Invecklat....

Sorry alla blogg läsare, de blev kanske lite snurrigt igår,jag ska försöka förklara på ett lite bättre sätt, om det nu är möjligt.
Min sk fru jobbade ett tag på ett företag här i närheten som gör skolkataloger, företaget är rikstäckande och har då alltså säljare och fotografer runt om i sverige.
Mannen i detta dramat kommer i kontakt med min sk fru i maj månad för snart ett år sen, han är säljare för företaget som hon jobbar på, men är även fotograf, bland annat var det han som tog våra bröllopsfoto.
Första veckan i juni åker min sk fru upp till honom för att ta lite privata foto. Det var väl inget konstigt med det.
Men väl uppe i den kungliga huvudstaden introducerar han en fotograf som jobbar under honom, detta är då stolpskottet som vi umgicks med en hel vecka som visste att vi var nygifta och att jag var gravid, ändå tyckte hon att det var helt okej att tafsa på min sk fru.
Hon skickade senare ett mail till mej där hon förklarade att hon inte hade några skyldigheter gentemot mej, nej det kan hon ju tycka, jag tycker dock att hon är ett patetisk liten skit, där då hon även bara säger rätt upp och ner att min sk fru bara är ett strul för henne.
Ja så är det kanske, men jag tycker inte att någon människa förtjänar att bli kallad för enbart ett strul, men med tanke på att hon inte är fullt frisk så får man kanske ha överseende med henne och att hon inte vill binda sej.
Men att ställa till det för andra människor har hon inga problem med dock.
Men nu är det så att dessa båda damer tycker att mannen i dramat är så häftig och tuff, så dom vill inget annat än att bli som honom, han kör moppe och dom tycker de är jättehäftigt.
Min sk fru tyckte de var så häftigt att när vi var på vår bröllopsresa så stoppade vi till på ett ställe där det fanns gamla grejer, allt från bilar, plakat gamla tankstationer till just moppar, och hon som aldrig varit intresserad av något sådant, gick runt och tog kort på alltihop, och efteråt har jag förstått att hon gjorde de just för att kunna imponera på denna man.

När allt detta snurrades upp tog jag kontakt med denne man och frågade vilken bricka i spelet han var, han bedyrade sin oskuld, och han pratade hett och brett om att han jobbade som jourhavandemedmänniska ibland, som så mycket annat ser jag nu detta som ett stort jävla skämt.
Om man nu vill vara en underbar medmänniska och hjälpa andra, då kan man ju börja runt sej själv i sin närhet, och tala om för personer som min sk fru att det inte är passligt att lämna sin höggravida fru.
Men de är klart ingen av dom här filurerna har ju lyckats med att ha ett eget fungerande förhållande så då tyckte dom uppenbarligen att inte min sk fru heller skulle få ha det, så i stället för att tala om för min sk fru att det inte var lämpligt de hon gjort mot mej så lurar han i henne att han ska fixa jobb till henne och säger till mej att de lyser stort om henne att hon är en storstads tjej. Hmmf.

Om nu min sk fru tror att dessa personer är hennes väg in i mediabranchen så ska informera henne om att även om att jag är en lantlolla från Jockarp så är jag minsann inte dum.
Jag hävdar bestämt att skolfotografer kommer allra längst ner på listan av fotografer och borde faktiskt inte få kalla sej för fotografer över huvud taget, de måste ju vara drömmen att få fotta snoriga ungar.
Nej när ryktet nått hela mediavärlden om att de är hon som gjort detta som de skrivs om så är hon helrökt, ingen vill väl anställa någon som inte ens kan ta ansvar för de som borde vara en självklarhet BARN.
Nej de slutar nog som hamburgervändare på gula M:et om hon nu inte lyckas lura någon annan till att försörja henne.

Hoppas ni förstår lite bättre nu om vilka personer som finns i min sk frus liv, förmodligen består hennes liv enbart av dessa två personer och dom har lurat brallorna av henne och hennes familj.
Men en vacker dag så kanske till och med dom kvicknar till men då kan de kanske vara lite ensamt för några andra människor med lite mer vett vill inte beblanda sej med henne och hennes "fjabbiga" familj har jag förstått.
Och det med all rätt.

Nu till vad som händer i myset och mitt liv......
Igår var vi väldigt social, vilket vi uppskattar, dom fagra damerna från Lund var här och förgyllde vår eftermiddag.
Myset var vaken hela tiden och hon visade stolt upp vad hon kunde.
Damerna rullade iväg henne i gåstolen en bit, sen ropade dom på henne var vid myset satte en ryslig fart mot dom, de gjordes om och om igen, vi tyckte de var lika skoj allihop och myset riktigt strålade och mamman var givetvis stolt.

Lite senare tog vi en sväng på berget och myset somnade utmattad i vagnen.
Berget börjar visa sej från sin vackraste sida, de har varit musöron ett tag nu på björkarna men nu börjar även bokarna slå ut, denna ljusgröna spröda färgen, doften av nya löv och ett hav av vitsippor, det är minsann inte kattskit att leva såna dagar inte.
Nästa år vet jag en som kommer att komma tulltande i detta vackra vitsippehav kanske till och med sätta sej ner och plocka en och annan liten sippa, en liten tjej med bruna ögon och tjocka rosa kinder.
Synen är redan klar.
Det blir inget betongbarn av Mollie mys Vilhelmsson, det är ett löfte hennes allt klokare mor givit henne.

Jockarp.

Ordets betydelse....

Igår eftermiddag packade vi in halva bohaget och styrde bilen mot Tingsryd för att fira långfredagen med fina människor.
Solen sken temperaturmätaren i bilen rörde sej från 16 grader ända upp till 22 när vi körde in i de småländska landskapet.
Jag var tvungen att rota fram mina solglasögon i bilen och när jag gjorde de hittade jag en lapp i glasögonfacket som jag glömt bort eller på annat sätt förträngt.
Det var en gammal parkeringsbiljett men på baksidan av den stod det, jag älskar dej och den var skriven av min sk fru.
Jag kommer ihåg hur glad jag blev första gången jag såg den där lappen, jag kände en lycka att just jag mött och blivit älskad av denna människa, en söt, rar kärleksfull tjej som pratar skånska.
En tjej som fick mej att tro på den stora kärleken, att man faktiskt kunde träffa en livkamrat som skulle finnas vid sin sida i nöd och lust tills döden skulle skilja oss åt.
Så tolkade jag lappen när jag läste den, men den som skrev lappen har betydelsen av orden en helt annan mening.
Jag står för mitt ord när jag säger att det innebörden på den lappen den stämmer överens för vad jag känner för min sk fru , hur hysteriskt rubbat de än låter.
Jag känner henne inte idag, men den kvinnan jag gifte mej med det är henne jag väljer att se och älska, den person som blivit så manipulerade av dom två sjuka människorna från vår huvudstad, dom personer som hon sa betydde så mycket för henne och för vårt förhållande att dom nu har lyckat förvandla allt de fina till en person som bara hittar på elakheter och tokigheter väljer jag att inte se.

En annan sak jag funderat på ett bra tag nu det var några andra ord hon sa till mej mitt i vår tubulenta tid i höstas när otrohetsaffären och jagvillintehavårtbarnlängre spelades upp och det var när hon en dag skulle gå, då sa hon.
- Jag drar inte bara.
Vad är innebörden i dom orden, vad betydde dom för henne?
För mej, som då visat sej vara lite lagom naiv betyder dom att jag sticker inte jag kommer inte bara att lämna dej här med allt detta som vi "ställt" till med utan jag kommer att ta mitt ansvar och tillsammans rider vi ut stormen.
Jo tjena, fan snacka om att jag har blivit totalt grundlurad.
Typ Leonora vi gifter oss och jag ser till så att du blir gravid, sen tänker jag börja ett nytt liv med en cancersjuk brud och hennes chef, han som är båda våras hjärnor, vi gör allt som han säger för vi tycker han är skitcool, vi dyrka honom och marken han går på och vi vill inget hellre än att bli som han. hehe.....
Ja och när den bubblan spricker då?
För frågan är inte om den gör det utan när den gör det.
Som min sk fru sa när hon träffat dom här filurerna tre fyra gånger, vi är som dom tre musketörerna.
Ja de hade väl varit sött, men inte när man snart skulle till att bli mamma, då kan man inte hålla på och leka rollspel som en fjortis.....Då får man faktiskt ta sej i kragen och växa upp.

Och jag kan inte sluta att funderar över vad en hetrosexuell man i 45 års åldern har gemensamt med en flata på 28 år.
Nej nåt allvarligt fel är det, både då på honom som vill ha hangarounds som nu min sk fru, han måste helt enkelt behöva bekräftelse av nåt slag, för dom kan ju knappast ha så värst mycket gemensamt, dom lär ju inte kunna prata om barn och barnuppfostran iallafall.
Och min sk fru förstår jag ju inte alls, som kastar bort sin fru och sitt barn på en sån nyfunnen "vänskap" eller vad de nu än må vara.
Men de ska bli kul att se vad som händer i deras lilla trekant.
För som man lärde sej i småskolan så går de ju bra med två, men tre är en för mycket, och jag kan nog sätta en tusing på att den är min sk fru som ryker först ut ur de gänget, ja om nu inte den cancersjuke rycker först då, av just den anledningen.
Ja herregud.....

Här kommer lite bilder av vår långa fredag.....Tack för en fin dag.

Jockarp.

Jockarp vs regeringen....

Hittade något väldigt intressant, det verkar banne mej som att bollen är inrullad i regeringen.
Ett litet steg i rätt riktning, ska bli mycket mycket intressant att följa detta fram över.

Interpellation 2010/11:314

den 7 april

Interpellation

2010/11:314 Föräldraskap vid assisterad befruktning

av Jonas Gunnarsson (S)

till justitieminister Beatrice Ask (M)

Sverige är ett land i dag där alla säger sig sätta barnens rätt främst. En central fråga för att klara barns rätt och välfärd är att garantera goda och trygga uppväxtförhållanden.

I dag är situation oklar för vissa barn. I dag har exempelvis barn till ett samkönat kvinnligt par inte alltid rätt till båda sina de facto föräldrar.

I närtid har vi kunnat läsa i medierna om Leonora Vilhelmsson och hennes dotters situation. Leonora och hennes fru beslutade gemensamt att utvidga sin familj med ett barn. Eftersom det är så långa köer till inseminationer i vissa landsting i Sverige valde de i stället att åka till Danmark för att genomföra insemination. Då uppstår den underliga situationen att det barn som sedan föds inte ges rätt till båda sina föräldrar.

Detta är inget nytt problem utan ett problem som uppmärksammats tidigare. Utredningen Föräldraskap vid assisterad befruktning, SOU 2007:3, föreslog att den kvinna som är moderns registrerade partner eller maka automatiskt ska anses vara barnets förälder och att en föräldraskapspresumtion motsvarande den nuvarande faderskapspresumtionen ska införas.

Sedan utredningen lade fram sitt förslag 2007 har ingenting hänt. Samtidigt riskerar allt fler barn att hamna i den besvärliga situation som dagens otidsenliga lagstiftning innebär.

Min fråga till justitieministern är således om hon avser att ta initiativ till ett förslag till riksdagen från regeringen som säkerställer att vi får en modern lagstiftning som säkerställer de här barnens rätt till sina föräldrar.

Inkom: 2011-04-07
Sista svarsdatum: 2011-04-28
Besvarad: 2011-04-15
Läs debatten i protokoll 2010/11:89

Spatsera gärna in på denna sidan så får man se hur frågan debaterades i kammaren, mycket läsning, men givande.

http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=67&dok_id=GY10314

Man kan även se det på webben om man inte orkar läsa.
http://www.riksdagen.se/templates/R_ExternalPage____3383.aspx

Nu ska myset och jag hålla påsk.
Glad påsk alla.

Jockarp

Naken bilder :-)

Igår hade myset och jag långväga besök, ja ända från Östersund, de är inte en liten bit att åka det, min vän informerade mej om att Östersund minsann låg mitt i Sverige och det verkar nog stämma, det är bara det att det låter så vansinnigt långt upp.
Vi tillbringade en mysig förmiddag ihop, vi hade inte setts sen i somras, så det var en del att avverka och de är ju inte lite som hänt de sista halvåret, varken för mej eller henne, så samtalsämnen var ingen bristvara precis.

Vi fick besök av farbror polisen igår igen, folk måste tro att jag har köpt ny bil för det är ju ganska ofta som det står bilar från just den statliga inrättningen på Månsagården.
Igår skulle dom lämna tillbaka min telefon som dom lånat ett par dagar, eftersom jag känner polisen så sa jag med glimten i ögat.
- jag hoppas att ni inte ringt så mycket på den nu så att jag inte klarar betala räkningen.
Han bara flinade.
Min telefon ha varit på vift ända till Karlskrona.
Jag kan ju bara tänka mej hur vansinnigt roligt dom har haft dom som har tömt den på information och sett alla bilder på min sk fru som hon har skickat till mej.
Jag kan ju säga att det är en hel del bilder som är ganska så lättklädda, inga skidoveraller på där inte.
Alltså inte jätte rumsrena så att säga.
Men det kan hon väl bjussa på va.*fniss*
Iallafall så var det 25 missade samtal och lika många mess, jag ska försöka beta av och svara på dom så fort jag kan. Men de kan ju ta lite tid.

Vi fick ett fint kort från dom fina damerna i Lund i lådan igår, det var ett tackkort från deras bröllop, det är ju dom som ska ha tack.
Det var adresserat till både mej och Mollie, så sött.
Och nu pryder det fint vårt kylskåp ihop med andra små trevliga och roliga kort som man blir glad av.

Myset och jag for in till stora staden för att handla, kan ju säga att det var inte bara vi som skulle göra det, det var fett med folk överallt.
Träffade på en gammal kompis, vi har dragit ett antal näbbgäddor ihop han och jag, roligt att se honom, vi lovade att ses snart igen, han är en riktig mysfarbro :)
Myset fick åka i selen på magen, jag tycker hon är för liten för att åka i kundvagnen och när jag har henne i bilsittsen i vagnen så får jag bara ner ett par liter mjölk och ett bröd, detta var ett mycket smidigt sätt och så tyckte hon det var roligt också.
Sen bar det hem och laga lite mat och sen in i bilen igen, nu har vi ju varit hemma ett par dagar bara Mollie och jag så nu kliade de lite överallt, vi ville träffa människor, vi blev bjudna på middag men tackade vänligen nej, istället blev de en kopp kaffe och samtal om livet, återigen en helt perfekt kväll.
När vi körde hem igen visade termometern i bilen på fyra ynka grader, och där satt jag i skjorta med uppkavlade armar och njöt av livet och att det var vår.

Idag gick vi en morgon promenad med morfar och hundarna, återigen underbart väder.
Hem och gjorde en dunderfrukost i form av ägg, bacon och stekta potatis, gott och lyxa till de en vanlig dag sådär.

Har ringt ett samtal, man måste ju informera sej om hur det ser ut när lagens långa arm kommer utsträckt till en, det är ju så mycket nytt som händer.
Jag kunde väl aldrig tro att när jag stod som en lycklig brud den 27 Juli i fjol att jag skulle få besöksförbud till min fru några månader senare.
Visserligen trodde jag ju inte att hon skulle rumla runt i sänghalmen med en annan heller bara tre veckor efter det heliga JA.et.
Men hon har väl ett behov av att umgås med svaga människor och här hittade hon en som var cancersjuk, de måste varit toppen.
Men att slänga sin lilla dotter på tippen utan att ens lyfta på så mycket som ett ögonbryn de tycker jag och kommer förmodligen alltid att tycka är ett märkligt beteende..
Men man lär sej att olika saker är olika viktigt för människor, bröllop och barn står då troligtvis inte så högt upp på hennes viktiga lista.

Men nu är jag minsann informerad om hur det går till med såna saker vad det gäller besöksförbud.
Vetgirig som jag är tog jag kontakt med kammaråklagren, vi hade ett bra samtal och hon avslutade med att jag gärna fick höra av mej igen om det var något mer jag funderade över, hon är ju inte mer än människa hon heller så hon förstod ju att man undrade.
Och det verkar ju inte vara den svåraste saken i världen att få till ett sådant förbud.
Men tills jag hör något mera så lever vi vidare i det liv som pågår och njuter av dagarna ihop med mitt lilla allt.

Inte helt fel att pryda gården med ;)

Jockarp.

Polisbesök....

Min lilla hipp hoppare :)

Jag vet faktiskt inte om jag ska ödsla tid och skriva om detta sjuka som händer i mitt liv just nu, men det är trots allt det som pågår i mitt liv nu.

Jag hade en underbar dag med min fina dotter igår, vi skippar dator, telefon och tv så mycket vi kan nu, vi bara är och umgås och njuter av det fina vädret och av varandra.
Vi går ut tidigt på morgonen och kommer in ganska sent på kvällen, vi gör det mesta utomhus allt från blöjbyte till amning och det funkar perfekt.
Två skogspromenader avverkades och efter den sista så startades grillen, mormor och morfar kom och grillade med oss, för nu ska mormor äntligen komma iväg på resa med sitt andra barnbarn och ville klart mysa med myset sådär på kvällningen.

När vi hade grillat så skulle myset bada så hon blev lite tisdags fin, men innan vi gick in så såg vi en bli som körde sakta förbi gården, stannade vände och kom tillbaka, den körde upp till oss.
Man blir ju alltid lite fundersam när det kommer bilar sådär på landet....
Ut hoppade kling och klang, hehe, nej jag bara skoja, de var inte dom men det skulle kunnat varit det, men det var ett par kollegor till dom. Mycket trevliga sådana.
Dom visade tufft upp polisbrickan och det är inte utan att man blir lite skraj, de är ju som värsta Hollywoodfilmen.
Och jag tror att vi 70-talister är den sista generationen som faktiskt har respekt för lagens man.

De skickas alltså två poliser från Karlskrona åtta mil härifrån hem till en livsfarlig ensamstående mamma med ett papper om att jag har fått besöksförbud till min sk fru.
Alltså att jag inte får söka upp henne, eller följa efter henne.
Jag funderar lite på vad som hänt om jag inte hade varit hemma, skulle dom kört tillbaka dom åtta milen och sen hit igen 16 mil till, vad kostar det tro?

Och jag ser det som helt osannolikt att jag skulle kunna följa efter henne, det är en liten detalj som hon har missat och som hon verkar ha raderat ut från sin hjärna och det är att jag sitter i Jockarp med en liten tjej på fem månader, ett barn hon skulle varit mor till idag om hon tagit sitt ansvar som normala människor gör och är tvingade till att göra.
Frågan är då hur skulle jag kunna förfölja henne?
Herregud.
Skattepengar igen, dom rinner igenom fingrarna, jag fattar det nu, det är solklart, mer trams högre skatt.
Och jag tro att det hade varit smartare att hon hade sett till att hon fått till ett besöksförbud utskrivet på andra än på mej, för jag vet bra många människor i vårt samhälle som hade varit betydligt värre att få besök av än en ensamstående mamma med brustet hjärta.

Jag tror inte att min sk fru riktigt förstår hur det är att vara ensam vårdnadshavare till ett barn, man kan göra mycket som man gjorde förr, men en sak man inte kan det är att leka följa john, jo ett tag kanske men det är ju stor risk att man tappar bort objektet när det är dax för amning, blöjbyte eller nattning.
Men visst vi skulle ju rent hypotetiskt kunna stöta på varandra i matbutiken, vilket jag nu hade sett som ett rent nöje. Den minen skulle man filmat och sen lagt ut på YouTube, den måste bli obetalbar, jag tror tyvärr att det är så att jag inte hade fått tilltala henne men hur kul hade de inte varit att träffas efter sådär vad är det nu sju åtta månader och bara säga.
-Tjenare frugan.
Eller
-De här är Mollie, de är hon som kom till efter att du gjorde en lyckad inseminering på mej.

 Och tack för det.

Vår med myset :)

Jockarp.

Solhatt på....

Sigge och myset :)

Vad ska man säga, ja jag säger väl som alla andra, vilket underbart väder vi har, gårdagen bestod av utomhus lek från morgon till kväll.
Myset hade sin gåstol ute och det gick hur bra som helst att ta sej fram på altanen, vi hade lite problem med solen i ögonen ibland, men de hjälpte med ett fin solhatt och ett parasoll.
Problemet var bara att försöka hålla myset under parasollet.
För min egen del var det gass i solen som gällde och det är ju inte utan att man redan nu i April månad lagt på sej en bränna som oftast inte bruka komma fören i Juli, hur ska detta sluta. Det var småbyxor på igår.
Man hade ju nästa glömt hur det var att sitta ute i linne och låta solen färga sitt späda kvinnoskinn, men det är helt förträffligt.
Lättlevt så att säga.

Trädgårdsmöblerna asades ut och ställdes på plats, bordet var tydligen otympligt att bära så de lät jag andra få slita med...men jag fick meka i hop dom lite efter den långa vintern, men det verkar som om dom ska hänga med ett par år till.
Årets första rabarber paj gluffsades upp i de Vilhelmssonska hemmet, de var inte helt fel det heller, paj och glass, de är grejer det. Fick ju betala med något för att bordet kom på plats.
Hängde även ut årets första tvätt, Jesus vad sött det var på tvättlinan med små rosa och lila sockor som inte var större än själva klämman, de känns bra på nåt vis. Moget, vuxet.
Jag är mamma till den lilla personen som använder dom. Hihi. Det är svårslaget det.

Det är med sorg jag tänker på att det finns människor i vår värld som väljer bort det här med barn och tänker att karriären är det viktigaste.
Hur kan man göra det?
Det är väl en sak om man har någon sjukdom i släkten som man inte vill ska föras vidare i ytligare generationen, eller om man har nåt psykfel som det uppenbart har visat sej att vissa människor besitter.
Jag dömmer ingen men jag måste ju få ställa fråga hur man resonera när man hellre satsar på en så kallad karriär istället för att få vara med om det mest fantastiska som kan hända i ens liv, att få se ett litet barn växa upp.

Kvällsaktiviteterna var i form av hoppgunga, babysitter, gåstol och babygym, Vi körde helt enkelt hela repertoaren, sen blev det en liten promenad och efter det bums i säng, tidigt men skönt.
Det är en av dom saker som är bra med att man är vuxen, man kan gå och lägga sej när helst men vill, vill man knoppa in vid åtta nio tiden ja då gör man det vill man hellre vara uppe till tre på natten så är man det, visst är det roligt att vara stor.

Fin fina dagar i Jockarp.

Fruktträd...

Ja lite ångest har man allt när man hellre sitter i solen och funderar på hur stort ozonhålet egentligen är istället för att göra lite nytta. Men jag tyade faktiskt inte, allt jag tog mej för med min utmattade kropp var att få ner plommonträdet, så nu står det så elegant på en noga utvald plats.
Enligt givaren skulle de ge frukt om två år och det kan ju passa perfekt till myset att kunna springa ut barfota och med rumpan bar och plocka plommon, kan nästan redan nu se det framför mej, när hon kommer med nöjd blick och sina små händer fyllda av frukten och kanske hon till och med säger -mamma vill du ha.
Det är mysigt att dagdrömma om framtiden med Mollie och det jag drömmer om är ljust, fyllt med kärlek till dom som förtjänar det.
Just nu drömmer jag om att körsbärsträdet ska stå i full blom och jag och myset ligger på en filt där under och tittar på dom små vita blommorna och igenom grenarna ser man en klarblå himmel, det är inte så långt dit nu, men till dess får jag väl fortsätta och drömma.
Underbara vår.

Kvällen bestod av trevliga människor och fantastisk god mat, det är märkligt med det där, att maten alltid smakar bättre i trevligt sällskap. De var snuskigt gott.
Jag ser framemot när myset kan äta riktig mat, när hon sköter det själv och man slipper att mata henne utan man istället kan sitta och prata med varandra vid matbordet, jag saknar faktiskt middagsrutinerna när man satt och pratade om hur dagen hade varit och vad man hade för planer framöver.
Men kvällen innehöll mer, vi pratade om de här med sackosäckar en grej jag faktiskt har funderat på att köpa till Mollie, men efter informationen igår kommer jag definitivt vänta några år till, för det är tydligen lätt hänt att när dom små vänder sej från rygg till mage och inte kan ta sej tillbaka så kan dom kvävas, Brrr hemska tanke. Man lär sej mycket som tur är.

Idag började vi med en offroad tur på berget, efter diverse nappproblem och böjningar av sliten rygg har jag nu bestämt mej för att äntligen koppla i nappen med den lilla napphållaren, så när nappen åker ut så håller den sej på lagom nivå höjdmässigt.
Fantastiskt vilka grejer det finns.

Nej nu ska vi ut och fånga dagen, nya utmaningar väntar i vårt liv som pågår..

Jockarp.

Plommonträd...

Det kändes som jag hade trillat ner i ett svart hål igår igen, ett hål jag inte skulle kunna ta mej upp ur.
Det är helt sjukt vad liten man blir när man ryker på nån liten bacill, totalt utslagen.
Myset var inte heller på topp och hon strålade inte alls, fråga är om hon kände av att mamma var sjuk eller om hon faktiskt inte heller var i form, vi fick ju upp på natten för ett litet depåstopp med henne och det tillhör faktiskt ovanligheterna.
Jag var seg och hon var sur, underbart, vi fick ta på oss och gå ut en sväng så hon skulle somna och så jag fick vara ifred lite, planen gick i lås, hon somnade så jag kunde vila mej lite i lugn och ro.
Det blev verkligen en lördag som man skulle kunna räkna bort från sitt liv, den kändes nästan helt onödig.
Vi gick till sängs redan vid halv åtta, är det legalt en lördag, de verkar iallafall gjort susen för nu är vi på fötter igen.

Tog en liten promenad med Mollie bort till grannen för att visa upp henne, dom har inte sett henne än på grund av en massa olika omständigheter.
Dom missade namngivningen men nu fick Mollie en present av dom iform av ett plommonträd, det passade bra för vi har inget innan.
Nu återstår de bara att hitta en smart placering till det, man vill ju inte ha det för nära huset med tanke på getingar och andra sticksiga små djur, men man vill ju inte springa flera hundra meter heller när man blir sugen på ett litet plommon. Vi får se om vi kan lösa det på något fiffigt vis.

Ja annars är det inte mycket som pågår just nu i mitt liv, det är väl så när man ligger nere för räkning, man behöver resa sej för att de ska hända nåt, myset gör visserligen storslagna framsteg vad det gäller de de mesta och det fantastiskt att följa med på hennes resa.
Hon sjunger sånger och tar sej fram på egen maskin i sin gåstol, leker i sitt gym och är allmänt nyfiken. Och söt så klart :)

Ikväll ska vi iallafall försöka ta oss ut på tur, vi måste ut och lufta oss lite, enda problemet är att det inte blir nåt bingospel, men jag får helt enkelt prioritera, jag räknar med en givande afton.

Super nöjd :)

Jockarp.

Sjukstuga...

Årets andra majblomma investerades vid dörren igår, fortsätter de så här få jag kanske själv börja att sälja.
Det var ännu en grabb från byn som var här, lika trevlig och artig som den förra, man blir lycklig.
Och han blev lycklig när jag återigen valde den dyra för 50 kronor, jag kände att jag behövde vara rättvis mot killarna.
Han ville titta på Mollie och det fick han, sen sa han helt plötsligt, Mollie har bara en förälder, snacka om att jag blev paff.
Jag hade knappt vett att svara, men till slut fick jag iallafall fram att mycket riktigt så var fallet.

Vi hade en heldag utomhus med två promenader och nu körde vi offroad, myset på magen och sen ut över stock och sten.
Vi kom inte in fören sent på kvällen, det är ju underbart när man nu kan börja ta lite kvällspromenader och bli lite småkall om näsan, vi avslutade promenaden med kaffe hos Mollies mormor och morfar.
Mormor skulle ut på resa med ett av sina andra barnbarn så hon ville givetvis träffa myset innan dom lämnar landet, men nu blev inte fallat så, lilleman som skulle med har blivit sjuk, och gullet har smittat ner sin faster också, tack för den. Det har minsann kräkts kaskader här i de Vilhelmssonska hemmet, urk

En vän kom förbi igår som hastigast för att titta på Mollie, hon hade inte sett henne på en månad och tyckte hon blivit stor.
Hon tyckte även att mamman såg smal ut, för smal. Jag får väl helt enkelt hänga lite mer vid det gula M:et.
Hon tyckte även att jag såg trött ut, vi pratade just om trötthet, hon trodde att diagnosen var vårtrötthet, aldrig hört talas om innan, men det stämmer kanske, man är ju ute mer och kanske lite mer aktiv och då är det väl inte konstigt om man blir lite trött.
Hon tyckte iallafall att jag inte var något latjo sällskap just då, ja jag fick ursäkta mej och sa att jag var ledsen för det.

Jag fick en fråga eller ett erbjudande av en tidning att skriva en artikel om vad som hänt, dom vill ha privata bilder på oss och jag tyckte det lät bra.
Vi skulle till och med få betalt för det, det känner jag väl att det är lite väl bra, det är ju inte riktigt de som var meningen, men samtidigt kan det ju vara bra att dryga ut mammapeningen lite.
Så nu har jag litet jobb med det. Spännande.

Nej nu får det bli liggläge, kommer väl att få bli hängande i soffan eller i sängen mest hela dagen.
Ja de lär väl bli ett och annat blöjbyte med, för det är en syssla vi pysslat med i natt.
Vi hoppas på ett snabbt tillfrisknande, magåkommor is not da shit.

Kräkan i Jockarp..

Liten tjej i stort bad...

Jag älskar att vakna med solensstrålar som glimtar till bakom gardinen, jämte mej ligger en annan solstråle som rullar runt och öppnar sina små underbara ögon, dom möter mina och sen ler hon, hon ler så hela ansiktet strålar, jag tror mej tusan att det är den totala lyckan jag funnit i min lilla dotter.
Dagarna är numera upp och ner precis som dom ska vara.

Igår fick myset åka på polisförhör, jag tror att hon tyckte det var lika intressant som jag, för hon flinade mest hela tiden när polisen knappade något ovant på sin dator, hon skrek lite också men jag hade en mycket god och kär vän med mej som är intresserad av just såna här saker så hon ställde mer än gärna upp att agera barnpassnings hjälp och moraliskt stöd.

Jag tycker att det är sorgligt att min sk fru sjunker allt lägre och lägre ner i detta, jag undra vart hon vill komma med stämningar och anklagelser för både det ena och det andra.
Jag frågade polisen om jag skulle göra en motanmälan på henne på grund utav vad lidande hon har givit mej, men dom flinade bara till och sa, att sjunk inte lika lågt som hon.
För om man ser det hela krasst så anmäler hon mej för att jag slängt en bok efter henne och lusat till henne på skuldran efter att hon slängt i mitt ansikte att hon inte ville ha vårt barn. Visst hon ska har tagit foto på de "hemska" märket, för det blev kanske lite rött.
Men jag å andra sidan har jag papper på att jag gick ner nio kilo i min graviditet på grund utav hur hon beteende sej, och där stod minsann mer än ett livs hälsa och välmående på spel.
Det ska bli mycket intressant att se hur det blir framöver när mina hårt intjänade skatteslantar ska användas till detta enligt mej patetiska trams.

Men på kvällen efter att Mollie tagit sitt första bad i badkaret och jag hade stoppat i henne i hennes rödrandiga polan och pyret pyjamas, så kunde jag inget annat än att flina, hon skull gjort sej så bra i fängelsekläder och med en rund kula fast kedjad runt ena benet, hon med en liten kula och jag med en lite större. Herregud vilken syn jag fick.
Men det är kanske inte så idag, jag lever väl kvar i en förlegad tid, då fängelsekunder sydde postsäckar eller böjde gem av ståltråd eller vad dom nu pysslade med där inne.
Nu är det väl dator och tv spel som gäller.

Sen måste jag berätta att jag köpte en majblomma igår, det har nog inte hänt på hundra år, den var jättefin och jag kände mej mäkta stolt över att hjälpa till.
Och den lille försäljaren var både räknekunnig och hövlig, roligt tycker jag.


Näpp nu får vi ta oss ut i vårvädret.

Jockarp.

Mycket promenader....

Blöjbyte på E4:an, de gick de me :)

Gårdagens promenad i monsterbacken slutade som vanligt, jag pratade och flåsade och min vän lyssnade, att jag aldrig lär mej.
Igår var det mycket prat om föräldrar och husköp, det är ju ett par viktiga saker i livet det.
Vi pratade om att resa, usa var på tapeten, ja vi pratade som vanligt om livet i största allmänhet.
Jag uppskattar verkligen våra turer på berget, det är bra för både kropp och själ.
Soffhäng med kaffe och romerskabågar avslutades vår date med.

Myset somnade och jag tog tag i tvätten efter resan, gud vad trist det är, jag hatar verkligen tvätten, det var ju en av fördelarna med att vara sambo, man hade lite hjälp med sånt trist. Och tvätten skötte alltid min sk fru.
Gud vad jag saknar henne.

Sen bar det av till den stora metropolen Valje för mys, vi hängde där från eftermiddagen till långt in på kvällen, de var härligt att bara hänga framför tv en stund.
Jag fick ett samtal när jag var där, det var från en gammal vän som jag inte hört av sen Mollie föddes, jag blev verkligen glad av att se hans nummer på telefonen.
Jag har så många minnen i hop med denna människa så många skratt så många fester och så många resor det är nog den personen jag har flest minnen med.
Tyvärr blev inte samtalet så roligt som jag kanske hade tänkt mej, men jag trodde nog ändå att han hade ett ärende, han har en skuld till mej som han inte betalat än, så min tro var att de handlade om de.
Men de gjorde de inte.
Det blev ett något märkligt samtal men de var iallafall roligt att höra hans ljuva stämma igen, de är ju inte utan man saknar alla tokiga upptåg vi haft tillsammans.

Idag började vi med en promenad i en härlig vitsippeskog, de duggregnade lite och det luktade sådär härligt vårigt av skog, gräs, vitsippor och sen lite grisskit på det, de luktade hemma.
Sen blev det telefon och mailskrivande, jag bollade lite idéer som jag har med mitt alldeles egna bollplank, såna växer inte på träd men jag har ett och det tål hårda skott ska ni veta.
Jag sköt iväg ett hårt skott och fick tillbaka en väl genomtänkt mjuk liten tåfjutt. Ja så höll vi på ett tag tills mitt plank behövde utföra stordåd på annan front.
Men nu är det ju vår så jag tror att vi kommer att drabba samman snart igen.
Vilken tur jag har.

Myset har slocknat på soffan efter en match med påskriset och sin gåstol, hon börjar bli duktig på att köra med gåstolen nu, framåt, bakåt och åt sidorna. Det går fortare och fortare nu och nu kan hon till och med trycka på dom små knapparna som ger ljud ifrån sej.
Ja vad ska man säga små barn roar sej lätt, det verkar stämma rätt bra tycker jag.
Och det roar fjantiga föräldrar med, jag kan inte låta bli att filma henne när hon flyger fram på vardagsrumsgolvet, fjantigt kanske, men en dag är nog Mollie glad över att jag gjorde de.
Likadant är det ju med foto, jag tar jätte mycket bilder på henne, man vet ju själv hur det är, man kollar i fotoalbumen sen man var liten och det är så grynigt, mörkt och längst ner i hörnet sitter det en liten ungen som tydligen skulle vara en själv.

Snart påsk...

Jockarp.

Roligt....

 

Visst går man runt och småmyser när man tänker tanken på att man är mamma, men jag har har nog inte fattat det riktigt än, att jag har fött ett barn, det helt otroligt, jag tänker ofta på det.
Och när jag samtalade med en människa i min närhet som börjat betyda väldigt mycket för mej så kom vi fram till att nu sätter man sej aldrig i första rummet längre, man kommer för alltid att komma på lilltur.
Som hon sa när tänkte jag på mej själv sist?
Det var när jag funderade över att jag behövde tvätta håret, men de gick inte, förlite varmt vatten, ja då får barnen gå först.
Jag skulle ta ett glas oboy, ja det gick inte heller för då räcker inte mjölken och barnen går ju först.
Ja så ser livet ut numera och man kan inget annat än att njuta av det, ja kanske inte av att man inte får tvätta håret och dricka oboy men det att komma i andra hand, de spelar ingen roll, jag tycker att det är underbart att höra, för jag känner likadant. De enda som är viktigt i livet är Mollie, man omvärdera hela sitt liv och dom som inte kan klara av att faca det ska inga barn ha.
Jag har en liten fråga att tampas med i just detta avseendet att sätta sej själv i första rummet, jag vill klart vara en bra förälder, men jag vill för den sakens skull inte sluta leva.
Jag står kanske snart inför dilemmat att behöva lämna bort Mollie en tid, ska man göra det för att man vill ha ut något för egen del, eller man ska låta bli för att man ska vara den ansvarsfulla präktiga mor som man allra helst vill vara, det är inga lätta beslut som ska fattas, men livet är väl en enda stor prövning känns det som.

En annan sak som slog mej i helgen och som jag faktiskt satte ord på och sa rätt ut, det var när myset gnällde lite, ja de var väldigt lite.
Men jag sa iallafall, att varje gång jag skulle fundera på att gnälla och säga något negativt ord om min dotters humör så skulle jag tänka på vilken fantastisk gåva hon faktiskt är, tänk att det tog sex försök innan hon började ta form, hon var så efterlängtad och så önskad.
Så hur skulle jag då över huvudtaget kunna fundera över att gnälla på något som hon gör?
Gör jag det så måste de ju vara mej det är fel på, för varför sätta små barn till världen och sen gnälla när dom är just de....små barn. Hmm.

Skratta är bra, det har jag börjat göra mer och mer nu, och nu börjar jag komma ihåg hur det var att faktiskt ha roligt.
Jag hade vansinnigt roligt i går kväll. Och hela hemmet fylldes av skratt.
Även helgen gick åt det roliga hållet, min "bästis" och jag var ute och tog lite foto och då hade vi vansinnigt kul, bilderna ska användas till ett för tillfället hemligt projekt, men jag ska lägga ut några av dom här, som sagt så hade vi hur kul som helst, Herregud vad vi skrattade.
Ibland funderar jag över om man får ha det så roligt när man är en ensamstående mamma totalt grundlurad av sin sk fru. Skulle man inte bara ligga och lipa då?
Man skulle kanske visa upp sej som ett offer som varken hade tid, ork eller ekonomi för att just kunna ha rolig.
Att man skulle säga att man orkar inte hitta på något och allt man önskade sej var lite "egen tid"
Att man skulle säga att allt man skulle vilja göra var att lägga sej på soffan och säga att man förtjänade de. Att man helt enkelt ville vila ut en stund.
Att man skulle säga att man måste jobba heltid för att kunna klara av alla räkningar, lån och andra utgifter som kommer med att man blivit dumpad och övergiven med ett barn hängande över sej.
Jag tror att allt de hade passat bättre in än att man vågar stå för att man faktiskt emellanåt är lycklig och att man fortfarande kan skratta.
Att man orkar säga sin åsikt och gå längst fram i stormen, att man har roligt och njuter av alla nya möten man gör, även om det inte varit min "stil" att träffa just dessa människor som nu korsat min väg.
Så mitt uppe i mitt sorgearbete så har jag faktiskt ganska roligt....
Får man ha det?

Hihi :)

Hel kul...i Jockarp

Bilköer och fantastiska vänner....

Bilkö is not da shit...

Då satte vi ner våra fötter i den Jockarpska myllan efter några intressant, givande och härliga dagar med min kärlek och med mina fina vänner.
Vi satte oss i bilen i torsdagsförmiddag för att åka dom 60 milen till den kungliga huvudstaden.
Vi tog det lugnt och sansat och stannade lite när vi tyckte de passade, ändå var vi uppe i Vallentuna hos våra fina vänner vi fyra snåret.
Det var roligt att ses igen, vi har inte träffats sen vi var uppe och gifte oss, dom var ju våra vittnen och delade den fina dagen med oss, så detta har ju inte bara varit märkligt för mej utan även för dom.
Jag tänkte klart en hel del på min sk fru just då, det var ju våra gemensamma vänner, så det kändes märkligt att jag och Mollie var där själva.
Men det är väl så det kommer att bli framöver, myset och jag måste skaffa oss egna minnen med våra vänner, det är tufft nu, men det blir väl lättare och lättare.
Jag har iallafall vännerna kvar, det är ju mer än vad man kan säga att min sk fru har.
Jag måste försöka se det då och glädjas av det..

Mina vänner har en liten prins som är ett och ett halvt år, han var en livlig liten krabat men väldigt försiktig med Mollie och det var ju skönt.
Han hade kommit in klätterstadiet, så allt gick att klättra i, jag hoppas verkligen att Mollie aldrig kommer i de stadiet, för då lär det nog märkas att man är ensamstående.
Vi var ute och gick i hagaparken och tog en fika, det var lugnt och skönt lagom med folk och barnen sov.
Kollade även in lite hus när vi var där uppe, man skulle kunna se det som en investering, det är alltid intressant att se hur värde ökningen blir, för ökning blir det, det är en sak man kan vara säker på. Allt är svindyrt i staden men dyrare blir det.
Vi hann även med en sväng ut på Lidingö och kollade in en utställning som elever på en skola hade, ett ställe jag förmodligen aldrig kommit till om inte min vän gått just i den skolan.
Vi åt gott och bara umgicks, en helg helt i min smak.

Efter storstadsbesöket, körde vi väster ut mot Västerås, även denna gången körde jag fel, jag undrar varför man döper två gator till samma namn, hur lätt är det att hitta rätt då?
Efter många om och men var vi framme, jag verkligen älskar mina vänner, vi är så lika på så många sätt.
Vi spelade bingo och åt tacos, bara småpratade och hängde i soffan.
På morgonen tog vi en långpromenad med Mollie och deras hund Nemo.
Sen var det dags för ultraljud för mina vänner, Myset och jag blev kvar hemma och vilade oss lite på soffan, lagom tempo när man är på semester.

Vi bestämde att vi skulle försöka ses ännu en gång innan det var dax för barnafödsel, jag måste ju betala tillbaka magavjutningen som mina vänner gjorde på mej när jag var gravid, jag får helt klart köra upp så det blir gjort, så planen är väl att försöka ta sej norröver redan i juni månad igen.
Mammaledighet is da shit.

Jag har sett det innan, men jag har nog inte fattat att min dotter är så speciell, hon är helt otrolig, vi satt väl i bilen 6-7 timmar när vi körde upp och den enda gången hon gnällde var när vi kom i en bilkö i Södertälje.
Jag måste fått den snällaste och raraste lilla tjejen som finns.
Min sk fru fattar nog inte riktigt vad hon valde bort, men som det heter så vaknar ju syndaren sent. Oj vilket uppvaknande hon kommer att få.
Det betyder iallafall mycket att vi kan göra vad vi vill när vi vill, vi har tiden, pengarna och modet.

Trots att vi har haft det mysigt hela tiden, var det nåt speciellt när man körde upp igenom allén och man såg att det hade kommit knoppar på kastanjerna, Jockarp är nåt visst ändå.....

Myset blir väl omhändertagen...

Soffhäng.



Och lite bus....



Mys i vagnen.

Avslappnad bilfärd.

Nu funderas det för fullt på vad vi ska hitta på här näst :)

Jockarp...

Vem är Leonora Vilhelmssons fru ?

Jag älskar dessa fina bilder.
Bilder av den totala lyckan.

Kollade in vilka sökord som används mest på min blogg, de var ganska rolig läsning faktiskt.
Vissa söker på mitt namn, andra på bloggadressen, en del på Jockarp och sen var det en riktigt rolig sökning.
Vem är Leonora Vilhelmssons fru?
Hihi ja det är det nog många som undrar och jag kan glädja alla som söker på det, att jag undrar jag med, vem är det egentligen.
Vem är Leonora Vilhelmsson fru?
När jag får svar på det ska jag genast göra ett blogginlägg om just de ämnet. Men nu så är jag lika frågande som ni är.

Jag vet ju hennes namn, det är väl den enda skillnaden mot många läsare.
Nej föresten, jag vet inte ens det, heter hon fortfarande Vilhelmsson?
Eller har hon bytt tillbaka till sitt ursvenska efternamn.
Hon kan ju iallafall glömma att hon ska få fortsätta att heta mitt och Mollies efternamn, med tanke på hur märkligt hon betett sej detta senaste året så skulle hon nog helt sjukt kunna bestämma sej för att behålla de namnet.

Kanske hon funderar på att heta Vilhelmsson fram till att hon lyckats lura till sej ett par nya ringar av fröken Carlqvist.
Dom passar ju verkligen perfekt ihop, för båda påstås ha levt hemska liv med sina ex som misshandlat dom i flera års tid.
Ja sen har dom ju haft en hemsk barndom med, med skilda föräldrar, ja herregud. Vilka offer.
Dom är ju stöpta i samma form så det dröjer nog inte så länge, fören dom står och ler mot varandra i festfina kläder och lova varandra samma saker som min sk fru gjorde med mej för åtta månader sen.
Klänning behöver hon ju inte köpa, hon kan ju använda den fina som jag köpte till henne, så sparar dom ju dom tusenlapparna.

Men man får hoppas att hon står vid god kassa, den nya frun så att min sk fru kan få de drömbröllop med 50-60 gäster som jag inte ville ge henne.
Frågan är väl bara, är det verkligen så många som skulle vilja gå på hennes bröllop.
Jag tror iallafall att dom får vänta till efter den 20:e juli, för fram till dess så får hon fortsätta att titulera sej som fru Vilhelmsson,  hon ju min fru....Eller?
Eftersom jag redan är på sånt grymt härligt humör så ska jag föreslå dom att dom kan gifta sej den 27:e juli, hennes vanan trogen,haha.

Hur hamnade jag här?
Det är märkligt när man skriver att man kan hamna på såna sidospår, men det är väl de som gör det så fantastiskt roligt att skriva.
Från bloggsökning till bröllop, ja jag säger då det.

Nu sticker vi :)

Mys med fåret.

Jockarp ?

Roadtripp...

Roadtrippsdax igen, de är så vansinnigt roligt att hoppa in i bilen med en termos kaffe och lite snask, och bara veta att idag ska vi söder ut eller idag bär det av norröver, de kan sluta precis hur som helst, då kan man inte annat än att älska att leva, frihetskänsla när den är som bäst.
Igår bar hjulen oss söderut, ut i ponnydjunglen, hur kan det vara så svårt att hitta en liten häst som har dom önskemålen som vi nu har, bottennapp i går, så sökandet går vidare.

Mina kvällsaktiviteter den senaste tiden har varit att läsa lagar, jag vet att jag är bra på det, jag har jobbat fackligt och då får man läsa lagar och försöka att tolka dom ganska ofta.
Men det är en stor stor skillnad på vad jag pysslar med just nu, dessa lagar gäller mej (ja eller inte mej) innan när jag läst så har det gällt andra människor.
Det är svårt när man hittar en lag som passar in på hur jag har det men sen står det man eller fadern i texten, då går den liksom bort.
Nej jag får nog tyvärr fortsätta och mala lagtext på kvällstid ett tag till om det nu inte kommer fram nån klipsk människa som kan förklara hur dom tänkt i denna frågan, i min fråga.

Jag hörde på radion i går igen och där tog dom upp vad som hänt mej och det var någon politiker som försökte svara på hur det kunnat gå som det nu har gjort, allt som sas var att dom tyckte att lagen skulle gälla alla och att det behövdes lyftas på varje sten i frågan. Ja där har dom lite stena att flytta på.
De sändes till och med på riksradion i går, så visst tars väl frågan på allvar.

Jag fundera lite över vad människor tror att min blogg ska handla om, tror dom att den ska handla om filmstjänor, matlagning, sport eller andra saker som inte intresserar mej så värst mycket just nu när jag har andra uppdrag i livet.
Varför tycker en del att det är märkligt att min blogg handlar om mitt liv, vilkens liv skulle jag skriva om? Faktum är att hela mitt liv handlar just om mej, väldigt egoistiskt, men så är det.
Om jag relaterar till mej själv, så om jag kommer in på en blogg som inte intresserar mej, då väljer jag bort den från mina favoriter ganska snabbt, jag bemödar mej inte med att kommentera den med att skriva att jag tycker att bloggskrivaren ska byta ämne eller blogga om nåt annat.
Så tycker jag att visa människor ska göra som läser min blogg, ta bort den ur er hjärna, så löser ni ju alla problem.
Uppenbarligen är inte sista idioten född. Man känner narkolepsin komma krypandes....

Nu ska vi packa, vi ska på tripp myset och jag, vi har ett uppdrag att slutföra och kan inte muhammed komma till berget så får väl berget komma till muhammed.

Kompisar :)

Jockarp.

Hot och råg...

Hmm, Fick mama gravidbibeln i lådan igår, spänningen var olidlig.
Jag tyckte att det var ett bra repotage, fina bilder och fina ord. Även om min sk fru.
Hade de varit en annan människa så hade den kanske reagerat annorlunda och valt helt andra ord om den människa som svikit och betett sej så fruktansvärt illa som nu min sk fru gjort.
Med detta var dom ord jag valde detta var mina ord.
Jag såg på en del i min närhet som läste artikeln att det inte uppskattades att jag var så öppen med mina  känslor för min sk fru, men de skiter jag i, det är så jag känner och det får jag stå för.
Jag kan ju förstå om min sk fru och hennes lilla bihang reagerar negativt på allt detta mediala som hänt och som händer runt mej och myset, men återigen så bryr jag mej inte så värst mycket.
Detta är mitt sätt att bearbeta detta vansinniga jag varit med om.

Hon får gärna blogga om vad som hänt henne och hur hon mår och jag kommer inte att försöka stoppa henne med en rättslig process som hon har försökt att göra med mej.
Hot fungerar inte så värst bra på mej och det borde hon ju faktiskt veta, hon har ju levt under samma tak som jag i fem års tid, hur märkligt de än nu låter.
Det börjar tyvärr bli lite väl lumpet och lågt från hennes sida.
Att skicka ett brev till mej där det står att hon mår psykiskt dåligt av vad jag skriver i min blogg och att det på kort sikt kan leda till att det händer henne eller hennes familj något allvarligt de ser jag bara som ett stort gigantiskt skämt.
Jag leker med tanken av att om jag skrev ett brev till henne om att jag inte mådde så värst bra när hon lämnade mej, skulle hon då kommit tillbaka???? Nej du lilla sk fru, de ligger minsann något i ordspråket att som man bäddar får man ligga.

Nu var det inte lika roligt längre, men de var lätt att vara tuff när man lämnade en högravid kvinna som var totalt nedbruten, då var det kul för hela familjen va?
Tiderna förändras, kanske henns usla val kommit i kapp och av det ännu en gång försöka lägga någon form av skuld på mej för det.
Men näpp denna gången är jag starkare, jag tystas inte av ett litet brev från någon som påstår sej vara jurist.
Nej den enda som skulle kunna få mej att fundera över att lägga ner min blogg är faktiskt hon själv, hon min sk fru, hade hon haft så mycket råg i ryggen att hon vågat faca mej och min dotter, om hon gjort ett tappert försök i att försöka förklara för mej varför hon gjorde som hon gjorde, då skulle jag överväga att sluta berätta mina innersta tankar känslor och funderingar iallafall i en öppen blogg.
Men jag kan lugna alla trogna bloggläsare att jag kommer nog att fortsätta blogga ett bra tag till.
För så mycket råg finns det varken i min sk fru rygg eller i resten av hennes fega familj.

Dagarna går upp och ner fortfarande och kommer förmodligen att göra det framöver, det är ett stort, djupt, och vansinnigt ömt och öppet sår hon lämnade efter sej, men tårarna för henne har iallafall slutat rinna och jag ser mestadels ljusa stunder och de ljuset stavas Mollie.
Det är hon som ger luft till mina lungor.

Mollie jag älskar dej.


Jockarp.

.....

Jag mådde inte bra igår, det var mycket tankar som snurrade, jag fick en känsla av otrygghet och den kom och gick hela dagen, jag kände mej nervös.
Jag vet inte om det är nervositeten för att TV skulle komma till byn, eller om det börja komma ifatt mej, allt som nu trots allt har hänt mej.
Jag har ju varit med om mer saker detta senaste året än vad många är med om på en hel livstid.
Jag mådde fysiskt illa igen av att bara tänka på det, på det att jag faktiskt blivit lämnad höggravid och nygift, det är absurt hela historien.
Jag mår illa av att det just blev jag som blev utvald till att behöva gå igenom allt detta.
VARFÖR just jag?
Vem är det som har haft en plan för mej, och varför har jag blivit en en bricka i de spelet.
Jag undrar varför inte jag skulle kunna få ha en normal mammaledighet, men en fru som älskar både mej och vårt barn.
Varför inte vi skulle göra normala saker som normala familjer gör.
Varför ska jag gå längst fram i ledet för att försöka ändra på saker som visat sej vara fel, så fel.
Och varför känner jag den känslan av att inte räcka till, jag vet ju vad jag gått igenom och det är min historia, varför denna oro, jag behöver inte rädda hela världen.
Men jag känner att jag vill rädda de som räddas kan.
Varför?

Oron dämpades iallafall lite när vi var ute och gick i monsterbacken, svetten öste ur en, (skönt) tror de kan vara dax att lägga långkallingarna på hyllan snart.
Vi hade mycket att prata om jag och min vän, vi har ju inte gått på två veckor nu på grund av sjukdom och lite annat som kommit i mellan, men nu känner vi oss uppdaterade igen på allt som hänt.
De känns faktiskt lite i baken idag, men det är ju inte så märkligt.

Jag fick även alla papper klara och påskrivna, så skulle de nu råka hända mej något så är Mollies framtid tryggad, det känns både skönt och förjävligt, skönt för att jag vet att det var ett myndigt beslut att ordna upp allt, men förjävligt att behöva upprätta dessa sorters papper bara för att jag blivit lämnade själv med henne.

När vi nu var på morgonpromenaden ringde tv4 bruden och ställde in, ja det var väl någon mening med de med antar jag, nytt försök längre fram i veckan.
Istället körde vi lite fyrhjuling myset och jag, det måste minsann börjas i tid.
Vad roligt de var, har inte gjort de sen jag var höggravid, mysigt att känna vinden i ansiktet.

Myset, moppen och jag :)

Jockarp.

Mama gravidbibel....

Det går framåt...

Ja igår fick man ju packa upp alla kassarna som vi fick med oss hem från shoppingturen, de är helt sanslöst att man anser sej behöva allt detta, herregud.
Sen var vi ute på en promenad med hundarna och mormor på berget, det var grått, trist och duggregn, myset satt på magen i babybjörnen, de är skönt att hon verkar gilla det, jag gillar det med men benen var rätt möra efter turen.
Soffhäng och lite tjat i telefonen, så där lite lagom lugnt på dagen, vi behövde ladda lite inför den stundande festen.
Festen ja....
Det blev en trevlig tillställning med nästan bara likasinnade, vi blev så väl mottagna, myset var glatt hela kvällen bortsett från när hon blev så trött på all nya intryck och nya människor.
Så hon gnällde lite innan hon slocknad i famnen på mej

Jag måste bara passa på att göra lite reklam för en tidning som jag och myset ska vara med i, det är ett stort reportage på fyra fem sidor tror jag.
Den kommer att ligga ute i butik i två månader med start i morgon, tidningen heter Mama gravidbibel, där berättar jag det mesta om vad som hänt i mitt liv mina tankar känslor och funderingar.
Jag hoppas att det blev bra, det enda jag har sett så är det framsidan av tidningen och den ser ut så här.

Och som ni ser så står det på framsidan.

Leonora, 34
"Min fru lämnade
  Mig när
jag var gravid"

Ja och det var ju tyvärr just det som hände.
De ska iallafall bli spännande och se tidningen på måndag och se vilka av dom fina bilderna dom valde att ta med.
Jag har ju sett en del av dom som fotografen tog av oss, men det kan ju bli lite annorlunda när det kommer i sin rätta handling, när bild och text blir ett.

Just nu känner jag att det är lite mycket med de mesta, så efter det att TV4 har varit här på måndag kommer jag förhoppningsvis kunna ta det lite lugnare.
Jag ska träffa psykologen på onsdag, men sen har vi planerat att åka iväg i några dagar och träffa lite vänner.
Jag tycker att det är viktigt att de kommer fram i ljuset de som hänt och jag vet att det är en viktig fråga att driva, men jag behöver vara i fred ett par dagar och bara vara mamma.
De är ju trots allt det jag helst av allt vill vara, och jag vill vara en bra sådan.

Jockarp.

Shopping....

Vi funderade mycket över denna skylten igår...

Se ni på godvänner så ska jag för er berätta.
Vad som hände i går.
De började med ett stort missförstånd, vi skulle åka på utflykt och avfärden var planerad till 08,00 jag klädde myset och gick ut klockan var då redan tio över, vi väntade och väntade men tillslut när hon var halv nio så ringde jag min vän och frågade var på jordens yta hon befann sej, för det var minsann inte på mina breddgrader.
Hon var hemma och väntade på mej, jaha, och hur gick de till då, hon var hemma och väntade på mej och jag och Mollie satt här och väntade, ja så kan de gå, redan där blev vi av med en timme av vår utflytsdag.
Första målet på vår färd var Traryd för att titta på en liten ponny som hette Molle, de var ingen av oss som var sugna på att inta sadeln så vi kollade bara lite hur han uppförde sej utan ryttare, Molle var en trevlig liten herre, helt i vår smak.
Vi skulle sen vidare till Laholm, men på vägen dit skulle vi inom lilla varuhuset gekås, som numera kallas för gaykås. De finns ingen hejd på den låga humorn när vi två drabbar samman.
Vi träffade på Ola-conny som var hett uppvaktad med att bli fotograferad, vi gjorde de dock inte.
Antingen sov myset i vagnen eller så hängde hon på min mage, det gick iallafall bra i affären.

När vi kom till kassan var det dax för vadslagning, de som stod på spel var en kartong nobles, och de som var vadet de var om det var en kvinna eller en man som satt i kassan.
Personen som satt i kassan var en blondin med uppsatt hår men glasögon, jag var säker på att det var en kille, min vapendragare hävdade med all säkerhet att det var en tjej, vi skojade om namnet, hon sa att hon säkert hette filippa och jag sa då givetvis att han hette filip.
Min vän var först framme vid kassan och ganska snart informerade hon mej om att jag skulle bli bjuden på den lövtunna goda chokladen, kassörskan hette nämligtvis Pontus.

Vi tog en sväng inom skoaffären innan vi drog vidare, min vän köpte ett par rasans granna foppatofflor i färgen rosa, priset var futtiga 29,90, jag däremot slog till med ett par grårutiga dieseldojor, där prislappen var något höge än på foppisarna. Men vi var lika nöjda båda två och det var ju bra.
In med pinalerna i bilen, blöjbyte på myset, lite matning sen bar det vidare mot Laholm för ännu en hästvisning.
Efter de stundade de middag och ett glas vin för chaffisen, så vi fick göra ett litet byte, jag intog förarplatsen.
Myset fick ett raseriutbrott i bilen som var ganska högljutt och det kändes i mammahjärtat som om det varade i ett dygn, vilket så nu inte var fallet. Hon somnade och vi diggade lite radio.

Vi hade en väldigt bra, fin och rolig första April, nu hoppas vi att de ska fortsätta framöver i samma goda anda.

Myset på shoppingtur.

Jockarp.

April april...

Gårdagen bestod mestadels av vila, vi var ganska trötta efter filminspelningen, många känslor som bubblade upp och som krävde eftertanke i en lugn vrå.
Men en morgontur på berget avklarades och vi passade även på att plocka med oss en hög björkris, nu ska det minsann påskmysas här på månsagården, andra bullar ska bakas av den förut så inskränkta bagaren.
Myset ska få en riktig påsk.

Vi var hos lilla söta grannen hon bjöd på fika i form av paj med goda bär och vaniljglass, mums.
När vi var där ringde TV4 och frågade om jag hade tid för en intervju, vi bestämde att vi ska ses på måndag klockan tolv.
Jag hörde av mej till dokumentärfilmare och berättade hur det låg till, hon var på direkt så nu blir det nog fullt hus på måndag.
Jag får vara med om så mycket spännande och de får jag väl tacka min sk fru för.

Ett litet problem bara är att tiden faktiskt inte räcker till just nu, det är så mycket och så många som jag skulle vilja prata med och skriva till, men jag hinner inte med, jag hoppas komma i kapp snart.
Man måste vårda vänskapen.
Men jag hann med att prata med ett par vänner i går de ena samtalet var ljust och glatt medans de andra var betydligt mörkare och allvarligare.
Min vän mår inte bra, jag vet inte riktigt vad det är och kan inte förklara det, men tydligen ska hon behöva åka ner till Lund och göra en operation som i mina öron låter allvarligt.
Jag har tänkt mycket på det sen jag fick reda på det, hon säger själv att hon vädersätter livet annorlunda redan nu och så är det nog.
Man kan gnälla om allt möjligt när man är frisk, men när man ställs inför det faktum att livet kan ta en oväntad vändning och faktiskt ta slut ganska snabbt, ja då ser man nog på det med helt andra ögon.

Idag bär det iallafall iväg på en roadtripp, jag Mollie och en rolig och lättsam vän, hon kör och jag läser kartan, det roliga i det är att jag blivit begåvad med världens sämsta lokalsinne, funderar starkt på att tala om det för henne...Ja ja, vi får väl se var vi hamnar.

Idag är det ju den första April, ska bli kul och se om man blir lurad idag, mitt tvivel är starkt till att någon skulle kunna lura mej mer än vad min sk fru lyckades med förra året, och inte brydde hon sej om att göra det den första april, utan de kom lite då och då när hon tyckte de passade in, det blir nog en spännande dag.

Jag räknar kallt med att det blir en dag med mycket skratt, lurad eller inte lurad.


Jockarp...