Innan vi lämnade Mora tog vi och gjorde ett besök på Zornmuseet. Trevligt, intressant och fint. Att det stod personliga texter i form av brev som bland annat Carl Larsson och Zorn skrev till varandra gjorde det hela än mer spännande.
Konstverken är vackra.
Både nakna välformliga kvinnor och självporträtt, olika men ändå så vackra. Det är något med den mjuka varma färgen som användes som gör mej lugn.
Vi lämnade den lilla staden med dom stora konstverken och drog Vidare norrut. Ett par timmars körning så var vi äntligen framme vid stugan och gosse vad jag längtat. Jag har längtat till fjällen och till den totala tystnaden.
Jag snörade på mej löparskorna och gav mej egotrippat upp till kalfjället. Jag hörde tystnaden, den var extrem på det helt vindstilla fjället.
Jag sprang i två timmar på den svårsprungna stigen, mycket sten, sumphål, åar som ska passeras och hjortronbuskar. Tekniskt tufft pass. Men jag njöt.
Solen i ögonen på vägen hem och utsikten var magisk. Vad är det med dessa fjäll?
Hem till stugan och taco var beställt så det började jag fixa till bums efter duschen. Mollie hade varit ute och testat sina nya vandrarkängor, små byxor på och hon hade tippat. Skrapade knä mötte mej alltså.
Men med taco i magen var hon het på gröten. Hon ville spela spel. Först skitgubbe, sen skiboo, sen ett par matcher finns i sjön.
Inför dagens utfärd kom jag på att pannkakor måste brassas, det blev mitt kvällsnöje det :)
En kanondag det är min sammanfattning det.
Jockarp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar