Speljävlen....

Att vakna av att klockan ringer och ställa sej frågan:
- Är det verkligen jag som ska gå upp?
Svar: ja.
Jag var så sjukt trött när ja hasade mej upp, solen hade inte smugit sej upp så det var ett massivt mörker som mötte mej.
Mollie var seg även hon när jag väckte henne men upp kom hon och till frukost bjöds det på pannkakor.
Jag lufsade ner med henne till taxin och vi kramades hej då.

En mysig morgon följde sen för mej, lite närhet och en löptur. Jag vet inte om något kan mäta sej med det. 11 km på ett fortsatt bedårande berg. Magiskt vackert. Vilken höst.

Eftermiddagen med min dotter bestod av sällskapspelande och bullbak. Vi tog ett match monopol sen en paus med att baka bullar för att sen angripa spelet Alfapet. Vi tog det piano vilket jag tror är bra för lilla fröken, hon behöver samla kraft efter sin förkylning.

Jag pysslade med att planera en tripp till huvudstaden i veckan, ibland vill jag inte sitta i en bil. Det händer inte så ofta men jag värdesätter tiden med myset betydligt mer än att sitta och tugga mil till Stockholm just nu. Så flygplan, taxi till flygplatsen och hotell bokades. Smidigt. Redo alltså.

Jockarp.