Tåflörtning...

Smygreklam ;)

Eftersom myset sov när vi hade hovslagaren här så räknade jag med att hon inte ville sova i vagnen när vi skulle upp på berget, så jag kopplade på sittdelen på vagnen istället, så hon skulle kunna kika lite.
De var en trevlig upplevelse, men jag hade fel vad de gällde hennes sov vanor, hon slocknade och sov halva rundan.
När vi kom hem var de en lite solstråle som flög runt som en virvelvind i gåstolen och gjorde allt för att imponera på manfolket.
Vad de gäller socker avvänjningen så gick det bra när min vän åt negerbullar åt jag ett äpple och en banan, känns som vi är på banan igen :) En dag i taget, de har man ju fått lära sej att leva efter sen i September när mattan drogs undan vid mina fötter, så jag tror att vi ska överleva detta med.
Frukt är kanske godis ändå.

Vi blev intervjuade igår, äntligen har gayvärlden vaknat till liv och intresserat sej för detta vansinniga som vi varit med om på grund av lagarna vi har i Sverige.
Vi hade ett fint samtal det var en fantastisk människa i andra sidan luren och vi pratade i över två timmar, om allt som hänt mej och lite hur hans liv såg ut.
Han var en person som man trodde man känt hela livet, lättsnackad och dom rätta frågorna ställdes.
Samtalet började med den underbara solskenshistoria som det faktiskt har varit, jag berättade hur det var när vi träffades, de var underbart att resa tillbaka till den tiden, om än lite jobbigt, alla fina vackra minnen radades upp och de kändes som om man satt där igen och spelade poker och tåflörtade i timmar.
Man kände känslorna man hade då, osäker, rädd, nyfiken och upp över öronen tagen av den underbara skönhet man delade kudden med, när man vaknade dagen efter och såg en ängel sitta på sängkanten, med sin vita bomullsskjorta och håret så rufsigt och okammat.
När man vaknade upp till en känsla att detta ska vara livet ut, detta är kvinnan jag vill/ska/måste dela mitt liv med.
Så fel jag hade.

Jag förundras återigen över hur många människor det finns som faktiskt fått sina hjärtan krossade.
Även om jag vet att min kärlek till min sk fru var gedigen och att ingen kan ha känt samma känslor som jag i de fallet så är det likadant med sorgen, den sorgen jag har efter henne, de är min sorg, de finns ingen som kan förstå eller för den delen känna något liknande.
Den är helt enkelt min, bara min.

Jag hoppas iallafall nu att vi ska nå ut till hela den svenska gayvärlden med allt som hänt och hur tokigt de är med lagarna i sverige och de ska nog gå bra, för så stort är ju inte de land vi lever i.
För som jag sagt innan vill jag helst slippa läsa om att någon annan råkat ut för samma sak som jag, de önskar jag inte mina värsta ovänner.
Jag skickade över lite bilder de blev lite blandat, allt från bröllopsbilder till bilder på myset.
Dom får göra vad dom vill med dom, de är ju fina bilder och det är ju bilder från mitt liv, så de är ju inget jag skäms för.
Jag bad om att få läsa de som skrivs innan de går i tryck, jag vill ju helst kunna leva med de som skrivs om mej och framförallt ska Mollie kunna leva med de som skrivs om hennes mamma.

Myset var på ett märkligt humör igår, hon sov inte så mycket på eftermiddagen och jag försökte natta henne i flera timmar utan att lyckas, hon sov en stund sen vaknade hon.
Och när jag la henne i sängen så skrattade hon högt, det är inte ofta hon gör det, men det är underbart varje gång jag hör henne fnittra, så då triggar jag henne lite extra så jag får höra hennes skratt om och om igen, kanske inte så konstigt att hon inte somnar, men de är de ju värt.
Vi låg och små myste, nära nära varandra innan vi till slut somnade, hon på rygg och jag med min näsa mot hennes lilla rosiga kind.
En härlig avslutning på dagen eller en underbar början på en ny, jag vet inte så noga.

Jockarp.