Kärlekslycka.....

Första natten av fyra gick smärtfritt trots att jag vara vaken mer än ett dygn i sträck och trots att jag hade över tre mils löpning i benen. Jag är stark både fysiskt och psykisk just nu. Och ja, jag är tacksam och väldigt ödmjuk inför det. Jag vet hur snabbt livet kan förändras, på en sekund kan ljuset förvandlas till en nattsvart avgrund, jag vet för jag har varit där. Och kanske är det därför jag njuter av livet när det är ljust, det kan vara så.

Jag sov för ovanlighetens skull bra efter nattjänsten och jag vaknade full av liv. Jag funderade på en löptur men jag motstod frestelsen, i stället tog jag en promenad på berget. Jag gick utan musik i öronen och jag tog in alla ljud av naturen. Upplevelsen var stark. Så mycket vacker fågelsång blandat med mina kängors möten med den lövbeklädda stigen. Man missar det mesta i livet men där och då missade jag inget. Precis då var det viktigaste att höra, se och känna, just då.

Jag läste en rubrik i går. Det stod Leonora Vilhelmsson avslöjar nya kärlekslyckan. Jag kunde bara le av rubriken. Tänk ändå. Kärlekslycka, vilket fint ord. Det borde stå mer så fina ord i tidningarna tycker jag, mindre fokus på krig, svält och våld och mer fokus på kärlek, glädje och omtanke.
Hur själva innehållet i rubriken ska tolkas, tja det är nog fri tolkning på den tror jag.
Jag håller mej fortfarande under radarn och jag trivs ypperligt bra där :)

Mollie min Mollie. Hon ska ännu en gång ordna en fest. Nu med övernattning så inbjudningarna fixades och namn på kuverten skrevs. Sen bar det iväg för att personligen lämna dessa inbjudningar. Hon är en grym festfixare och jag är en grym bilförare.
Vi hade en supermysig bilfärd. Och jag såg i min dotters ögon hur hon gladdes åt att ännu en gång få bjuda in sina kompisar till vårt hem.

Eftermiddagen och kvällen gjorde vi inte många knop på, lite mat och lite chill. Ett helt normalt Svensson liv alltså ;)

Jag är på jakt efter en sån här fin fisk....

Jockarp.