Jag sov risigt och det gjorde Mollie också, hon kom inspankulerandes till mej och kröp ner i sängen. Då somnade hon dock bums men inte jag. Upp tidigt och kaffe. Lika bra liksom. Jag fixade äggmackor till min dotter och serverade det på silverfat. Jag körde henne till skolan sen for jag hem igen. I löparskorna och sele på Mr K. 15 kilometer i en bedårande vårsol. Jag stannade till vid sjön och växlade några ord med en fiskare, jag satte mej på bryggan och njöt av allt det vackra.
Full rulle vidare. När jag var tre kilometer hemifrån såg jag några goda vänner som var ute i trädgården, jag sprang inom. Vi satt och snackade i över en timme. Så mysigt att bara ta dagen som den kommer.
När jag kom hem välte jag ner en tallrik gröt och en kopp svart. Jag fick en inbjudan till mina nya svärföräldrar och kände bums att jag vill ha med mej något när jag skulle dit. Jag gick ut i verkstan och letade upp en vacker bit rötad bok sen drog jag igång. När jag kände mej klar såg jag en repa på ena sidan, jag fick börja om igen. Det var viktigt att jag blev nöjd.
Tiden tickade fort, Mollie skulle hem från skolan, hon hade med sej en läxhjälplapp jag började förhöra henne bums när vi kom hem. Jag satte en skorpa i halsen under övningen så hon fick springa in och hämta vatten till mej ;) herregud vilket kaos.
En promenad på berget med Mr K innan maten skulle lagas. Onsdag ja, då kan det vara så att jag har pianolektion. Min pianolärare berättade att han hade sin 20:e bröllopsdag just denna dag. Men hallå och den firar du med mej sa jag och flinade. Ja nog är han speciell alltid. Han tycker jag var duktig och att läxan var väl genomförd, nu fick jag dock en sjukt svår låt. Jag kommer ha stora problem med att reda ut den det är jag helt på det klara med. Hua.
Ett samtal i sängen med min tjej, det var dags att säga godnatt. Vi hade sovit dåligt båda två så vi hade lite att ta igen. När jag la på luren kände jag en enorm saknad men också en fruktansvärt stor tacksamhet över henne. Jag flinade lite och tänker att jag minsann inte behöver några stjärnfall, inga pepparkakor knäckta i tre eller någon ögonfrans att blåsa bort. Jag behöver nämligen inga fler önskningar. Alla bita är på plats och det var längesen jag kände en sån total lycka i livet. Leonora Vilhelmsson har allt.
Jockarp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar