Ja inte sällan kommer det en idé, den landar, gror och tillslut sätts den i verket.
Att sakna mål är en frustrerande situation för Vilhelmsson den äldre.
Min löpning har saknat ett tydligt mål sen den senaste maratonen. Men nu så.
Det där fröet landade och grodde väldigt snabbt.
Jag sprang Ultravasan 2016 och jag gjorde det på en ruggigt bra tid för en amatör. Det har skrämt mej något att åter ställa mej på startlinjen och ge mej av i en underskön miljö för att springa mellan Sälen och Mora.
Men nu är jag åter redo.
Under mitt Marathon i Köpenhamn mötte jag en böna på tåget över sundet, vi pratade lite och beslutade oss där att genomföra loppet tillsammans. Nu fick jag idén att fråga henne om hon ville sällskapa mej mellan Sälen och Mora den 17:e Augusti 2019. Frågan jag ställde var kort och gott.
Ultravasan 2019, du och jag?
Svar kom bums. Japp när anmäler vi oss ;)
Jag formligen älskar människor som hoppa på tåget och utmanar sej själva. Vårt mål är att komma in i mål under 10 timmar. Det är mitt tuffa jag. Mitt ödmjuka mål är att ta mej i mål och få bita i medaljen. Det kommer bli tufft men jag känner ändå att jag har en enorm erfarenhet nu jämfört med 2016.
Detta betyder således även att mitt sista Marathon inte är sprunget. Jag behöver lite delmål och just dessa delmål stavas marthon. Jag har nu tre maror inplanerade. Alltså från 0-4 på en dag.
Den 9:e december står jag åter i startfållan för att springa 42 195 meter. Jag njuter just nu av bara tanken på loppet ;)
Jaha och så var det onsdag igen, vilket betyder dejtande på Webben ;)
Jockarp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar