Tempo...

Tacksam.....

Ja det där med lediga dagar, jag tror inte det existerar i min värld.
Mollie lämnades som vanligt vid taxin och jag drog iväg på en löptur. Det blev en kort tur, jag var lite öm i kroppen, det efter löpning, vedkörning och massage. Musklerna har blivit omruskade ordentligt och jag ska vara snäll mot min kropp. Så en kort tur i löparskorna men desto längre tur med hundarna i en skön promenad på berget.

Hem med byrackorna sen bar det iväg till mackarna i kommunen som skulle ha ved för vidare försäljning. Jag asade ut säckarna, svor en rad för att säckarna låg så långt in på flaket så jag fick hoppa in i bilen för att få ut dom. Morr.

Jag körde lite mer ved från skjulet, jag slet på och roade mej med att lasta så mycket som möjligt på kärran, det var ett lotteri om jag skulle få med mej hela lasset från A-B, jag svor ännu en rad varje gång jag välte med lasset och självklart flinade jag lite åt min dumhet med att utmana mej varje gång. Jag skulle ju kunnat gjort det lätt och kört normala lass men icke ;)

Snodde Mollies kockmössa ;)

En snabb dusch sen väntade lunch med en vän, det slog mej att det verkligen varit en toppenvecka. Jag har träffat alla mina närmaste vänner och jag kände en lycka över dom fantastiska människor jag har i mitt liv. Lunchen var god och samtalen var skiftande men det bubblade ur oss båda två. Vi hade så mycket att prata om.

Hem igen och myset togs emot. Jag fortsatte i vedsvängen en stund men sen fick jag nog. Jag funderade ett par sekunder på vad som är viktigt i livet. Svaret var Mollie. Jag lämnade vedhögen och gav henne förslaget att köra till Valhall och fika. Hon nappade. Vi packade fikaväskan och lastade kamphundarna.
En sån magisk vacker plats som verkligen ger en perspektiv på livet. Vi satt på en sten och såg ut mot sjön.
Sägnen om platsen är hemsk "Att gamla och sjuka slängdes över stupet och gick en våldsam död till mötes" Hua, om det stämmer vet jag inte. Men nog hade det varit en vacker plats att dö på, men nej tack till det våldsamma sätt.

När vi kom hem igen fick vi börja laga middag, det blev en ganska sen måltid men det var det värt. Vi hade haft ännu en fantastisk dag tillsammans och det är det viktigaste.

Jockarp.