Att somna totalt inslingrad i en annan kvinnas kropp, där alla delar av två kroppar sätts samman, där två blir ett. Den känslan är så vacker, så stark.
Två kroppar i total symbios, så tryggt, så mjukt. Jag ser bilder i huvudet på hur det ser ut, uppifrån. Jag tror att det måste vara en av det vackraste bilder som nånsin skapats i mitt inre. Jag önskar mej en sån bild på en bild.
En bild där man endast ser kroppar. Min nakna kropp ihopslingrad med en annan kvinnas kropp. Så naket, skört, sensuellt och så galet vackert.
Att vakna upp till en ny dag, morgonljuset som hittar sej in genom gardinen. Mina fingrar som ritar bilder på en naken kvinnas ryggtavla. Blixtrande känsla när mina fingrar nuddar den nakna huden. Bild efter bild ritar jag där i morgonljusets sken. Hela ryggen täcks av mina osynliga bilder. Mina fingrar nuddar så fjäderlätt mot huden, fjäderlätt men samtidigt så enormt kraftfull.
Jag ritar vidare, bild efter bild, jag hör ljudet av en vällusts andning. Jag anar ett leende, där i morgonljuset, ett leende efter mina penseldrag. Mina fingrar kan få en mun att le. Jag älskar det. Älskar att möta morgonen och älskar att göra det leendes, älskar att göra det målandes.
Jag möter oftare och oftare dessa bilder, dessa känslor. Jag ser något vackert som sätts samman med en känsla som i sin tur målar en bild i mitt huvud.
Jag tror aldrig att min känsla, min bild skulle kunnas målas rättvist på en bild.
Vissa bilder kanske bara ska befinna sej i mitt inre. Jag vet inte, men kanske.
Jockarp.
I ens inre finns allt. Men ibland måste lite av det få komma ut. För det är en hejdundrande fin känsla som man mår fruktansvärt bra av om dem 2 människorna du beskriver klickar mellan lill å pekfingret då kan man få ett så konstnärligt liv till ett så vackert liv. Lycka till med allt.
SvaraRaderaSå fint skrivet!
SvaraRadera