Lärorikt....

Jag hämtade upp mitt mys på fritids och ännu en dag hade hon haft det kanon. Under dagen hade dom åkt tåget till Kristianstad och hängt i lekparken. Pannkakor till mellis. Vilken dag.
Hon var lycklig när jag hämtade henne och jag var så otroligt glad över att hon får sluta sina sista fritidsdagar så bra. Det är bra minnen att bära med sej.

Hemma i byn lagade vi en god middag som intogs gemensamt till samtal om hundar, hon traggar hål i huvudet på mej, men jag visar min glädje åt hennes entusiasms även om jag ibland funderar över hur mycket ord och meningar man kan finna till ordet hund ;)

En gammal vän kom incyklandes på palatset, jag såg honom genom fönstret när han trampade upp i allén. Jag öppnade palatsets dörr med ett leende och ropade glatt.
Vi kramades och kaffehurran sattes självklart på. Vi pratade om då. Då när mitt liv brakade samman och jag handlöst föll ner i det mörkaste av hål. Han sa: fy fan vad dåligt du mådde. Och ja, jag mådde verkligen kasst. Men det var historia och det värsta är över. Livet är ljus och där tänker jag befinna mej så länge det bara går, gärna en livstid, min livstid.
Han skulle vidare med sin cykel och när vi kramats hej då så sa jag till honom att jag uppskattade hans spontanbesök väldigt mycket.

Jag har saknat kvällarna med Mollie, tre nattpass har betytt tre nätter utan nattning av min dotter. Vi la oss därför tidigt, vi läste boken om jättedjuren. Jag läste lite och hon läste lite. Vi pratade om det vi lärde oss genom texten, bland annat att Albatrossens vingar kan bli upp till 3.5 meter. Inte dåligt, som Mollies rum vägg till vägg konstaterade vi. Vi lärde oss också att den har trubbel med att flyga och att den istället glider med i vindarna och när vinden upphör ställer till bekymmer för den. Det hade jag inte en aning om.

Vi la boken i från oss och började prata om födelsedagar, när jag ska fira min 43 års dag kommer vi befinna oss på en skuta i Karibien och när Mollie firar sin 9 års dag kommer vi tydligen befinna oss på ett vattenland i Danmark. Det var hennes önskan så då får det väl bli så.

När jag sa till henne att det var dags att släcka lampan och sova sa hon:
- Men mamma! kan vi inte prata lite till, det är ju så mysigt.
Och det var mysigt och jag märkte hur mycket vi båda behövde det, så det blev en stunds prat till, nu om en liten jack Russel kille vid namn Kennet ;)

Thailand byts ut.... 

Jockarp.