Vart står jag?

lugna dagar råder i Jockarp, det är lite lugnet före stormen känslan, det enda som finns i skallen på mej är det kommande prövningen jag ska ställas inför till helgen. Jag vill med det inte anstränga min kropp mer än nödvändigt och därför håller jag mej i från kroppsarbete.

Det blir chilla mornar och uppstigningen sker sakta så att allt hänger med, knopp och kropp. Mollie är det fart på, hon har ännu en dag fixat så en kompis kom och det gjordes hinder till den kommande hunden, agility lär tränas stenhårt ;)

Jag fick besök av tant N vilket var en perfekt eftermiddag, kaffe på altanen, dopp av skorpor och samtal om gammalt och nytt. Var är vi i livet och vart är vi på väg. Vad är viktigt och hur långt ska man kompromissa.

Själv känner jag att jag är stenhård vad det anbelangar. Jag har ett par punkter som är viktiga för mej och dom kommer jag inte att tumma på.
Jag fick en fråga av en böna gällande att jag är oflyttbar. En hypotetisk fråga om jag skulle bli förälskad i en kvinna som inte kunde flytta, skulle jag bara skita i det och låta henne gå?
Svaret på hennes fråga blev JA.
Jag skulle inte ge upp min och Mollies trygghet. För några år sen skulle jag kanske gjort de men nu. Aldrig, priset skulle vara för högt och jag är inte intresserad.
Därav min tydlighet när det gäller nya dejter. Jag tänker inte ens dejta en kvinna som i framtiden inte kan tänka sej att flytta till Jockarp. Det är en skön insikt och att veta vart man står och vart man inte vill är en styrka i sej.

Jag lagade en mycket delikat måltid till kidsen och sen hängde vi i soffan. Kompisen skulle övernatta hos oss, vilket var trevligt. Vi byggde en koja i vardagsrummet och pimpade den med lite nattbelysning och massor av kuddar.
Innan sänggång blev det ett ordentligt skumbad.

Halv ett ville fröken övernattningskompis hem så det fick styras upp. I bland är dom väldigt små och då är det bara mamma som duger.

Jockarp.