Mycket promenader....

Blöjbyte på E4:an, de gick de me :)

Gårdagens promenad i monsterbacken slutade som vanligt, jag pratade och flåsade och min vän lyssnade, att jag aldrig lär mej.
Igår var det mycket prat om föräldrar och husköp, det är ju ett par viktiga saker i livet det.
Vi pratade om att resa, usa var på tapeten, ja vi pratade som vanligt om livet i största allmänhet.
Jag uppskattar verkligen våra turer på berget, det är bra för både kropp och själ.
Soffhäng med kaffe och romerskabågar avslutades vår date med.

Myset somnade och jag tog tag i tvätten efter resan, gud vad trist det är, jag hatar verkligen tvätten, det var ju en av fördelarna med att vara sambo, man hade lite hjälp med sånt trist. Och tvätten skötte alltid min sk fru.
Gud vad jag saknar henne.

Sen bar det av till den stora metropolen Valje för mys, vi hängde där från eftermiddagen till långt in på kvällen, de var härligt att bara hänga framför tv en stund.
Jag fick ett samtal när jag var där, det var från en gammal vän som jag inte hört av sen Mollie föddes, jag blev verkligen glad av att se hans nummer på telefonen.
Jag har så många minnen i hop med denna människa så många skratt så många fester och så många resor det är nog den personen jag har flest minnen med.
Tyvärr blev inte samtalet så roligt som jag kanske hade tänkt mej, men jag trodde nog ändå att han hade ett ärende, han har en skuld till mej som han inte betalat än, så min tro var att de handlade om de.
Men de gjorde de inte.
Det blev ett något märkligt samtal men de var iallafall roligt att höra hans ljuva stämma igen, de är ju inte utan man saknar alla tokiga upptåg vi haft tillsammans.

Idag började vi med en promenad i en härlig vitsippeskog, de duggregnade lite och det luktade sådär härligt vårigt av skog, gräs, vitsippor och sen lite grisskit på det, de luktade hemma.
Sen blev det telefon och mailskrivande, jag bollade lite idéer som jag har med mitt alldeles egna bollplank, såna växer inte på träd men jag har ett och det tål hårda skott ska ni veta.
Jag sköt iväg ett hårt skott och fick tillbaka en väl genomtänkt mjuk liten tåfjutt. Ja så höll vi på ett tag tills mitt plank behövde utföra stordåd på annan front.
Men nu är det ju vår så jag tror att vi kommer att drabba samman snart igen.
Vilken tur jag har.

Myset har slocknat på soffan efter en match med påskriset och sin gåstol, hon börjar bli duktig på att köra med gåstolen nu, framåt, bakåt och åt sidorna. Det går fortare och fortare nu och nu kan hon till och med trycka på dom små knapparna som ger ljud ifrån sej.
Ja vad ska man säga små barn roar sej lätt, det verkar stämma rätt bra tycker jag.
Och det roar fjantiga föräldrar med, jag kan inte låta bli att filma henne när hon flyger fram på vardagsrumsgolvet, fjantigt kanske, men en dag är nog Mollie glad över att jag gjorde de.
Likadant är det ju med foto, jag tar jätte mycket bilder på henne, man vet ju själv hur det är, man kollar i fotoalbumen sen man var liten och det är så grynigt, mörkt och längst ner i hörnet sitter det en liten ungen som tydligen skulle vara en själv.

Snart påsk...

Jockarp.