Stanna upp....

Löparpackning ;)

Tandläkarväder, mm det vad var vi vaknade upp till. Regnet öste ner. Kaffet koktes och sen började kampen. Kampen i skitgubbe. Vi spelade några runder sen övergick vi till skip-bo. En riktig spelförmiddag.

En kompis hörde av sej och ville leka, vi hämtade upp kompisen och körde hem till byn. Kidsen lekte hårfrisörskor och sprutade hårfärg på varandra, sådär lagom vackert och färgglatt sådär en tisdagslunch.

Jag städade palatset, det var behövligt. Även den sista tvätten styrdes upp. Allt är nu tvättat och framlagt inför helgens tripp. Det återstår bara att lasta i bilen. Jag flinade åt min packning, det var resorb, löparkläder, plåster, kexchoklad, förpackningar med smärtstillande och en påse gott&blandat för sällskap hem i bilen. Ingen ska säga att det är enkelt att vara löpare, bara att sätta skorna på fötterna och dra, nä riktigt så enkelt är det inte ;)

Kompisen vinkades av och vi begav oss till vänner andra sidan berget. Det var alldeles för längesen vi sågs så det var ett kärt återseende. Ibland måste man träffas för att känna saknaden, det gjorde jag.
Vi hämtade mat från byns pizzeria. Snabbt och lätt.
Kidsen skötte sej själva och vi fick utrymme för samtal, det är en del som ska gås igenom när man inte setts på ett tag.

Vid nio avrundade vi och myset och jag tuffade hem, vi lät bli grusvägen över berget och tog i stället asfaltvägen, vi stannade till vid en sjö för att avnjuta känslan av höst, det blåste friskt men ljuset var magiskt, det skiftade i blått, svart och ljus. Ibland får man bara stanna upp för att se.

Jockarp.