parketten. Dom andra visade på empati och hjälpte till med att kyla skadorna. Upp på benen igen och ut.

När alla barn lämnat byn gick vi upp på undantaget, jag och Mollie hjälp min mor att städa. Det är roligare när man är fler och har man ett par pigga kamphundar runt benen så förgylls det än mer.
Efter buset med dammsugare och mopp fikade vi och efter det hällde vi oss på soffan en stund. Mollie somnade men jag förblev vaken. Jag hade ett hem till som behövdes en uppfräschning. Så blev det. Dammsug och tvättning av golv även i palatset.
Jag lagade middag och vi åt den till det gamla programmet hipp hipp. Mollie älskar verkligen Tiffany Persson :)

Jag pratade över nätet med henne, hon den där personen som just nu får mej att må illa av längtan.
Nu har vi varit i från varandra i tre veckor och vi har det jobbigt båda två. Jag försöker se på saken på ett positivt sätt. - Att vi toklängtar efter varandra är ju ändå något väldigt vackert. Och jag är glad över att jag känner så starkt, även om det svider.

Nu äntligen börjar hennes färd hem och i morgon ses vi.

Jockarp.