 |
| Jag fick ett litet <3 i min kaka..... |
Att man måste var lycklig själv innan man kan bli lycklig ihop med någon annan. Mm det var något jag diskuterade och filosoferade runt med en vän över en kopp kaffe på altanen en dag. Det landade väl i mej, det blev liksom så självklart när hon satte ord på det. Så måste det vara.
Tänk min lycka ihop med en annan lycklig kvinna, det kommer bli ett oslagbart team. Två människor som är lyckliga var för sej kommer bli ett sprakande gnistrande lyckligt par tillsammans.
Jag funderade på det ett tag när jag tog måndagens långpass i löparskorna på mitt älskade berg.
Och jag hade tid, jag var ute i några timmar och passet slutade på 27 km. Kroppen levererar grymt nu, förvisso ett lugnt tempo men jag orkar liksom flera långpass i veckan utan att kroppen säger nej tack.
Det är 20 dagar kvar till mitt nästa Marathon och just nu har jag inte bestämt mej hur jag ska lägga upp loppet. Jag är stark och tror att jag skulle kunna springa fort, men är det värt det? fokus ligger på ultraloppet, det är ju det jag haft i tankarna hela året.
Jag får fundera lite till men tiden börja bli knapp. Ska det göras en tempoökning får jag börja sprinta lite nu ;)
Jag hämtade upp myset i plugget för att ta med henne på café, det blev njutfullt. Att bara sitta och dricka kaffe och lyssna på hennes prat om dagen. Det är kvalitets tid det.
Vi hann med ett besök på bibblan och vi lånade med några härliga böcker om djur och natur. Bra val.
Vi drog hem och hoppade på fyrhjulingen, hon körde och jag åkte upp på berget. Björkris plockades med hem och fjädrar och ägg sattes på plats. Galet fint. Du påsk du kan komma när du vill nu.
Jag skulle agera stalledräng, myset fick inte följa med, hästarna väger 500 kilo och är flyktiga, jag vill inte ha henne i den miljön. Hon lyssnade på sin kloka mor och hon förstod. Hon lekte med hundarna i stället.
 |
| Dubbelt upp.... |
Jockarp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar