Klockan fem hoppade vi i springskorna och gav oss ut på berget. Att möta morgonen ihop med henne var magiskt, magiskt men kallt. Fem grader var allt vi hade. Kennet var nöjd med den tidiga turen och det var ju fint att glädja.
Hemma efter en timmes spring och kaffet var laddat, bara att trycka på knappen. Min böna körde till jobbet och Kennet och jag väckte Mollie. Hon fick frukost och väskan packades. Hon åkte till skolan och hemma var bara jag och Mr K. Vid nio ringde Mollies fröken och sa att hon var ur gängorna. Jag hämtade hem henne och bäddade ner henne på soffan på altanen. Där låg hon och så bedrövlig ut. Jag satte mej bredvid henne och gjorde lite fanerringar.
Hon piggnar på sej och jag passade på att lämna hemmet för att ta en sväng med Kennet på berget. Det var vackert, ja det var vackert överallt, herre vilken röta jag har som blev placerad precis här i livet ;)
Hem och mat lagades och unga fröken Vilhelmsson åt med god aptit vilket var mycket glädjande. Hon var tillbaka i livet.
Jag gick ut i verkstan och skapade. Och jag radade upp mästerverk. Jag var så otroligt lycklig när jag gick in för att visa Mollie vad jag skapat. Och hon är min främsta supporter hon säger Wow till allt jag gör ;)
Tidig sänggång och ett godnattsamtal med min tjej fick avsluta min dag. Efter en stund hörde jag min dotters dörr öppnas, hon kom intassandes till mej och kröp ner. Så mysigt och vi somnade gott alla tre.
Jockarp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar