Funderingar…..

Det känns som jag står still, fastlåst i en vardag. En vardag jag älskar, en vardag jag avskyr. 

Jag funderade över hur lite människor som faktiskt finns i mitt liv. Dom människorna vet jag litegrann om vad som händer i deras liv. Men den stora massa vet jag ingenting om, jag vet ju inte ens att dom existerar. 

Och tänk då så många det är som inte har en aning om att jag existerar. 

Jag älskar att befinna mej på flygplatser, jag tittar på folk. Det slår mej ofta att dom levt sina liv parallellt med mej men jag vet ingenting om dom och dom vet ingenting om mej. Men dom bär på sorg och dom har säkert fått känna glädje precis som jag. Tänk så många människor det finns och tänk då hur många känslor det måste finnas. Det är stora grejer detta. Grejer jag kanske egentligen inte skulle fördjupa mej i men jag gör det ändå då och då. Sen släpper jag det ;)

Mollie har haft prov i skolan och det slog mej att barnen precis som vi vuxna placeras in i en vardag. Hjulet snurrar på även för dom. Hon går i skolan för att lära, för att i framtiden kunna få ett jobb, ett jobb som hon kanske inte ens vill ha, men hon ska försörja sej precis som jag. Jo då sen får hon egna barn och sen snurrar det vidare. Är det vettigt?

Provet då? Jo bäst i klassen och såklart finns det en och annan som läser detta och tycker att fan vilken skrytmåns hon är den där Leonora Vilhelmsson. Och ja det stämmer Mollie är grym i skolan och det gör mej stolt. (Vilket jag tycker är märkligt) 

Följ spåret…
     Så enkelt, eller?

Jockarp.

Minnen……

Ibland dyker det upp minnen, det kan vara i form av bilder, text eller kanske känslor, smaker eller dofter. Ofta smakar dessa minnen sött, men det händer ju även att dom smakar en aning ofräscht. 

Ett försommar regn som får naturen att dofta på ett speciellt sätt och minnena passerar förbi. Jag ler åt lyckan att ännu ett år får möjligheten att få uppleva naturens skiftningar. Jag är inte unik med att älska denna tid då allt börjar om. 

När jag får upp bilder på Mollie när hon är liten förstår jag hur långt jag kommit och hur mycket vi upplevt ihop. Hur många hinder vi hoppar över tillsammans, hur många skratt, kramar och så mycket glädje och lycka jag känt. Hon och jag, vi oslagbara. 

Att jag varje dag på ett eller annat sätt förmedlar att hon gör mej stolt, att hon är det bäst som hänt mej och att jag är så lyckligt lottad över att ha henne i mitt liv. Ibland behöver jag stanna upp och titta på henne för att fatta att det är mitt lilla mys som blivit så stor. Wow…..

Jockarp 

Fritan…..

Ja herregud. Det var åter dags för spruta för min lilla dotter och ännu en gång höll det på att gå åt pipsvängen. Jag fick använda både piska och morot för att få igenom min vilja. Sprutan togs och det var frid och fröjd.

En kär vän kom på besök och vi tog oss ann Mördabacken. Så underljuvligt att springa i det ljusgröna skimret som just nu kantrar hela vår väg. Att ett vårregn friskade upp den pollenstinna luften en aning gjorde det hela än mer tillfredställande. Efter springturen tog vi fika på altanen. Vi skrattade hysteriskt och jag kände att det var något väldigt behövligt.

Och så har det varit öppet hus på fritan i stan. Självklart vill jag in och kolla läget.

Mollie gillar stället och då vill jag ha en bild klar över hur det är där. Jag pratade en del med fritidsledarna och det känns enormt tryggt att Mollie spenderar tid där. Vi passade på att testa lite aktiviteter. Allt från ishockeyspel, dart, till biljard och shuffelboard. En väldigt mysig i kväll.

Jockarp.

Aktiv Valborg…..

När man vaknar klockan fem och det är ljust då hinner man minsann med en hel del. Hundpromenad på berget innan kaffet intogs. Jag fortsatte med att skruva upp Mollies insektshotell vid namn hotell kryp in. Jag smällde upp en fågelholk precis bredvid vilket jag funderade över lite senare om det verkligen var så smart. Fåglar äter ju insekter. Ja ja skit samma dom får försöka att samsas. Det roliga var att holken fick hyresgäster efter bara ett par timmar. 

Det stundade grillning på stan med handbollslaget. Det var även fiskedamm med godispåsar som kommunen bjöd på. Jag var ansvarig för fisket och det gick fin fint. 

Jag hann med att köra lite ved innan det var dags att ge sej iväg över berget för Valborgsfirande. Det blev en trevlig afton om än lite kort. Arbete väntade åter den första Maj så sängen lockade.

Jockarp.

Snickaren….

Kreativiteten flödar.

Ja har gått hemma och lufsat en hel vecka, det var välbehövligt och det passade perfekt när Mollie hade påsklov. Hon försvann visserligen ett par dagar då hon bodde över hos en kompis men några dagar fick jag ändå med henne. Och då var vi kreativa. Planen var att bygga fågelholk och insektshotell. Hon slet som ett djur med sågen. Några bitar sågade jag men hon fick minsann envist hålla på med ett par bitar. Det är skolande. Vi blev väldigt nöjda och vi har redan fått hyresgäster i holken.

Fröken särbo var här under veckan och vi var ute ett par kvällar på restauranger, bara hon och jag. Det känns väldigt vuxet på nåt sätt :)

Nu är jag inne i en period med dagtidstjänst vilket är väldigt annorlunda. Men det funkar okej. Jag har dock fortfarande bekymmer med min rygg och mycket aktiviteter gör att det tröttar. Väntar fortfarande på remissen till CT-röntgen. Det går inte fort i dessa led.

Jockarp.

72h fasta..…

Ja det blev faktiskt några timmar till, närmare bestämt 75h. Jag har mått bra under alla tre dagarna. Första dagen sprang jag en mil och mådde prima. Dag två sprang jag 5 km och kände att jag var tömd på resurser. Så jag tog det lugnt och vilade lite extra.

Att en fasta som består av vatten och ett par koppar kaffe skulle bli tuff det fattade jag ju och jag måste säga att det gick enklare än vad jag trodde. Så varför gör jag nu detta?

Jo det är så enkelt som att jag ville testa, att jag skulle vara den som bestämmer över min kropp, att jag inte skulle falla för frestelser. Även det att all forskning tyder på att just en 72h fasta rensar ut och förnyar stora delar av dom celler som finns i kroppen. Det påverkar blodsockret, insulinet, levern och massa andra grejer sker tydligen i kroppen. Detta betyder att jag är fräschare inombords. Det finns en del att läsa i ämnet och kanske skulle alla människor testa detta. Att man lär sej leva utan fast föda. Och faktiskt inte bli så rädd för hungern. Att man förstår att det inte är dödligt att vara lite hungrig.

Vi klarar mer än vi tror bara vi har modet att testa. Den sista fördelen med fastan var att mat var magi när det lämnade tallriken och välkomnades in i mitt gap. Ris är fantastiskt ;)

Jockarp.

Handbollensafton…..

Ja vad gör man inte för sitt barn och den förening hon är med i. Det var dags för avslutning på handbollen. Det blev en helkväll. Först skulle kidsen tåga in i arenan och presentera sej. Sen kom det en påskhare och en kyckling. Påskharens innehåll var då jag, och min käre kompanjon hoppade runt i kycklingdräkten. Det var tokvarmt men vi bet ihop. Vi bjöd på godis och lagen fick sina träningspriser. Det blev en fin stund.

Efter det var det dags för föräldrar/barn matcher. Medans dom andra lagen spelade tog vi oss upp på läktaren och sålde lotter. Vi gjorde ett bra jobb. Hettan i dräkten var enorm så vi fick pausa lite innan det var dags för oss att möta våra barn i en match.

Herregud så roligt det var. Vi hade verkligen en superrolig stund ihop med våra barn. Alla bjöd på sej själva och det var en stenhård match.

Föräldrarna förlorade tillslut med 6-3 men vi har bestämt oss för att träna några gånger innan vi ska möta dom igen nästa år. Det ser vi framemot ;) 

Jockarp.

Den snälle affärskvinnan…..

Hon hade bestämt sej för att väva en duk, denna duk skulle hon försöka sälja för 80 kronor. Pengarna skulle hon skänka till flyktingar från Ukraina.

Hon vävde på, hon hittade en köpare. Köparen betalade mer än dom 80 kronorna, det var värt mer, så hundra kronor drog hon in på sin vävda duk.

Vi åkte in på ICA. Där handlade vi förnödenheter för dom 100 kronorna. Jag slängde ner lite extra schampo i korgen, det kändes bra. I kassan kunde man bara betala med kort så jag tog notan. Mollie tog sakerna och la i vagnen till flyktingarna och det kändes fint att kunna hjälpa. 

När vi kom ut kom hon med sin 100 lapp och skulle ge mej den. Jag tackade nej och sa att det var så fint gjort av henne så jag ville att hon skulle ha pengen. Att det liksom skulle löna sej att vara snäll.

Hon tjurade lite men tog motvilligt slanten. När vi satt oss i bilen så messade mormor och undrade om vi kunde köpa ett par saker till henne i stan. Jag frågade Mollie om hon kunde springa in och fixa det. Japp. Hon tog sin 100 lapp och sprang tillbaka in i affären. Hon kom tillbaka med 60 spänn. Vi körde hem med grejerna till mormor, mormor hade ingen växel så Mollie fick 50 spänn.

Hon hade alltså av den tänkta 80 lapp som hon skulle skänka gjort 110 spänn och även gett bort saker till mer behövande. Detta enbart av att vara snäll. Godhet ska belönas. Jag behöver knappas skriva att jag är stolt över henne, men det gör jag ändå.

Jockarp.

Båren, våren…….

Jag har varit på en givande kurs i veckan. En viktig kurs. Det handlar om akutsjukvård. En uppfräschning av HLR vilket jag gärna gör några gånger om året. Vi provade även att bära bår, en bår som man även kan hissa ner människor i från hög höjd. Jag var testperson vilket var kul.

Jag har även suttit i ett möte denna veckan, om en solcellspark detta är superintressant och jag gillar allt det där med att utvinna ström av solen. Just nu är jag en microproducent och producerar till våra egna hushåll men framöver vet man inte vad som händer. Det gäller att hålla sej uppdaterad på marknaden. 

En promenad med en vän i ett fullskaligt aprilväder, alla väder som finns fick vi smaka på. Men eftersom vi hade så mycket att babbla om så gjorde det inte så mycket att vinden var isande och en och annan snöflinga trillade ner på oss. Vi höll värmen ändå ;) promenaden avslutades med frallefrukost vilket inte gick av för hackor.

Jockarp.

Modevisning…..

Under hela terminen har Mollies klass jobbat med att återvinna/nyskapa kläder, det har varit deras tema. Det började med att vi skulle skicka med kläder som vi inte längre använde och sen har det bara rullat på. Dom har varit indelade i olika grupper, dom har sytt, limmat och klippt. Nu var det äntligen dags för att visa upp dessa alster från den kreativa klassen.

Vi åker in till skolan och familjerna fick sitta på stolar framför catwalken. Den röda mattan var utrullad och stjärnor prydde kanten av mattan. I stjärnorna stod alla elevers namn.

En från varje grupp visade kläderna och klassen hade även ordnat med två stycken confransere och ljud och ljus. Jag var mäkta imponerad. Under visningen fick vi även information om bomul och polyester. Hur det skadar naturen, hur viktigt det är att inte bara slänga kläderna utan anledning. Allt påverkar naturen och tyvärr är det en negativ påverkan.

Efter showen bjöds det på saft av fikagänget som självklart också var elever från klassen. Efter lite mingel så var det dags för prisutdelning och det var eleverna själva som röstat på vilka dom gillade bäst eller vilka som hade det bästa tänket. Det fanns många olika kategorier.

Det var en väldigt fint stund och självklart var jag stolt över min dotter. Och väldigt tacksam över att vi fick möjligheten att får vara med.

Jockarp. 

Lite röj…..

Pigg, kry och stark. Jag har provat på att springa lite och det känns väldigt bra. Jag har ett marathon i maj som jag funderar lite på att ta mej an. Frågan är om jag kommer i form till dess. Men jag har hängt på berget några dagar nu, små lätta rundor men med en del motlut, det känns bra men jag har ändå hållit mej under milen.

Mollie har haft sista matcherna för säsongen med handbollen. Och jag har varit tidtagare i sekretariatet. Det har gått bra och det är roligt att se matcherna på nära håll.

Kvällarna har vi haft tillsammans, vi har kollat på film ihop, suttit nära och skrattat tillsammans. Så viktig tid ihop.

Ett röj i trädgården mellan jobben har vi hunnit med. Lite småfix kvar men på det stora hela är jag nöjd med mitt utförda jobb. Och det har varit rejäla träningspass. Vilket är skönt.

Jockarp.

Rädslan…….

Jag blir starkare och piggare för varje dag vilket är fantastiskt skönt. Den där ovanan över att inte kunna göra vad jag vill, att min kropp stoppar min framfart i livet det är en märklig känsla och något jag helst slipper att vänja mej vid.

Mollie var väldigt rädd när jag låg i feber, hon har aldrig sett mej sjuk och klen. Jag är den starke, den som håller uppe familjen, den som fixar och donar. Den som alltid tycks ha lite energi kvar för att uträtta under. Jag är hennes trygghet. Och hon är van vid att se och känna den mamman. Såklart hon blev orolig och rädd när hennes bild förändrades. Att hon bara har mej som förälder gjorde sej även det påmind. Hon är klok, hon tänker och framförallt så känner hon.

Det gjorde ont i mej att se henne rädd, den oron hon visade för mej när hon gick som katt kring het gröt, hon lämnade inte min sida. Närheten till mej var hennes största behov. 

Nu är ordningen i all fall återställd och livet tuffar på lite mer i det normala. Jag tror hon har växt en bit och rustat sej än mer för livet längre fram.

Jockarp.

Pricken……

Jag har varit nere för räkning. Gosse så risig jag har varit. Det kom smygandes, trötthet, feber. Jag vaknade upp och var prickig på hela kroppen. Nä minsann då var det dags att åka till vårdinrättningen och få reda på vad problemet är.

Massa prover togs, dom skickades på analys, svar kom och jag fick order om att söka akut vård.

Mer prover. Det visade sej att mina vita blodkroppar var risiga, detta i sin tur gör att jag blir mycket känsligare för en infektion.

Nu hade jag fått ett virus. Ett namnlöst virus, ett virus som läkarna kallade snällt. Det gjorde inte jag. För sex veckor sen hade jag covid. Det var en barnlek jämfört med detta nya virus jag utsattes för.

En fruktansvärd huvudvärk. Känslan av att en tving sattes mot mina tinningar och spändes var brutal. Det hjälpte med ett par piller vilket underlättade mitt liv.

Men nu är jag åter på benen, glad för de är jag. Träningen får vänta lite. Det är promenader som gäller ett tag framöver. Men det är fint det med.

Jockarp.

Mat i mängder…..

Jag och Kennet begav oss till Göteborg. Mollie var hemma och i skolan, hon skulle spendera helgen med en kompis. Det är så det blir i bland. Hon måste får utrymmet att växa och med det blir det plats för mej, en plats och ett utrymme jag inte haft så stort av innan. Vi känner oss friare båda två och det är fint.

Jag började med en match badminton med fröken särbo, jag fick däng och även en grym träningsverk i höger vad. Herregud vilken skillnad det är på träning och träning.

På kvällen var vi på en klättertävling och det imponerade stort på mej. Vilken styrka och vilken balans. Fantastisk kul sport att kolla på live.

När man är i storstan är det bara att välja och vraka på matställena. Vi valde indonesiskt, kinesiskt en brunch av amerikansk karaktär. Och även en rejäl portion närproducerad husmanskost. Det var helgens meny det. Och den smakade. Ja magnifikt.

Lite löpning och lek för Kennet i hundrastgårdarna i Slottskogen hann vi med. Det är nyttigt för den lille kaxiga terriern.

Vi var och kollade på en ny bil till mej och innan helgen var slut hade vi även varit på en husvisning i Varberg. Ja pendeln i livet är i rörelse minsann.

Jockarp.

Öppen dörr…..

Vi som alla andra är chockade över det som händer i Europa. Vi pratar mycket om kriget, vi uppdaterar oss och söker information. Mollie är intresserad och bedrövad av mycket hon läser. Jag silar inte. Istället pratar vi om det hon hört eller läst och vad hon tänker och känner om det. 

Vi har bestämt att öppna vårt hem för kvinnor och barn från Ukraina om det behövs. Vi har pratat mycket om det och det är inte barnen som startar krig, det är inte heller speciellt ofta som kvinnor starta krig. Därför är vårt hem öppet för dom. 

Jag har skickat till migrationsverket och erbjuder vår öppna dörr. Bara tanken på att Mollie tyckte att det var en bra idé gör mej stolt och glad. 

Vi pratade om hur vi skulle vilja bli bemötta och vad vi skulle behöva om det var vi som var på Flykt från ett krig. Vad skulle varit viktigast för oss? Jo. Att vara tillsammans, få mat och ett tak över huvudet. Det är Precis det vi kan och vill erbjuda någon eller några familjer från Ukraina. 

Nu väntar vi på svar, kanske kommer det eller kanske inte. Jag vet inte hur sånt fungera. Under tiden kan vi bara hoppas på att kriget tar slut väldigt fort och att inte fler oskyldiga kommer till skada. Men det är ett önsketänkande kanske.

Jockarp.

Från Covid till KapVerde..

Ja det var många om och men men till slut kom vi iväg. Och vilken vecka vi haft. Strålande solsken ljummen vind och vågor i miljoner. Jag har verkligen vilat och njutit. 

Fröken särbo har lekt i vattnet med sin surfbräda, Mollie har lekt i vågorna med en bodyboard. Och jag har suttit i sanden och ömsom tittat ut mot det galet vackra turkosfärgade vattnet och ömsom haft ögonen i en bok. 

Maten har bestått av mestadels fisk och skaldjur och Mollie har som vanligt testat olika rätter. Jag beundrar hennes mod. Glass i stora lass är en självklarhet när vi är på resa. 

Vi hyrde en bil en dag och tog oss till en plats där det kryllar av lemon haj. Coolt att stå med benen i vattnet och små hajar som nyfiket simmat förbi. Vi tuffade vidare till en saltsjö. Det låg högar med salt på land och när vi hoppade i vattnet flöt vi som små korkar. Vi hittade ett lerhål och likt små grisar smetade vi in oss i geggan. Ett kul inslag på dagen. Vi körde vidare och upplevde stora delar av ön innan vi åter parkerade bilen. En fin dag helt enkelt.

Karp verde då? Jo fantastiskt på så många sätt men fattigdomen gjorde sej påmind lite varstans. Det var dyrt även för oss västlänningar. Så jag förstod att lyx är inget man unnar sej på ön. 

Jockarp.

Slav….

Jag är inne i en period i livet då det snurrar runt saker i hög hastighet i mitt huvud. Där jag ifrågasätter mitt liv. När jag ser krasst på det så kan jag bli en aning förbryllad. En normal människa jobbar 40 h i veckan. Hen jobbar fem av veckans sju dagar. Varför? 

Jag tänker tillbaka på när jag var ung, tanken om att jobba, tjäna pengar och vara fri. Det är inte riktigt så det blev. Ibland känner jag mej som en slav. Slav i konsumentsamhället. Jag jobbar för att få frihet, men jag har inte tid för friheten för att jag jobbar. Hej ekorrhjulet.

Jag funderar på Mollie. Hon håller redan på i full fart att förberedas och formas in för detta samhället. Hon går i skolan och ska lära sej än det ena än det andra, ibland helt onödiga saker för att hon sen ska kunna tjäna samhället. Som en robot som programmeras. Hon skolas för att hoppa in i ekorrhjulet även hon. Och ja så har det väl sett ut under lång tid nu. Frågan är väl bara. Varför gör vi det. Varje gång man känner att man gjort något extra, att man kan får en bonus så straffas man lika snabbt med en brutal skatt på det.

Att el och dieselpriserna är våldsamt höga och att lönen inte hänger med i utvecklingen verkar inte vara något som någon bryr sej om. Nä vi köper bara detta rakt av. Varför? 

Ska jag jobba hela mitt liv för att jag den dagen jag blir pensionär får smaka på friheten. Är det först då man blir fri? Det är iallafall då som det kommer in en slant på kontot utan att jag behöver ge av min tid. Men är det verkligen såhär det skulle bli? Mitt liv? Var det inte mer än ett ekorrhjul?

Jockarp.

Restriktioner hejdå..

Hostan hänger kvar men det är bara att bita ihop. Kennet och jag gick upp runt halv sju. Mollie fick sova vidare, hon skulle ha hemstudier. Men vi tog oss upp på berget vilket bjöd på en fantastisk morgon. Minusgrader och en soluppgång som var helt underljuvlig.

Mollie har varit pigg men har ändå varit tvungen att vara hemma. Men nu har restriktionerna släppts och då även familjekarantän. Detta betyder skola för unga fröken. Det gläder oss båda. Hon har haft lite tråkigt trots att hon bakat kakor, spelat spel och varit ute och lekt. Jag är glad att hon kan gå för jag har bekymmer med hennes skolböcker. Förvisso fixade vi talen med gradskivan utan problem men jag känner ändå nånstans att min skoltid är förbi ;)

Jag har varit i verkstan mycket. Mollie säger att jag slöjdar om någon frågar henne var jag är. Jag tycker hon är gullig. Men hängt med svarven har jag verkligen gjort. Jag blir bättre och bättre, modigare och modigare. Och ja, jag älskar skapandet. Från en vedbit till en skål. Wow på det.

Valnötsskål

Jockarp.

Färdigställa…..

Ögonsmärta de lux….

Jag behövde lite pauser i själva renoveringen i min dotters rum. Jag hade en jävulskt smärta i ögonen. Men efter dag ett med corona så vaknade jag pigg som en mört vilket gjorde att vi kunde ösa på och färdigställa hennes rum. Vi var så lyckliga båda två över att vi gjort det tillsamman. Och Mollie var sååååå nöjd.

På kvällen när vi var klara kom så hostan, antagligen fullständigt normalt, jag vara bara glad över att jag blivit av med smärtan jag hade dagen innan i ögonen, en smärta som höll på att göra mej tokig.

Vi lagade falukorv och makaroner och åt framför en film på tv, det blev en mysig kväll. Annars blev kvällen lugn, vi käkade glass och chillade. I säng var jag redan klockan nio på kvällen. Kroppen läker av vila.

Jag funderade lite över det där med att vara sjuk, att det var väldigt många år sedan jag inte kunde utföra mitt arbete. Eller jag hade kunnat gjort det nu med men vi är Mitt uppe i en pandemi så det klokaste är att hålla sej i från folk. Men jag minns inte när jag hade en sjukfrånvaro dag senast. Vilket självklart är skönt. Nu hoppas jag bara att mitt lilla mys slipper undan, eller iallafall slipper lika lindrigt undan som jag. Just nu kan vi bara vänta och hålla oss hemma i palatset.

Mys i det nymålade rummet.

Jockarp.

Positiv……

Konstnären 

Det har varit en stökig vecka. Mycket jobb och många som varit sjuka runt om kring mej. Mollie och jag har förvisso varit pigga men man kan inte ta någonting för givet just nu.

Jag och fröken särbo har inte lyckats lösa logistiken så det blev en helg hemma för mej och Mollie på tu man han. Jag började dagen med en promenad med Kennet. Jag hade ont i näsa och bakom ögonen. Det var något som inte stämde. Vi kom hem och jag och Mollie skulle använda vår lediga helg på ett effektivt sätt. Vi hängde på låset på målarbutiken. Vi köpte ett par spannar färg och några nya rollar. Inom Ica för inköp av diverse överlevnads grejer sen hem igen. In Med pinalerna och vi välte ner frukosten sen var vi redo.

Maskeringstejp fram och sen gick det undan. Jag blev tjallig i magen och efter ett besök på huset lufsade jag ner och tog ett covid test. Hoppsan det var positivt vilket var negativt men jag var inte så värst förvånad. Alla är ju typ sjuka nu.

Men jag hjälpte Mollie en del och sen vilade jag en del. Jag hade fortfarande ont i ögonen vilket var väldigt jobbigt. Och så var jag ju tvungen att hålla avstånd från min dotter vilket inte heller är det enklaste. Hon fick inte ens en godnatt kram när det var dags för sängen. Det kändes inte bra men vi hade inget val.

                            Jag tror jag är smittad…

Jockarp.