Frustration....

Titta, lukta, känna och smaka, ja och rulla runt på alla tänkbara håll, även lite ålande bakåt ja de verkar var de som livet består av för tillfället.
När inte livet riktigt går som man vill ja då är frustrationen total, de kan växla mellan ett leende ett gapskratt, till långa läppen och tårar på en hundradelssekund.
Och jag vet vad hon går igenom, jag har varit där själv/jag är där själv, frustrationen över att vilja men inte kunna.
Mollie vill krypa men kan inte, jag vill kunna förstå min sk fru men kan inte, vi sitter i samma båt myset och jag.
Nu är kanske inte mina skiftningar så påtagliga som hennes, men dom finns där.

Vad det gäller matfronten så går det framåt, myset äter en hel tesked potatis om dagen nu och ibland piffar vi till med två. Hon äter duktigt och dricker mängder med vatten, de är skönt att det fungerar så bra.
Sen är det där med inkomster och utgifter, nu när hon får andra inkomster så är inte utgifterna lika roliga längre, ingen risk för förstoppning här inte.

Vi har nu bestämt ett nytt datum för en roadtripp på 60 mil norröver, ska bli roligt, spännande och alldeles underbart att få träffas igen, som vi brukar säga jag och min vän, varför är det så långt.
Ja nu är det ju som det är med det, man får välja att se de positiva i det och det är ju ändå att man har möjligheten att faktiskt bara ta och hoppa in i bilen och köra, det är ju inte alla som kan de ju.
Jag längtar....Denna gången fick jag ett litet projekt av mina vänner som jag gladeligen sa att jag skulle ta och styra upp och utföra, man är ju glad att man kan hjälpa till.

Gårdagen bestod annars mestadels av små projekt, först var vi på norforlks kenneln, så grabbarna fick träffa sin mamma och syster, vi gick en promenad i gullvivebacken hela gänget, det var vackert med alla gula blommor, kaffe och räkmacka stod sen på menyn.
När vi kom hem tog jag en sväng med röjsågen runt längorna och huset medans mormor passade myset. Bägge sov på soffan när jag kom in.
Vi fixade sen lite med häststaketen och jag plockade in en bukett syrener som nu doftar underbart i hela huset.

På kvällen var det dax för familjekväll på Mollies kusins dagis, dom sjöng en egen gjord sång, de lät väl sådär, men texten var fin och dom gjorde ju så gott dom kunde.
De är ju inte lätt att stå framför en massa människor och sjunga.
Vi bjöds på en rundvandring på alla avdelningarna och de var intressant med tanke på att min tanke var att Mollie ska gå på de dagiset när den tiden är inne.
Väl hemma igen busade vi i soffan, myset rullade runt varv på varv och fnittrade, hon var på ett strålande humör och de smittade av sej rejält.
Jag somnade lyckligt i går kväll....

Skönsång.

Jockarp.