Sött och salt-rädsla och oro....

Det tar sej ;)

Efter midsommar har jag hållit mej ledig från ordinarie arbetssysslor och i stället lagt lite krut på altanbygget.
Jag har fått fin hjälp av min far och fröken Särbo. Arbetet har fortskridit bra, det återstår förvisso en del och tanken är att ett spabad ska på plats. Tydligen är väntetiden runt en månad och det berodde även det på viruset som härjar på vår jord. Måtte det försvinna. Viruset alltså.

Mollie har haft turen att dessa varma soliga dagar kunnat följa med en klasskompis till stranden. Det har varit skönt för oss båda, jag slapp det dåliga samvetet för att jag försummar min dotter på grund av ett altanbygge och hon har haft det superskoj vid havet.

Vi har tagit oss till sjön ett par kvällar, dit där även hundarna är välkomna. Kennet simmade en bit men jag vet inte riktigt om han gillade det. Han satt i min famn inlindad i en handduk och huttrade efter han kommit upp igen ;)
Vi har även varit på veterinärkliniken för han har fått eksem på sin lilla mage. Kortison ordinerades ett par dagar och vi fick med oss ett schampo hem som han ska använda ett par gånger i veckan. Han fick badförbud i sjön tillsvidare.

Det var dejtdags med fröken särbo, det var längesen jag fick njuta av enbart henne så jag tog med henne på en tio-rätters middag på Österslövsbyakrog. En fantastiskt upplevelse från start till mål. Fantastiskt god mat och lugn skön miljö.
Att sitta och samtala med henne i fyra timmar hör verkligen inte till min vardag precis ;) det är alltid något som kommer i mellan.

Gällande mat ja. För att skämma bort mej mer än vad hon redan gör så beslutade sej fröken särbo för att laga en tre-rätters middag till mej. Jag fick tårar i ögonen av tacksamhet. Jag är väldigt ovan över dessa gester och sällan eller aldrig kommer jag till ett dukat bord i mitt eget hem.

Att jag reagerade så känslomässigt av tacksamhet över middagen beror kanske inte endast på att hon skämmer bort mej och att jag känner mej enormt älskad. Jag tror även att det beror på att jag hittade en knöl i mitt ena bröst för ett tag sen, knölen undersöktes av läkare och nu väntar jag på en remis till mammografi.
Livet är skört och jag är väldigt rädd just nu.
Rädd för att min kropp inte är okej. Rädd för Mollie. Hon är alldeles för liten för att behöva gå igenom en massa hemskheter.
Jag vet att jag inte ska måla fan på väggen men det är svårt just nu. Och självklart förändras man. Oro, rädsla och mitt i allt det en enorm tacksamhet för allt fint som finns i mitt liv.

Dom två <3

Jockarp.