Barnkär, in my as...

Krypställning intagen :)

Vi har hunnit med en hel del dom sista dagarna, även om mycket energi har gått åt att diskutera med myndigheterna.
Det har promenerats med familj och vänner.
Vi har fått blommorna i jorden.
Vi har lagat nya maträtter till myset i form av morotspure, det gick alldeles utmärkt att äta det, så nu står det dagligen potatis och morots mos på menyn.
De går minsann framåt, jag har även rara bekanta som exprementerar och bjuder myset på banan, till mitt stora förtret.
Vi har badat badkar, varit på shoppingtur beställt en ny liten resa och sen har vi ju givetvis myst med varandra.
Vi har nu även tagit tag i det här med tackkorten, dom är nu klara att skickas ut till alla fina människor som varit med i våra liv efter att Mollie föddes, till dom personen som visat oss den kärlek som vi faktiskt förtjäna.
Ja frimärkena ska på sen ligger det vipps ett kort i lådan hos er.
Vi har planerat för vår roadtripp, som de ser ut nu så sticker vi på onsdag, 60 mil norröver ska avverkas, men de ska nog gå fint, jag har ju trevligt sällskap med mej.

Igår kväll var vi på stor baluns hos min bror som fyllt år, vi hade köpt biljett till årets Rockfestival till honom vilket verkade vara ett förträfflig bra val till present.
På bordet stor varmrökt lax och potatis, de gick ner en och annan portion vill jag lova.
Chokladtårta till kaffet, det blev bara en liiiten bit för min del, men det smälte i munnen på mej.
Vilken tillfredsställelse.

Vad det gäller min sk fru så var det en person som sa till mej, eller rättare sagt frågade mej om jag visste vad det var som hon var ute efter medans hon höll på som hon gör, jag vad svara man på sånt?
Ingen aning.
Personen tyckte även att min sk fru hade gjort tillräckligt med elakheter mot mej så de skulle räcka hela hennes livstid, att lämna någon i den sitsen som hon gjorde mot mej var bland de sjukaste personen hade hört.
Personen i frågan tyckte även att det var ett märkligt beteende av henne att om hon nu vill bli kvitt mej och lilla underbara Mollie, varför skriver hon då inte på alla papper som ska skrivas på så att allt är klart när väl skilsmässan kan gå igenom.
Återigen samma svar, ingen aning....
Jag sa bara, vad jag trodde och det är att hon vill inte, hon tror hon kan skada mej och de barn som skulle varit hennes, men de finns inget mer hon kan göra som är värre än de hon redan gjort, hon kan inte skada mej och Mollie, även om tror det.
Men hon tänker definitivt inte på de barn som återigen skulle varit henne, för är man så korkad att man försöker skada mamman till ett oskyldigt barn (hennes barn)så är man ju bra störd.
Ibland tänker jag på de att hon gör allt detta mot sitt eget barn, hur normalt är det då?
Men får hon mot förmodan  några egna barn eller syskonbarn där hon då låtsas som hon gjort i sina fem år med mej att hon är sååå barnkär, så ska jag minsann berätta för dessa barn när tiden är mogen vad denna människa gjort mot sitt eget barn. Barnkär????
Nej hon borde skämmas och jag hoppas en dag att hon kommer att göra det med.
Fy skäms säger jag bara.

Kärt barn? Japp :)

Jockarp.