Fulufjället......

Lek och bus..

En lugn morgon, vi strosade runt i sakta mak, vi åt ägg och bacon och packade åter vår ryggsäck.
In i bilen och fem mils körning mot Fulufjället. En vacker plats som jag besökt varje gång jag varit i området.
Sveriges högsta vattenfall njupeskär ligger i nationalparken. Fallet är är 93 meter högt och har en fallhöjd på 70 meter.
Att man kan ta sej nära fallet gör det extra kryddat och mäktigt.

Något annat mäktigt som finns att besöka i parken är Old Tjikko vilket är en gran med ett rotsystem som har 9500 år på nacken och är med det världens äldsta levande träindivid. Hur coolt är inte det då?
Vi käkade vår matsäck som bestod av pannkakor och sylt i den storslagna parken sen drog vi vidare i livet.

Mot Göljån som blev historisk 1997 då ett kraftigt oväder drog in över Fulufjället. Över 700 blixtnedslag räknades och över 400 mm regn föll. Det kom så mycket regn att klippblock lossnade från fjället och Göljån som bara var några meter bred fick ta emot vattenflöden motsvarande Dalälven utlopp.
Vatten forsade fram och tog med sej sten, grus och träd vilket lämnade efter sej en unik miljö där träden nu ligger huller om buller.
Det var intressant att besöka platsen men självklart kunde man inte föreställa sej hur det såg ut den där dagen i Augusti 1997.

Vi lämnade naturen och körde in till Idre och käkade på Restaurang. Vidare hem mot stugan där vi satte oss till bords och spelade lite kort.

Det är viktigt att läsa under sommarlovet så jag fick information genom min dotter om hur fladdermöss lever och föder upp sina ungar.
När boken var utläst tog vi en kvällspromenad i vårt egna område, solen öste ner på oss och jag skådade kalfjället och dess mäktiga kala topp.
Gosse så vackert det är.

Jockarp.

Städjan....

Uppstigning 08:00, frukost i magen och väskan packades med pannkakor sen bar det iväg.
Ett första stopp på en liten ICA butik i Idre fjäll för investering av en ny termos, den fylldes med kaffe sen var vi redo.

Vi brottandes lite med några festliga renar som envisades att gå framför vår bil och vägrade att flytta på sej. väldigt exotiskt må jag säga. Vi flinade åt makten dessa djur hade med kunna stoppa all trafik :)

Dagens match var Städjan som reser sej ståtligt 1131 meter över havet.
Vandringen var brant, över 400 höjdmeter skulle besegras på ca 3km vandring, ruskigt brant alltså.
Att vandringen var brant var inget problem i sej, men att det var så brutalt stenigt gjorde det hela lite värre.
Mollie tippade ett antal gånger och brallorna var icke igenkännliga efter trippen. Händerna var såriga och det redan skrapade knäet var än mer illa tilltygat.
Hon grät en skvätt över svedan men jag hade lite vatten att avvara så det fick hon för att rena och kyla ner sina händer.
Ett choklad senare sen var vi på banan igen. Hon är en hårding, ingen snack om den saken.
Vi besteg toppen och var mäkta imponerade av världen som låg under våra fötter. Magiskt och vackerheten är obeskrivbar.

Vi vände neråt igen och det var ännu knivigare, här gällde det att slå på bromsen så man inte skulle dratta i backen.
Väl nere på parkeringen hoppade vi in kärran och tog oss vidare till Nipfjället, vi träffade på Niptrollet och vi passade på att ta en slurk kaffe till den fantastiskt fina utsikten vid änden av Trollvägen.
Vi insöp den vackra naturen och det ljuvliga lugnet. Det var några välinvesterade och lyxiga timmar
på fjället.

Vi tuffade hemåt mot vår stuga och till middag blev det en enkel grillning i solsken. Vi spelade lite spel och hade en chill och skön kväll. En liten kvällspromenad fick vi till innan lopplådan väntade redan runt 21, vi var trötta efter den aktiva och fina dagen.

Jockarp.

Museum och löpning.....

Innan vi lämnade Mora tog vi och gjorde ett besök på Zornmuseet. Trevligt, intressant och fint. Att det stod personliga texter i form av brev som bland annat Carl Larsson och Zorn skrev till varandra gjorde det hela än mer spännande.
Konstverken är vackra.
Både nakna välformliga kvinnor och självporträtt, olika men ändå så vackra. Det är något med den mjuka varma färgen som användes som gör mej lugn.

Vi lämnade den lilla staden med dom stora konstverken och drog Vidare norrut. Ett par timmars körning så var vi äntligen framme vid stugan och gosse vad jag längtat. Jag har längtat till fjällen och till den totala tystnaden.

Jag snörade på mej löparskorna och gav mej egotrippat upp till kalfjället. Jag hörde tystnaden, den var extrem på det helt vindstilla fjället.
Jag sprang i två timmar på den svårsprungna stigen, mycket sten, sumphål, åar som ska passeras och hjortronbuskar. Tekniskt tufft pass. Men jag njöt.
Solen i ögonen på vägen hem och utsikten var magisk. Vad är det med dessa fjäll?

Hem till stugan och taco var beställt så det började jag fixa till bums efter duschen. Mollie hade varit ute och testat sina nya vandrarkängor, små byxor på och hon hade tippat. Skrapade knä mötte mej alltså.
Men med taco i magen var hon het på gröten. Hon ville spela spel. Först skitgubbe, sen skiboo, sen ett par matcher finns i sjön.

Inför dagens utfärd kom jag på att pannkakor måste brassas, det blev mitt kvällsnöje det :)

En kanondag det är min sammanfattning det.

Jockarp.

Norröver....

Mollie och ponnyn ;) 

Innan det värsta drar igång på Priden beslutade vi att lämna, vi har haft fina dagar i huvudstaden inget snack om den saken. Men det väntade nya miljöer.
Vi lämnade vid lunch och siktet var inställt på Avesta. Vi har stoppat där förut och den största dalahästen i världen står där vilket självklart gör det värt ett stopp. Vi käkade lite kvickt sen gick vi in på Haglöfs outlett. Notan slutade på 4500 spänn ändå kändes det som ett klipp. Både Mollie och jag fick tag på utomordentligt bra Gore-Tex kläder, både jackor och byxor vilka kan vara skillnader på succé och fiasko när man fjällvandra. Original kostnaden för våra kitt skulle landat på 11 loppor så det kändes helt ok.
Att Mollie fick hjälpa till i kassan och ta bort larmblipparna var även det ett plus till butiken. Trevlig och kunnig personal var andra plus. En fin upplevelse alltså. Tummen upp.
Vi tackade för oss och började tuffa vidare mot Mora.

Butiksbiträde...

Jag är förälskad i Dalarna, säger jag något annat ljuger jag. Jag skulle faktiskt inte tacka nej till ett liv med en dalkulla (fast i Jockarp då )
Vi checkade in i den lilla staden och jag tog ett löppass. Det kändes fint att åter springa på historisk mark. Och snart är det dags igen men då blir det tuffare pass.

Mollie badade fötterna i Orsasjön/Siljan och hon njöt, både av fotbadet och att hennes lille vapendragare Sigge åter var med henne.
En dusch för mej sen strosade vi sakta tillsammans runt i stan och tittade på Historia. Vi åt en bit mat på en restaurang sen strosade vi hemåt i den ljumna sommarkvällen.

Ännu en förträfflig dag i vad jag tror är paradiset.

Anders och vi ;)

Jockarp.

Kärlek överallt....

<3

Det där med att man får göra precis som man vill, det passar mej som fisken i vattnet det. Vi tog ännu en lugn morgon, för att vi ville det.
Mat och dusch sen gick vi ut. Vi började med att besöka en djurbutik på Odenplan, Mollie hade letat reda på den själv på nätet och jag tyckte det var bra att hon kunde hitta med kartan. Bra träning.
Medans hon gick bananas i affären stod jag och pratade med butiksägaren om hundar, stockholmare och den stress dom tycks leva i. Hua.
Vi köpte ett par leksaker till kamphundarna sen tackade vi för oss.

Vidare strosade vi sakta mot Pridepark, Mollie pratade oavbrutet om hundarna och om hur många procent jag skulle få äga i hennes hund. Jag lyssnade med ett halvt öra medan hon hade sina små uträkningar ;)

I parken var det lugnt, men jag vet av erfarenhet hur det brukar bli på schlagerkvällarna, hysteriskt med folk.
Vi käkade glass och roade oss med att titta på folk.
18:30 hade Mollie bokat styling för oss i Wella tältet. Vi hade tagit i hand på det att även jag skulle sätta mej i stolen. Motvilligt satte jag mej men ett löfte är ett löfte. Mollie var nöjd. Men när frågan om färg i håret kom tackade jag vänligen men väldigt bestämt nej. Det gjorde inte Mollie, hennes hår färgades turkost.
Mollie drog även in storvinsten på deras lyckohjul så nu har vi fått nytt schampo, balsam, inpackning och torrschampo. Bra där.

Vi tog bilder i en fotoautomat och Mollie pysslade hysteriskt. Innan vi lämnade parken hade vi även fått nagellack båda två och myset hade även fått en ansiktsmålning, gränsen var för mej nådd där ;)

Och ja. Vi hade ännu en bra dag i city men nu har jag fått min dos av storstad, i dag tuggar vi vidare. Norrut.

Ny pimpade...

Jockarp.

Pride Park.....

Inga stora turistplaner för dagen, därför tog vi det extra lugnt under morgontimmarna. Jag såg ett avsnitt av Rederiet och Mollie spelade spel.
Frukosten åts långsamt under samtal om hundar och vandrakängor.

Vi tog oss ut och strosade ner till Hötorget, Mollie köpte en liten väska med en hund på och jag provsmakade körsbär.
Drottninggatan ner mot gamla stan, det tog sin tid, Myset skulle in i varje souvenirbutik och där är en och annan ;)

Chokladkoppen fick ett besök och där tog vi en varm choklad, en bulle för mej och kladdkaka för Mollie.
Vi strosade vidare och hela tiden samtalade vi med varandra och var nära. Jag kände hur otroligt viktigt det är. Det närvarande.
Mollie köpte ett nytt gympalinne, turkost givetvis.

Vi tog oss hem och vilade en stund i lägenheten, jag lagade middag och vi tog en liten behövlig uppfräschning innan vi åter var redo för att ge oss ut.
Nu mot Östermalms IP och Pridepark. Det var precis lagom med folk, det gick fint att röra sej och de värsta fyllerierna hade inte tagit fart. Vi satte oss vid ett tält och pärlade några nya armband och pratade med lite folk. Trevligt.

Mollies favorittält är Saco:s tält, där kan man nämligen göra egna broscher. Hon gjorde en hel hög och jag tror nog att det även kommer levereras några idag.
En annan favorit var ett nytt tält, Wella. Där kunde man göra sina egna diadem och klämmor. Där fastnade vi givetvis nån timme under kvällen ;)

Ja vi hade en bra kväll och ännu en toppendag i storstan, tack för det.
Idag väntar djuraffär och schlagerkväll.

Jockarp.

Maxad dag......

Tjoho....

Vi vaknade klockan sju och hörde regnet smattra utanför det öppna fönstret. Luften kändes frisk.
Vi låg kvar en stund och pratade innan vi tog tag i frullen. Vi trycke i oss korv och makaroner. Redo för en dag i huvudstaden.
Vi packade väskan, gick ut och begav oss tre hundra meter bort från lägenheten för att hoppa på buss 67 för att ta oss till Gröna lund.

Vi gick in och det var sjukt med folk, det lättade en del när dom klockan elva öppnade upp hela parken.
Det blev en fin dag. Vi åkte karuseller och vi pratade, skojade och chillade. En glass i solen, lite tävlande i form av att kasta bollar i ett hål. Vinst på vinst.

När vi skulle hem gick vi. Först passerade vi Estoniamonumentet, det är en rysande känsla i kroppen när jag läser på väggarna, livet är skört och det såg man tydligt på stenarna som var fyllda med 815 namn.
Vasamuseet passerades och jag berättade om skeppet som fanns där inne och även att jag önskade att hon skulle få ta del av dess historia en vacker dag, men att nu var hon för liten.
Vidare gick vi hela strandvägen och att gå där tillsammans och skoja och skratta gjorde mej väldigt gott. Jag tänkte på hur det skulle sett ut uppifrån, eller utifrån. En mor och hennes dotter fullt fokuserade på samtalen och varandra. Så närvarande i varandra och så viktigt.

Nya kängor...

Vi gick inom en butik och gjorde ett klipp i form av ett par nya vandringskängor till myset. Salomon Gore-tex, nu snackar vi. Att dom var turkosa var något min dotter såg som helt fantastiskt ;)

Vi strosade vidare hem, vi hade en middagsdejt.
Indisk mat, vilket jag är väldigt svag för. Kramar, trevliga samtal och många skratt. Wow vilken kväll, en sån där energipåfyllningskväll.
Dag två i huvudstaden var maxad. Tack för det.

Jockarp.

Drama....

När vi shoppar gör vi det ordentligt....

Det var enkelt att hoppa upp ur sängen halv sex på morgonen, det väntade ett löppass, ett litet sådant. Men det var ändå längre än det jag levererat dom senaste fyra dagarna vilket har varit 0 km.
Kroppen har varit trött, jag har varit öm och stel i musklerna i ryggen och framförallt har jag inte haft något sug att springa. Att jag jobbat som en tok underlättar inte heller precis. Men det är ändå ovanligt att jag saknar suget och jag känner inte igen mej, men vilan verkar gjort underverk.
Morgonen var sval och mina ben pigga, jag log lyckligt över att min kropp ville springa, att det åter kändes lätt. Det är så löpning ska vara.
När jag kom hem efter jag brutalt brottade ner mördabacken och ställde mej i en iskall dusch var jag åter lugn. Jag tror att min kropp är redo för den snabbt kommande Ultran.

Jag väckte min dotter och hon hoppade lätt upp hon också, på med kläderna sen satt vi vid frukostbordet och pratade.
Vi styrde upp det sista sen hoppade vi in i bilen. Ca 60 mil skulle tuggas. Ett kort stopp på hamburgerhill i Värnamo sen vidare till Linköping och Cloetta outlet. Vi brukar passa på och ta ett stopp där och som vanligt gick vi bananas. Två kassar och en femhundring fattigare tackade vi för oss ;) Vi tog ett varsitt choklad i bilen och flinade åt hur sjukt tokiga vi är.

Vidare mot Stockholm, vi tuffade på i ett bra tempo och Mollie satt och pratade med mej hela tiden, en felkörning senare fick jag be henna lugna sej med sändandet och hjälpa mej med kartläsningen.
- Jag känner igen mej säger Mollie och vi skrattar högt när vi konstaterade att vi kört fel på detta stället varje gång vi ska in i stan. (jävla tunnlar)

Framme i lägenheten parkerade vi bilen i garaget och tog hissen upp. Vi är verkligen lyckligt lottade med möjligheterna som ges. En stor lägenhet fem minuters promenad från Hötoget med egen pool och kostnaden är pinsamt låg. Södraskogsägarna äger. Tack för det.

Vi dumpade pinalerna och gick ner på stan, Mollie ville shoppa men mitt shoppingbehov hade stillats i Linköping ;) men hon behövde ett par nya dojer så det roade vi oss med att "Leta" efter.
Vi tog en paus med middag i Kungsträdgården, en drink innan maten är brukligt när man har semester så det blev det. Mollie tog en milkshake med choklad och jag tog en jordgubbsdrink.

Vi strosade hemåt och lite mat införskaffades så vi skulle överleva första målet nästkommande dag.
Det blev ett provdopp för myset i poolen och det var så varmt så jag tror att jag också ska våga mej i en dag. Kanske ;)

Det är vad drama jag behöver....

På Dramatens trappa.

Jockarp.

Hej kungen......

05:00

Ännu en tidig morgon, mitt sista arbetspass innan min ledighet skulle avverkas. Mina ögon var små och sömniga men jag såg tillräckligt bra. Det bjöds på ännu en vacker morgon och jag njöt.
Jag jobbade tolv timmar och det var ett bra, lätt och skönt pass.

Jag hade kontakt med Mollie flera gånger under dagen, hon var vid gott mod och hon mådde bra. Men hon hade inte kul. Jag flinade lite åt just den där informationen, jag känner igen mej själv så väl i henne. Jag skrev ett mess till henne att man inte alltid kan ha kul, ibland måste livet te sej en aning tråkigt för att man ska uppskatta allt kul.
Vi började räkna ner timmarna tills jag skulle vara hemma igen, snart mamma skrev min dotter timmen innan jag skulle avsluta mitt kneg. Jag skickade henne ett hjärta.

När jag väl kom hem fick jag världens största kram och den behövde vi båda två.
Jag tankade upp bilen och så började packningen placeras i kärran. Jag kände att det var en aning svårpackat denna gången, vi ska på så skilda ställen i så skilda miljöer. Men jag tror vi fick med allt som vi behöver. Men det lär väl märkas om så inte är fallet.

Jag har dom senaste dagarna hört och sett massor av kanadagäss som flugit över palatset och landat på fälten. Söndagskvällen var inget undantag. Det är mäktigt och jag såg när dom gick ner för landning och fälten fylldes mer och mer.
Jag gick in och hämtade Mollie och vi tog en kvällstur för att se på skådespelet.
Mollie började springa på stubben och gässen lyfte till ett öronbedövande ljud. Wow var typ det ord som poppade upp snabbast. Vi såg fåglar lyfta för att ett par hundra meter längre ner landa igen.
Vi pratade om fåglarna och jag sa till Mollie att jag aldrig sett något liknande under alla mina levnadsår. Fåglarna brukar komma mycket senare och inte i dessa mängder. Allt är upp och ner i naturen i år.

Nu väntar semester och den ska spenderas utsocknes. Mot huvudstaden och tjena på kungen.

Jockarp.

Rikedom....

Min morgon...

Det finns helt klart fördelar med att tvingas upp innan klockan slagit fem på morgonen, naturen är så otroligt vacker och jag häpnar ideligen av hur en plats kan visa upp så mycket vackerhet. Allt från vackra soluppgångar över de vajande sädesfälten, till svarta brutala åskmoln över Ryssberget. Ibland blåser det hårt runt knutarna och ibland är himlen över mej fylld av stjärnor.
Jag ler brett när jag tänker på det, att jag bara öppnar dörren och får ta del av detta kraftfulla mäktiga.
Jag öppnar dörren drar in doften från den fuktiga sommarmorgonen, ser ut över fälten jag ärvt och som jag ska förvalta väl till min dotter. Det behövs en armnypning för att förstå rikedomen i det.

Rikedom ja, jag konstaterade att jag är ruskigt rik. Men absolut inte bortskämd. Eller jo, det är jag nog, för allt detta jag har framför mina ögon varje dag och som jag får möjlighet att ge Mollie det är det få människor som kan.

Men att skramla in mynt och sedlar krävs en prestation av någon form och det skulle jag pyssla med 12 timmar under lördagen. Det är ingen uppoffring i sej men när jag får ett samtal under förmiddagen från min dotter då hon berättar att hon känner sej ledsen och missförstådd från en kompis så känner jag självklart att jag är på helt fel plats. Jag försökte lugna henne och vi pratade om att det sannolikt var ett missförstånd som skett och att det kommer att lösa sej. Vi pratade lite om hundarna och då hörde jag på hennes tonläge att hon sken upp och att livet med ens såg lite ljusare ut. Vi sa hej då och avslutade samtalet.

När jag kom hem på kvällen var hon skör och hon grät och sa att det var den sämsta dagen i hennes liv. Jag kramade om henne och sa:
- Om detta har varit din sämsta dag i ditt liv så har vi ändå lite tid på oss att reparera skadan och förändra denna urkassa dag till något bättre, så vad säger du? Vad ska vi göra för att dagen ska bättra sej.
Hon var svårflörtad men vi pratade, vi gick ut för vi behövde känna vinden i håret och se kanadagässen passera över våra huvuden, vi behövde naturens läkning.

Kvällen blev ljus för min dotter, hon duschade, åt glass, hon hoppade naken på studsmattan och hon tittade på agilityhinder för hundar på nätet. Livet skiftade från nattsvart till mörkvitt :)

Vi skippade läsningen vid nattningen och låg och småpratade, jag frågade som vanligt hur hennes dag varit.
Hon rynkade pannan lite men sen förändrades hela hennes ansikte till ett leende och hon sa att dagen blivit bra men att hon saknat mej. Sen kröp hon så nära mej som hon bara kunde.
Hon somnade med min näsa i hennes hår.
Jag var nöjd över dagens avslut. Jag kände mej lyckad.

<3

Jockarp.

Ny framtid....

Redo.

Mycket jobb, varma dagar eller helt enkelt hormonrubbningar, jag vet inte men jag har verkligen inte varit i form.

Det har varit så varmt så jag har låtit bli mina annars så behövliga löpass, det är väldigt sällan jag ställer in mina tänkta pass men nu har jag gjort det ett par dagar i sträck.

Jag har jobbat intensivt och det har varit tuffa diskussioner mycket förklarnade och som väl är mycket förståelse. Men ibland känns det som man vore en testperson eller en testgrupp. Man ska pressas till max för att se om man levererar. Jag orkar inte det just nu och jag avskyr när vissa belastas med mer och andra kan ideligen klappa till med den lätta hammaren.

Jag investerade min enda lediga dag denna veckan på absolut bästa sätt, en heldag med Mollie. Vi tog med oss ett par kompisar till henne och drog till poolområdet. Där var vi hela dagen och långt in på kvällen.

Och så igår, det var en stor dag i vår familj. Det var nämligen Mollies sista dag på fritids. Det är möjligt att hon kommer att spendera ett fåtal dagar under loven men annars är hennes plats nu uppsagd och hon kommer att ta sej från skolan hem till Jockarp med taxi under skolterminen. Hon är stor nu.
För att fira dagen skippade vi att brassa middag och för ovanlighetens skull köpte vi pizza och tog med oss hem. Den avnjöt vi i soffan med att kolla på sommarlovs programmet.

Hettan gjorde sej påmind så Myset fixade sina egna vattenballoner och så tramsade och låtsades hon att hon var rädd för att bli blöt, jag skrattade så jag kiknade över att hållbarheten var så god på ballongerna. Slutligen gav hon upp och hällde kallt vatten över hela sej. Givetvis med kläderna på ;)

Mollie fortsätter att sköta sina sysslor med att köra vatten till hästarna på betet och med att harva ridbanan. Viktigt. Men snart väntar semester även för lilla fröken. Även det är viktigt.

Ballonglek.

Jockarp.

Kalas....

Paketinslagande..

Veckan har kickats igång med några löppass, en 15 km och en tur på 10 km. Det har varit en tryckande värme vilket gör att min kropp har det tufft. Luften gick knappt att andas i uppförslutet i mördabacken, svetten pumpade ur mej och jag undrade vad det var jag pysslade med.
Men som vanligt när jag åter var hemma i palatset kände jag den där extrema tillfredställelsen som rörelsen hade gett mej.

Mollie har varit på fritids, det har varit sparsamt med barn där vilket är väldigt lyxigt. Hon har pärlat pärlplattor och det har varit chilla dagar.

I går fyllde min far år och det skulle firas. Mollie hade pimpat hela hans hem tills han kom hem från jobbet. Eftersom jag skulle köra pinnar under eftermiddagen så fick jag vara med och fira lite runt lunch, Frallor, kaffe och glass till efterrätt.

Mollie fortsätter och sköta sitt sommarjobb och hundkontot växer i en rasande fart, innan sommaren är slut tror jag hon nått sitt uppsatta mål, det är bra med mål.

På kvällen åkte Mollie iväg på restaurang för fortsatt firande.
Jag messade och frågade henne om hon hade det bra och så var tydligen fallet.

När jag kom hem runt 22 var hon fortfarande vaken och vi låg och pratade om hur dagen varit. Det är så himla mysigt att ligga och lyssna på henne när hon berättar vad hon gjort och hur hon känt.
Efter att jag frågat henne om hon var nöjd med dagen frågade hon mej detsamma.
Att kunna kommunicera och där hennes ego inte har något utrymmer är mäktigt. Barn har annars en tendens att bara tro att världen existerar runt just dom. Men nu är det alltså annorlunda och jag gillar annorlunda.

Sommarjobb.

Jockarp.

Söndagschill.....

Inte prio ett..

Jag vaknade upp och hörde ljudet av regn, jag var tvungen att gå upp och titta om det stämde, det gjorde det, hela gårdsplanen flöt. Jag log förnöjt och kröp tillbaka in under täcket. Nästa gång jag vaknade mötte solens stråla mej. Jaha, dags att fånga dagen.
Vi hade bestämt att en del av söndagen skulle användas till att komma ikapp lite med hushållssysslorna.
Men ingen av oss kom in i det där floooowet som är ett måste om något ska bli gjort.

Jag drack kaffe och läste en bok, Mollie spelade spel, vi var sjukt slöa.
Efter ett tag i slappläge fick vi i alla fall styrfart och jag började med sängarna, lakanen byttes och tvättades. Klök jag avskyr verkligen den övningen, ja undrar om jag någonsin kommer att gilla de, jag tvivlar på det.

Morfar fyller år i veckan och en present skulle införskaffas, vi drog till affären, en rulle snus, ett dubbelnougat, en trisslott och ett grattiskort köptes. Även lite kompletterande av varor som passar in i kylskåpet fick vi med oss hem.
Lite lunch käkades sen väntade det lek. En kompis hörde av sej till Mollie och ville leka, jag föreslog bad. Kompisen hämtades upp men i stället för bad blev det skyfall, det kom 15 mm regn i en enda lite skur, så badandet ställdes in och vi drog hem till Jockarp.
Kidsen lekte och jag läste, dammsugande och lagade stek från grisen med potatis och sås.
Vi åt och för dagen blev vi tre runt bordet, trevligt.

Lite studsande på studsmattan innan hemgång för kompisen.
Myset och jag gick ut en sväng, bara hon och jag vilket var väldigt mysigt.
Och innan det blev kväll hade vi på något sätt faktiskt lyckats med att städa hela huset. Men det satt långt inne ;)

Efter att vi läst om blåvalen pratade vi om vandringar vi ska göra och så självklart om Kennet. Det var den dagen det.

Lite paus.

Jockarp

Festivalande....

På rull.

Det där med att man inte har någon tid som man måste passa på morgonen är ju en fantastisk lyx. Ingen skola och inget jobb, ovant.
Det gjorde att vi ännu en dag inte lämnade sänghalmen förrän närmare nio på förmiddagen. När vi orkat oss upp så åt myset frukost på undantaget och jag tog ett pass med löparskorna på fötterna.

Hemma efter passet intogs kaffet på altanen, njutfullt.
Jag frågade Mollie om hon ville i väg och bada och det ville hon, om någon kompis följde med.
Ingen kompis kunde förgylla vår dag så vi blev hemma.
Jag uppskattade det väldigt mycket i hemlighet, att jag fick ha min dotter helt för mej själv en hel dag.

Vi tog det lugnt, lite hopp på studsmattan och ännu lite mer kaffe för mej. Mollie fixade med sina görmål i form av att tömma diskmaskinen, det är hennes ansvar och hon får betalt för det. Pengarna går bums in på Kennetkontot. Även att vara behjälplig med vattenkörning till hästarna ligger på hennes bord så det gjorde vi också innan det var dags för dusch.

Efter uppfräschningen satte vi oss i bilen och styrde mot Karlshamn och Östersjöfestivalen. Mollie ville ha Langos så langos blev det. Hon åkte lite karuseller och efter det svalkade vi oss med en varsin mjukglass. Mollie slog till och köpte sej en ny väska, hon var väldigt nöjd och jag var helt inne på hennes spår. Jag var alltså nöjd över att se min dotter så nöjd.

Vi pratade med lite folk som vi kände och även med en del för mej innan okända människor. Det är mysigt med festivaler, speciellt när det är vackert väder.
Efter ett par timmar kroknade vi och ville hem. Hemma brakade vi ihop i soffan och kollade på en film och käkade polly, bara dom ljusa ;)

Nattning efter att vi läst i boken om valar och delfiner. Att Mollie började prata om Kennet efter att vi lagt boken på nattduksbordet var nog en bidragande orsak till att jag somnade före henne. Klockan elva hasade jag mej in till mej. God natt typ.

Langosintag.

Ny väska...

Jockarp.

Obrun.....

Utsikten till morgonkaffet....

Pannkaksfrukost i palatset. Det var en bra start på dagen det. Efter att vi vält i oss en hög och sommarlovsprogrammet var slut så gick vi ut.
Vi hade lite att pyssla med, vatten skulle köras till hästarna på betet och hundarna skulle ha lite kärlek, mycket på spisen alltså.

När vi höll på med dessa sysslor så ringer det från Mollies fritids. Dom ville gärna se Mollie där redan klockan elva på förmiddagen, tanken var att dom skulle gå till stan och äta pizza till lunch. Så himla mysigt, snacka om att hon är på en toppen skola och att sommarfritis verkligen levererar.
Jag lämnade min dotter två timmar innan det var tänkt vilket gav mej utrymme för ett lätt löppass innan jag skulle infinna mej på ett eftermiddasgskift bland pinnar och flis.

Det var 23 grader varmt så att passet blev lugnt och inte så långt spelade ingen roll, svetten öste av mej. Det var behövligt att vara i rörelse, jag börja nämligen känna av mitt åldrande en aning ;)

Arbetspasset gick fint, som vanligt mycket skratt. Ett lönesamtal öppnade upp till diverse diskussioner. För egen del konstaterade jag bara att jag hellre får mindre slantar än att min tunga blir brun. Stoltheten ställs aldrig åt sidan. Inte för mej i alla fall.

Jag körde upp på palatsets borggård 22.00. När jag kom in var myset fortfarande vaken, hon är en riktigt liten nattsuddare nuförtiden.
Vi pratade om hennes dag och den hade verkligen varit fullspäckad, först jobb hemma, sen några bra och händelserika timmar på fritids, vidare hade hon och mormor kört till Kristianstad för att kolla in en djuraffär som Mollie snokat reda på. Självklart hade hon köpte ett par pipleksaker till kamphundarna.
Dom hade stannat till vid C4 på vägen hem och käkat frusen yoghurt för 170 spänn ;)

Innan vi pratat av oss om dagen var klockan en bra bit över elva. Hon somnade i min famn och hon var väldigt nära mej <3
En bra dag.

Hon är hjälpsam.

Jockarp.