Partnerlös......

Det blev en sen natt på grund av att väninnan skulle lämna palatset och åkt hem till sin egen boning, Mollie blev lite ledsen över situationen hon var klart extra känslig eftersom det var så sent.
Hon checkade i min säng och jag pillade henne lite i håret och smekte försiktigt hennes ansikte tills hon somnade.

Jag vaknade först av oss två och jag smög upp och begav mej ut på ett löppass, jag tog en kort tur men lite högre tempo. Det sista passet innan ultran kommer förmodligen att ske i morgon men då kommer det bli lugnt tempo och en kort tur. Egentligen behöver jag det inte, konditionen och styrkan kan jag inte göra mer åt men jag tror ändå det är bra att vara i rörelse.

Min partner som jag skulle springa loppet med kommer tyvärr inte att följa med, efter rådande situation så har hon mitt fulla stöd. Det finns viktigare saker att pyssla med än att springa nio mil. Hennes tid kommer. Men detta gör att jag blir ensam upp och ensam ner, mina förberedelser får jag bolla med mej själv och peppningen, förståelsen och smärtan kommer jag inte kunna dela med min vän. Men jag är övertygad om att det som sker det sker av en anledning.

Mollie var i alla fall vaken när jag kom hem och hon hade redan hoppat i sina badkläder. Vi käkade frukost sen packades väskan för en dag vid poolen. Vi hämtade upp hennes vän och begav oss. Jag satt hela dagen med en bok under näsan, ibland tittade jag upp på min lekande dotter och hennes vän. Jag log tacksamt.
Jag fick inte upp dom förrän sex timmar senare och då var dom lite småslitna.
Hem och mat i magarna och en dusch sen var vi redo för soffhäng. Mollie värmde lite romerska bågar i mikron och när dom mjuknat skulle hon doppa skumtomtar i smeten, faktiskt en okej kombo.

Jockarp.