Hot och råg...

Hmm, Fick mama gravidbibeln i lådan igår, spänningen var olidlig.
Jag tyckte att det var ett bra repotage, fina bilder och fina ord. Även om min sk fru.
Hade de varit en annan människa så hade den kanske reagerat annorlunda och valt helt andra ord om den människa som svikit och betett sej så fruktansvärt illa som nu min sk fru gjort.
Med detta var dom ord jag valde detta var mina ord.
Jag såg på en del i min närhet som läste artikeln att det inte uppskattades att jag var så öppen med mina  känslor för min sk fru, men de skiter jag i, det är så jag känner och det får jag stå för.
Jag kan ju förstå om min sk fru och hennes lilla bihang reagerar negativt på allt detta mediala som hänt och som händer runt mej och myset, men återigen så bryr jag mej inte så värst mycket.
Detta är mitt sätt att bearbeta detta vansinniga jag varit med om.

Hon får gärna blogga om vad som hänt henne och hur hon mår och jag kommer inte att försöka stoppa henne med en rättslig process som hon har försökt att göra med mej.
Hot fungerar inte så värst bra på mej och det borde hon ju faktiskt veta, hon har ju levt under samma tak som jag i fem års tid, hur märkligt de än nu låter.
Det börjar tyvärr bli lite väl lumpet och lågt från hennes sida.
Att skicka ett brev till mej där det står att hon mår psykiskt dåligt av vad jag skriver i min blogg och att det på kort sikt kan leda till att det händer henne eller hennes familj något allvarligt de ser jag bara som ett stort gigantiskt skämt.
Jag leker med tanken av att om jag skrev ett brev till henne om att jag inte mådde så värst bra när hon lämnade mej, skulle hon då kommit tillbaka???? Nej du lilla sk fru, de ligger minsann något i ordspråket att som man bäddar får man ligga.

Nu var det inte lika roligt längre, men de var lätt att vara tuff när man lämnade en högravid kvinna som var totalt nedbruten, då var det kul för hela familjen va?
Tiderna förändras, kanske henns usla val kommit i kapp och av det ännu en gång försöka lägga någon form av skuld på mej för det.
Men näpp denna gången är jag starkare, jag tystas inte av ett litet brev från någon som påstår sej vara jurist.
Nej den enda som skulle kunna få mej att fundera över att lägga ner min blogg är faktiskt hon själv, hon min sk fru, hade hon haft så mycket råg i ryggen att hon vågat faca mej och min dotter, om hon gjort ett tappert försök i att försöka förklara för mej varför hon gjorde som hon gjorde, då skulle jag överväga att sluta berätta mina innersta tankar känslor och funderingar iallafall i en öppen blogg.
Men jag kan lugna alla trogna bloggläsare att jag kommer nog att fortsätta blogga ett bra tag till.
För så mycket råg finns det varken i min sk fru rygg eller i resten av hennes fega familj.

Dagarna går upp och ner fortfarande och kommer förmodligen att göra det framöver, det är ett stort, djupt, och vansinnigt ömt och öppet sår hon lämnade efter sej, men tårarna för henne har iallafall slutat rinna och jag ser mestadels ljusa stunder och de ljuset stavas Mollie.
Det är hon som ger luft till mina lungor.

Mollie jag älskar dej.


Jockarp.