Banksy…….

Efter att vi lagt oss halv nio på kvällen så vaknade vi tidigt. Men vi gick inte upp. Det är en ganska ny erfarenhet för mej ;) 

Jag satte på kaffet när jag gav Kennet mat sen spatserade jag tillbaka till sängen med kaffekopparna. Där låg vi och filosoferade och avnjöt dagens första kaffe.

En löptur med Mr K på ett bedårande grönskade Ryssberg. Alltså det är nyp sej i hela kroppen känsla just nu. Ibland tror jag inte på allt vackert som händer i mitt liv. Är det verkligen så. Är det verkligen mitt liv. Jag är så otroligt lycklig på alla plan. Allt viktigt är så vackert.

När vi kom hem efter en timmes njutning på berget skulle tre kids äta och fixa sej iordning. Plus att vi själva skulle duscha och göra oss redo för resten av dagen. Kennet lämnades på undantaget sen drog vi i väg mot Malmö.

Vi lämnade kidsen på Emporia och drog vidare till en konstutställning. Jag har velat se den så länge men vi har inte lyckats få till en dag i kalendern för än just nu den 7 Maj. Banksy hur coolt var inte det. Wow säger jag bara, så glad att vi äntligen kom dit. Vackerheten, allvaret, ironin och konsten. Jag bara älskar det. Imponerande och udda. 

Vi var på utställningen nån timme sen åkte vi tillbaka tillbaka till Emporia och käkade middag. Vi hade lite som skulle shoppas så det styrdes upp innan vi vände hemåt mot byn. 18:00 rullade vi upp i en grönskade allé. Kastanjerna står snart i blom.

Lite altanhäng innan solen gick ner bakom berget och kylan kom. Vi gick in och myste en liten stund till innan min kärlek och kids var tvungna att rulla vidare för en ny vardagsvecka.

En fin helg är till ända och jag är helt fullproppad med energi från allt fint jag fått uppleva. Tack för det.

Jockarp.

Äggande……..

Efter samtalet från Mollie somnade vi om en stund till, jag tvingades till en huvudvärkstablett, jag ogillar tabletter men  jag ogillar huvudvärk än mer.

Nytt uppvak och kaffet serverade på sängen. Vi njuter minsann.

Vi låg kvar i några timmar till sen var jag tvungen att ta mej hemåt. Men innan dess skulle jag hämta en diskho som varit beställd. In med pinalerna i bilen sen hem till min dotter. Hon mådde prima.

Vi körde till blombutiken och köpte en Rododendron till mormor för att att hon alltid är så snäll och hjälpsam, vi slog även till med fyra räkmackor till kaffet.

Jag hade en liten stund över så jag gick åter Verkstan och petad i en bit i svarven. Nu har jag snöat in på ägg ;)

En tur på berget blev det också innan min tjej med tillhörande kids kom.

Vi drog in en snabbis till Ica för att fixa lite förnödenheter till middagen. Maten lagades och det var utsökt gott som vanligt. Även efterrätten vältes ner innan vi landade ett par timmar i soffan. När klockan var halv nio gick alla till sina rum för att chilla och vila inför en ny dag. Jag tror minsann att alla var lite trötta.

Jockarp.

Svärisarna..,,,,.

Promenad med Mr K sen höll jag mej i verkstan stora delar av dagen, det blåser full storm så utomhusarbete intresserade mej föga.

Jag tog ett par bitar och gav dom chansen, dom såg inget vidare ut men jag körde på. Färdigställda blev dom vackrare än jag kunde tänkt mej.

Mollie slutade klockan ett och givetvis var jag på plats för att hämta upp henne. Jag röjde lite hemma sen blev det dusch för både Mollie och mej. Vi packade sen våra väskor. Hon skulle på fest och jag skulle träffa mina svärföräldrar för första gången.

Jag lämnade av min dotter och körde vidare, en trafikolycka ställde till det så vi kom inte i tid, dålig start på det mötet alltså. 

Maten var galet god och jag åt givetvis alldeles för mycket. Att man inte lär sej

När vi körde hemåt brann det på himlen, vi var tvungna att stanna och knäppa ett par bilder. Natten var helt perfekt till klockan 03:15 då ringde Mollie och ville hem från festen. Jag ringde min livlina i form av mormor, hon fick hämta upp myset. Jag var för långt iväg.

Jockarp.

Ägg och vänskap……

Vaknade upp ännu en morgon med att min dotter låg bredvid mej. Det är mysigt och jag är glad över att hon kommer in till mej när hon känner behov av det. Jag hasade mej upp och fixade frukost till henne sen ordnade Kennet med väckningen, han är proffs på det. Mollie vaknar alltid glad när Kennet flyger på henne ;)

Jag körde henne till skolan sen drog jag vidare till Najsum, jag hade en promenad dejt inplanerad. Och det blev en behövlig och vacker runda. Ett par timmar senare var jag på väg hem mot byn igen.

Jag gick ut till svarven och gjorde ett par alster, jag behövde skapandet och jag var nöjd med resultaten. Jag litar på att träet visar mej och tänk att jag älskar när det inte är perfekt. Jag gjorde ett ägg och jag såg tidigt att det var en spricka i träet. Jag brydde mej inte, det blev perfekt för mej och det räcker så bra så.

Jag hämtade upp Mollie och jag visade henne ägget jag gjort. Men wow utbrister hon och frågar om jag kan göra ett likadant till henne. Nä det kan jag inte men du får gärna ägget.

Hon blev superlycklig och tog ägget med sej till sitt rum. Jag lagade en utsökt middag och efter det gick jag ut i verkstan och svarvade mej ett nytt ägg ;) 

Handboll för unga fröken och jag hade bestämt träff med en god vän. Vi gick i bokskogen och filosoferade och pratade om vår vardag, vad som händer i våra liv, en uppdatering helt enkelt. Jag älskar att umgås med människor jag tycker om.

Jag har märkt att ju fler människor jag ogillar och tvingas ihop med desto mer värdesätter jag dessa äkta vänskaper jag har. Jag har få vänner, men ingen av dom skulle någonsin vända mej ryggen. Det är fint att känna det. 

När vi kom hem efter träning och promenad började Mollie prova kläder inför spexveckan i skolan. Hon var väldigt entusiastisk och hon var med det supersöt.

Ett godnattsamtal med min tjej som jag saknade fruktansvärt mycket fick avsluta min kväll.

Jockarp. 

Jag har allt…….

Jag  sov risigt och det gjorde Mollie också, hon kom inspankulerandes till mej och kröp ner i sängen. Då somnade hon dock bums men inte jag. Upp tidigt och kaffe. Lika bra liksom. Jag fixade äggmackor till min dotter och serverade det på silverfat. Jag körde henne till skolan sen for jag hem igen. I löparskorna och sele på Mr K. 15 kilometer i en bedårande vårsol. Jag stannade till vid sjön och växlade några ord med en fiskare, jag satte mej på bryggan och njöt av allt det vackra. 

Full rulle vidare. När jag var tre kilometer hemifrån såg jag några goda vänner som var ute i trädgården, jag sprang inom. Vi satt och snackade i över en timme. Så mysigt att bara ta dagen som den kommer.

När jag kom hem välte jag ner en tallrik gröt och en kopp svart. Jag fick en inbjudan till mina nya svärföräldrar och kände bums att jag vill ha med mej något när jag skulle dit. Jag gick ut i verkstan och letade upp en vacker bit rötad bok sen drog jag igång. När jag kände mej klar såg jag en repa på ena sidan, jag fick börja om igen. Det var viktigt att jag blev nöjd.

Tiden tickade fort, Mollie skulle hem från skolan, hon hade med sej en läxhjälplapp jag började förhöra henne bums när vi kom hem. Jag satte en skorpa i halsen under övningen så hon fick springa in och hämta vatten till mej ;) herregud vilket kaos.

En promenad på berget med Mr K innan maten skulle lagas. Onsdag ja, då kan det vara så att jag har pianolektion. Min pianolärare berättade att han hade sin 20:e bröllopsdag just denna dag. Men hallå och den firar du med mej sa jag och flinade. Ja nog är han speciell alltid. Han tycker jag var duktig och att läxan var väl genomförd, nu fick jag dock en sjukt svår låt. Jag kommer ha stora problem med att reda ut den det är jag helt på det klara med. Hua.

Ett samtal i sängen med min tjej, det var dags att säga godnatt. Vi hade sovit dåligt båda två så vi hade lite att ta igen. När jag la på luren kände jag en enorm saknad men också en fruktansvärt stor tacksamhet över henne. Jag flinade lite och tänker att jag minsann inte behöver några stjärnfall, inga pepparkakor knäckta i tre eller någon ögonfrans att blåsa bort. Jag behöver nämligen inga fler önskningar. Alla bita är på plats och det var längesen jag kände en sån total lycka i livet. Leonora Vilhelmsson har allt.

Jockarp. 

Kristianstad • 3……..

Hon och jag……

Sömn mellan 21:30-07:30 jo jag tackar jag. Nästan småbarns fasoner. Men jag behövde det. Jag låg efter. Jag var pigg när jag klev upp och jag mötte ett par damer som också sovit gott.

En snabb kopp kaffe sen blev det en skön tur på downhill stigarna, jag sprang dom dock uppför. Kennet älskar stigarna och vem är väl ja att neka honom det. Vi tog en kort tur som slutade på fem kilometer, det kändes lagom efter långpasset dagen innan.

När jag kom hem hade tjejerna fixat med våfflor, det där med att frasa till dom var inget dom lagt någon energi på. Det kändes mer som en kebabrulle utan kebab då. Men det uppskattades i alla fall och det var mysigt att sitta och samtala och mumsa våfflor.

Jag gick ut i verkstan och råsvarvade lite. Den sista biten fortsatte jag med och det slutade med en vacker vas. Jag blir så otroligt lycklig av att det växer fram något från en träbit som jag tar bort på.

Kidsen skulle till C4 och jag skulle köpa en ny diskbänk. Mot Kristianstad alltså. Ungarna lämnades av, jag och morfar fortsatte för diskbänksprojektet. Diskbänken har 30 år på nacken och ja. Måtten är därför lite kluriga. Vi fick omstrukturerat en aning. Nu vet jag inte hur detta kommer sluta men jag hoppas på bra. Hem med grejerna och Morfar.

En dusch sen ringde Mollie om skjuts hem. In till Kristianstad igen.

Hem igen, tvätt hade hängts ut och den togs nu in. Det är den tiden nu. Att tvätta och låta lakanen torka i vårvinden för att sen läggas i sängen igen. Den lyxen är svårslagen och jag unnar mej den då och då. Igår var en då.

Jag skulle lämna Mollies kompis och vidare bege mej över gränsen till Skåne för tredje gången denna eftermiddag.

En dejt med min tjej på en kulle, en kopp kaffe, dammsugare underbar utsikt och sen hon. Herregud vilka dagar som radas upp i mitt liv. Jag vet vad som är viktigt i livet.

Ja just det, Mollie hade ju köpt nya klänningar också. Sockersöt var hon ju så klart i dom och jag fick en egen liten modevisning.

Jockarp.

Första maj va…..

Att komma hem efter ett nattpass och krypa ner i sängen till sin tjej är Svårslaget. Hon var lycklig över att sej mej och min lycka gick nog inte heller att missta sej på. Tanken var att jag skulle sova några timmar, men ibland blir det inte riktigt som man tänkt sej. Klockan elva gick vi upp och kokte kaffe. Mollie och Kennet kom hem från undantaget.

Mollie skulle ha en övernattningsgäst så hon bestämde sej för att chilla innan kompisen kom. Vi andra tre bestämde oss för en långpanna på berget. Och det kan vara det bästa beslutet på några dagar det. Herregud vad vackert berget var, det grönska och det grönska fort. Det kändes som om det slagit ute massvis bara på dom två timmar vi var på berget. 23 kilometer stannade klockorna på för dagen och jag må säga att det var en formidabelt bra start på månaden.

Vi drog en pizza, kaffe och kaka på det sen la vi oss i soffan på altanen under ett duntäcket. Det finns inga ord som kan beskriva mitt månde just där och då. Lyckligt lottad. Att jag nu även ska vara hemma i en hel vecka och återhämta mej gör att jag mår om än ännu bättre.

Mer mat sen ville tjejerna spela spela. Jag var inte superpeppad till en början med men det blev väldigt roligt. Tjejerna tog sej sen det sista doppet på altanen för denna säsongen. Jag uppskattar att bada under vintermånaderna men nu ser jag inte så mycket tjusning i det. Jag vill ha det mörkt, tyst, kallt och stjärnklart för en maxad upplevelse. Dom kladdade med chips i vattnet så ja det var ju bra att det var sista badet. Nu får jag ta tag i att rengöra och tömma det. Men det ska nog hinnas med.

Vi chillade i soffan en stund innan min böna skulle vända hem mot hennes vardag. Det blev tidigt godnatt efter ett Samtal med henne.

Jockarp.

Naturen…..

Jag vaknade upp själv, jag är van vid det men samtidigt har jag delat morgonen med en annan människa ofta nu på senaste tiden. Det kändes. 

Frukost till Mollie sen bar det av mot skolan och hemkunskap, fiskgratäng skulle levereras.

Jag körde hem och tog Kennet med mej upp på berget. Jag behövde det, vårvärmen mot mina bara ben, min hand i det kalla bäckvattnet för att släcka törsten. Utsikten, bokarna som slår ut, solen och så han och jag. Gud finns. Jag älskar våren och jag är så tacksam över att får möta en ny en.

Vi tog en mil men jag hade kunnat varit ute hela dagen på berget om jag kunnat prioritera det. Men det finns lite annat i livet.

Jag röjde upp i verkstan, det behövdes verkligen, mycket svarvspån och mycket trä i olika högar. Jag sorterade, sopade och skyfflade upp.

Jag råsvarvade ett tiotal bitar. Sen skulle min dotter hämtas upp från skolan. Nu väntar fyra dagars ledighet för henne och jag tror hon behöver det. Hon sköter nämligen skolan till det yttersta.

Jag brassade en utomordentligt god middag och min kära flickvän kom hem till dukat bord, hon uppskattade det väldigt och jag blev glad över hennes uppskattning.

Mollie skulle iväg och fira sin kusin som fyllde år och jag skulle stapla pinnar. En fredagskväll som får en att funderar över meningen med livet.

Jockarp.

Lång dag…….

Ännu en morgon vaknade jag inslingrad i hennes kropp. Kockan var fem och jag log, hon log. Vem ler egentligen vid den tiden?

Vi gick båda upp för att förbereda oss på jobb. Jag satt i trappan och drog på mej mina strumpor, hon satt på huk och rotade i sin väska. Hon var bedårande, det är dom där små ögonblicken jag uppskattar när jag upplever. Den upplevelsen följde mej hel dagen. Magi.

I värsta hagelskuren hämtade jag upp min dotter i skolan, hon hade ännu en dag haft nationella prov. Hon såg lite trött ut men hon sa att allt gått bra. 

Hem och mat i magarna sen bar det iväg till Kristianstad. Mollie skulle inom HM och köpa en tröja och morfar som vi också hade med oss skulle till BK och trycka en burgare, jag skulle ingenting. När dom var klara körde vi till arenan för att se landskampen i handboll mellan Sverige och Tyskland. Min böna satt i baren med en vän så vi var inom en snabbis och hälsad. Jag blev varm av att se henne. Hon såg en aning trött ut med leende som vanligt.

Matchen startade och det var ett grymt tryck i hallen. Mollie och jag satt nära varandra och stora delar under matchen hade jag min arm runt henne och hade huvudet mot mitt bröst. Vi behövde närheten båda två.

Sverige vann matchen och det gjorde upplevelse ännu bättre.

Vi rullade hem och jag bjöds på en kopp svart på undantaget innan vi tuffade hem den sista biten.

Innan läggdags var det läxförhör om regionerna. Intressant må jag säga. Och Mollie kändes stabil i kunskapen som vanligt.

Ett telefonsamtal med min tjej men dom avslutande orden godnatt och ja sen var det verkligen det. Lång dag, bra dag.

Hela gänget redo 🤪

Jockarp.

Full pott……

Ibland blir jag uppvaktad med blommor.

Att vakna upp inslingrad i en annan kvinnas kropp. En kvinna som visats sej vara av en väldigt speciell sort. När det först jag möter är ett brett leende och ögon som gnistra i det dunkla rummet. Magi. Det finns inget annat ord för det.

Innan jag lämnar huset önskar hon mej en fin dag. Hur vackert är inte det? 

När Jag säger vi ses i kväll går det en rysning av tacksamhet genom hela min kropp. Tacksam över att det är vi. Att det är hon och jag och att hon visar i varje andetag hon tar att hon vill vara med mej. Livet när det visar sej från den finaste sidan. Jag skulle alltid vilja vara där. Tryggheten, kärleken, lyckan. 

Arbete och skola. Jag hämtade upp Mollie efter plugget och hon visade stolt upp sitt engelskaprov, 46/46 ja jag saknar ord över stoltheten jag känner över den ungen. 

Jag lagade middag och den var precis klar när jag såg kvinnan jag slingrar in mej i köra upp i allén. Vi satte oss till bords och dagens upplevelser diskuterades.

Vipps var det dags för pianolektion. Jag tycker att jag inte levererade men min lärare var av en annan åsikt. Han är fin. Grym på att lyfta i stället för att trycka ner. En fin egenskap. Jag är tacksam över att jag träffat denna man.

Det blev tidig sänggång för oss alla. Jobb och nationella prov väntar.

Hon alltså ;)

Jockarp. 

Matchdag…..

Träd i olika former.

Efter att jag lämnat min dotter i skolan med en termos kaffe inför dom nationella proven gav jag mej av hemåt. Jag hade delat natten med min böna och vi hann med en kopp svart innan det var dags för henne att lämna byn för arbete.

Kennet och jag drog iväg upp på berget. Jag hade småbyxor på mej, lite väl optimistiskt för efter 15 km var jag rysligt kall på låren.

Jag hann att svarva en behövlig vas innan jag skulle hämta upp Mollie igen för att ta henne till pianolektionen. Hon var trött och lite osäker på sitt resultat på det nationella. Det var lite olikt henne. 

Jag tog en sväng med Kennet upp på berget igen innan vi intog middag i form av rester. 

Ja och så var det då dags. Avslutning på handbollssäsongen och med det stundade det match mot föräldrarna. Denna gången fick vi prygel med 7-5 men vad gör väl det. En av Vilhelmssonarna strutade och de var jag :) Mollie fick ett träningspris vilket vi båda var stolta över.

Min tjej kom och kollade på matchen så efter förlusten begav vi oss hem. Det blev en vända i duschen, en glasbåt sen väntade bingen för oss allihop. Det hade varit en fin dag med människor jag tycker om.

Jockarp.

Underbar helg……

En helt ledig helg. Att det bjöds på kanonväder gjorde inte livet sämre precis.

Fredagskvällen bjöd på taco med fullt bord. Båda våra familjer satt till bords. Det var underbart. Samtal och glädje. 

Kennet är dock lite sotis vilket inte är så charmigt. Han är nog en enmanshund och den enmannen är en kvinna och det är jag.

Lördagen började med en promenad i vacker natur, vacker väder och vackert sällskap. Jag älskar att vi båda två uppskattar dom små sakerna i livet.

Vidare mot besök hos min flickväns syster. Jag uppskattade mötet med båda systrarna. Så fint att få ett ansikte på namnen. Jag kände mej väldigt välkommen vilket var skönt.

Vi tog en kort promenad till sjön och kidsen var optimistiska om bad. Dom var i men det var en snabbvisit ;) ingen sommarvärme än.

Söndagen bjöd på en mil i löparskorna vilket kändes behövligt. Det var skönt att lämna hemmet och ge sej upp på berget. Växtligheten börjar röra på sej lite nu. Denna tiden är underbar.

När vi kom hem satte vi kidsen i jobb med att rulla köttbullar, potatisen skalades och det bjöds på köttbullar, mos och sås. Högsta poäng på den rätten.

När vi sagt hej då och det bara var vår lila familj kvar i huset tog vi fram lite spel som vi satte oss med i soffan. Det var en viktig stund med min dotter. Jag vann alla tre spelen vilket kändes mycket okej :)

Läggdags väntade.

Jockarp.

Vilken dag!!!!!!!!

Bild jag fick från en amerikan🙏🇺🇸

Jag och blinget….

Jag kramade om mina nya gotländska vänner på Kastrup. Dom skulle vidare mot Arlanda, jag skulle hem till byn.

Väskan kom och jag och en annan löpartjej lufsade ut genom tullfållan och pratade om att det är så fint med alla som har någon som möter upp dom på flygplatsen. Att vi minsann inte kunde tänka oss det. Att det aldrig hänt oss.

Men vet ni vad. Det har hänt mej nu.

När vi knatade på genom slussen och ut så såg jag plötsligt ett ansikte jag kände igen. Men vad i Hel..te. Jag fick titta en gång till. Jo det var rätt, jag såg rätt. Wow det var min tjej som stod där för att välkomna mej hem från Boston med ett fång rosor i handen. 

Herregud var jag blev förvånad, lycklig och tacksam. Vilken tjej alltså. Och hon, ja hon var stolt över mej, kanske inte främst som marathon löpare i detta fallet utan mer över det jag gjorde på loppet med min nyfunne vän. Stort.

Det är fler som uppmärksammat det som faktiskt var ganska självklart för mej när det väl landat. För på tåget hem ringde lokalradion och frågade om jag kunde ställa upp och berätta om min nya erfarenhet som maratonlöpare. Det att hjälpa någon annan att nå sitt mål. Jag ställde upp och pratade om min upplevelse av loppet medans min bedårande underbara tjej lagade en utsökt pasta pesto till oss. Herrgud vad jag blir bortskämd.

Resten av tiden spenderade vi tillsammans, nära, nära. Jag tupplurarade några gånger i hennes famn. Ingen sömn och 5,26 minuters rörelse på Bostons gator tröttar.

Jag fick ett Mail av en herre från USA. Han hade uppmärksammat mej på loppet. Hur jag hade eldat upp publiken. Hur stort är inte det då?

Att han nu letat upp mej efter loppet och skickade mej nu ett fint Mail och bilder från loppet. Alltså människor är fantastiska. 

Ja jag var nog ännu lyckligare efter allt fint som kommit efter loppet än när jag och min Gotländska polare spurtade över målgången i det 127 marathonet i Bostron.

Wow, wow, wow. Livet är väl bra häftigt och underbart Ändå ;)

Bild min tjej ritat. Snyggt….

På väg hem med henne❤️

Jockarp.