Kennet....

Dessa mornar....

En löptur efter för lite sömn efter nattjänst. Det piggade onekligen upp. Berget var fint, kyligt men solen lyste på hela min tur, vattnet polar för fullt i bäckarna och fjärilarna lekte i solen. Tussilago i vägkanten lyste gul och vitsipporna samlar kraft i små öar inne i backen. Naturen vilar inte och inte jag heller ;) 15 kilometer blev det och jag var rysligt pigg när jag kom hem.

En kopp kaffe vältes ner bums i söderläge, det fanns inte mycket som plågade mej just då. Ja det skulle vara längtan efter bönan som jag levt sambolivet med den senaste tiden då. Men den där längtan måste jag hanterar annars kommer det slutligen att äta upp mej. Så just dom känslorna tryckte jag bort och njöt av livet.

Mollie kom hem och vi tog tag i städningen, hon hjälpte mej med dammsugaren. Jag älskar när hon kommer och vill vara med. Hon fortsatte på samma bana, hon skulle laga middagen för dagen.
Jag flinade och frågade vad som stod på menyn. Korv och makaroner. Mums, helt klart en favorit.
Hon skar korven och slängde smör i pannan, korven i. Hon fortsatte med att koka vatten, makaronerna i och korven vändes. Hon dukade, sen var det klart. Full rulle alltså.
Efter maten fixade hon med disken, så den slapp jag undan för dagen. Lyxigt värre.

Ja nu så är han då äntligen född vår nya familjemedlem. Kennet den nya stjärnan som kommer flytta in till oss i halva Maj. Vår familj kommer förändras och det känns fint, vi är redo för lillen både Mollie och jag. Jag tror nästan att jag längtar mer än Mollie just nu.

Kennet....

Jockarp.