Helsingborg.....

A Busy Woman&jag ;)

Klockan var sju och jag var på väg i mina löparkläder. Mollie kommer inflygandes på toan med håret åt alla håll, Jag vill också springa mamma var det första ord jag hörde.

God morgon på dej med hjärtat svarade jag ;)

Självklart får du följa med mej om du vill. Ingen blir gladare än jag. Hon sprang med mej i tre kilometer fram till mördabacken, där hämtade mormor upp henne. Själv fortsatte jag ett par mil till. Mitt sista tänkta långlopp innan maran.

Hem och kaffet intogs på gräset i söderläge, som jag älskar våren. Och tänk att bokarna håller på att slå ut och höstrapsen redan står i blom i Skåne. Livet är så galet lättlevt.

Stenhård kamp...

Jag tog mej an den Tyska skönheten, lite kärlek med tvättsvampen. Sen var det min tur. Uppfräschning, sen bar det av mot Skåneland, närmare bestämt Helsingborg och Ödåkra gamla spritfabrik där den sjukt begåvade och vackra konstnär Tove Frank håller till. 

Vi tittade lite på hennes utställning sen satte vi oss på cafét och avnjöt en kopp svart i vårsolen. 

När vi lämnade Tove och drog vidare i livet kände jag att jag liksom inte var klar. Att jag hade mer jag ville samtala med henne om. Varför är det så med vissa människor? dom väcker det där extra i en.

Vi bestämde i alla fall att vi måste ta en långpromenad en dag så vi har tid att blurra om gåtan livet.

Myset och jag körde ner till strandpromenaden och där passade det fint med en mjukglass innan vi drabbade samman i en jämn match på golfbanan.

Mollie vann vilket var roligt för henne ;) Vi strosade vidare in mot centrum för att äta middag. Vi hittade en Indisk restaurang, och jag är smått galen i just det köket. Mollie tackade inte nej till mitt förslag.

Vi gick sen vidare mot bilen för att ta oss hem till byn. Mollies stegräknare visade att hon under dagen avverkat 13,5 km vilket var grymt bra jobbat.

Mycket glädje...

Jockarp.

Lillöparen.....

Sista morgonpasset i vedsvängen avklarades. Det blev ett bra pass, mycket jobb och galet vackert väder.
Jag avslutade passet med ett möte, ett trevligt sådant, nya människor, nya idéer och nya vinklingar på saker, jag gillar det skarpt.

Jag hämtade upp mitt mys på fritids. Hon hade haft en fin dag, utomhusvistelse är bra för gammal och ung. Jag gav henne förslaget om att vi skulle åka till havet och hoppa i tången och se om det blåst in någon fin drivved, eller kunde vi leta snäckor. Vi kunde käka kanelbullar och dingla med benen över vattnet från en sten. Men nä hon ville inte. Okej vad vill du då?

Det blev badmintonspel på gräsmattan, skip-bo på altanen och chill i soffan. Jag var måttligt tillfreds med det. Men det skulle bättra sej.
Vi tände grillen och för första gången detta året intogs vår middag utomhus under klarblå himmel iklädd småbyxor och linne. Smaka på den.

Mollie hoppade lite på studsmattan och hon fick en idé.
Hon kom till mej med förslaget om att ta en joggingtur på berget, svaret på det blev givetvis självklart.
Hon fick på sej sina träningskläder och sist sattes hennes nya fina fitbit på armen. Hon hade provat ett i skolan under deras rörelsevecka och det passade sej så väl att jag fick ett fitbit. Det gav jag nu till Mollie vilket uppskattades väldigt, hon blev jätteglad och nu skulle det alltså testas på berget.
Hon bestämde tempot och hon bestämde vägen. Hon började stenhårt uppför och jag tuffade efter med middagsmaten halvvägs på väg upp.
Vi pratade lite och det var mysigt att lyssna på henne när hon analyserade känslan i kroppen under löpturen. Hon är lik sin mamma på många sätt.
Tre kilometer slutade turen på och svetten öste av min dotter.
Hopp i badet bums när vi kom hem och jag fick serva henne med en flaska vatten ;)

En vacker dag som avslutades på allra bästa sätt.

Jockarp.

Livets gåta....

Ännu en tidig morgon. Arbete startade tidigt. Det var helt okej. Jag hade ett par möten vilka också föll i god jord.

Mollie var på fritids och hon skulle hämtas upp av mormor, dom skulle gå på fik. Jag var inte inkluderad i aktiviteten utan jag skulle ut på berget i löparskorna. Jag kände mej dock väldigt tung för dagen och jag vet inte vad det berodde på. Kanske för att jag oftast springer på morgonen och med det på fastande mage. Jag ogilla känslan skarpt när allt känns trögt och speciellt när det är nära inpå ett lopp.
Det bästa är att även om det inte känns så, så vet jag att det lättar när jag sprungit ett tag så efter en mil började kroppen släppa sin krampaktighet över att inte vilja. Jag tuffade på i ett behagligt tempo efter det och jag var helt okej med passet.

Mollie tog ett bad och hon hade skum över halva badrummet. Jag kan inget annat göra än att le och torka upp skummet innan vi halkar i det. Hon var på lekhumör den unga fröken :)

En vän kom och vi tog en promenad på berget. Mollie var hemma själv. Hon hade min telefon och vi ringde och stämde av med henne, även backup med mormor och morfar hade styrts upp.
Nånstans behöver vi börjar med ansvarstagandet över sej själv, men vi tar det i väldigt små steg så vi båda ska känna oss trygga.

Promenaden var välbehövlig för oss båda och vi kom in på mycket spirituella samtal, jag vet att det inte sker ofta och att det absolut inte kan ske med alla människor i min närhet, men det gör att jag uppskattar och älskar det än mer när det sker.
Och nä vi löste nog inte livet gåta denna dag heller men vi sådde några frö som kan gro och förhoppningsvis bära en och annan liten frukt.
Hem kom vi rosiga om kinderna efter den något kyliga promenaden.

Mollie var nöjd över att hon fått vara hemma själv och hon hade till och med larmat skalskyddet för huset. Hon är kreativ och påhittig.
Vi fick äta rester av fiskgrytan för det fanns inte utrymme för att laga någon ny delikat maträtt. Vi hade en trevlig stund vid middagsbordet och vi pratade om Jesus död och uppståndelse.

Jockarp.

De legendariska....

Det är ytterst sällsynt att jag vaknar av att klockan ringer på morgonen, jag brukar ligga och filosofera en bra stund innan det är dags för att fånga dagen. Men Måndag morgon 05:00 tog alarmet mej på sängen. Klök vad jag ogillar det.

Jag spatserade upp och jag möttes av en sprakande soluppgång, solen visade sej inte men jag såg den lila, blå, rosa himlen och förstod vad som väntade. Solen skulle komma upp stor och kraftfull denna Aprilmorgon.

Pilotbrillorna på och arbetet tog fart, Det var en bra dag på kneget vilket alltid piffar till det hela.

Efter jobbet hämtade jag upp mitt mys på fritids, hon satt och målade en fjäril, jag älskar att se henne skapa. Det fanns en tid då jag tyckte hon levererade på tok för mycket teckningar, men jag har omvärderat det. Snart är den tiden förbi när det står till mamma från Mollie på en bild som ges från min dotters hand till min.

Vi åkte hem och jag intog soffan på altanen, helt sjukt vilken värme det blir i hörnan där det är helt fritt från vind. Jag var nästan naken och solen brände på mitt skinn och gosse vad jag njöt.

Jag tog en liten lur, jag slumrar bra utomhus minsann.

Jag fick sluta njuta och istället röja upp lite i hästhagen med röjsåget, det var taggbuskar som är ogynnsamma för de fyrbenta.

Efter buset med sågen tog jag på mej mina löparkläder och gav mej ut på berget. Jag piggnade på mej och jag kände livet i mej. Rörelse är fantastiskt.

Middag i form av Thailändsk fiskgryta med röd curry. Galet gott, Mollie gav mej poäng 18/20 för mitt kockande. Helt okej betyg det.

Avslutningen på dagen spenderade vi i soffan till filmen De fem legendariska.

En fin film som bevisar att tro kan försätta berg.

Jockarp.

Möjligheter....

De sista jag sa till min dotter innan vi somnade efter vår tur till Grannlandet var:

- I morgon ska jag inte göra ett skit.

Det gick sådär. Vi sov förvisso väldigt länge men det första jag gjorde när jag lämnade sängen var att hoppa i mina löpartights. Jag log lite åt mej själv och över hur saker kan bli till en vana, till rutiner.

En liten lagom mil i benen bjöd jag mej själv på, sen gjorde jag faktiskt inte många fler knop den dagen ;)

En vän kom och vi parkerade oss i lä och med solen i ögonen på altanen. Vi åt skorpor med smör på och kaffet till mej.

Det är svårt att sätt ord på känslor som våren väcker i mej, det är så stort och så starkt. Jag är så oerhört tacksam för att åter få uppleva en vår.

Min vän lämnade mej efter ett par timmars häng men jag slet vidare i att inte göra någonting. Jag la mej på soffan på altanen och tittade på den vackra blåa himlen, flygplan passerade mitt synfält och gladorna cirkulerade över mitt huvud. 

Jag blir glad varje gång jag ser en rovfågel och anledningen är att dom alltid får mej att tänka på möjligheterna. Det är jag som är fågeln och jag ser mej ha hela världen under mina vingar. Den känslan är mäktigt och tankarna gör mej så otroligt gott. Jag blir stärkt och jag ser livet positivt.

Jag somnade med solen i ansiktet och jag hörde mej själv snarka. Helt avslappnad låg jag och tog in vårens dofter, ljud och känslor. Upplevelserna var starka och jag kom på att Jag älskar att göra ingenting :)

Vi blev bjudna på grillat på undantaget och vad smakar väl bättre än en nygrillad korv?

Sammanfattning av helgen.... Magnifik.

Blombud från Mollie <3

Jockarp. 

Oslagbara.......

I bland känner man sej liten ;)

Hennes idéer blir min död ;) Ja så kändes det när jag vaknade öm i kroppen på soffan efter pyjamaspartyt. Jag ville inte öppna ögonen, jag var inte redo att möta en ny dag, inte än.
Men vissa saker får man som vuxen ändå göra, vare sej man vill eller ej. Jag började dagen med att elda och mata hästarna. In i huset och mannagrynsgröten lagades och dukades fram.
Kidsen mumsade i sej sen väntade det lek fram till lunch då for dom hem till sina egna boenden igen.

Mollie och jag åt resterna av kycklingen sen var vi redo för en biltur till Malmö. Vi parkerade den Tyska skönheten i parkeringshuset sen hoppade vi på Öresundståget och tog oss till Köpenhamn. Planen var Zoo, vi hade fått nys om att Kineserna lånat ut två pandabjörnar till de Danska Zoo:et och vi var lite nyfikna på dom eftersom vi läser mycket om olika djur. Och då vore det smart att passa på och kolla upp dom lite närmre när tillfälle ges.
Men när vi kom ut från den vackra stationsbyggnaden så såg vi Tivoli skylten och vi tittade på varandra och nickade. Vi ville gå på Tivoli ;)

Efter en saftig nota på inträdet och åkband så drog vår snurriga dag igång. Parken var vacker med sina vårblommor och grönskande träd. Körsbärsträden stod redan i full blom. Magiskt när livet återvänder.

En lugn och stilla dag....

Vi åkte karuseller, Mollie körde båt och jag åkte lydigt med. Vi värmde våra frusna händer runt en kopp varm choklad med marshmallows i. Vi skrattade, kramades, vi tittade på teater och glada människor. Livet var så där underljuvligt lättlevt. Jag bara sög i mej alla vackerhet.

Dag blev till kväll och vi tackade tivolit för denna gång och tog tåget till Kastrup, vi skulle möta upp mina föräldrar där och ge dom lift hem till byn. Planet var försenat så det blev klart även dom ;)
Klockan tre landade vi i sängen i palatset. Mollie sov med mej, jag tycker om att ha henne när mej när det inte riktigt är som vanligt.
Hon somnade bums, jag somnade bums.

Oslagbara....

Jockarp.

Full rulle.....

Mys....

Vi kickade som vanligt igång dagen i Arla morgon. Mollie åkte till plugget och jag tog den tyska skönheten till verkstan i stan. Nya bromsar behövdes tydligen och det kan ju vara bra att få stopp på vilddjuret emellanåt. Medans det fixades tog jag en löptur i city vilket var bra. Jag behövde lite obackigt och asfalt. Det gick fort och pulsen hölls låg vilket var bra. Närmare 12 km och det kändes fint.

Bilen hämtades och jag for hem till byn. Kamphundarna skulle ha sin promenad så ut på berget bums. Jag satte fyr i pannorna på gården, vinterkyla i April. Hua.

Jag satte fart med att köra in den sista veden och jag hade ett grymt tempo vilket gav resultatet tomt i vedskjulet.

Mollie kom hem och vi började städa, hon pysslade mest men jag dammsög och röjde upp det mesta i palatset. Vi förberedde maten inför hennes party och hon var grym på att göra grillspett.

En snubbe från Securitas kom och jag mötte honom på gårdsplanen och berättade att jag inte var intresserad av några tjänster om dom inte var gratis. Han gick på min linje och vi kom mycket bra överens. Jag bjöd hon om på eftermiddagskaffe och hans arbete varade i närmare två timmar. Så ja, nu har vi ett väl fungerade inbrottslarm med tillhörande brandlarm, vilket känns skönt. Och ja, självklart var jag nöjd med min deal och förhandling ;)

Mollies inbjudna övernattnings kompisar kom och det blev fullt ös. Tjejerna var ute och studsade studsmatta och jag tände grillen. Det slog mej att det var första gången detta året. Mysigt.

Maten sattes på bordet och alla åt, samtalade och skrattade. En fantastisk middag med småfolket.

Snacks dukades fram och dom la sej på en madrass för att titta på film. Själv tog tag i bullbaket. Jag hörde när filmen tog slut och kurragömma leken tog fart. Så underljuvligt att lyssna på deras lek.

Jag avbröt leken när mina galet väldoftande bullar var klara och det var några lyriska tjejer som fick provsmaka bullarna.

In i duschen och klockan 22 landade jag äntligen i soffan. Totalt slutkörde men väldigt lycklig.

Mysigt....

Jockarp.

Tempo...

Tacksam.....

Ja det där med lediga dagar, jag tror inte det existerar i min värld.
Mollie lämnades som vanligt vid taxin och jag drog iväg på en löptur. Det blev en kort tur, jag var lite öm i kroppen, det efter löpning, vedkörning och massage. Musklerna har blivit omruskade ordentligt och jag ska vara snäll mot min kropp. Så en kort tur i löparskorna men desto längre tur med hundarna i en skön promenad på berget.

Hem med byrackorna sen bar det iväg till mackarna i kommunen som skulle ha ved för vidare försäljning. Jag asade ut säckarna, svor en rad för att säckarna låg så långt in på flaket så jag fick hoppa in i bilen för att få ut dom. Morr.

Jag körde lite mer ved från skjulet, jag slet på och roade mej med att lasta så mycket som möjligt på kärran, det var ett lotteri om jag skulle få med mej hela lasset från A-B, jag svor ännu en rad varje gång jag välte med lasset och självklart flinade jag lite åt min dumhet med att utmana mej varje gång. Jag skulle ju kunnat gjort det lätt och kört normala lass men icke ;)

Snodde Mollies kockmössa ;)

En snabb dusch sen väntade lunch med en vän, det slog mej att det verkligen varit en toppenvecka. Jag har träffat alla mina närmaste vänner och jag kände en lycka över dom fantastiska människor jag har i mitt liv. Lunchen var god och samtalen var skiftande men det bubblade ur oss båda två. Vi hade så mycket att prata om.

Hem igen och myset togs emot. Jag fortsatte i vedsvängen en stund men sen fick jag nog. Jag funderade ett par sekunder på vad som är viktigt i livet. Svaret var Mollie. Jag lämnade vedhögen och gav henne förslaget att köra till Valhall och fika. Hon nappade. Vi packade fikaväskan och lastade kamphundarna.
En sån magisk vacker plats som verkligen ger en perspektiv på livet. Vi satt på en sten och såg ut mot sjön.
Sägnen om platsen är hemsk "Att gamla och sjuka slängdes över stupet och gick en våldsam död till mötes" Hua, om det stämmer vet jag inte. Men nog hade det varit en vacker plats att dö på, men nej tack till det våldsamma sätt.

När vi kom hem igen fick vi börja laga middag, det blev en ganska sen måltid men det var det värt. Vi hade haft ännu en fantastisk dag tillsammans och det är det viktigaste.

Jockarp.

Krafter....

Skogen-kraften.....

En kall morgon bjöds det på. Mollie for till skolan och jag tog en mil på berget med löparskorna på fötterna.
Hem och byte av skor och sen var det upp på berget igen, nu med kamphundarna. Jag passade på att mata fåglarna samtidigt som jag var ute. Det är många som behöver mej just nu. Häst, hund, fågel och ett mys. Tänk att känna sej så behövd, vackert.

Mer vackerhet, jag gick långsamt på berget och det slog mej ännu en gång hur mycket kraft som finns i naturen, kraft som genom att bara vistas där fyller upp alla mina depåer. Jag log tacksamt och lät mina starka energier laddas till max. Den känslan är grym.

Jag kom hem full av kraft och det behövdes, jag har ved från denna säsongen som ska förflyttas från ett vedskjul till källare, det var ett jobb jag angrep efter förmiddagskaffet. Jag hade ett schyst tempo och jag kände mej stark i det fysiska arbetet. En go känsla.

En snabb dusch, vilket var ett måste. Jag skulle hälsa på den magiska mannen ännu en gång. Helkroppsmassage bjöds det på vilket var skönt, att vi även hade fina samtal om åldrar på själar, val, beröring och samtal om guider som är med oss. Jag gillade det djupa i samtalen.

Dom får utstå en del ;)

Jag kom hem och myset hade redan kommit hem från skolan, hon hade fixat mellis i form av mackor med ost och korv på. Hon hade haft hundarna ute och hon hade bytt kläder. Hon är snabb minsann.

Vi käkade mellis sen drog vi till stan för att veckohandla. Skönt vi valde onsdag i stället för panschistorsdagen, hallelulia. Snabbt gick det och dyrt blev det. Det stundar nämligen pyjamasparty.

Dagens middag blev taco, sådär tycker jag men Mollie älskar det. Och så länge vi inte äter det på en fredag känns det helt okej för mej ;)

En hundpromenad på berget i ett riktigt aprilväder, snö och svinkallt och vips kom solen. Helt förvirrat.
Läxan lästes och vi funderade på ett bullbak, men nja det stannade just vid att fundera.
Istället för bullbak tog vi ett skumbad. Jag smuttade på en kopp kaffe i badet och Mollie blandade cocktails.
Ännu en bra dag i paradiset.

Kyligt men galet vackert....

Jockarp.

Förändringarna.....

En sån dag då mötena avlöste varandra, ibland är det kul ibland mindre kul. Igår var de det sistnämnda. Jag behövde ro, vila och tid för mej själv, inget av det fick jag. Men jag är stark så jag bet ihop. Mellan mötena drog jag till och skrev ett par protokoll, allt för att safta på det för dagen tråkiga ännu mer.

När jag hämtade min dotter blev det på något vis en enorm kontrast, jag såg henne sitta och spela Skip-Boo med fröken och några kompisar. Jag kom på mej själv med att le mitt bredaste leende. Där satt hon, min lilla dotter.

Hem bums och omhändertagandet av kamphundarna började. Vi ska vakta dom med våra liv i några dagar nu och jag vet att en stor skopa tålamod från min sida kommer behövas. De ska tränas och konster ska testas, Mollie älskar det och det gör oftast även kamphundarna.

Tisdagskväll och det betyder scouterna. En av mina närmaste vänner kom och hämtade oss och vi begav oss till stan. Mollie lämnades bland dom andra redokamraterna och jag och min käre vän tog en välbehövlig promenad ut till havet.
Det blev en sån där magisk kväll, solen och vattnet gjorde liksom det där oslagbara som bara dom ihop kan förmedla. Sjöfåglarna var aktiva och en ensam svan simmade majestätiskt runt på dom små krusningarna. Livet är bra vackert, livet är bra mäktigt.
Fingrarna var stelfrusna men samtal och skratt värmde upp hela mitt inre. Att en promenad kan ge så mycket näring och styrka är för mej en gåta. Men jag mådde så otroligt bra när jag sa hejdå till mitt sällskap och Mollie och jag for hem i Mormors kärra som stått parkerad vid stationen.

Myset välte ner ett par mackor sen väntade sängen omgående. Vi läste läsläxan och skrattade åt innehållet sen släcktes lampan och John blund kom omgående med sitt färgglada paraply och sin spruta med söt mjölk som han fyllde min dotters ögon med. Hon somnade tvärt.

Att jag har haft över två miljoner besök på min blogg var något jag reflekterade över innan jag själv kröp ner under täcket. Två miljoner, det är ju helt galet det.

Jockarp.

Lyckliga kvinnor....

Jag fick ett litet <3 i min kaka.....

Att man måste var lycklig själv innan man kan bli lycklig ihop med någon annan. Mm det var något jag diskuterade och filosoferade runt med en vän över en kopp kaffe på altanen en dag. Det landade väl i mej, det blev liksom så självklart när hon satte ord på det. Så måste det vara.
Tänk min lycka ihop med en annan lycklig kvinna, det kommer bli ett oslagbart team. Två människor som är lyckliga var för sej kommer bli ett sprakande gnistrande lyckligt par tillsammans.
Jag funderade på det ett tag när jag tog måndagens långpass i löparskorna på mitt älskade berg.
Och jag hade tid, jag var ute i några timmar och passet slutade på 27 km. Kroppen levererar grymt nu, förvisso ett lugnt tempo men jag orkar liksom flera långpass i veckan utan att kroppen säger nej tack.

Det är 20 dagar kvar till mitt nästa Marathon och just nu har jag inte bestämt mej hur jag ska lägga upp loppet. Jag är stark och tror att jag skulle kunna springa fort, men är det värt det? fokus ligger på ultraloppet, det är ju det jag haft i tankarna hela året.
Jag får fundera lite till men tiden börja bli knapp. Ska det göras en tempoökning får jag börja sprinta lite nu ;)

Jag hämtade upp myset i plugget för att ta med henne på café, det blev njutfullt. Att bara sitta och dricka kaffe och lyssna på hennes prat om dagen. Det är kvalitets tid det.
Vi hann med ett besök på bibblan och vi lånade med några härliga böcker om djur och natur. Bra val.

Vi drog hem och hoppade på fyrhjulingen, hon körde och jag åkte upp på berget. Björkris plockades med hem och fjädrar och ägg sattes på plats. Galet fint. Du påsk du kan komma när du vill nu.

Jag skulle agera stalledräng, myset fick inte följa med, hästarna väger 500 kilo och är flyktiga, jag vill inte ha henne i den miljön. Hon lyssnade på sin kloka mor och hon förstod. Hon lekte med hundarna i stället.

Kvällen hängde vi med mormor och morfar, dom ska ut och resa så vi ville vara tillsammans innan dom far. De blev en bra kväll.

Dubbelt upp....

Jockarp.

Naket skinn....

Jag ångrar mej varje gång. Och ändå faller jag för hennes idéer varje gång. Mollie ville campa i soffan. Så camping blev det.
Kvällen blev mysig när vi låg tillsammans på divanen och kollade på film men natten, gaaa. Jag låg så illa i soffan och jag behövde verkligen sömnen, jag funderade och konstaterade att jag verkligen älskar min säng.
Halv åtta vaknade Mollie och jag kände mej som om jag vore överkörd, så galet trött.

Frukost på sängen eh soffan. Sen bar det av för mej upp på berget. Jag rasslade till med ännu en mil. Det var nog den bästa av dom tio milen jag avverkade i veckan. Det var en sån morgon när solen precis börjat värma upp den nyvända jorden så det rök sådär magiskt, vinden var stilla och jag var leendes. Den starten på dagen va.

Vi tog ut kuddarna på altanens soffa och Mollie plockade blommor och satte i vas på båda våra bord. Det kändes verkligen vår.
Resten av dagen gjorde jag inte ett skit. Jag var bara social med människor jag tycker väldigt mycket om. Vänner avbytte varandra under hela dagen och det var så välbehövligt. Att sitta på altanen med solen på naket skin och bara prata, filosofera och lyssna på musik. Helt klart världsklass på det.
Att orden jag älskar dej speglades när vi kramades hej då var även det stort vackert och något som ska läggas på platsen där kärleken finns.

Mollie hade en kompis på besök hela dagen så tjejerna var försvunna stora delar av dagen. Jag är så glad över hennes vänskap och att dom är så stora så dom leker och hittar på saker själva. Det utan att jag behöver vara rädd för att hela huset ska bli upp och ner.

Kvällen fick vi ha varandra för oss själva och vi satt väldigt nära varandra och tittade på filmen om kejsaren och hans nya kläder.
En formidabelt bra avslutning på en fantastisk bra dag.

Glidare.....

Jockarp

Fisktema....

Redo...

Jag vaknade upp efter min fjärde och sista jobbnatt, jag var så sjukt trött men dagen väntade mej så jag hasade mej upp.
Bästa medicinen är helt klart att ta på sej löpskorna på fötterna och springa upp på berget. Det var precis vad jag gjorde. Jag bjöd mej själv på en mil mer fanns det inte utrymme för. Jag ville hem till mitt mys.

Vi har planerat en middag och temat var fisk. Fyra rätter skulle lagas och självklart skulle det dekoreras. Vi pysslade lite med det, byggde, klistrade och det sprutade verkligen idéer av oss.
Dukningen var redan klar så fokusen la vi på maten och dess utseende. Men innan vi gick all in med maten så städades palatset. Ett fräscht hem är en av hörnstenarna till att maten ska smaka.

En annan hörnsten är att man själv känner sej fräsch så jag tog en härlig lång het dusch innan jag klädde på mej min klänning.
Mollie valde också en klänning, men hon ombestämde sej och tog tights och tröja. Gör som du vill bara det känns bra för dej sa jag. Men jag tycker det var fint av oss att faktiskt piffa till oss lite extra, det är så sällan man gör det i sin egen hemmamiljö.

Mums....

Maten fixades och vi satte oss till bords. Mollie på ena sidan av salsbordet och jag på den andra. Jag flinade lite och tänkte på programmet grevinnan och betjänten som brukar gå på nyårsafton. Men det hade verkligen sin tjusning att sitta mitt över varandra men ändå en bra bit i från.

Maten smakade himmelskt, nja allt utom musslorna, jag är inte super förtjust i det och sen ska man tvunget ha vin i också och det ogillar jag starkt. Jag har liksom aldrig kunnat med den där drycken. Jag tycker det ser så galet gott ut med ett glas rosé en ljummen sommarkväll, men nä det är verkligen inte min kopp off te det....

Vi tog en paus mellan de tre första rätterna som bestod av. Musslor, pasta med kräftstjärta och varmrökt lax med kokt potatis.
Efterrätten som bestod av pannkaksfiskar med glass toppade med lite godisfiskar välte vi i oss ett par timmar senare, då hade vi även bytt salsbordet till tv-bordet.

En magisk dag med min dotter. Jag kan bara njuta och tacka <3

Klänning på....

Jockarp.

Nya minnen....

Löpning direkt från uppvaknadet. Det är ett bra sätt att komma igång på, att rena och få igång huvudet en stund innan man möter människor.

Jag packade fikaväskan med mackor, kex och kaffe. Redo för dagen. Myset hämtades upp och först tog vi ett stopp på gröna skylten. Min kompetens i ämnet vin är mycket dålig, jag brukar handla efter hur etiketterna ser ut.
Nu skulle vinet användas till att koka musslor, tort skulle det va. Jag hittade några flaskor med fiskar på etiketterna och tänkte att det funkar nog, men för att säkerställa det så frågade jag personalen. Mina val funkade tydligen ypperligt för uppgiften.

Vidare mot Boön, det är ett ställe som väcker starka minnen hos mej, men jag har vid ett par tillfällen varit där och skapat mej en ny historia. Ibland smärtar saker som en gång var väldigt vackra. Det är en extra jobbiga upplevelser då när känslorna liksom går i sär.
Vi hade en fantastisk skön stund på klipporna, det är så nära havet och när det blåser vilt blir det extra kryddat. Jag älskar när naturen visar upp sin kraft. Mäktigt.
Vi satte oss och åt vår matsäck vi pratade och tittade ut mot havet. Vi laddade.

Det händer att jag har chokladpengar med mej och så gömmer jag dom. Självklart var det roligast första gången när Mollie hux flux såg en guldpeng på marken och trodde det var en skatt. Nu är hon äldre och vet att det är hennes mamma som är pengagömmaren. Men vi uppskattar det fortfarande båda två.

Vi gick runt hela ön och efter det körde vi till rökeriet och köpte maten som ska användas på vår stora middag som väntar idag.
Vi gick fullständigt bananas och notan blev hög. Men jag hoppas det var värt det.

Hem och Mollie drog igång och gjorde menyn för kvällen och sen började dukning. Linneduken på bordet och även linneservetter med över hundra år på nacken togs fram. Silverbestick och finservisen åkte hur skåp och lådor.
De lär bli storslaget ;)

Jockarp.

Ta vara på det. Livet....

En bra väg att springa....

Att människor i min närhet ibland kan säga:
- Fan vad du är glad jämt, Så sjukt pigg du är. Är du aldrig trött eller deppig.
Jo men inte nu brukar jag svara.
Jag vet att mitt liv kan tyckas äckligt positivt ibland och jag tror att det blivit så av en anledning.
För att jag varit på botten och vänt. Jag har nämligen inte alltid varit så här.
Men när jag ser alla ledsamheter som händer runt mej, allt ifrån att människor blir sjuka till att man sårar varandra känslomässigt har nog gjort att jag tar vara på mina egna braiga dagar bättre.

Förvisso vet jag att det värsta är över för min del vad det gäller de känslomässiga. Jag vet vilka fruktansvärda känslor av rädslor och maktlöshet jag tvingats möta. Men skulle jag göra det igen skulle jag vara rustad. Framförallt skulle jag känna igen känslorna och veta hur jag skulle hanterat dom. Det visste jag inte då.

Att människor blir sjuka och hux flux kommer på att dom borde tagit vara mer på livet innan kan reta mej väldigt.
Jag tar vara på mitt liv just nu och jag försöker göra det i ljuset. Mörkret är ingen plats jag vill till igen och jag kommer göra allt som står i min makt för att slippa smaka på ens den gråa nyansen. Självklart kommer jag även försöka rusta Mollie att klara av mörkret, för hon kommer att möta det, det gör vi alla på ett eller annat sätt. Det tillhör liksom läran om livet det.

Igår sken solen och det gjorde mej lyckligt. Det luktade grisskit i hela byn, vårbruket är i full gång så jag tog mej upp på berget. Jag behövde frisk luft. Jag var pigg som en mört och stark i löpningen i terrängen, go känsla. Jag skäms nästan över hur pigg jag är.

Myset kom hem och vi rustade oss för berget, för promenad. Vi gick upp till stugan och där drack vi kaffe och en påse kanelbullar tog vips slut. Återhämtningen var total i söderläge och solen i ansiktet. Så lättlevt.

Jag lurade en stund på soffan innan middagen, det väntade ännu ett nattpass. Livet va ;)

Jockarp.

Kärlekslycka.....

Första natten av fyra gick smärtfritt trots att jag vara vaken mer än ett dygn i sträck och trots att jag hade över tre mils löpning i benen. Jag är stark både fysiskt och psykisk just nu. Och ja, jag är tacksam och väldigt ödmjuk inför det. Jag vet hur snabbt livet kan förändras, på en sekund kan ljuset förvandlas till en nattsvart avgrund, jag vet för jag har varit där. Och kanske är det därför jag njuter av livet när det är ljust, det kan vara så.

Jag sov för ovanlighetens skull bra efter nattjänsten och jag vaknade full av liv. Jag funderade på en löptur men jag motstod frestelsen, i stället tog jag en promenad på berget. Jag gick utan musik i öronen och jag tog in alla ljud av naturen. Upplevelsen var stark. Så mycket vacker fågelsång blandat med mina kängors möten med den lövbeklädda stigen. Man missar det mesta i livet men där och då missade jag inget. Precis då var det viktigaste att höra, se och känna, just då.

Jag läste en rubrik i går. Det stod Leonora Vilhelmsson avslöjar nya kärlekslyckan. Jag kunde bara le av rubriken. Tänk ändå. Kärlekslycka, vilket fint ord. Det borde stå mer så fina ord i tidningarna tycker jag, mindre fokus på krig, svält och våld och mer fokus på kärlek, glädje och omtanke.
Hur själva innehållet i rubriken ska tolkas, tja det är nog fri tolkning på den tror jag.
Jag håller mej fortfarande under radarn och jag trivs ypperligt bra där :)

Mollie min Mollie. Hon ska ännu en gång ordna en fest. Nu med övernattning så inbjudningarna fixades och namn på kuverten skrevs. Sen bar det iväg för att personligen lämna dessa inbjudningar. Hon är en grym festfixare och jag är en grym bilförare.
Vi hade en supermysig bilfärd. Och jag såg i min dotters ögon hur hon gladdes åt att ännu en gång få bjuda in sina kompisar till vårt hem.

Eftermiddagen och kvällen gjorde vi inte många knop på, lite mat och lite chill. Ett helt normalt Svensson liv alltså ;)

Jag är på jakt efter en sån här fin fisk....

Jockarp.

SEX, vilken känsla...

När man behöver vila inför nattjänst men

inte vill vara inne....

Ännu en vacker morgon vilket fick mej att glädjas av livet. Mollie vinkades av vid taxin och jag lufsade upp genom allén och log åt mitt vackra hem.
Hästarna skulle få smaka på lite av det nyuppkomna gräset, vi skiftade hage och det var glädjefullt. De gamle lever hästlivet, en 29 åring och en 26 åring har arbetat färdigt med ryttare på ryggen och det enda dom gör om dagarna är och äter och njuter av livet ;)

Jag skulle springa en sväng och tanken var en något kortare tur än dagen innan, så blev det, men inte så värst mycket kortare ;) Det var så bedårande vackert på berget, solen värmde trots den kyliga vinden. Jag hade ingen tid att passa så jag sprang på njöt och funderade.

Hem kom jag efter 24 km och jag gick bara in och bytte till torra kläder sen väntade en hundpromenad. Kaffe och räkmackor i ryggsäcken sen begav vi oss mot min far som jobbade med veden. Han gillade vårt besök och ja, kaffet smakar bäst utomhus, inget snack om den saken.

Myset kom hem med taxin och hon var pigg men jag föreslog henne ändå att ta det lite lugnt, scouterna väntade på kvällen.
Jag lagade en stor stek, potatis och sås. Myset vräkte i sej och satte poäng på maträtten. Jag åt en tefats stor portion. Jag tänkte mej ännu en tur i löparskorna och jag vet hur tjurig kistan kan blir av rörelse på full mage.

Jag lämnade Mollie i skogen med dom andra scouterna sen bar det av, om det var vackert på morgonen på berget var det än vackrare i kvällssolen. Solen sken mellan de storvuxna granarna och det blev så där trolskt vackert. Gosse vilket glidarliv jag lever. Så mycket vacker natur bara runt husknuten. Bortskämd? JA absolut.

Träningsmässigt har det varit en kanonstart på veckan. Över sex mil och mer än 1600 höjdmeter vilket är ruskigt bra. Vilken känsla att veta att kroppen är fräsch efter såna pass.
Men jag vet att jag behöver ösa på för att kunna trappa ner en aning inför mitt Marathon som närmar sej med stormsteg.
Men att jag har fyra nätter i vedsvängen denna veckan kommer med all sannolikhet ställa till det för mej gällande fler långpass. Jag brukar inte vara den piggaste bönan i stan under den veckan ;)

Nöjd....

Jockarp.

Min Tjej.....

Privat chaufför... 

Jag förtjänade det. Jag lämnade Mollie vid taxin sen drog jag iväg. Jag lekte mej upp på berget och efter tre dagas vila så var jag ruggigt stark.
Såg jag en uppförsbacke så var jag som en målsökande missil jag ville bara ha motlut. I tre timmar sprang jag och det enda som fick mej att ställa mej på bromsen var om jag såg nån vackerhet på min väg som jag kände ett måste över att stanna och titta på en stund.

Hemma och jag kände att hela kroppen var fylld av måbra-hormoner. Det sägs ju att Endorfinerna är kroppens egna morfin och dom vräker ut i en löpares kropp efter ett pass. Jag kan tänka mej att det stämmer bra för jag gick i ett skönt rus hela dagen.

Jag tog ett bus med bilen, tankning, spolarvätskapåfyllning, oljekontroll och tvätt. Boom snabbt och lätt.

Mitt Mys kom hem och hon ville baka, jag tycket sådär om den idén, vädret var vackert och jag tyckte att vi skulle vara ute. Vi dealade. Först bak sen utevistelse.
Hon levererade en kladdkaka. Fikaväskan packades sen drog vi iväg. Vi tog fyrhjulingen en bit upp på berget, Mollie körde.
Vi parkerade sen tog vi stigarna fram till Ryssbergsstugan. Så underljuvligt att bara gå och småprata i det ljuvliga vårvädret.

Mollie pratade om skogen, Hon frågade varför det ibland fanns små granar i bokskogen, Jag förklarade att det var självföryngring och att det kan varit nåt djur som fört med sej en kotte med lite frö och släppt det i just den skogen.
Jag gillar att hon fråga och är nyfiken gällande skogen. Hon är ju ensam arvtagerska över det Månsagårdska imperiet och en dag så är det hon som går runt med sina kids i skogen och pratar om träd, kottar och djur.

När vi kom fram vid stugan parkerade vi oss i solen och njöt av vår matsäck. Det var bara hon och jag och det räckte gott och väl.

När vi kom hem satte jag mej på altanen och fortsatte njuta av livet. Mollie pysslade och målade. Hon kom ut med en helt fantastisk teckning till mej. Tårarna av tacksamhet gick inte att stoppa.
Jag kände mej som världens bästa mamma.
Mollie satte sej i min famn och jag kramade om henne och tackade henne för den fina bilden och jag kunde bara hålla med henne gällande texten på bilden. En galet bra dag.

Jockarp.

Mörker....

Upplevelserna är många....

Min morgon började i mörker. Klockan ställdes fram en timme vilket påverkade mina första timmar på dagen jag var igång klockan fyra i stället för fem.
Ett tolvtimmars pass i vedsvängen väntade mej och när jag körde ut från palatsets allé såg jag i ljuset från bilen fem rådjur som hoppade runt på de grönskande fälten. Vackert.

Efter ett par timmars jobb kom en kollega körandes och frågade om jag hade fem minuter över, självklart hade jag det.
Vi drog i väg och i en skogsdunge låg två älgar och idisslade. Vi kikade en stund men när dom lite oroligt ställde sej upp och såg frågande på oss så lämnade vi platsen och lät dom vara i fred. På vår väg därifrån såg jag en ensam liten tussilago i vägkanten. Vilken morgon och förmiddag va. Mycket kan hända.

Mollie hängde med mormor och hundarna. Dom hade varit på berget och promenerat i det vackra vädret. På eftermiddagen skulle myset och morfar husera. Deras uppdrag var att få upp mysets tavlor. Hon hade skrivit en lista på vad som skulle styras upp. Jag fick ta del av listan när jag kom hem, den innefattade även ett besök på Burger King i stan. Jag smålog lite av tanken på dom två i city ;)

Kvällen trycket vi upp oss i soffan, jag föreslog att vi skulle kolla på Emil i Lönneberga var på Mollie svarar. Eh det är ju bara hujedamej och en kille som täljer trägubbar.
VA! lägg av det är ju kultur på högsta nivå, jag och din morbror tittade alltid på Emil när vi var små, Vi hade till och med LP-skivor med Emilsagor på.
Ehh vad är en LP-skiva?
Jag tittade på min dotter och tänkte att jag börjar bli gammal ;)

Jockarp.