Stenhårt.....

Jag var vansinnigt trött när jag lyfte på täcket så Mollie kunde krypa ner och mysa. Det märktes tydligt att hon inte pratat på 9 timmar under natten, munnen gick i ett om än det ena än det andra.
Vi gosade en stund sen väntade frukost. Lilla fröken åt och gjorde sej redo för plugget. Innan hon skulle gå till taxin skulle rabarber plockas. Tanken var att bjuda sina klasskompisar på ett smakprov. Hon är omtänksam minsann.

Jag skulle på möte så jag gjorde inte många knop innan dess, jag gjorde förvisso inte många knop under mötet heller, jag kände mej lite matt.

Hemma i byn blev jag något piggare. Hästarna flyttades från ena betet till det andra och att dom är på ålderns höst var inget som märktes, dom betedde sej som ett par unghästar i den snåla vårblåsten.

Så mycket vackert bara runt knuten ;)

Vi packade ryggsäcken med kaffe och kex. Ett snabbt besök på Maxi för att köpa med lite kycklingklubbor och krämig pasta sen vidare mot Stenbrottet i Vånga. Där parkerade vi oss på en filt på en sten. Vår middag åts till en häpnadsväckande omgivning. Att något så hårt och kallt kan förändras till så vackert. Att ett gammalt stenbrott som endast haft en funktion, det att bryta sten som ska krossas till grus, att det kan bli så mystiskt, spännande, brutalt och samtidigt så sagolikt vackert är för mej i det närmste oförståbart.
Ja platsen måste upplevas för att förstås. Det var längesen jag var där och jag vet att det är ännu vackrare i solens sken, det uteblev dock för dagen.
Vi gick omkring lite i omgivningarna innan vi begav oss hemåt. En snabb vända till våra vänner hann vi med innan vi slutligen landade på Jockarpsk mark.

Bilen tankades och tvättades. Jag packade in lite bra att ha grejer i kärran. Det väntar nämligen roadtripp söderöver.
På återhörande ;)

Jockarp.