Förändringarna.....

En sån dag då mötena avlöste varandra, ibland är det kul ibland mindre kul. Igår var de det sistnämnda. Jag behövde ro, vila och tid för mej själv, inget av det fick jag. Men jag är stark så jag bet ihop. Mellan mötena drog jag till och skrev ett par protokoll, allt för att safta på det för dagen tråkiga ännu mer.

När jag hämtade min dotter blev det på något vis en enorm kontrast, jag såg henne sitta och spela Skip-Boo med fröken och några kompisar. Jag kom på mej själv med att le mitt bredaste leende. Där satt hon, min lilla dotter.

Hem bums och omhändertagandet av kamphundarna började. Vi ska vakta dom med våra liv i några dagar nu och jag vet att en stor skopa tålamod från min sida kommer behövas. De ska tränas och konster ska testas, Mollie älskar det och det gör oftast även kamphundarna.

Tisdagskväll och det betyder scouterna. En av mina närmaste vänner kom och hämtade oss och vi begav oss till stan. Mollie lämnades bland dom andra redokamraterna och jag och min käre vän tog en välbehövlig promenad ut till havet.
Det blev en sån där magisk kväll, solen och vattnet gjorde liksom det där oslagbara som bara dom ihop kan förmedla. Sjöfåglarna var aktiva och en ensam svan simmade majestätiskt runt på dom små krusningarna. Livet är bra vackert, livet är bra mäktigt.
Fingrarna var stelfrusna men samtal och skratt värmde upp hela mitt inre. Att en promenad kan ge så mycket näring och styrka är för mej en gåta. Men jag mådde så otroligt bra när jag sa hejdå till mitt sällskap och Mollie och jag for hem i Mormors kärra som stått parkerad vid stationen.

Myset välte ner ett par mackor sen väntade sängen omgående. Vi läste läsläxan och skrattade åt innehållet sen släcktes lampan och John blund kom omgående med sitt färgglada paraply och sin spruta med söt mjölk som han fyllde min dotters ögon med. Hon somnade tvärt.

Att jag har haft över två miljoner besök på min blogg var något jag reflekterade över innan jag själv kröp ner under täcket. Två miljoner, det är ju helt galet det.

Jockarp.