Felix.....

En av södra Sveriges längsta åar rann precis utan för mitt hotellfönster, jag roade mej för en sekund att titta på flödet och strömmen. Nissans Vattnet var nära mej och på något sätt blir hela staden vackrare. Jag log där i fönstret.
Jag känner armarna som omfamnar mej och en annan människas kropp som trycker sej mot min rygg. En fantastisk känsla, de spontana, att vilja vara nära. Jag log och njöt av beröringen.
Ett ord passerade mitt huvud. Lycka. Jag fångade det och smakade på det en aning. Lycka. Ett vackert ord med en vacker innebörd och jag var lycklig.

Mollie skulle komma hem halv två och jag ville vara hemma när hon kom hem. Så halv tolv pussades vi hej då sen började färden hem.
Jag kom hem en kvart före henne vilket var perfekt, jag hann in och hämta en chokladask som Mollie skulle ge till taxichaffisen i God jul gåva.
Morgontaxin hade redan fått sin present så nu var det dags för hemfärdschauffören att få sin ;)
Vi önskade varandra god jul och det verkade som om gesten från Mollie uppskattades.

Hon slängde in sina skolgrejer sen drog vi upp på berget. Mormor och morfars gran skulle fällas. Mollie skulle välja och det är även hon som styr upp själva pyntandet, det är sen gammalt det.

Kvällen blev en lugn tillställning, Mollie hade gjort ett tre i rad spel i slöjden så vi spelade några matcher. Vi tog även några vändor skipbo innan sänggång.

Nattningen blev ömsom sorglig ömsom skrattfnattig. Hon blev lite ledsen över Sigge och vi pratade en stund om det. Vi gick över att börja samtala om namn. Om att det inte är säkert att man kommer döpa sin lilla hund till de speciella namn man valt, det kan nämligen vara så att man inte tycker att det namnet man valt passar till just den hunden.
Jag berättade då att jag tänkte kallat Mollie för Felix men när hon kom ut tyckte jag att Mollie var ett mer passligt namn. Vi flinade åt historien så tårarna rann.
Hon somnade tryggt i min famn om än en aning sent.

Jockarp.