Smak av cykel…….

Herregud vilken fin dag jag fick igår. Barn till skolan, cykeln bak på bilen och sen iväg. Jag träffade 20 andra cyklister på mötesplatsen och cyklarna lastades på ett lastbilsflak. Vi tog bussen till Ryd. Där passade jag på att hos Lasse och hans fina färgbutiker fylla på med lite bra att ha saker till min svarvhylla. Kalaset gick på 700 spänn men nu har jag så jag  klarar mej ett tag. 

Sen var det iväg på cykel. Solen vräkte ner och sällskapet var fantastiskt. Vi stannade till och åt en lunchbuffé vid Mörrumsån. Supergott. På cyklarna igen och mot Karlshamn. Jag svängde av för att hämta upp min bil, jag ville inte bli allt för sen hem till Mollie på kvällen så jag försakade ett par timmar på spa-avdelningen på badhuset men den uppoffringen var helt klart okej. Cykelturen slutade efter fem cyklade mil. Och ryggbiffen som serverades på restaurangen var magisk.

Jag fick ett samtal av en tjej som hette Mathilda (tror jag) Hon var arkitekt. Mathilda ville komma till mitt hem och visa upp det för några klienter. Alltså jag flinade till lite och sa; - vem i hela friden är intresserade att bygga ett så gigantiskt hem. Dom måste ha fett med slantar. Hon berättade att det var tänkt till flera familjer. Okej då fattade jag lite mer.

Jag berättade för henne att vi var två personer som bor på 300 kvadratmeter och jag själv önskar mej ett Tiny house långt in i skogen någonstans. Men att jag kommit över det Måndagårdska palatset och nu är det liksom mitt hem vilket jag är glad över, även om det är orimligt stort. Hon svara. Jag älskar ditt hus.

Givetvis så var hon mer än välkommen att komma med sina klienter till vårt hem. Jag älskar att visa upp det. Det är nämligen minst lika speciellt som godsägarinnorna själva ;)

Efter den avslutade cykelturen så var jag hemma i mitt fina hem och hos min fina dotter klockan åtta. Mollie kom nerrantandes från övervåningen. Jag fick en stor kram innan hon tog sista trappsteget ner. Vi mår bra av att kramas. Vi gick i genom dom kommande dagarna. Det stundar studiedag för lilla fröken i dag och själv ska jag bege mej till västkusten så hon får vackert vara hemma själva. Men det är vi trygga med båda två vilket är bra.

Jockarp.

Helhjärtat……

Just precis….

Andra människor gör sina val, jag gör mina. Och ja dom valen får vi leva med. Men som bilden säger är det fullt ut eller inget som gäller annars förlorar man mej. Halvhjärtat fungerar inte. Så antingen satsar man eller går vidare. Ganska enkelt, i alla fall för mej.

Men det visar sej inte vara så enkelt tydligen. Bilden och texten är högaktuell i mitt liv. Det händer en del saker som jag just nu inte begriper, kanske kommer jag göra det framtiden, kanske inte. 

Jag ska låt saker ske i de tänkta tempot. Det som ska ske kommer att ske det litar jag på, har alltid gjort. Men det är ändå märkliga saker som sker. Det hela handlar om en människa som hör av sej, det med motiv jag inte förstår, märkliga saker i ord och märkliga frågor och krav. Det är möjligt att jag utvecklar det en dag men just nu behöver det landa lite. Jag behöver analysera och få ordning på känslan, för jag förstår det inte själv helt och fullt.

Jag har känt mej en aning seg i huvet ett par dagar med huvudvärk som inte vill släppa helt. Anledning högst oklart, men det stör mej och jag är ovan vid att bli störd. Att jag fick spendera stora delar av gårdagen med att sitta framför en dator gjorde nog inte saken bättre precis, men det var ett måste, jag låg efter med det mesta. Men jag längtade ut, jag har haft fria dagar nu och jag mår bra av utomhusvistelsen. 

Nåt roligare var att Mollie skulle iväg på Blekingeresa, så vi packade ner lite fika i hennes väska och skoldagen blev längre än vanligt. Jag satt i möte till 16.00 så hon fick fixa med pianolektionen själv. Så skönt att hon är så redig och kan så mycket nu. 

Hennes utflykt hade varit bra. Hon ångrade dock att hon gått in i den Ryska ubåten U 137 jag fattar inte det men hon hade känt av lite klaustrofobi, hon hade inte varit ensam om upplevelsen. 

Fem spänn hade hon lagt i fulltratten Rosenboms hatt vilket var bra. Gubben drar in ca 50000-60000 om året och kyrkan förmedlar slantarna till bättre behövande vilket är super bra. Kronlaxfisket i Mörrum hade dom också gjort ett stopp på och där fick dom även köpa glass om dom ville. 

Mollie var inte så pepp på resan men när hon kom hem och berättade Så hade det i alla fall varigt okej. Jag minns själv när jag var på Blekingeresa hur roligt jag tyckte det var. Jag var inte så berest som Mollie, jag hade inte ens varit utomlands vid den åldern men jag tyckte det var fantastiskt. Vi är lite olika även där minsann. Olika är bra, det tycker i alla fall jag ;)

Kvällen var det åter handboll och på grund av mitt ömmande huvud så blev det en promenad i stället för en löprunda. Men innan dess smög jag ut i verkstan lite, jag hade behövt städa huset men det föll mej verkligen inte i smaken att göra. Och städningen lär väl ingen annan göra åt mej ändå va ;)

Jockarp.

Bada……

Sista dagen med gästhundarna vilket är skönt. Det är lagom med en hund tycker jag minsann. 

Men det blev en promenad på berget under tiden dagen grydde. 

Jag hittade lite bra att ha grejer i skogen som jag tog med hem. Jag har ett projekt på gång men det visade sej vara ett större problem än jag trodde att hitta en kotte som passade. Hallå hur svårt kan det va att hitta en kotte?

Skitsvårt så jag fick offra en av mina amerikanska kottar som jag tog med mej hem på en resa därifrån för typ hundra år sen.

Förberedelserna är nu klara nu ska jag bara vänta på att ett paket som kommer skickar till mej sen så fortsätter projektet.

Till affären för att veckohandla. Jag väntar dambesök i helgen (om hon frisknar till från sin förkylning) och jag hade ju tänkt att imponera lite ;) 

Men det är svårt att sätta menyn. Så ja jag köpte bara sånt som Mollie gillar, det får bli en vända till efter jag bestämt mej.

Jag tog fyrhjuling ner på Vesan och fyllde på potatisförådet med två spänner. Årets potatis ser bra ut och dom är väldigt goda, för mjöliga tycker dock den lille i familjen, men jag tycker dom är perfekta vi har helt klart olika smak där.

Jag lämnade mina pärons bil på stationen och fick lift hem med min vän, det är lyx att ha så fina vänner. Jag är lyckligt lottad minsann, man borde nog tala om det lite oftare så där face to face.

Mollie hade beställt kokt lax, potatis och citronsås. Hon hoppade trettiotvå i dörren när jag anlände till palatsets gårdsplan. Hon ville ha mat, helst för en timme sen.

In och fart på plattorna. Maten åts med god aptit. 

En idé om att köra till stranden tog fart. 

Vi var i plurret båda två och det var en magisk kväll. Så vackert och så mycket skratt.

När vi kom hem hoppade vi baljan på altanen, där var det betydligt varmare än i havet. Där satt jag och lyssnade på min dotter när hon pratade om partierna och dom olika partiledarna. Får hon aldrig nog?

Jockarp.

Briljant……

    

Vi bygger på….

Jag fick ett Mail från en främmande man. Det händer ibland men oftast är det kvinnor som hör av sej, men det är lika roligt vilket som. Hur som helst. Mannen skrev ett långt Mail gällande mitt föräldraskap. Han berättade inledesvis att han läst min bok och följer mej på Instagram och att han var imponerad av mitt liv. Och att han med flera uppskattar att får följa med oss mitt i livet. Oj, ja inga dåliga rader.

Han fortsatte med att utveckla detta. Att jag kan så mycket olika saker, saker som många kvinnor inte skulle fundera på att göra eller testa. Ja det må hända att det är så men jag gillar inte generalisering men jag läste vidare för det var i god ton.

Han delade med sej av den känslan han får av mej om min relation till min dotter att den är något ut över det vanliga. 

Ja kanske men detta är det enda jag vet. Vi har ju våra band och dom är ju våra.

Han radade upp en massa saker som Mollie och jag gör ihop som han imponerades av. Det var fint skrivet.

Han avslutar mailet med att jag skulle få utmärkelsen mom of the year och det år efter år efter år. 

Att den styrka, kärlek, lojalitet och mod jag besitter ska premieras.

Det sista som stod var.

Det du gör så självklart skulle jag aldrig klara av, du är briljant.

Alltså jag blev väldigt boostad av mailet och samtidig blev jag nyfiken. Vem är det jag har imponerat så stort på. Har han egna barn, vad har hänt i hans liv? Varför hör han av sej till mej? Ja frågorna hopade sej. Hur som helst är jag glad över att människorna tar sej tid det är fint.

Mer än att läsa Mail tja vi började söndagen med en hundpromenad på berget. Jag såg ett vackert trä, ett dött vackert träd. Det slog mej att lite liv måste det finnas kvar annars skulle det tippat. Jag tog ett par bilder och det blev om än Vackrare där i sin död.

När jag kom hem blev det till att göra pannkakor och äta en gemensam frukost med min dotter. Det var mysigt. Efter det drog Mollie igång ett projekt, jag fick hjälpa till lite. Det var fint att göra det tillsammans.

Men jag hade mer uppgifter.

Lite meck i verkstan och sen var det lite vedkörning på schemat innan tant N skulle komma och förgylla vår dag.

Hon kom och vi hade en hel del att gå igen, det till kanelbullar och kaffe. Altanhäng i gassande sol. Hon lånade min telefon och drog igång swiipandet på dejtingapparna. Jag har inte en aning om vad som kommer hända efter detta, kanske inget, kanske mycket. Vad vet jag ;)

Middagen intogs på ett utehak. Jag vet att Mollie uppskattar när jag bjuder på sushi det är hennes favorit, ja den ligger förstås tvåa nu efter min lax middag. Den är ohotad etta ;)

Vi kom hem och gjorde en kladdkaka, jag åt så jag höll på att spy. Men det var så himla gott.

I stället för att ligga och jäsa på soffan tog jag mej ut till svarven. Jag svarvade i en galet vackert mönstrad rötad Björk. Tyvärr höll den inte, det är lurigt när det är för torrt men jag ska nog komma till en lösning. Trägen brukar vinna och trägen står i mitt CV.

Jockarp.

Handbolls cup…..

Jag låg och lurade i sängen, jag ville inte titta på klockan, jag såg att hon inte skulle vara så mycket. Det var bara svagt ljus genom gardinen. Men telefonen plingade till så jag fick vackert öppna mina små grönbruna för att stilla min nyfikenhet. Det var från en böna 50 mil härifrån som var på hundpromenad klockan sex på morgonen. Jo jag tackar jag. En halvtimme senare var även jag ute på berget med mitt lilla gäng som för dagen fick span på en hjort vilket var uppskattat.

Myset väcktes och gjordes redo för en dag idrottshallen. Det stundade handbollscup. Detta mellan 08:45-17:00. Tänk att jag är en sån morsa nu ;)

Jag hjälpte till i sekretariatet under tre matcher sen var jag tvungen att ta mej hem för att mata och rasta hundarna. 

Tillbaka till stan och jag hängde med min dotter en stund. Fler matcher spelades och jag satt och blurrade med föräldrar och morföräldrar till Mollies lagkompisar. Det var väldigt trevligt må jag säga. Jag hade liksom inget annat för mej.

Jag hade lagt upp nån bild på bloggen där mitt kök var med. Jag fick en hel hög förfrågningar om jag kunde skicka bilder på det. Självklart var jag behjälplig med det. Det är Så himla roligt att fler än jag uppskattar det gröna sköna. Förövrigt kan jag berätta att köket är importerat från Danmark och har ca 30 år på nacken.

Hem från idrottshallen och mat i magen. Det hade varit en aningen lång dag så efter duschen gick Mollie upp till sej. Jag gick ut i verkstan och spånade på lite nya projekt. Jag har många idéer nu, det är bara det där med tiden som ställer till det. Jag städade, proveldade i kaminen och grejade lite med färger.

Jag tog tvätten med mej in som torkat ute i vinden och stängde dörren bakom mej. Klockan närmade sej åtta och det var dags att hålla kväll.

Mollie ville spela kalaha så kalaha blev det. Efter matchen frågade hon om vi skulle bada. Jajamensan jag är på blev mitt svar. Så ja, ännu en kväll låg vi och njöt i det varma vattnet och pratade om stjärnbilderna vi såg på himlen. Nä jag tror minsann att den dagen åker ner i braigalådan. Tack för det.

Jockarp. 

Planeterna……

Äntligen fredag, det är lite mycket rutiner för mej just nu. Barn till skola, hundpromenad, handboll, middag, läxor, dusch. Jag blir så less på saker som hände om igen hela tiden. Barnet fick åka till skola i alla fall och hundarna fick sin promenad. 

Sen äntligen skulle jag bryta mönstret. Jag skulle bege mej till en kille som skulle hjälpa mej med mina svarvstål. Han bor ett stenkast från mej och jag hade inte en aning om hans existens (konstigt ändå) men nu har jag. Jag djupintervjuade honom när jag gick och tittade på hans maskiner och alster. Han hade ingen familj och han var singel. Hur är det möjligt sa jag? 

Han startade upp sin Tormek och jag fortsatte att blarra. När han började slipa sa jag till honom att han var min drömkille, han tittade frågande på mej och jag drog på mitt störst leende och sa, fast jag är ju gay. Ja där har vi ju ett bekymmer sa han och fortsatte att slipa. Jag bara flinade.

Jag var på plats i 20 minuter och jag vet väldigt mycket om denna killen, jag tro vi är kompisar nu ;) han tog mina grejer i alla fall och jag ska hämta dom när han är klar, ingen stress poängterade jag.

Gör det när du kan och har lust.

Jag erbjöd honom även mina tjänster, jag tror mycket på natura. Ett tagande och givande.

Jag var glad när jag lämnade honom. Jag gillade mötet och jag gillade honom och framförallt gillade jag hans hobby.

På vägen hem mötte jag en mamma som har barn i Mollie klass. Vi började prata om våra barn och hur glada vi var i att dom just blivit som dom är. Båda våra barn är lite nördiga (på ett positivt sätt) dom är likadana, skillnaden är bara att Mollie är en tjej och hennes barn är en grabb. Jag gillar när man tacksamt kan se så positivt på något som oftast får en negativ klang. Men vi hade helt och fullt samsyn.

Jag gjorde ett experiment i verkstan med epoxi. Mollie ropade på mej så där blev det slutlekt med det. I stället var det dags för kanelbullebak. Det var minsann inte i går vi gjorde det.

Mellan jäsningarna lagade vi middag och åt. Jag frågade Mollie om hur det hade gått på NO-Provet om planeterna och rymden. Hon hade inte fått tillbaka resultatet än. Jag skojade med henne och frågade henne vad hon kände inför att flytta. Vart då svarade hon. Till en annan planet svarade jag och flinade. 

Haha kul mamma, trodde du skulle säga en stad i Sverige eller ett land i Europa. Hon upplyste mej om att det bara var på Mars och Jupiters måne Europa man skulle kunna tänkas bo. Ja då får vi väl ta nåt av dom ställena då ;)

Var får du allt i från mamma? Det blev min dotters sista ord i ämnet.

Eftersom att spa-badet nu är i ordning och temperaturen ligger på stadiga 39 grader så var vi sugna att ta höstens premiärdopp. Mollie var också pepp vilket inte tillhör vanligheterna. Men vi plaskade på en timme och såg den ena stjärna efter den andra tändas på himlen. Gosse så bra vi har det.

En tvättning av hår och en iklädande i morgonrock så gick jag nöjt in och la mej på soffan och käkade kanelbullar. Livet va?

Gott resultat av bra samarbete…

Jockarp.

Allt jag ska göra…..

Jag började med en morgonpromenad på berget innan Mollie skulle väckas. Check på den liksom.

Hon fick frukost och väskan packades. Redo för avfärd.

När myset skulle till skolan noterade jag att det typ var tom tank i bilen. Attan jag måste tanka också sa jag högt. Mollie vänder sej mot mej och säger. Det är så mycket saker du måste göra som aldrig jag behöver fundera på. Ja jo precis så är det ju. 

Ja jag har ju bara skolan. Ja jo så är det ju och soporna också och kläderna det ligger ju på ditt ansvar. Jag fortsatte samtalet med att det är ju så att jag har ju också haft det som du har det nu, när jag var liten (även om det är ett tag sen nu) och snart har du det som jag. Hjulet fortsätter ju liksom att snurra. 

Hon lämnades i skolan och jag åkte vidare till min vän andra sidan berget.

Eftersom jag inte hade någon hund med mej på promenaden var det jag som fick äran att putta vagnen där hennes son satt i. Mm det där med att uppleva gamla minnen.

När jag kom hem hade jag tusen saker jag skulle göra men jag visste inte vart jag skulle börja, så jag gjorde ingenting ;)

Världens största regnskur kom vilket jag faktiskt gladdes åt, då slapp jag köra och vattna blommorna på kyrkogården. Toppen.

Jag fick lite fart när min Downperiod var över. Jag tog tag i spa-badet. I med en dränkbar pump och så ut med vattnet. Nytt vatten och en PH-justering. Booom, nu inväntar jag bara lagom temperatur sen blir det bad. Jag kan när jag vill.

Vi skulle hämta lite grejer med fyrhjulingen och passade samtidigt på att ta en sväng ner på Vesan. Vi lekte en stund och körde under regnbågen. Mollie tjöt rakt ut när jag drog på det värsta jag kunde. Hon älskar det och jag älskar hennes glädje.

Kvällen stod det handboll på schemat för min dotter och för mej stod det springning. Det var en skön tur och jag kände mej väldigt stark.

Hem till palatset och en uppfräschning sen väntade sängen.

Även denna kväll avslutades sent med ett samtal från huvudstaden. Ett väldigt trevligt sådant.

God natt typ runt ett.

Jockarp.

Läxa upp fröknarna…….

Morgonen började som sej bör med en kopp svart. Klockan halv sju blev jag upphämtad för transport in till stan. Jag skulle köra hem mina föräldrars bil från tågstationen eftersom dom nu flyr landet. Det är en av anledningarna till att jag ska vara ledig. Den största anledningen. 

Jag körde hem bilen och gick in för att väcka min dotter, frukost och läxförhör i tyska, under det förhöret kom vi överens om att vi ska åka till Tyskland och fira min 46 födelsedag. Vi har inte valt stad än men det är ju några månader tills dess. Hon drog även av ett par låtar på pianot innan det var dags att åka in till stan igen. Skolan väntade.

Hem och upp på berget med kamphundarna. Det är så skönt att göra det på morgonen för då vet jag att dom blivit ordentligt rastade och jag kan pyssla med mitt utan stress och press.

Jag blir inte helt ledig dessa veckor utan det är möte, studiebesök och lite andra aktiviteter men det är liksom inte det ordinarie vilket gör att det blir ett avbrott i det som kallas vardag. Så ja det väntade mej ett möte redan denna fösta ledig dag. Det var ett okej mötet och i pausen grillades det korv, sånt uppskattas ju.

Jag kom hem igen och Mollie hade brassat nudlar, jaha ingen mening med att börja med middagen, ut en superkort men supersnabb runda i löparskorna. Kennet behövde en extra runda och jag med.

Åter läxförhör denna gången i engelska och i musik. Jag vet inte vad som hänt detta året men dom har fullständigt ballar ut med läxor. Förra året var det bara ett par läxor innan prov som skulle göras, nu är det 4-5 i veckan, jag vet inte om jag pallar det. Jag Funderar på att skicka ett mess till fröknarna och fråga om det verkligen ska vara nödvändigt. Nu har jag förvisso en dotter som uppskattar det och läser mer än hon behöver men jag då? Jag vill ju inte ;) 

Jag grillade kycklingspett och till det blev det potatis och sås. Mollie blev lyrisk av doften från grillen. Jag skapar barndomsminnen för min dotter. 

Under middagen gick vi igenom matteläxan och jag bara kände att nu vill jag inte se en läxa till denna veckan. Hua.

När jag styrande upp disken så kom min dotter fram till mej och sa. Kan vi kramas. Absolut sa jag. Och när jag hade henne i min famn sa jag till henne att min önskan var att vi aldrig ska sluta att kramas, inte ens när du är längre än mej ;)  nä då sa hon och spatserade iväg.

Vi lirade lite sällskapsspel när hon åter igen visade sej.

Glass i stora lass under kalaha matchen. Det var så Mysigt så jag sa rätt ut. Herregud vad vi har det bra du och jag. Ja det har vi verkligen fick jag till svar.

Mm det var en fin kväll. Det känns som om jag är precis där jag ska vara i livet just nu. Jag ska njuta lite i det tänker jag.

Och mer trevligheter blev det när jag gått till sängs, jag fick ett samtal som gjorde mej glad. Jag tycker om att vara glad. Att kvällen blev till natt var inget jag funderade något nämnvärt över.

Jockarp.

Teori&praktik……

                  Lite den känslan på mötet🤔

Ja, Tisdag betydde över 10 timmars arbetsdag. Möten, irritation, och en aning hetsighet. Men ibland är det omöjligt att bli förstådd och oftast är det av människor som sitter i nån form av chefsposition. Dessa människor vet säkert väldigt mycket i teorin men en sak jag lärt mej i arbetslivet det är att teori och praktik sällan harmonierar. Att dom då tror att dom vet bättre än en person som utfört arbetet i över 20 år i praktiken kan ju få en att få topplocket att lätta. 

Än skönare var då att lämna allt bakom sej och köra hem till min dotter och veta att det nu är över två veckor till jag ska utföra något förvärvsarbete igen. 

Jag kommer att ha en hel del att pyssla med ändå vilket är bra. Men jag kommer vara på hemmaplan och det är något jag har stort behov av just nu.

Jag har beställt en hel hög med roliga saker på Amazon som jag bara väntar på att få en avisering om att dom finns i min närhet. Sen ska det minsann experimenteras ;) 

Mollie hade sin andra pianolektion och hon fick förflytta sej från skolan till pianolokalen själv på cykel. Hon ringde mej innan hon cyklade och även när hon kommit fram. Hon var lite osäker på vilken väg hon skulle cykel för att hitta, det trots att jag körde vägen med bilen häromdagen. Hur som helst kom hon fram välbehållen.

Hon hade även handboll på kvällen vilket mormor fick styra upp med hämtning och lämning. Det är mycket på spisen nu minsann. 

När jag kom hem körde jag en tallrik full med kottar i micron till ett kommande projekten. Mollie tjuter rakt ut. Det luktar jul mamma. Så mysigt.

Ja visst är det mysigt säger jag och flinar över att hon inte frågar varför jag kör kottar i micron, det verkade fullständigt normalt för henne ;)

Jockarp.

Som jag vill……

Mollie var orolig på natten så hon bäddades ner i min säng. När jag väckte henne efter att baconen låg färdig stekt precis som hon vill ha den på tallriken så möttes jag av en förvirrad dotter. Hon visste nog inte riktigt var hon befann sej. När hon uppfattat det vände hon sej mot mej och rev av sitt störst leende. Och så frågade hon. Hur gick det i valet? Tja du, det verkar varit extremt jämt men just i detta nu tyder det på att högerblocket ska styra. Men visst kappan har vänts efter vinden innan så det är väl högst ovisst.

Vi diskuterade valet ytterligare under frukosten sen lämnades hon av i skolan. Jag fortsatte över berget till en vän. Promenaddags och det var en behövlig sådan. Vi gick inom den lilla lanthandeln på vägen hem. Jag och Kennet stod utanför och hängde medans dom andra var i affären. Jag hör en lastare komma, han har en maskplockare bak till på maskinen och där i hänger en död häst. Man kör en död häst genom byn mitt på dagen. Alltså sånt händer nog bara på landet va. Det var tur att jag fixade med bildbevis för det var knappt så min vän trodde mej. Vidare spekulerade vi vad som hänt hästen och varför den hängde i maskplockaren på maskinen. Och varför åkte den genom byn, ja frågorna var många med svaren få. Vi släppte det och lufsade hem.

Hennes lille grabb var på bra humör och givetvis skulle vi ta en selfie innan jag skulle köra hemåt igen. Vi är bäst på det ;)

Kennet och jag tog oss hem igen och jag tog en springtur på berget. Hunden fick bli hemma. En sväng räcker för honom. Jag höll mej på stigarna och jag hoppade över varje sten och stubbe jag såg. Känslan var att jag flög när jag lämnade dom förhöjda tingen. Jag är lätt nu och det märks.

En rejäl uppfräschning när jag kom hem och nya kläder på. Jag vilade på soffan en halvtimme innan det var dags för att åter stapla lite pinnar. Det är mycket jobb just nu. Men ett par pass till sen ska jag vara ledig i några veckor. Bara för att jag kan och jag behöver det. Jag gör lite som jag vill jag ;)

Jockarp.

Nya människor….

Jo jag tackar jag. Livets vändningar ändå. Jag har fått kontakt med en böna från huvudstaden. Det var hennes yttre som fick mej intresserad. Jag tycker hon är dösnygg. Jag vet att det inte betyder något, finns inte attraktionen spelar det noll roll men ändå ;) 

Först tänkte jag ändå bara. Lägg ner det där. För stora avstånd, barn inblandade, bla bla bla.

Hon kanske tänkte detsamma vid första anblicken, men något gjorde att vi inte kunde, inte ville ge upp något som kanske är bra. 

Hon intresserar mej väldigt och det verkar vara ömsesidigt. 

Jag vill äta middag med henne och hon föreslog ett datum. Det kändes fint. Jag ser framemot mötet. Jag avskyr att låsa in mej i tankar som är av ondo. Så varför inte bara ses och se vad som händer.

Jag varnade henne dock för att jag förmodligen kommer blåsa henne fullständigt av stolen, men hon var villig att ta chansen (eller risken)

Vi fortsatte att kommunicera och plötsligt under ett arbetspass med att stapla pinnar fick jag ett meddelande med raderna 

-Ring om du vill och ett telefon nummer. Jag ville ringa så det gjorde jag bums.

Samtalet var väldigt fint. Hon pratade norska med lite svensk brytning och jag Jockarpska. Och vi förstod varandra. Hur vackert var inte det då? 

Det var fint att få en röst på det yttre. Jag gillade det jag hörde. Samtalet varade närmare 1,5h vilket jag inte uppfattade det som.

När jag kom hem efter avslutat 12h arbetspass så stod min dotter redo med löparskorna på fötterna. Hon ville ut. Detta är inget som händer så ofta så givetvis var jag med på noterna bums.

Kennet fick också följa med på turen som varade i 4 km.

Hem till dusch och soffan. Valvaka. Jag bor med en lite politiker, hon kommer nog som 13 åring gå med och engagera sej i något ungdomsparti, förvånad vore jag om det inte sker ;)

Kommunikationen med min nya bekantskap fortsatte med att jag fick ta del av hennes kroppsmålningar. Det jag såg var väldigt dejligt. 

Jockarp. 

Processande……

Usch. Ibland är saknaden extra svår att hantera. Jag vet att jag måste äta mej igenom det, det är bara jag som kan göra det, det finns ingen hjälp ingen lindring på vägen.

Men igår när jag varit och jobbat kände jag ett enormt sug att testa lite nya möjligheter i min verkstad. Jag har inte hittat helt rätt men har nu ett surrogat till skruven och det verkade bannemej funka. Jag skruvade på en björkvril som jag varit dundersugen på att testa sen drog jag i gång.

Det var då saknaden slog till med full kraft. Jag vara nära lipen av saknaden efter henne. Vi som byggt upp vår lilla gemensamma verkstad, det vi provat, hjälpts åt och utvecklats tillsammans. Det kändes så långt bort och det kändes enormt ensamt. Men jag måste lära mej, måste kunna uppskatta det igen, måste finna det där lugnet i att det är jag nu, att det är min verkstad, där får jag bygga själv och utvecklas, det är min hobby nu, inget jag delar med någon. Men jag vill dela.

Jag bara undrar varför? Vad var det som inte var bra med mej? Varför kunde inte vårt gemensamma liv bara få fortsätta? Varför?

Jag bara önskar att hon kom tillbaka och att hon stod där och uppmuntrande hängde över min axel vid svarven och gav mej matnyttiga och viktiga tips. Usch jag fick damma av både mej själv och tankarna. Det är historia Leonora. Det är historia.

Mollie kom ut och undrade när middagen skulle stå på bordet, jasså jaha jag har ett barn också, det hade jag helt glömt bort när jag ena sidan stod mitt uppe i min sorg och andra sidan njöt av mitt alster jag skapat med mina två bara händer.

Jag lufsade in och maten lagades och vi åt till samtal om skolan, attityder och läxor. Extremt tidig sänggång för mej. Men det fanns en anledning till det.

Jockarp.

Torsdagsdejt……

Mollie lämnades i skolan och jag fortsatte söder ut, över gränsen till Skåne. Jag hade bestämt träff på ett café med en människa som jag inte visste ett dugg om. Hon kunde vägt 250 kg och haft skägg. Jag hade inte en aning om vem jag skulle möta.

Hon var strategiskt placerad så jag såg henne när jag kom in på caféet. Det kändes som om det var hon. För att vara helt säker frågade jag ändå om det var mej hon väntade på. Japp det var det.

En kram till hälsning och hon informerade mej om att hon var nervös. Så gulligt men lite onödigt att vara nervös för mej.

Jag köpte en kaffe och slog mej ner. Hon frågade hur jag mådde och det var fint gjort. Jag svarade att det fortfarande var nära, ja såren är ju öppna, inget att sticka under stolen med. Det är så det är.

Vi samtalade i över tre timmar och vi berörde nog typ allt. Det var en helt sjuk enkel kommunikation. Hon var så enkelt och lätt samtligt som hon precis som jag hade ett lite onödigt och inte helt rättvist bagage att bära på. Men vi förstod varandra i så mycket. 

Att hon liksom jag var ensam med en dotter spädde nog på förståelsen, vi hade liknande upplevelse gällande ansvaret och vad som faktiskt krävs av att vara ensam förälder. Och fördelarna med det.

Om det är min framtida partner är lite svårt att sia om men det verkade som om vi båda uppskattade tiden tillsammans. Och jag imponerades av hennes mod av att ta kontakt med mej.

Jag hade möte under eftermiddagen så jag fick tacka för mej. Mötet fick jag ansluta till i bilen på vägen hem, det gick bra men inte helt uppskattat av dom i andra änden. Men det gäller att prioritera sin tid ;)

En söndagsstek på en torsdag slank ner tidigt. Handbollsträning vilket gör att maten behöver planeras extra väl.

När Mollie tränade tog Kennet och jag en löptur, det blåste

Kraftigt men jag hade beväpnat mej med tröja 90 så det gick ingen nöd på mej.

Jag liksom alla andra människor i välden möttes av dödsbudet av drottning Elisabeth. Vilken Wow kvinna alltså. Hon har varit igenom så sjukt mycket elände men likväl hållit sej på rätt sida och hon har ju varit omåttligt populär. Inget oväntat i dödsfallet, hon var ju gammal men det känns ändå sorgligt på nåt sätt.

När vi kom hem efter handbollen var det varmt och gott i palatset. Jag eldade för värme för första gången efter sommaren. En go känsla. En dusch och lite nudlar för lilla fröken V sen i lopplådan.

Jockarp.

Svarvandes……

Alltså människor ändå. Jag upphör aldrig att förundras över vänligheten. Jag är med en i facebook grupp som handlar om träsvarvning. Jag fick kontakt med en äldre herre som tipsade mej om diverse saker. Nu har han spelat in en hel film till mej om hur man kan göra ringar på ett enkelt sätt. Han berättar och visar. Det är så himla fint gjort.

Av en annan kille som läser min blogg fick jag ett hett tips gällande min skruv som jag saknar. Hur jag kanske på ett enkelt sätt kan få tag på en likvärdig. Just nu har jag lite andra också vänliga människor inkopplade på just detta fallet men att få tips ramlandes över mej gör mej varm långt in i själen. Vilka människor det finns bara runt hörnet. 

Jag fick en avisering på att paket fanns att hämta på Ica. Taadaaaa lite nya svarvgrejer. Allt var så fint när det låg i sina fack i väskan. Så fint att jag knappt vågade ta i dom.

Jag hade sovit om än risigare efter nattjänsten men jag skiter faktiskt i vilket nu. Jag kan inte göra något åt det, bara att härda ut. Men jag var inte pepp på livet precis.

När det smärtar på insidan kan man endera göra något roligt för att kompensera eller göra något som är ännu vidrigare. För dagen valde jag det sistnämnda. Jag måste ju prova olika infallsvinklar.

Element. Viktiga spelare under vintern i palatset. Men brutalt tråkiga att måla. Den dryga sysselsättningen drog jag igång med. Nog skingrade dom tankarna alltid men tristessen fick mej att fundera över en flytt till en etta med kokvrå på tionde våningen i nåt tråkigt betonghus. Två klara och jag nöjer mej nog där ett par dagar.

Middag lagades och betyget som föll från min dotters mun var inte dåligt vill jag lova.  - Bättre än sushi mamma. Jo jag tackar jag. Lite stolt blev jag allt. 

Dammsugning och torkning av golven fick bli det sista på att göra listan innan det var sammandrabbning i kalaha och efter det dusch och godnatt.

Jag har blivit med minikompressor…

Jockarp. 

Lycka?

Vaknade efter tre timmar i vågrätt läge. Jag mådde allt annat än bra. Jag ljuger om jag säger att jag inte är trött på detta nu. Men jag tror att mycket handlar om att jag under tre års tid haft någon som jag brytt mej om och som faktiskt brytt sej om mej. Vi hade en kommunikation som inte alltid var hundraprocentig men vi försökte alltid få den andra att känna sej trygg trots dom 25 mil emellan oss. Det var vackert. Jag tror jag saknar det. Och kanske är det även känslan av att inte tillhöra någon som smärtat. 

Jag kan inte låta bli och undra om det även smärtat i henne. Eller är hon helt kall? Oklart i detta nu.

Jag tryckte undan känslan och studsade upp och gick ut. Tack gud och lillpojken Jesus för det formidabla höstvädret. Mörker vänds till ljus på ett kick. 

En promenad på berget där jag noterade dom fallna löven, jag såg ett löv singla ner från ett träd och det slog mej hur vackert det var i sin enkelhet. Ett brunt löv som faller. Jag var glad över att jag noterade det. Att jag såg, ville se.

Jag lämnade skogen och körde till stan för att hämta min dotter. Hennes livs första pianolektion skulle upplevas och jag fick följa med vilket jag var så enormt tacksam för. Vi gillade Pete båda två och det är bra för jag ska börja på vuxenskola hos honom ;) 

Vid middagen hade jag en dipp och det ledde till lite väl djupa samtal, jag undrade om det inte skulle bli mer. Mer av livet. Lycka? Vad är det? 

Samma tragg, laga mat, fylla diskmaskinen, diska, tömma. varje dag samma sak. 

Är du deprimerad mamma eller vad är det. Den frågan fick jag av min dotter. Nja det vet jag inte om jag är. Jag bara ifrågasätter min existens. Varför och vad är det för mening. Jag är 45 år och det är samma hjul jag kuggar i som när jag var 20, jobb, ansvar. Lite kärlek emellanåt, sorgen som följer. In i hjulet och snurra runt en vända till. 

Jag frågade Mollie om hon var lycklig. Ja det är jag väl. Vad då väl? Vet vi ens om vi är lyckliga när vi är det. Jag funderade och tog till orda. Jag var lycklig i min relation men min partner var det inte och därför blev jag dumpad.

För att hon inte var lycklig så skulle jag också bli olycklig. Där nånstans kom jag något på spåret. Det spelar liksom ingen roll om man är lycklig ihop med någon annan. För att bli lycklig måste man bli det med sej själv annars kan lyckan enkelt bara ryckas bort.

Jag snurrade några varv på det och slutligen sa Mollie bara. Gör något du blir lycklig av, jag går upp på mitt rum nu. Jag flinade åt henne och kramade henne. Ja gör du det hjärtat sa jag och daskade till henne i rumpan när hon lämnade mej i köket med disken ;)  

Jockarp.

Privilegium….

Ny raggningsstrategi 🤪
I dessa ansträngda tider….

Tänk så många ord jag fått till mej om min gamla relation. Hon tänkte sej nog inte för, hon kommer ångra sej, tror hon det finns något bättre osv. Ja kanske är det så kanske inte. Men jag tänker att hon hade sina anledningar rätt eller fel? Förhastat eller ej. Det var hennes beslut. Jag vet inte hur det ligger till med det och jag bryr mej inte heller. Och jag väljer att inte svara på dessa kommentarer för allt blir ändå bara hypotetiskt. Helt oviktigt.

Men det jag kom till insikt med under ett löppass igår var att rätt kvinna för mej ser det som ett privilegium att får vara med mej. Att få vakna och somna med mej, att känna mina fingrar målande på sin ryggtavlan, att ha hetta och passion, att skratta och gråta med mej. Att uppleva saker ihop. Hon kommer älska min dryga sida, min torra humor, mina hetsiga diskussioner. Min envisa sida. Hon kommer uppskatta mitt hem med allt vad det innebär. Och hon kommer skatta sej lycklig över min lojalitet. Att jag står vid hennes sida i vått och torrt. Den människa som inte kan se det och uppskatta det ska heller inte leva med mej. Och nä mitt ex såg nog inte det som ett privilegier att vara mej. Det verkar ju inte så i alla fall ;) 

Givetvis måste det finnas en samsyn. Men när jag väl bestämt mej  är jag orubblig i mitt beslut. Det kändes som en värdeökning. Jag kommer inte nöja mej med något annat än det bästa. Den känsla var skön att landa i. 

Förövrigt var springturen något ut över det vanliga. En enorm styrka, andningen var lugn, pulsen låg men ett fruktansvärt klipp i steget. Anledningen var säkert intaget av den brutalt goda blåbärspajen jag blev bjuden på under min frukostdejt. Gosse så gott det var. En frukostdejt som varade ända till lunch och innehöll det mesta.

Mollie är ju väldigt intresserad av politik och det var dags att lägga den viktiga medborgeliga rösten. Mollie frågade vad jag skulle rösta på och givetvis svarade jag henne. Hon var med mej hela processen och slickade igen kuverten. Lärande. Och hon tyckte det var spännande. Jag funderade på om hon kommer vara med mej om fyra år när det är dags igen ;)

Svett och nöjd efter en mil….

Jockarp.

Kräftfiske…..

Vi bestämde att 07:00 skulle vi undersöka kräftburarna som vi kvällen innan slängde i vatten. Mollie var väl kanske inte den piggaste varelsen i byn, men hon klädde på sej och förväntningarna låg i luften. Det är alltid spännande och se om natten gett frukt.

Hon fick givetvis håva in burarna och det var hon som stod för räkningen. Det blev en hel del och det var några rejäla bjässar med upp. Nu ämnade vi inte lägga dom levande djuren i en gryta med kokande vatten och dill. Nä det är inte riktigt min melodi det. Men att studera dom och se på hur dom rör sej är alltid kul.

Vi gjorde en high-five för en lyckad fiskning sen väntade frulle och kaffe.

Jag tog en snabbsväng in till ICA innan klockan var åtta. Det var jag och tre andra personer där. Skönt. In med grejerna sen bar det ut på berget en stund. Söndagslyx.

Jag fick hjälp med att lägga på nockpannorna på huset av en lite mer självmordsbenägen herre. Betalning skedde som sej bör på landet i form av natura. Nockpannor på och jag fick hjälpa honom med att köra en tvättmaskin till miljöstationen. Så enkelt livet kan vara. Tjänster och gentjänster.

Jag tog mej lite tid i verkstan, jag röjde upp lite och försökte hitta nån form av ordning. Det kliade lite i svarvfingrarna så jag körde minsann en sväng med den blåaskönheten. 

En vän kom på besök och vi satt och samtalade på altanen. Avslappnat och skönt, i alla fall för mej, värre för henne med en 2,5 åring som var typ överallt ;)

Middag lagades och samtalet vid bordet handlade om veckans matsedel och vad vi hade på tapeten. Det var en hel del minsann.

En rejäl uppfräschning av kvinnokropp var det sista som skedde under söndagskvällen. 

Bara bus….

Jockarp.

Bitterheten……

Tvi. Jag kände känslan innan jag ens vaknat. Jag funderade ett lite slag på om jag skulle ligga kvar och vältra mej i det. Att plåga mej, bara för att se om jag klarade det. Jag kom till slutsatsen att eftersom jag är envisare än åsnan själv så vet jag att jag skulle klart det galant. Men varför. Jag är klokare nu. Vem hjälper jag i en sån envishet? 

Jag avskyr smaken av ångest och jag förtjänar den då rakt inte. Men jag var väldigt skör denna lördagsmorgon.

Nä fem minuter senare stod jag i mina löparskor redo för berget.

Lite kyligt, men att känna dom grusade vägarna under mina fötter, vinden i håret och solen som retfullt lekte med mina sömndruckna svåröppnade ögon var magiskt. Nu snackar vi Heling.

Ett projekt med att bygga en ställning för att komma upp på taket tog fart. Det första jag gjorde var att klämma fingret så en blodblåsa bubblade upp. Ställningen byggdes och nockpannorna som for i väg i blåsten kan nu sättas på plats igen. 

En liten tusch av bitterhet for igenom mej när jag tänkte på att det alltid är jag som måste göra allt i mitt hem. Jag kan inte be någon köpa hem en liter mjölk, slänga i en maskin tvätt. bädda sängen, tanka bilen, laga middagen. Nä fan det är upp till mej och just denna lördag kände jag en enorm avund till familjer som är något större än min egen. 

Jag vet att bitterhet kan äta upp en så givetvis stod jag emot, jag kämpade allt jag hade för att se så positivt på saker som sker och måste göras. Jag mår ju bättre av det liksom.

Jag hade lovat Mollie att göra köttbullar, hon fick hjälpa till. En panna till henne och en till mej sen rullade vi och pratade. När vi var klara åt vi en mycket delikat måltid. Köttbullar är underskattade. Mollie räknade på var måltid kostade. Köttet är från egen gård, potatisen likaså och löken. Alltså var det kryddor, grädde, ägg som stod för utgifterna på maten. 10 kronor uppskattade hon det till och upplyste mej i samma veva om att det är så mycket skolmaten får kosta per elev. Rysligt fin middag då sa jag och flinade.

För dagen drog jag in en tiopoängare på såsen, det är inte ofta det händer. Men den var brutalt god.

Jag kände mej lite liten däruppe 

Jockarp.

Hälsokontroll…….

Jag letat efter en specialskruv till min svarv som gått sönder, det verkar nästan omöjligt att hitta en. Efter frukost och läxförhör med min dotter gällande solsystemet och rymden så lämnade jag henne i skolan och körde vidare till järnhandeln.

Totalt misslyckande tyvärr. Jag har två idéer till sen är det slut på den fronten. Hur svårt kan det vara att hitta en skruv? Rätt skruv?

Tjurig tog jag kamphunden upp på berget en timme. Där gick jag och släppte alla tankar. Tack för det.

Den årlig hälsokontrollen skulle genomföras. Ja längden var som vanligt 1,66 cm över havet. Precis lagom så jag når ner till marken. Vikten stannade på 53 pannor vilket är bra som långdistansare men jag är ju inget jättemuskelpaket precis ;) Ja man kan inte få allt här i världen va?

Blodvärde 124. Socker 4,1. blodtryck 75/50. midjemått 72cm.

Alla blodfetter var superbra. Skön känsla när jag lufsade ut från sjukan. Det känns som om jag ska klara mej ett tag till ;)

Förövrigt bestod dagen av möte, jobb och samtal med min jurist. Det är mycket på gång nu.

Jockarp.