Förberedelserna....

En ko på kakelugnen och en gris på garderoben.

Jag har inte sett slutet på detta än ;)

En vaken natt med arbete, jag var givetvis toktrött när jag la huvudet på kudde halv sju på morgonen. Jag räknade med få timmars sömn min vana trogen.

När jag slog upp min grönbruna ögon och kollade på uret visade hon 11:45, herregud var det sant. Jag var nöjd över antalet timmar.
Jag lät en kopp svart rinna ner. Jag satt i soffan och kände mej ledsen, låg. Det fanns absolut ingen anledning till det men jag kunde inte svälja ner det.
Genom åren har jag lärt mej vad som kan få mej att må bättre. Så ja, löparskorna snörades på fötterna och jag begav mej ut.
Vinden har varit obefintlig i några dagar men nu kände jag åter kraften i den motiga vinden på min väg. Jag fick trycka på lite extra men det skadade mej inte.

Efter sex kilometer stod jag åter hemma på den Månsagårdska gårdsplanen och drog in doften av ensilage och häst.
Jag kostade på mej ett leende över tankarna om hur fantastiskt mitt liv faktiskt är.
Den låga Leonora var som vinden bortblåst och livet var sådär bra igen.

Myset kom hem från plugget med taxin och vi började pimpa huset med rekvisita till den kommande festen.
Temat är tydligen djur, så kor, hästar, kaniner och kycklingar sattes upp lite överallt i huset. Jag kramade min kreativa tös och frågade om hon var redo för att fixa med efterrätten. Det var hon, i alla fall när skålarna efter Nutella semifreedo smeten skulle slickas. Jag flinade och låssasboxade henne på axeln och tackade för hjälpen med kakan ;) Hon flinade åt mej med slickepotten i högsta hugg.

Jag tog en sväng med dammsugaren och även vid den övningen höll lilla fröken Vilhelmsson sej på betryggande avstånd. Det är minsann ingen konst att bjuda in till fest när man inte behöver göra "måstena"

Jag fortsatte med middagen, kyckling med grön curry och ris stod på menyn.
Lite häng i soffan hann vi med innan det åter var dags för mej att angripa vedpinnar, flis och bark. Mollie flyttade in på undantaget och var nöjd med det ;)

Jo jag tackat jag...

Jockarp.