.....

Jag mådde inte bra igår, det var mycket tankar som snurrade, jag fick en känsla av otrygghet och den kom och gick hela dagen, jag kände mej nervös.
Jag vet inte om det är nervositeten för att TV skulle komma till byn, eller om det börja komma ifatt mej, allt som nu trots allt har hänt mej.
Jag har ju varit med om mer saker detta senaste året än vad många är med om på en hel livstid.
Jag mådde fysiskt illa igen av att bara tänka på det, på det att jag faktiskt blivit lämnad höggravid och nygift, det är absurt hela historien.
Jag mår illa av att det just blev jag som blev utvald till att behöva gå igenom allt detta.
VARFÖR just jag?
Vem är det som har haft en plan för mej, och varför har jag blivit en en bricka i de spelet.
Jag undrar varför inte jag skulle kunna få ha en normal mammaledighet, men en fru som älskar både mej och vårt barn.
Varför inte vi skulle göra normala saker som normala familjer gör.
Varför ska jag gå längst fram i ledet för att försöka ändra på saker som visat sej vara fel, så fel.
Och varför känner jag den känslan av att inte räcka till, jag vet ju vad jag gått igenom och det är min historia, varför denna oro, jag behöver inte rädda hela världen.
Men jag känner att jag vill rädda de som räddas kan.
Varför?

Oron dämpades iallafall lite när vi var ute och gick i monsterbacken, svetten öste ur en, (skönt) tror de kan vara dax att lägga långkallingarna på hyllan snart.
Vi hade mycket att prata om jag och min vän, vi har ju inte gått på två veckor nu på grund av sjukdom och lite annat som kommit i mellan, men nu känner vi oss uppdaterade igen på allt som hänt.
De känns faktiskt lite i baken idag, men det är ju inte så märkligt.

Jag fick även alla papper klara och påskrivna, så skulle de nu råka hända mej något så är Mollies framtid tryggad, det känns både skönt och förjävligt, skönt för att jag vet att det var ett myndigt beslut att ordna upp allt, men förjävligt att behöva upprätta dessa sorters papper bara för att jag blivit lämnade själv med henne.

När vi nu var på morgonpromenaden ringde tv4 bruden och ställde in, ja det var väl någon mening med de med antar jag, nytt försök längre fram i veckan.
Istället körde vi lite fyrhjuling myset och jag, det måste minsann börjas i tid.
Vad roligt de var, har inte gjort de sen jag var höggravid, mysigt att känna vinden i ansiktet.

Myset, moppen och jag :)

Jockarp.