Torsdagsdejt……

Mollie lämnades i skolan och jag fortsatte söder ut, över gränsen till Skåne. Jag hade bestämt träff på ett café med en människa som jag inte visste ett dugg om. Hon kunde vägt 250 kg och haft skägg. Jag hade inte en aning om vem jag skulle möta.

Hon var strategiskt placerad så jag såg henne när jag kom in på caféet. Det kändes som om det var hon. För att vara helt säker frågade jag ändå om det var mej hon väntade på. Japp det var det.

En kram till hälsning och hon informerade mej om att hon var nervös. Så gulligt men lite onödigt att vara nervös för mej.

Jag köpte en kaffe och slog mej ner. Hon frågade hur jag mådde och det var fint gjort. Jag svarade att det fortfarande var nära, ja såren är ju öppna, inget att sticka under stolen med. Det är så det är.

Vi samtalade i över tre timmar och vi berörde nog typ allt. Det var en helt sjuk enkel kommunikation. Hon var så enkelt och lätt samtligt som hon precis som jag hade ett lite onödigt och inte helt rättvist bagage att bära på. Men vi förstod varandra i så mycket. 

Att hon liksom jag var ensam med en dotter spädde nog på förståelsen, vi hade liknande upplevelse gällande ansvaret och vad som faktiskt krävs av att vara ensam förälder. Och fördelarna med det.

Om det är min framtida partner är lite svårt att sia om men det verkade som om vi båda uppskattade tiden tillsammans. Och jag imponerades av hennes mod av att ta kontakt med mej.

Jag hade möte under eftermiddagen så jag fick tacka för mej. Mötet fick jag ansluta till i bilen på vägen hem, det gick bra men inte helt uppskattat av dom i andra änden. Men det gäller att prioritera sin tid ;)

En söndagsstek på en torsdag slank ner tidigt. Handbollsträning vilket gör att maten behöver planeras extra väl.

När Mollie tränade tog Kennet och jag en löptur, det blåste

Kraftigt men jag hade beväpnat mej med tröja 90 så det gick ingen nöd på mej.

Jag liksom alla andra människor i välden möttes av dödsbudet av drottning Elisabeth. Vilken Wow kvinna alltså. Hon har varit igenom så sjukt mycket elände men likväl hållit sej på rätt sida och hon har ju varit omåttligt populär. Inget oväntat i dödsfallet, hon var ju gammal men det känns ändå sorgligt på nåt sätt.

När vi kom hem efter handbollen var det varmt och gott i palatset. Jag eldade för värme för första gången efter sommaren. En go känsla. En dusch och lite nudlar för lilla fröken V sen i lopplådan.

Jockarp.