Privilegium….

Ny raggningsstrategi 🤪
I dessa ansträngda tider….

Tänk så många ord jag fått till mej om min gamla relation. Hon tänkte sej nog inte för, hon kommer ångra sej, tror hon det finns något bättre osv. Ja kanske är det så kanske inte. Men jag tänker att hon hade sina anledningar rätt eller fel? Förhastat eller ej. Det var hennes beslut. Jag vet inte hur det ligger till med det och jag bryr mej inte heller. Och jag väljer att inte svara på dessa kommentarer för allt blir ändå bara hypotetiskt. Helt oviktigt.

Men det jag kom till insikt med under ett löppass igår var att rätt kvinna för mej ser det som ett privilegium att får vara med mej. Att få vakna och somna med mej, att känna mina fingrar målande på sin ryggtavlan, att ha hetta och passion, att skratta och gråta med mej. Att uppleva saker ihop. Hon kommer älska min dryga sida, min torra humor, mina hetsiga diskussioner. Min envisa sida. Hon kommer uppskatta mitt hem med allt vad det innebär. Och hon kommer skatta sej lycklig över min lojalitet. Att jag står vid hennes sida i vått och torrt. Den människa som inte kan se det och uppskatta det ska heller inte leva med mej. Och nä mitt ex såg nog inte det som ett privilegier att vara mej. Det verkar ju inte så i alla fall ;) 

Givetvis måste det finnas en samsyn. Men när jag väl bestämt mej  är jag orubblig i mitt beslut. Det kändes som en värdeökning. Jag kommer inte nöja mej med något annat än det bästa. Den känsla var skön att landa i. 

Förövrigt var springturen något ut över det vanliga. En enorm styrka, andningen var lugn, pulsen låg men ett fruktansvärt klipp i steget. Anledningen var säkert intaget av den brutalt goda blåbärspajen jag blev bjuden på under min frukostdejt. Gosse så gott det var. En frukostdejt som varade ända till lunch och innehöll det mesta.

Mollie är ju väldigt intresserad av politik och det var dags att lägga den viktiga medborgeliga rösten. Mollie frågade vad jag skulle rösta på och givetvis svarade jag henne. Hon var med mej hela processen och slickade igen kuverten. Lärande. Och hon tyckte det var spännande. Jag funderade på om hon kommer vara med mej om fyra år när det är dags igen ;)

Svett och nöjd efter en mil….

Jockarp.