Är det klokt???

Skrattanfall....

Jag har en vän som har viss makt i en viss del i mediavärlden.
Och jag måste bara säga att jag älskar henne, en roligare, öppnare och ärligare människa får man leta efter, hon är en människa jag själv skulle vilja vara, om jag nu inte vore mej själv,hihi.
En människa som kan börja ett mail eller ett samtal med raderna, har du hört nåt från graven?
Man kan inget annat än att flina.
Jag har nu skrivit en gästkrönika i en tidning med lite hjälp från just den här fina människan, en krönika som jag för övrigt är väldigt nöjd med.
Min vän har en särskild plan som jag tycker är grym men som jag likväl inte kan låta bli att av bara tanken små le över.
Jag älskar kreativa människor.

Inte nog med det det finns fler underbara människor i min närhet som fått mej att förstå att det min sk fru gjort mot mej inte är acceptabelt från i princip någon människa med normal begåvning.
Jag har fått till mej att vissa delar av hennes släkt som bor kvar här inte har det så roligt när dom stöter på en del människor.
Jag undra just varför det är så, tycker dom på något sätt att det inte är passligt de min sk fru gjort, eller ännu hellre att det inte är så särskilt passligt hur dom själva har uppfört sej i denna situation.
Ja jag väntar iallafall men spänning på den dagen då våra vägar möts och de verkar ju inte dröja allt för länge. Att inte våga röra sej fritt i sin egen hemby de måste minsann kosta på psyket, även då på lågbegåvade människor.
Ja ja vi rör oss iallafall fritt, väldigt fritt till och med.

Jag tycker att detta är intressant mest för att det gått så lång tid och ändå har inte folk glömt eller försökt att glömma de hon gjort.
Jag tror att det beror på att det är så sjukt och att det är så många människor som har egna barn eller är gravida och det är för deras del den värsta mardröm som nu besannats i mitt liv.
Att dom kan bli rädda av bara tanke av att få vara med om de jag varit med om, att deras partner skulle lämna dom när dom var höggravida, eller att dom skulle skita i sina barn.
Tyvärr för lilla frun, jag tror att detta sent ska glömmas, de verkar så, det blir nog inte så lätt som hon trott att leva ett "normalt" liv.

Efter inlägget igår fick jag många samtal, mess, och kommentarer om allt som hänt.
Hur vida detta är klokt eller inte de som hänt, och ja jag har mitt svar klart, det är inte klokt.
Jag tror varken att jag i min vildaste fantasi eller för den delen min sk fru skulle kunna komma på denna historia för ett år sen, när vi precis plussat och det var enbart glada dagar, då vi hade så mycket roligt att se framemot men visst de vänder snabbt, för snabbt i mitt tycke.
Som någon kommenterade. Har hon lurat oss alla???....Ja vad vet jag ,det enda jag vet är att jag är så in i helvete lurad.
Nöd och lust, evig trohet, jadi jadi jadi, tre veckor senare en spark i röven på fru och de lilla barnet och hopp i säng med fröken tumör
Ja herregud, snabba ryck.
Och denna människa älskar jag/ har jag älskat.
Hur vida det är klokt eller inte, det vågar jag inte ens spekulera i.

De faktum att vi idag firar 10 månader som gifta och att jag inte sett röken av min fru på åtta av dom månaderna det får man väl kanske också lägga i högen inte klokt.

Eller?



Till och med myset bryter i hop ;)


Jockarp.