Solhatt på....

Sigge och myset :)

Vad ska man säga, ja jag säger väl som alla andra, vilket underbart väder vi har, gårdagen bestod av utomhus lek från morgon till kväll.
Myset hade sin gåstol ute och det gick hur bra som helst att ta sej fram på altanen, vi hade lite problem med solen i ögonen ibland, men de hjälpte med ett fin solhatt och ett parasoll.
Problemet var bara att försöka hålla myset under parasollet.
För min egen del var det gass i solen som gällde och det är ju inte utan att man redan nu i April månad lagt på sej en bränna som oftast inte bruka komma fören i Juli, hur ska detta sluta. Det var småbyxor på igår.
Man hade ju nästa glömt hur det var att sitta ute i linne och låta solen färga sitt späda kvinnoskinn, men det är helt förträffligt.
Lättlevt så att säga.

Trädgårdsmöblerna asades ut och ställdes på plats, bordet var tydligen otympligt att bära så de lät jag andra få slita med...men jag fick meka i hop dom lite efter den långa vintern, men det verkar som om dom ska hänga med ett par år till.
Årets första rabarber paj gluffsades upp i de Vilhelmssonska hemmet, de var inte helt fel det heller, paj och glass, de är grejer det. Fick ju betala med något för att bordet kom på plats.
Hängde även ut årets första tvätt, Jesus vad sött det var på tvättlinan med små rosa och lila sockor som inte var större än själva klämman, de känns bra på nåt vis. Moget, vuxet.
Jag är mamma till den lilla personen som använder dom. Hihi. Det är svårslaget det.

Det är med sorg jag tänker på att det finns människor i vår värld som väljer bort det här med barn och tänker att karriären är det viktigaste.
Hur kan man göra det?
Det är väl en sak om man har någon sjukdom i släkten som man inte vill ska föras vidare i ytligare generationen, eller om man har nåt psykfel som det uppenbart har visat sej att vissa människor besitter.
Jag dömmer ingen men jag måste ju få ställa fråga hur man resonera när man hellre satsar på en så kallad karriär istället för att få vara med om det mest fantastiska som kan hända i ens liv, att få se ett litet barn växa upp.

Kvällsaktiviteterna var i form av hoppgunga, babysitter, gåstol och babygym, Vi körde helt enkelt hela repertoaren, sen blev det en liten promenad och efter det bums i säng, tidigt men skönt.
Det är en av dom saker som är bra med att man är vuxen, man kan gå och lägga sej när helst men vill, vill man knoppa in vid åtta nio tiden ja då gör man det vill man hellre vara uppe till tre på natten så är man det, visst är det roligt att vara stor.

Fin fina dagar i Jockarp.