Mycket känslor....

Just nu saknar jag min sk fru väldigt mycket.......

Efter jag läst alla messen mellan henne och mej i hennes telefon igår kväll så kan jag bara konstatera att även om hon gjort mej så illa man kan göra en annan människa och även om hon väljer att inte se det idag så har vi haft många fina dagar och vi har gått igenom så mycket fint tillsammans.

Så en del av mitt hjärta kommer för alltid tillhöra henne....


Nu lämnar vi Jockarp.

Mobiltelefon...

Mailade med en person häromdagen som skrev några rader som var väldigt intressanta och tänkvärda. Några rader som fått mej att fundera en hel del, de var lätta ord men svåra meningar.
Hade jag bara kunnat så hade jag gärna levt efter de.
Men kanske en dag. Kanske.
Dessa rader var det som fått min hjärna till att snurra till ordentligt..
Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.
Mmm dom orden kan man fundera på ett tag.

Myset var på sitt första kompiskalas igår.
Det var ett års kalas och det bjöds på smörgåstårta och andra godsaker, de var roligt att träffa alla gamla kompisar om än att ljudnivån var ganska hög.
Jag tror det var tolv barn och sen två föräldrar till dom flesta så det var en rejäl hög med människor så de var väl inte så konstigt att de blev en livlig tillställning.
På vägen hem körde vi inom en annan vän, vi behövde smida planer till dagens utflykt, det bjöds på kaffe och mys i soffan.

Ja dagens äventyr blev skånesdjurpark, vi har ju årskort där så de ska ju utnyttjas.
Vi hade korv med oss som vi grillade, de var en toppen dag med underbart väder.
När vi skulle hem och jag rotade i väskan efter bilnyckeln så hittade jag en mobiltelefon där, gissa vem de var?
Jodå de var min sk frus gamla mobil, var vid man kunde läsa en hel del medelande som både tagits emot och skickats mellan hennes och hennes "nya" dam, där ser man.
Får ju säga att de var tur att inte polisen fått nys om den telefonen för det betydligt mer icke rumsrena bilder i den än vad de var i min.
Min vän som var med mej i bilen hade och göra halva vägen hem med att läsa mess och titta på bilder.
Jag undrar just om jag ska lägga den till högen av hennes andra grejer eller helt enkelt spara den som ett minne.
Får fundera på de.

Vad de gäller tv och mat så har jag alltid varit väldigt anti till att ha tv apparaten på när man äter middag, jag tycker att man ska sitta ner vid matbordet och samtal med varandra över en delikat måltid.
En annan anledning till att tv skrället ska vara avstängd när man äter är just reklamen.
En produkt de görs mycket reklam för är ett medel som heter Ac3, det är emot analklåda och hemmorojder, ja de är ju jättebra att de finns och det är ju jättebra att de görs reklam för det så att människor med dessa problem kan få hjälp med sina besvär.
Men att sitta och trycka i sej en god middag och höra om dessa besvär får till och med min icke kvackelmagiga mage att känna ett visst motstånd till att ta emot födan.
Näpp tv kommer för all framtid vara avstängd när mat ska intas i detta hem.

Jockarp.

Lördagsutflykt....

Rörlig..

I går var vi då och skulle kolla in lite nya fräscha bilar igen, de fanns lite allt möjligt trevligt att titta på, vi hade planen ganska klar, det var problemet.
Just den kärran vi var mest intresserade av hade dom klart inte hemma, jag undrar nu, varför skickar man ut ett annonsblad om visning på vissa modeller och sen har dom inte bilskrället hemma så man kan titta på den. Morr.



Denna skulle väl kunna klä oss :)

 Istället fick vi hoppa in i vår egen lilla bil och fortsätta färden söder över, vi skulle ner till dom söta damerna i Lund på middag, en flygande Jakob var utlovad och den var verkligen smaklig.
Det är alltid roligt och ses man blir glad och lycklig av att se dom nygifta lyckliga, visst de är ju med en viss avundsjuka, men jag försöker att inte tänka så och i stället glädjas åt att de finns par som faktiskt klarar av denna stora känslomässiga resa som de faktiskt är när man gifter sej.
Och jag vet ju att de finns många människor som är fruktansvärt avundsjuka på mej för att jag fått min lilla guldklimp och de med all rätt ;)

Sen bar det av ännu lite mer söder över, nu skulle stora staden Malmö intas, de var stort kalas på gång.
Vi kom tidigt och vi åkte ganska tidigt, det var varmt och väldigt mycket folk, trevligt folk förvisso, men de är lite jobbigt för myset ibland med så många som vill vara nära henne.
Bilfärden gick ganska fort hem, jag har lovat mej själv att ta det lite lugnare i trafiken nu när man är mamma, men det är inte lätt när vägarna ligger öde.
På vägen ner var det mycket trafik och jag förundras över hur märkligt folk beter sej i trafiken, de kan ju finnas en anledning men jag undra vad den är, när man varje gång de kommer en skylt som varnar för fartkameror måste gå ner tio km under den utsatta hastighetsbegränsningen, vad är dom rädda för?

Idag var vi ute på berget redan vid åtta snåret och de så ut så här :)

Sköt att slippa knuffa på vagnen.

Inga ord behövs.

Det är fina dagar nu och de ser ut som de ska hålla i sej ett bra tag till, Nu ska de ut och njutas igen....

Jockarp.

Bönder, skratt och ormar.....

Så grant....

Ja då kom så våra nya kompisar dom var så fina dom blänkte så man kunde nästan spegla sej i dom.
Vi startade upp tvättmaskinen utan tvätt i för att tvätta ur trumman, de luktade nytt.
Den var frontmatad så man såg när maskinen fylldes med vatten, eftersom jag har haft en toppmatad maskin dom senaste åren så tyckte jag de var spännande, jag hade glömt bort att de fanns såna maskiner som man kunde följa tvätten och de var som att komma tillbaka i tiden till man var en liten tjej och satt och kollade på tvättmaskinstrumman som åkte varv på varv med tvätt i.
Vilken nostalgi.
Jag förundrades över att så gamla minnen kan göra sej påmind och ge ett så starkt intryck på en så här långt senare i livet.
Vilket också gör mej lite illa till mods för kan man ha/få så starka minnensbilder av ens barndom av en tvättmaskin som fanns i ens liv för kanske 25-30 år sen hur ska de då bli med alla dom minnen jag har med min sk fru?

Det här med att mogna och bli en tryggare individ när man blivit mor det stämmer nog.
Jag har alltid varit vansinnigt rädd på gränsen till hysterisk vad det gäller det här med ormar.
Jag vet en gång när jag satt på kontorsstolen här hemma och hux fux sa min sk fru ORM, jag kommer inte ihåg varför hon sa de, men jag vet att jag fick panik av att bara höra ordet. Jag hoppade upp och paniken lös i mina ögon.
Hon tyckte de var hur kul som helst, jag gjorde de inte, inte då iallafall, efteråt har vi  skrattat många gånger åt de som hände.
Iallafall så tror jag att de har hänt något med mej sen jag blev mor, för nu kan jag gå förbi ormar till höger och vänster utan att skita knäck, ja jag har ju inte sett jättemånga men jag såg en kopparorm och den gick jag bara förbi som om inget hade hänt.
Kan min ormfobi vara botad? (hoppas de)

Vad de gäller myset så tror jag hon har kommit in i en ny fas, den fasen när hon tycker att sömn är överreklamerat och att hon inte längre behöver det.
De blir nu bara ca fem timmar per natt och lite då och då på dagen.
Att ändra sej från att då ha behövt en väldig massa timmars sömn, till nu dessa futtiga på bara ett par dagar gör mej fundersam.
Har denna lilla damen blivit så stor så snabbt eller vad är det som händer.

Hon fick ett skrattanfall som inte var av denna värld, hon är så otroligt söt när hon skratta så man vet inte vad man ska ta sej till. Man rycks med och man skrattar med henne vilket gör att hon bara ökar och ökar.
Jag önskar då att jag hade haft någon att dela de med, att dela dessa fina stunder som jag har med min dotter, att andra människor skulle få vara med och uppleva och se hur bedårande söt, vacker, underbar och lätt älskad min dotter är.
Men nu har jag inte de.
Så jag får helt enkelt försöka att njuta själv av detta lilla fantastiska underverk som hon ju trots allt är.

Nu har äntligen bönnerna dragit igång, detta underbara program på tv 4, och i år är det extra spännande.
I år ska de vara med en kille som kommer här i från som jag red i hop med på ponny tiden, inte nog med det, de ska ju vara med en flata med, sanslöst roligt.
Jag kommer nog att följa programmet, men de hade ju varit roligare om dom båda kom med.

Nu ska vi iväg och kolla på en ny bil och lite andra äventyr, håll i hatten...

Sämre utsikt kan man ha...

Jockarp.

Tåflörtning...

Smygreklam ;)

Eftersom myset sov när vi hade hovslagaren här så räknade jag med att hon inte ville sova i vagnen när vi skulle upp på berget, så jag kopplade på sittdelen på vagnen istället, så hon skulle kunna kika lite.
De var en trevlig upplevelse, men jag hade fel vad de gällde hennes sov vanor, hon slocknade och sov halva rundan.
När vi kom hem var de en lite solstråle som flög runt som en virvelvind i gåstolen och gjorde allt för att imponera på manfolket.
Vad de gäller socker avvänjningen så gick det bra när min vän åt negerbullar åt jag ett äpple och en banan, känns som vi är på banan igen :) En dag i taget, de har man ju fått lära sej att leva efter sen i September när mattan drogs undan vid mina fötter, så jag tror att vi ska överleva detta med.
Frukt är kanske godis ändå.

Vi blev intervjuade igår, äntligen har gayvärlden vaknat till liv och intresserat sej för detta vansinniga som vi varit med om på grund av lagarna vi har i Sverige.
Vi hade ett fint samtal det var en fantastisk människa i andra sidan luren och vi pratade i över två timmar, om allt som hänt mej och lite hur hans liv såg ut.
Han var en person som man trodde man känt hela livet, lättsnackad och dom rätta frågorna ställdes.
Samtalet började med den underbara solskenshistoria som det faktiskt har varit, jag berättade hur det var när vi träffades, de var underbart att resa tillbaka till den tiden, om än lite jobbigt, alla fina vackra minnen radades upp och de kändes som om man satt där igen och spelade poker och tåflörtade i timmar.
Man kände känslorna man hade då, osäker, rädd, nyfiken och upp över öronen tagen av den underbara skönhet man delade kudden med, när man vaknade dagen efter och såg en ängel sitta på sängkanten, med sin vita bomullsskjorta och håret så rufsigt och okammat.
När man vaknade upp till en känsla att detta ska vara livet ut, detta är kvinnan jag vill/ska/måste dela mitt liv med.
Så fel jag hade.

Jag förundras återigen över hur många människor det finns som faktiskt fått sina hjärtan krossade.
Även om jag vet att min kärlek till min sk fru var gedigen och att ingen kan ha känt samma känslor som jag i de fallet så är det likadant med sorgen, den sorgen jag har efter henne, de är min sorg, de finns ingen som kan förstå eller för den delen känna något liknande.
Den är helt enkelt min, bara min.

Jag hoppas iallafall nu att vi ska nå ut till hela den svenska gayvärlden med allt som hänt och hur tokigt de är med lagarna i sverige och de ska nog gå bra, för så stort är ju inte de land vi lever i.
För som jag sagt innan vill jag helst slippa läsa om att någon annan råkat ut för samma sak som jag, de önskar jag inte mina värsta ovänner.
Jag skickade över lite bilder de blev lite blandat, allt från bröllopsbilder till bilder på myset.
Dom får göra vad dom vill med dom, de är ju fina bilder och det är ju bilder från mitt liv, så de är ju inget jag skäms för.
Jag bad om att få läsa de som skrivs innan de går i tryck, jag vill ju helst kunna leva med de som skrivs om mej och framförallt ska Mollie kunna leva med de som skrivs om hennes mamma.

Myset var på ett märkligt humör igår, hon sov inte så mycket på eftermiddagen och jag försökte natta henne i flera timmar utan att lyckas, hon sov en stund sen vaknade hon.
Och när jag la henne i sängen så skrattade hon högt, det är inte ofta hon gör det, men det är underbart varje gång jag hör henne fnittra, så då triggar jag henne lite extra så jag får höra hennes skratt om och om igen, kanske inte så konstigt att hon inte somnar, men de är de ju värt.
Vi låg och små myste, nära nära varandra innan vi till slut somnade, hon på rygg och jag med min näsa mot hennes lilla rosiga kind.
En härlig avslutning på dagen eller en underbar början på en ny, jag vet inte så noga.

Jockarp.

Lillsnusaren...

Lättroad.

Igår var vi över på andra sidan berget hos en vän, och det var en jättemysig eftermiddag, myset var på gott humör, ja de var även vi vuxna.
Vi körde på en väg som går rakt över berget mellan dom två byarna, det var helt underbart att se de gröna vackra när vi gled i sakta tempo med grusade vägar under hjulen, jag tittade på min sovande dotter som hade ett avslappnat ansiktsuttryck hon såg lycklig ut, jag tittade ut igen och jag tror aldrig berget varit vackrare.
Just då mådde jag så bra att jag trodde att inget skulle kunna gunga min värld, de är härliga känslor det där.
Och dom får gärna stanna kvar.
Jag fick ett erbjudande jag inte kunde motstå och tacka nej till. De känns som vi har nåt stort på gång lilla myset och jag.
Lilla vinden kanske vänder nu.

Idag skulle min morfar fyllt år om han hade levt, men som tur är gör han inte det.
Tycker att denna fina majdag kan passa bra till att starta projekt socker avvänjning, jag vet att det kommer bli svårt för det är ju snart dax för en semestertripp igen och då är det alltid svårare att hålla nere på sockerintaget.
Frukt skålen är iallafall laddad även om jag inte tror ett dugg på de dom säger om att frukt också är godis, de kan man kanske lura små barn med, men inte mej.

Vi har haft hovslagaren här idag och visst ibland kan man ju tro att sin sista stund är kommen när man handskas med dom stora djuren, men idag gick det fin fint till min stora glädje.
I morgon ska hästarna ut och åka vagn, jag hoppas att turen håller i sej att det går lugnt till väga.

Nu ska vi ut på berget med våra kompisar, mördabacken ska återigen besegras....

Här behövs inga leksaker :)

Jockarp.

Radioprojekt....

Nya stolen..

Bättre utan :)

Jaha jag har ju hört att man kan bli gråhårig och tunnhårig till och med skallig när man går igenom en livskris, men jag har då aldrig hört talas om någon som har fått vita ögonfransar, vilket jag nu har lyckats med.
Mitt högra öga har nu fått sej en liten törn i sin skönhet iform av ett litet vitt hårstrå under ögat på lilla fransen.
Är det någon som varit med om nåt liknande?
Kanske är de dax för denna gamla dam att överväga att använda mascara, eller vad de nu heter.
Nja vi får väl se hur det blir med de.

Myset lekte med grannpojken igår, dom var så söta ihop, Mollie körde i sin stol och han kröp, dom kikade lite pillimariskt på varandra, men dom var nyfikna, roligt att se att dom är med i matchen.
De kommer förhoppningsvis bli en livslång vänskap om nu ingen av dom flyttar. Men de vet man ju aldrig.
När söta grannen gått var det provbadning av den nya badstolen, de gick sådär, myset var nog lite liten än, men hon växer nog snart i den, ren blev hon iallafall.

De är mycket händer och fötter i munnen nu, jag kan ju lätt garantera att den vigheten måste komma från hennes far, för jag är stel som en pinne.
Ibland tror jag att hon ligger och jiddrar med fötterna i munnen bara för att reta mej, för hon ser väldigt nöjd ut efter sina små konststycke.
Men så länge myset är lyckligt så är mamman lycklig.

Idag har vi hjälpt till med ett projekt, vi är väldigt hjälpsamma myset och jag.
Dagens projekt handlade om ett program som ska sändas i radion i sommar som handlar om olika familjekonstellationer.
De ska bli fem avsnitt i serien som ska handla om just familjer, de ska tydligen vara en familj som har många barn, dom berättar om varför de blev så och hur deras vardag ser ut, sen var det någon som hade ett adoptiv barn, någon familj som gjort  provrör och sen jag och Mollie då.
Jag hade stora funderingar på hur vi skulle presenteras i vilket fack vår lilla familj skulle kunna passa in, de finns ju många ställen där vi skulle passa in, allt från regnbågsfamilj, ensamstående, inseminerad, ensam vårdnadshavare.
You name it.
Men efter besöket av den trevliga tjejen så tror jag att det kommer bli ett bra program.
De ska bli spännande att höra i sommar.

Ja sen var det då dax för uppsägningar på mitt gamla jobb igen, de är helt sanslöst vad företag kan leka med människors liv, jag är idag ännu tacksammare (om de nu går) över att jag jobbar på en sån trygg arbetsplats som jag gör.
Man ska inte ta ut något i förskott, men det känns som att man kommer att vara kvar där tills det är dags att dra sej tillbaka och börja leva ett liv på pengarna men betalat in till staten, vilket jag räknar kallt med att jag ska göra när jag är i 55 års åldern.
Hur är det nu, man ska jobba för att leva och inte leva för att jobba, mitt nya motto jag ska leva efter, jag behåller givetvis de gamla mottot med, de om att man inte ska ha alla ägg i samma korg.

Med tanke på ägg och korg, så var vi och veckohandlade idag igen, vi är grymmare än grymmast på de nu.
Myset älskar att hänga på magen, jag börjar nästan bli lite rädd för att hon ska bli shoppaholic när hon blir stor, brr, hemska tanke...

Jockarp.

Gula M:et....

Jag undrar om det finns något sötare....

Och så kom hon då äntligen denna vita vackra blänkande underbara skönhet, hon som ska förgylla och hjälpa oss fram i de vardagliga livet.
Hon har varit efterlängtad ett tag, den gamla skorven höll bara ett par år, så ut med den gamla och in med henne, hon vår nya kärlek.
Det är fin fina knappar, schyssta program, tyst och stillsamt går det och damen kan stoltsera med titeln bäst i test.
Jag älskar henne redan, vår ny familjemedlem.
Vår nya diskmaskin.

När hon installerades pratade jag men gubbarna och dom rekommenderade mej till att köpa en ny tvättmaskin, med tanke på att den gamla har 18 år på nacken och att allt över tio år räknas som bonus, så sagt och gjort,
på fredag kommer de ännu ett par ny familjemedlem till Månsagården i form av tvättmaskin och en rasans grann torktumlare.
Jag älskar hemma butikens flytt rea.
Nu väntar jag bara på att kyl och frys me ska ge upp och där var ju tanken att vi skulle köpa rostfritt med en ismaskin, de lovade jag min sk fru, men nu känns de nästan som om jag kan skita i de löftet, hon höll ju inga löften så varför ska jag hålla de. Nä de är minsann myset och jag som bestämmer på torpet nu, mest jag då förstås.

Jag gjorde ett nytt försök med kladdkakan igen, och de var väl själva fan vad de ska vara besvärligt att kunna lyckas med den, nu tänkte jag att jag ska vakta den så den inte skulle stå inne för länge, så jag gick och pulade i köket, jag torkade av diskbänken och spisen.
Myset körde sin gåstol och hon satt och spanade in på kakan i ugnen.
Denna gång verkade de som om jag kommit till att höja värmen när jag torkade av spisen, för den stod på 240 grader och för att det ska bli någorlunda rätt ska man bara ha 175 gradet, ja nu blev de som de blev och inte blev de kladdigt inte.
Men skam den som ger sej, jag ska nog gå segrande ur den striden med.
Trägen vinner.

På kvällen bar det återigen iväg söder ut, jakten på den perfekta ponnyn fortsätter och de går faktiskt framåt, de var en trevlig liten pålle vi kikade på.
Efter titten blev det en sväng in på gula M:et, de är riktigt obehagligt, men här frossades det minsann reält, två happy meal slank ner, jag måste ha en grym ämnesomsättning just nu, för jag var inte de minsta mätt.
Så hemma på gården intogs sängen och en påse polly, myset somnade men jag tuggade i mej hela påsen och kände mej väldigt till freds.
Jag hade ensamtid med datorn och tvapparaten och en liten sötnos snarkandes vid min sida.
Underbart....

Svårt att vara annat än lycklig när man ser på denna dam 24 timmar om dygnet...

Jockarp.

Frågor....

Sura älgen...

Solig promenad på morgonen, mulen promenad på eftermiddagen, de svänger snabbt.
Fick iallafall se en älg på eftermidagslunken, dom ser mycket större ut när man ser dom i skogen än vad dom gör på djurparken, varför är det så tro.
Dom kan ju knappast vara större i vilt tillstånd, verkar ju väldigt ologiskt.

På kvällen var vi och hälsade på på bruket, de är ju inte så att man springer ner dörrarna på jobbet precis.
Men visst är det kul att komma dit ibland och snacka lite skit och så ska ju tipset betalas, för vinner de gör vi ju inte särskilt ofta inte.
De känns ändå lite märkligt att det är en del av ens liv som man tog på största allvar, att det var bland de viktigaste som fanns, att man brydde sej så fruktansvärt mycket om allt som hände och man vill vara med och förändra allt till de bättre.
Att man nu kan känna att de inte är viktigt längre inte alls viktigt faktiskt.
Frågan är ju när man börja jobba igen om det kommer att bli viktigt för en eller om de kommer kännas som det gör nu, att inget är viktigare än min lilla solstråle, att jag inte kommer att orka bry mej om vad som händer och sker på jobbet, att man bara går dit och hora, säljer sin kropp och sen stämplar ut och inte skänker de en tanke fören de är dax att stämpla in igen.
Ja vi får väl se om nåt år hur det blir. Den tiden den sorgen.
Diskuterade iallafall en mycket intressant fråga med en jobbarkompis, en fråga som jag trodde jag hade svaret på och de var frågan, kan man adoptera ett svenskt barn.
Jag trodde mej var säker på att man inte kunde de, men jag var tvungen att forska lite i frågan när jag kom hem.
De jag hittade var intressant.

Att bilda familj och få barn är något av det mest centrala med livet och något av det största som händer många av oss. Det är dock inte alla förunnat att få barn på naturlig väg. En del väljer bort det, andra har inte de medicinska förutsättningarna. Oavsett varför, kan drömmen om ett barn och ett föräldraskap ibland uppfyllas genom omhändertagandet av andras barn. Redan Hammurabis lag i Babylon innehåller en adoptionslag. Kejsaren Sargon den förste av Babylon var adopterad, liksom Moses och den romerske kejsaren Marcus Aurelius.

Till Sverige har kommit 40 000 adoptivbarn från 20 länder. Det var efter andra världskriget som fenomenet med att adoptera barn från andra länder tog fart. I ett Europa som låg i spillror, fanns det tusentals föräldralösa barn som behövde en ny familj. Tack vare adoptioner får dessa barn möjlighet till ett nytt liv – ett bättre liv. Ändå nekas barn från vårt eget land de utsikterna.

Årligen adopteras ungefär 1 000 utländska barn av svenska föräldrar. Det är bra att barn från Ukraina, Indien, Kina med flera kan få chans till ett bättre liv. Men tyvärr nekas svenska barn samma möjlighet. Även svenska barn borde få chansen att bli adopterade. Idag placeras 20 000 svenska barn istället i olika familjehem. Tillvaron blir otrygg. Var sjätte månad omprövas placeringen och vid examen från gymnasiestudier tar den slut. Behovet av föräldrar för kärlek, stöd och omsorg slutar inte för att man blir myndig. Vart ska ett familjehemsplacerat barn vända sig efter 18 års ålder? Min familj har jag för livet, dessa barn borde få detsamma.

De barn som föds i Sverige av mödrar utan vilja eller möjlighet att ta hand om sina barn adopteras inte bort. De ges inte en andra chans, en chans till en hel familj i ett helt liv. Istället familjehemsplaceras de – ibland redan vid födseln på sjukhuset – och omplaceras gång efter annan under hela sin uppväxt.

Det förekommer endast ett fåtal adoptioner med svenska barn. När det sker är det med stor sannolikhet en nära-anhörig-adoption på grund av att barnets föräldrar gått bort.

Socialtjänsten strävar hela tiden efter att hålla banden till åtminstone modern vid liv, utifrån myten att de biologiska banden alltid är bäst för barnet. Det kan vara så att föräldern ordnar upp sitt liv och åter träder in i föräldrarollen. Men oftast blir det inte så och det är i många fall ganska förutsägbart att det aldrig kommer att bli så.

Fler än 10 000 svenska barn och tonåringar är placerade i familjehem och tusentals andra finns placerade på institutioner. Barns möjligheter att knyta an och bygga en nära relation till någon vuxen har en helt avgörande betydelse för deras utveckling. Vid separation från människor som står dem nära, påverkas naturligtvis förmågan att bygga nära relationer senare i livet. Sverige ”slår sig för bröstet” för att vi inte längre har kvar barnhemmen, men det var ibland bättre att växa upp där än att ständigt byta hem.

Risken för psykiska besvär, drogmissbruk, självmord, tonårsgraviditeter och kriminalitet är enligt forskningen högre för barn som varit placerade i familjehem och på institutioner än för andra. Att istället ge barnen möjligheten att bli en ny del av en trygg familj, ökar väsentligt deras utsikter att få ett bra liv.

Vi har anslutit oss till FN:s barnkonvention, som klargör att barnets bästa alltid ska sättas i första rummet. Då måste vi också lagstadga att barns rätt till en trygg tillvaro går före föräldrars rätt till sina barn.
Ja hur ska man tolka detta.
Min tolkning är att barn som adopteras från andra länder får en mycket tryggare uppväxt än barn som kommer från vårt eget land, återigen känns de som om Sverige inte hänger med i svängarna. Eller är det jag som inte hänger med.
Men svaret på frågan är att de går att adoptera ett svenskt barn, men det tillhör ovanligheterna.
Mycket intressanta frågor som ploppar upp. Frågor man aldrig trodde man skulle fundera över.
De märks att man är vuxen nu.

En trygg liten tjej :)

Jockarp.

Första maj välkommen....

Kalas.

Två härliga systrar, jag, Mollie och hundarna tog oss an mördabacken i går morse, de var en underbar morgon, solen sken och allt var grönt och grant.
Jag slapp att puffa vagnen och jag måste säga att de var en piece of cake att gå upp utan vagn, Mollie blev lite kinkig efter ett tag, så en av systrarna klädde sej i babybjörnen sen fick myset hänga där och dingla på hennes mage till vi kom hem.
Väl hemma blev de frallor och rabarberpaj på altanen, en Lördagsmorgon att minnas en kall vinterdag.
Tack för det.

De kändes på nåt vis att det var den sista fina dagen på länge, solen var verkligen i toppform igår.
Hoppas att det inte stämmer men enligt prognosen ska de bli lite svalare nu framöver ett tag men vi tog iallafall tillfället i akt att bruna oss lite, ja eller röda oss.
Jag blev lite lagom svedd på lilla magen.
Och Mollie fick nya skor häromdagen och jag måste säga att vi matchade varandra till 100% i går,hehe.

Rött är

Sött :)

Nu har jag fått svar på vattenfrågan och tyvärr finns de inget återvändo i frågan, antingen vattenanalys eller vattenkokning, I-lands problem kan tyckas och ja visst är det, men likväl hade jag gärna sett att vissa saker i livet inte skulle vara så besvärligt, vardagliga saker som man bara vill ska lösa sej av sej själv.
Jaja analys får det bli i detta fallet, för kokning i all framtid är uteslutet, så kul ska vi inte ha.

Det var ju inte bara hans majestät konungens födelsedag igår utan även pyromanernas afton och jag måste erkänna att eld och vatten har fascinerat mej i alla tider,så de var ju inte utan man gick i gång när elden sprakade på kvällen, de var dock inget jätte majbål utan de eldades försiktigt i lite mindre skala. Eldningsförbudet var ett faktum.
De var jätte trevligt annordnat som vanligt av föreningen levande landsbyggd och de kändes helt rätt att vara med att sponsra föreningen i form av en kopp kaffe.
Jag träffade på en massa kändisar, allt från gamla klasskompisar, släkt och vänner, till människor som funnits i mitt liv för längesen. Hur kul som helst att växla några meningar med alla dessa olika människor.
Mångfald berikar, ja verkligen.
Men kvällen startade med att fira Mollies kusin som fyllde åtta år i torsdags, de skulle ju firas ordentligt.
Lilleman hade lagat all mat själv trerätters blev det, först ut var det en liten smörgås med ägg och räkor, sen intogs en mycket delikat tacosoppa och hela kalasandet avslutades med en cheescake, med blåbär och svenska jordgubbar på, fint ska de va.

Eftersom jag vet att de fanns folk häromkring som använder mej och min sk fru till att lura och hålla på att skrämma livet av sina nära och kära när det var första April och sa att min sk fru var tillbaka i Jockarp.
så tänker jag nu berätta att så är det inte, bara så ni vet de nu så ni inte blir lurade till Skåne idag, med maj maj måne :)

Nu ska vi ut med håven och fånga denna till synes fina dag.

Mysiga myset myser :)

Jockarp.

Nyanser....

Mysdag, myskväll och mysnatt.
Ja så ser det ut allt som oftast i Jockarp.
Fikade på altanen med vår lilla hästtjej och Mollie visade sej från sina allra lyckligaste sida och leendena fanns de ingen hejd på.
Eftermiddags promenad men Molllies mormor och morbror och sen blev det glass i morbrors knä på hans altan.
Grillad fläskfìle och potatisgratäng stod sedan på menyn.
Och myskväll med spel och supermysigt sällskap till avslutning, de är inte dåliga dagar de
Älskar mysdagar.

Färger är fint och min favorit är grön
Men många säger till mej att jag är svart eller vit och det är säkert rätt i många fall men varför känner jag de som om det vore något negativt?
Jag har negativa vibbar om det svarta eller det vita.
De måste väl vara bättre med dessa färger än att vara en grådassig eller beige person.
Det måste väl vara bättre med en färgstark person som säger sin hjärtas mening rätt ut i stället för att vara den gråa som bara gömmer sej bakom nåt eller nån annan, en person som är så grå och feg så den inte kan ställa sej upp och säga vad fan den menar med sitt handlande.
Vad är det för fel på svartvitt?
Och vad menar folk när dom säger att jag är antingen eller?
Jag tycker själv inte att jag ser detta som svart eller vitt, utan jag ser till vad som hänt och försöker efter de fundera ut varför denna beiga person jag är gift med gjorde som hon gjorde, hade hon nu varit lite mer svartvit och talat om sin hjärtas mening för mej vilket jag tycker jag förtjänar så hade kanske jag också varit lite beigare, vilket nu vissa människor verkar vilja föredra.

Under denna tid som gått sen min genom ruttna, onda, elaka och egoistiska kalla henne vad ni vill men min sk fru lämnade mej i en minst sagt taskig sits, så har jag kommit fram till att dom människor som betyder mest för mej är inte dom som håller med mej i allt jag säger och gör, utan dom människor som verkligen står upp för sitt ord och vad dom tycker om saker och ting.
Jag blir smått förälskad av att jag känner så många människor som faktiskt vågar stå upp för vad dom tycker och tänker, all heder till er.

All heder även åt dom som vågar säga till mej att nu får du fundera lite till, de kan ju faktiskt vara såhär i stället.
Ett exempel, när jag säger till folk att jag inte förstår hur känslokall hon har blivit att hon bara kan skita i detta lilla barn som vi kämpade så länge för. Då finns det folk som säger till mej, ja men hon har ju aldrig träffat Mollie så hur skulle hon kunna ha några som helst känslor för henne, hum, ja de funderar jag klart en stund på, men sen säger denna svartvita person, ja men herregud hon var ju med och gjorde henne, nåt måste hon ju för jesunamn känna, eller?
Men nej kanske inte.
Svart eller vitt?

All heder åt dom som säger till mej att min sk fru inte är riktigt klok och att jag är störd som tänker tanken om att hon är sjuk och behöver vård, dom som säger att hon är ett stort svin som gjort de värsta man kan göra mot en annan människa.
Dom personer som jag sagt till att detta är inte den människa som jag gifte mej med, detta är en helt annan person och henne känner inte jag, vill inte känna henne.
Dom som inte tror mej utan säger att hon alltid har varit denna fega lilla skit, de är bara de att jag varit förblindad av hennes skönhet och kärlek och inte varit mottaglig för att se just hur hon var/är.
Svart eller vitt?

Även heder åt dom som säger att dom faktiskt gillade min sk fru som person, (de gjorde ju jag med) men givetvis absolut inte kan ställa sej bakom det hemska hon har gjort.
Heder till dom som faktiskt visar det i handling, att dom inte tolererar de avskyvärda hon gjorde mot mej, verkligen all heder till er.

All heder till er som berättat detta för mej, att ni som varit hennes vänner tar avstånd och i stället faktiskt visat mej att de inte spelade er någon roll om de var henne ni var vän med, ni tolererar inte detta ändå.
Så på de hela så gillar jag dom flesta människor i min närhet just nu även om dom ser mej som antingen svart eller vit.
Hellre det än grå eller beige.

Härliga färger :)

Färggrant i Jockarp.

Den blomstertid nu kommer...

Underbart.

Var på promenad med söta grannen igår, efter de gick vi hem till henne och angrep frallor och kladdkaka, mums.
Hennes lille killen är 4 månader äldre än myset och nu kryper han, de ska bli så roligt när även Mollie gör det, om hon nu gör det vill säga.
Har en vatten fråga jag måste lösa inom de snaraste med, det är tydligen inte bra att små barn dricker vatten om man har egen brunn och de har ju klart vi, så frågan är nu om jag måste koka allt vatten som myset ska dricka.
Det känns verkligen inte nåt vidare att behöva göra det, och jag får klart inte tag på min bvc sköterska så jag kan fråga vad som gäller, morr.

Och sen var det de här med ord.....
Ja det är ledsamt att man inte kan sätta ord på alla sina känslor, smaker och dofter.
Jag skulle vilja haft fler ord i mitt ordförråd så jag kunde förklara vad jag känner när jag känner alla olika saker som passerar i mitt liv.
Jag gick bort till körsbärsträdet och luktade på en hel klunga underbart vita vackra blommor som pryder detta ståtliga träd, de är snart dax att lägga ut filten där under och bara njuta av syn och doft.
De doftar underbart, tänk att man kan tänka på de trädet en kall novemberdag och drömma sej fram till en ljuvlig vårdag som nu, när det står i full blom, magnifikt.

Jag har inte tillräckligt med ord för att förklara vad jag känner för Mollie, inte heller hade jag ord till att förklara för min sk fru hur mycket jag älskade henne och vad hon betydde för mej, jag försökte men så många ord fanns inte, samma mängd ord hade jag behövt för att förklara hur jag mådde när hon helt plötsligt slog undan benen för mej.
Försöka förklara för henne att ingen människa skulle behöva bli utsatt för det hon utsatte mej och vårt lilla barn som låg där inne i magen på mej.
Jag skulle vilja förklara i ord för henne hur de kändes när hon sa att hon inte ville ha detta lilla barn, när hon bara iskallt sa att hon skiter i både mej och barnet, att hon ville förverkliga sej själv.
Jag försökte förklara i ord om hur det skulle varit om jag gjort desamma mot henne, att bara lämnat henne med ett barn man inte ville ha som ensamstående, ett barn man skulle ha i en familj, tillsammans med någon annan som man älskade och som man hade gjort och planerat allt tillsammans med.
Jag sa i ord till henne att jag inte ville ha detta lilla barn, jag ville ha samma val som hon, jag försökte förklara de i ord.

Jag skulle idag vilja kunna förklara i ord för henne vad hon missar, hur blåst hon faktiskt är, berätta i ord för henne hur lyckligt lottade vi faktiskt var/jag är som blev gravida som fick ett underbart friskt barn.
En liten söt rar underbart vacker liten dotter, kanske till och med den vackrast.
Ett snällt barn som man kan göra så mycket roliga saker med, jag som mamma L och hon som skulle blivit mamma J, saker mamma L nu får göra själv eller med andra fina människor som förgyller våra dagar.
Förklara i ord för henne så att hon kan förstå att hon gjort de sämsta tänkbara valet  hon kunde göra, att hon kommer att förbli en väldigt ensam och för den delen troligtvis en hatad människa för resten av sitt liv.
Jag skulle vilja förklara det för henne på ett sätt så hon skulle förstå det.

Går det?

kejsarkronor.

Lilla blom marodören ;)

Blomstrande tider i Jockarp.

Ingvar kamprad Elmtaryd Agunnaryd.



 Går förmiddag började med en kopp kaffe med ett par trevliga jäntor i trädgården, Mollie sov i vagnen efter morgonpromenaden, skrattsalvorna och dom djupa samtalen avlöste varandra.
Det är trevligt med spontana fika besök.

Jag hade planer på att åka till Kampradland,  men jag tyckte att vädret var för fint för att springa runt i en affär, men jag behövde verkligen dit, så efter middag lastades hela lilla familjen in och sen bar det norrut.
Myset hängde på magen och det gick bra ända tills vi kom till korvmojen i slutet av affären.
Hon börjar bli klåfingrig nu lilla damen, så hela solhatten och hennes små söta händer blev nerkletade av senapen, hon verka gilla smaken för det gick inte att få ur fingrarna ur munnen på henne.

Man kan verkligen lita på detta ursvenska företag, vi hittade precis vad vi behövde, och snabbt gick det med.
Vi fick tag på en fin liten matstol till henne, så nu finns de verkligen inget mer lata mamman kan säga för att komma undan att börja med dom små smakpotionerna.
Så efter vi kommer hem från Barcelona resan ska de börjas med potatis och morots mosning på hög nivå, jag har ju till och med köpt en ny fin stavmixer just för det ändamålet. Hmm får se hur det nu ska gå.
Vi fick med oss lite nya blommor hem även nya krukor investerades, de efter att de har framkommit ett visst klagomål på mina utekrukor, så nu hoppas jag att vi har rådigt bot på det, vi får se om de blir godkänt.....

Det händer mycket nu de är tur att man är mammaledig, man vill vara med varje minut av fröken Vilhelmssons utveckling, hon är som boklöven, hon slår ut mer och mer för varje dag, hon blir bara ljuvligare och ljuvligare.

Fan vilken störd människa jag är gift med och som jag varit ihop med, hon måste ju klassas som en lågbegåvning med något gravt handikapp, som lämnade denna bedårande lilla tjej, jag kan inte sluta undra om det ändå inte är så att den sista idioten trots allt är född, och att hon föddes den 6 April -83. Jag har då aldrig hört om något mer vansinnigt i min närhet än de hon gjort.
Nej må hon aldrig bli förälder till några barn hon har förbrukat sin rätt, den opålitliga svikaren.
Kanske man skulle kunna få henne omyndigförklarad då är ju inte risken så stor att hon kan ställa till det för fler människor eller sätta fler barn till världen utan att ta hand om följderna.
För ingen kan väl rimligtvis klassa den människa för frisk. Inte ens hennes familj borde kunna det.
Eller kanske ändå, för som jag skrivit innan har dom väl samma genuppsättning, och den uppsättningen  den går ju inte av för hackor.....Säger bara offer.

Avslutade dagen med ett sovande mys och med ett långt och förtroligt samtal med en vän som behövde stöd och råd i vissa frågor, hon ville bolla dom med mej på grund av min numera allt för tunga ryggsäck jag har fått av min kära sk fru.
Jag vet inte om jag var till så mycket hjälp, men vikten av att ha någon som lyssnar på en när man har problem känner jag till allt för väl nu, så de stod jag till tjänst med.
Jag hoppas att allt löser sej till de bästa, var stark min vän  .....





De finns dom som har fel på denna lilla filur, stora fel.

 Jockarp.

Mollie Houdini.....

Aj aj aj, min lilla solstråle plågades med spruta nummer två igår, en i varje ben.
Smärtan tycktes vara total, alarmet gick i gång på högsta volym, men modern höll sej kall.
Jag har funderat lite över det där med sprutor, en del hävdar bestämt att man inte ska ta allt som bjuds, och de är kanske rätt, men samtidigt så fick jag själv alla möjliga sorters sprutor, jag tror inte ens att mina föräldrar vet vad allt var vi fick sprutor emot och mej har det minsann inte blivit mer fel på än någon annan.
Ja de är väl som med allt annat, det finns ja sägare och det finns nej sägare, nu har jag iallafall sagt ja, så Mollie får helt enkelt stå ut.
Och jag berättade för henne att nu blir det inte nån mer spruta fören hon fyller ett, hon tyckte de lät bra.
Hon vägdes och vågen stannade på 6910 gram, längden var nu uppe i 62,5 cm, nu blir hon kanske bara en meter till och ja de kan väl räcka, huvudsaken är ju att hon når ner till marken, hehe.....

Och sen har det byggts nya kravallstaket här hemma på gården, en viss liten dam har nämligen lärt sej att styra sin gåstol men hon har inte lärt sej att man inte kan köra i trappor och det är ett ögonblicksverk  sen studsar hon ner för altantrappan, så där kom de upp en grind i går.
Skyddsombud som man är så går ju säkerheten först.

Vårkulan gick av stapeln i går, det är en tävling i en av skolorna här staden.
En kultävling som det är två från varje klass som går vidare till en final.
Mollies kusin var med från sin klass och han ringde oss på kvällen och berättade stolt att han hade tagit hem titeln i år, i ren Vilhelmssonsk anda hade han sopat banan med övriga kulspelare, så ska en slipsten dras, fastern blev mäkta stolt och imponerad.
Jag blev lovad att jag skulle få se alla fina priser nästa gång vi ses, jag kan knappt bärga mej.

ESTA-Inresetillstånd till USA, var en annan grej jag pysslade med igår, det blir ju nya regler hela tiden när man ska ut och resa och nu måste man tydligen ha ett tillstånd för att få komma in i USA.
De är ett formulär som ska skrivas på och det är en hel hög med frågor som ska besvaras, de handlar om man är kriminell, knarkare och andra små trevligheter.
Jag tänkte att de var säkrast att göra de nu innan min sk fru hittar på mer skit att kasta in i mina hjul man vet ju inte riktigt vad hon är kapabel till att dra till med för lögner här näst.
Människor med panik är ju lite svåra och förstå sej på och hon lider nog av både panik och förföljelsemani.
Men just nu är jag ju ostraffad och har ett klanderfritt liv, inga betalningsanmärkningar eller skulder, jag är helt grön så att säga. Så de känns ju bra att de pappret är i hamn.
De roligaste i detta med ESTA är att lilla myset också måste svara på frågorna om hon är en pundabrud som är kriminell och röker på.
Ja herregud, visst är väl vissa saker bra märkliga.

Jockarp.

Trakasserier och äktenskapsord....

På väg upp på berget...

Detta är ett inlägg jag har funderat på en längre tid på om jag ska skriva eller inte skriva, jag har nu beslutat mej för att göra det.
Jag har absolut ingen skyldighet vare sig till min sk fru eller hennes familj men jag gör det ändå.
De jag kommer att skriva idag hoppas jag verkligen att ingen kommer att tycka är obehagligt eller stötande.

Men om jag förstått de hela rätt så ska det tydligen finnas någon person ute i vårt vackra avlånga land som förföljer min sk fru.
Hon känner sej trakasserad av någon som om jag förstått de hela rätt ringer och sms henne och tydligen är det inte så smakfulla samtal.
Jag har absolut ingen skyldighet överhuvud taget mot henne och de kan ju till och med vara så att den som ringer eller skriver har helt rätt i sina ord.
MEN det är så att den ensamstående mamman (jag då) har blivit anklagad av vissa människor i min sk frus närhet, att de skulle vara jag, vilket jag inte uppskattar för fem öre.
Tydligen kan samtalen/messen härledas till vad jag skriver i min blogg.
Så jag tänker då igenom min blogg försöka om det nu är en av mina läsare att förstå att du som gör detta skadar inte bara min sk fru och hennes familj utan även mej och indirekt min lilla dotter.
Min vädjan är alltså om det är nån bloggläsare som gör detta, sluta gärna upp med det.

Och framledes vad det gäller att jag själv blivit anklagad och kränkt av personer i min sk frus närhet så förväntar jag mej när åklagaren lagt ner fallet att jag ska få en personlig ursäkt av personen i frågan. Kanske till och med av min sk fru.
Då får vi se hur mycket råg det finns i den ryggen eller i dom ryggarna.
Ska bli kul och se om det går lika lätt att be om ursäkt som det är att anklaga folk.

Jag fick även en fråga på bloggen vad det gäller äktenskapsförord och om vi hade de eller inte.
Svaret är nej, eller ja. Vi skrev aldrig några själv, men min kloka mor hade redan sett till så att allt som finns i släktens ägor stannar där.
Men jag skulle ju inte bli så värst förvånad om min sk fru skulle försöka göra anspråk på något som inte tillhör henne, för som sagt så är hon redan skyldig mej en hel del.
Och de gäller även delar av hennes övriga familj, men är man uppfostrad till att inte behöva ta ansvar för något så räknar jag väl inte med att dom är uppfostrade till att göra rätt för sej vad det gäller den ekonomiska biten heller.
Men ärligt talat funderar jag på att göra en polisanmälan, hon är ju duktigt på det så då kan ju jag bli lika duktig jag, får se hur jag gör framöver.
Och på frågan om jag är tät eller inte kan jag bara svara att har man jobbat i hela sitt liv på ett jobb som betalar en bra och om man hållit i  plånboken som min sk fru sa en gång att jag gjorde så vore de väl märkligt om man inte skulle ha så man klarar sej.
Och nu slipper jag ju en vuxen människa att försörja. Och Mollie är ju inte så dyr i drift just nu.
Så nog klarar vi oss alltid.

Om man bortser från dessa funderingar var gårdagen en dag helt i min smak, utomhus, glassätning, härliga promenader, nagelklippning på myset, fika, grillning, vänner, familj och massvis med kärlek.
Precis så som de ska vara en dag när man är mammaledig med en helt otrolig liten tjej.
Nu ska de fångas en ny dag.

Mys i Jockarp.

Ältning....

Med skor :)

Meningen med att jag skriver dagbok/blogg är just att jag ska kunna älta allt detta som hänt mej, att kunna skriva om samma sak fast i olika meningar och med olika ord, det är det som är hela filosofin.
Så ni som inte själva varit med om att bli lämnade nygifta höggravida, fött barn, blivit anmäld för misshandel, suttit i polisförhör, belagd med besöksförbud, väntar på skilsmässa, varit med i massa tidningar, haft filmkameror och radiomikrofoner i nyllet, fått brev i lådan om allt möjligt från stämningar till hot om att tystas, telefonsamtal i samma anda,  polis besök på gården i tid och otid på grund av en fru som lever i någon slags amerikansk actionfilm, gått till psykolog för att försöka förstå allt som hänt, samtidigt vara mamma till en liten tjej och allt detta inom bara några månader tycker jag inte ska döma mej eller påstå att jag älter en massa.
Jag vet att de inte är nåt illa menat, men hur skulle ni själva mått och bearbetat nåt sånt här?
Tips mottages gärna.

Ingen utom jag vet hur bra eller dåligt jag mår och de begär jag inte heller.
Jag känner själv att jag inte vill bli fast i en cirkel och bli en bitter människa för det är jag inte.
Om jag tittar tillbaka på hur det såg ut när jag började skriva så har det hänt hur mycket som helst i mitt liv som pågår och så kommer det att bli framledes också.
Men jag måste få göra det på mitt vis, när bloggen inte fyller någon funktion i mitt liv så kommer jag att sluta skriva, men just nu är jag inne i en del av mitt liv då det händer mycket och jag känner att jag måste skriva och bearbeta det.
Och det på mitt sätt, så till er som tycker att jag ska sluta älta och gå vidare, kan jag bara säga, att jag är på väg och för er som inte kan vänta tills jag kommer ut starkare på andra sidan så passar ni helt enkelt inte in i mitt och Mollies liv. Tyvärr.
Jag går framåt på vägen men jag går helst min egen väg.
Och det får ta den tid det tar, med eller utan ältande.

Just nu med......

Ja de är ju så att min sk fru verkar vara fast besluten om att behålla mitt och Mollies vackra efternamn, hur sjukt de än må vara.
Inte skulle jag då vilja heta samma namn som den man anmäler för polisen för att ha gjort ens liv till ett helvete, men det är ju jag det.
När jag berättade detta för en person i min närhet, så tyckte även hon att det lät dåraktigt att vilja behålla en påstådda misshandlares namn, men hon informerade mej också om att det skulle kosta en slant att byta namn och när jag googlade de så verkar det ju stämma.
Lilla frun skulle således behöva hosta upp 1500 kronor för ett namnbyte och för en person som aldrig klarat försörja sej själv eller för den delen klarat betala sina skulder så förstår jag helt klart varför hon behåller mitt namn, hon har helt enkelt inga pengar till att byta ut de.
Och jag som har sån förståelse för fattiglappen kommer inte att orda mer om detta på ett tag, även om jag saknar helt förståelse, för mej hade de varit prio ett att få bort allt som påminner mej om allt hemskt man behövt utstått där ibland då att bli tvingad till att byta sitt namn, men de är ju jag det.

Ibland tror jag faktiskt att hon är förälskad i mej och att hon vill ha ett liv med mej och Mollie.
Att hon börjar sakna de ljuva bekymmerslösa liv hon faktiskt hade i hop med mej.
De finns inget som är så jobbigt som att inte klara sej själv och det börjar kanske komma ifatt och märkas att örena sinar.
De är så mycket som hon kunde gjort smidigare och fortare, men i stället drar hon ut på det precis som om hon egentligen inte vill skiljas.
Vi får väl se vad som händer, jag har iallafall roligt när jag spekulerar i hur hennes hjärna fungerar, ja eller närmare bestämt inte fungerar.

Utan skor..

Nu ska här ältas och fångas dagar.
Jockarp.