Lillsnusaren...

Lättroad.

Igår var vi över på andra sidan berget hos en vän, och det var en jättemysig eftermiddag, myset var på gott humör, ja de var även vi vuxna.
Vi körde på en väg som går rakt över berget mellan dom två byarna, det var helt underbart att se de gröna vackra när vi gled i sakta tempo med grusade vägar under hjulen, jag tittade på min sovande dotter som hade ett avslappnat ansiktsuttryck hon såg lycklig ut, jag tittade ut igen och jag tror aldrig berget varit vackrare.
Just då mådde jag så bra att jag trodde att inget skulle kunna gunga min värld, de är härliga känslor det där.
Och dom får gärna stanna kvar.
Jag fick ett erbjudande jag inte kunde motstå och tacka nej till. De känns som vi har nåt stort på gång lilla myset och jag.
Lilla vinden kanske vänder nu.

Idag skulle min morfar fyllt år om han hade levt, men som tur är gör han inte det.
Tycker att denna fina majdag kan passa bra till att starta projekt socker avvänjning, jag vet att det kommer bli svårt för det är ju snart dax för en semestertripp igen och då är det alltid svårare att hålla nere på sockerintaget.
Frukt skålen är iallafall laddad även om jag inte tror ett dugg på de dom säger om att frukt också är godis, de kan man kanske lura små barn med, men inte mej.

Vi har haft hovslagaren här idag och visst ibland kan man ju tro att sin sista stund är kommen när man handskas med dom stora djuren, men idag gick det fin fint till min stora glädje.
I morgon ska hästarna ut och åka vagn, jag hoppas att turen håller i sej att det går lugnt till väga.

Nu ska vi ut på berget med våra kompisar, mördabacken ska återigen besegras....

Här behövs inga leksaker :)

Jockarp.