Rikedom....

Min morgon...

Det finns helt klart fördelar med att tvingas upp innan klockan slagit fem på morgonen, naturen är så otroligt vacker och jag häpnar ideligen av hur en plats kan visa upp så mycket vackerhet. Allt från vackra soluppgångar över de vajande sädesfälten, till svarta brutala åskmoln över Ryssberget. Ibland blåser det hårt runt knutarna och ibland är himlen över mej fylld av stjärnor.
Jag ler brett när jag tänker på det, att jag bara öppnar dörren och får ta del av detta kraftfulla mäktiga.
Jag öppnar dörren drar in doften från den fuktiga sommarmorgonen, ser ut över fälten jag ärvt och som jag ska förvalta väl till min dotter. Det behövs en armnypning för att förstå rikedomen i det.

Rikedom ja, jag konstaterade att jag är ruskigt rik. Men absolut inte bortskämd. Eller jo, det är jag nog, för allt detta jag har framför mina ögon varje dag och som jag får möjlighet att ge Mollie det är det få människor som kan.

Men att skramla in mynt och sedlar krävs en prestation av någon form och det skulle jag pyssla med 12 timmar under lördagen. Det är ingen uppoffring i sej men när jag får ett samtal under förmiddagen från min dotter då hon berättar att hon känner sej ledsen och missförstådd från en kompis så känner jag självklart att jag är på helt fel plats. Jag försökte lugna henne och vi pratade om att det sannolikt var ett missförstånd som skett och att det kommer att lösa sej. Vi pratade lite om hundarna och då hörde jag på hennes tonläge att hon sken upp och att livet med ens såg lite ljusare ut. Vi sa hej då och avslutade samtalet.

När jag kom hem på kvällen var hon skör och hon grät och sa att det var den sämsta dagen i hennes liv. Jag kramade om henne och sa:
- Om detta har varit din sämsta dag i ditt liv så har vi ändå lite tid på oss att reparera skadan och förändra denna urkassa dag till något bättre, så vad säger du? Vad ska vi göra för att dagen ska bättra sej.
Hon var svårflörtad men vi pratade, vi gick ut för vi behövde känna vinden i håret och se kanadagässen passera över våra huvuden, vi behövde naturens läkning.

Kvällen blev ljus för min dotter, hon duschade, åt glass, hon hoppade naken på studsmattan och hon tittade på agilityhinder för hundar på nätet. Livet skiftade från nattsvart till mörkvitt :)

Vi skippade läsningen vid nattningen och låg och småpratade, jag frågade som vanligt hur hennes dag varit.
Hon rynkade pannan lite men sen förändrades hela hennes ansikte till ett leende och hon sa att dagen blivit bra men att hon saknat mej. Sen kröp hon så nära mej som hon bara kunde.
Hon somnade med min näsa i hennes hår.
Jag var nöjd över dagens avslut. Jag kände mej lyckad.

<3

Jockarp.