Svag och stark....

Det finns kvällar och nätter jag sagt till mitt sängsällskap att vi behöver försöka sova, det för att jag vill vakna upp igen tillsammans. Gärna mitt i natten.
Det för att få känna en annan människas nakna kropp mot min. Att få känna att jag inte är ensam, känna mej behövd, känna hettan, passionen och glöden. Den som är så viktig i en relation.

När jag vaknar på en kvinnas arm, trygg och älskad, när jag lägger mej så nära det bara går men ändå vill komma närmre. Att få ligga tryggt som den lilla skeden. Den känslan är kärlek för mej och jag älskar den.
Det är något som gör mej liten, skör och sårbar under natten. Något som gör att jag ibland behöver känna den där tryggheten från en annan människa för att må bra.

Jag har sett den sidan av mej själv under de senaste åren, eller rättare sagt jag har känt känslan. Jag är ofta stor och stark, jag har koll på logistiken, på allt som ska göras under dagen, mina egna antagande och även självklart Mollies dag och liv.
Att den sköra, lilla jag kommer fram på natten är jag glad över. Att den sidan finns, att det finns utrymme för den.

Jag vill inte vara en hård bufflig brud, (jo, självklart ibland när det behövs) Jag vill vara den mjuka sköra och i de stark. Jag gillar den sidan extremt mycket.
Självklart funderar jag över vad det är som gör att jag känner så, att jag kommit så långt i mej själv, att jag uppskattar den sidan hos mej själv kanske mer än någon annan sida jag har. Kan det vara ålder, erfarenheter eller möjligen att jag är mamma? Oklart i detta nu.

Jag funderar vidare och samtidigt njuter jag av styrkan jag har över att kunna vara svag.

Jockarp.