Lycka?

Vaknade efter tre timmar i vågrätt läge. Jag mådde allt annat än bra. Jag ljuger om jag säger att jag inte är trött på detta nu. Men jag tror att mycket handlar om att jag under tre års tid haft någon som jag brytt mej om och som faktiskt brytt sej om mej. Vi hade en kommunikation som inte alltid var hundraprocentig men vi försökte alltid få den andra att känna sej trygg trots dom 25 mil emellan oss. Det var vackert. Jag tror jag saknar det. Och kanske är det även känslan av att inte tillhöra någon som smärtat. 

Jag kan inte låta bli och undra om det även smärtat i henne. Eller är hon helt kall? Oklart i detta nu.

Jag tryckte undan känslan och studsade upp och gick ut. Tack gud och lillpojken Jesus för det formidabla höstvädret. Mörker vänds till ljus på ett kick. 

En promenad på berget där jag noterade dom fallna löven, jag såg ett löv singla ner från ett träd och det slog mej hur vackert det var i sin enkelhet. Ett brunt löv som faller. Jag var glad över att jag noterade det. Att jag såg, ville se.

Jag lämnade skogen och körde till stan för att hämta min dotter. Hennes livs första pianolektion skulle upplevas och jag fick följa med vilket jag var så enormt tacksam för. Vi gillade Pete båda två och det är bra för jag ska börja på vuxenskola hos honom ;) 

Vid middagen hade jag en dipp och det ledde till lite väl djupa samtal, jag undrade om det inte skulle bli mer. Mer av livet. Lycka? Vad är det? 

Samma tragg, laga mat, fylla diskmaskinen, diska, tömma. varje dag samma sak. 

Är du deprimerad mamma eller vad är det. Den frågan fick jag av min dotter. Nja det vet jag inte om jag är. Jag bara ifrågasätter min existens. Varför och vad är det för mening. Jag är 45 år och det är samma hjul jag kuggar i som när jag var 20, jobb, ansvar. Lite kärlek emellanåt, sorgen som följer. In i hjulet och snurra runt en vända till. 

Jag frågade Mollie om hon var lycklig. Ja det är jag väl. Vad då väl? Vet vi ens om vi är lyckliga när vi är det. Jag funderade och tog till orda. Jag var lycklig i min relation men min partner var det inte och därför blev jag dumpad.

För att hon inte var lycklig så skulle jag också bli olycklig. Där nånstans kom jag något på spåret. Det spelar liksom ingen roll om man är lycklig ihop med någon annan. För att bli lycklig måste man bli det med sej själv annars kan lyckan enkelt bara ryckas bort.

Jag snurrade några varv på det och slutligen sa Mollie bara. Gör något du blir lycklig av, jag går upp på mitt rum nu. Jag flinade åt henne och kramade henne. Ja gör du det hjärtat sa jag och daskade till henne i rumpan när hon lämnade mej i köket med disken ;)  

Jockarp.