För lite sömn i vanlig ordning efter nattjänsten. Men nu är det gjort. 32 h påskarbete är till ända. Det har varit jobbiga pass, att fightas mot tröttheten är en match man alltid tillslut förlora. Att vakna upp efter fyra timmar sömn och veta att man har ännu ett par tuffa pass kvar kan få vem som helst att vilja gråta.
Jag grät inte utan fokuserade på allt fint jag hann uppleva i stället för att ligga och sova ;)
Påsken har även bjudit mej på vackerheter genom att jag varit tillsammans med människor som är viktiga för mej.
Mollie och jag har spelat boll och Tennis. Vi har sprungit tillsammans varje dag på berget.
Jag har även sprungit själv och fått njuta av det grönskande runt om mej.
Vi har ätit påskmiddag med mina föräldrar, kaffe i solen till småprat om livet. Jag har doppat fötterna i östersjöns kalla vatten.
Jag har upplevt magiska soluppgångar över de nu grönskande fälten på Vesan. Det är såna ögonblick i livet som jag får nypa mej lite i armen för att förstå att det är sant. Att jag sattes på denna platsen, just här i Sverige, i den lilla byn Jockarp. Allt för att jag skulle få möjligheten till att varje dag möta solen över de vackra fälten, att jag på samma plats får se solen sakta sänka sej bakom det vidunderliga berget som nu börja skifta från grått till grönt. Bokarna spricker och jag vet vilken färgskala som väntar mej. Grönt berg mot blå himmel. Magiskt.
Jag lämnade min sida berget och for över till en vän på andra sidan. Vi tog en promenad på 2,5 h. Vi gick till Gudahagen, ett ställe med fornlämningar från vikingatiden, en gravplats. Jag satt mej på kullen under ett träd, jag funderade på alla människor som besökt platsen, allt som kan har tänkts hänt på platsen. Det gick inte ta in. Men platsen var så otroligt vacker just då, när vi satt tillsammans och såg ut över fälten. Vinden var kylig men med solens strålar lekande mot oss så fanns det inte en enda klagosång jag skulle kunna trycka ur min kropp. Allt var bara så bra.
Jockarp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar