Charmerande…..

Selfietime….

Mollie lämnades i skolan och jag körde över till andra sidan berget. En behövlig promenad med en vän. Det var en skön höstdag, lite kyligt i skuggan men varmt i solen. Jag uppskattar skiftningarna.

Innan jag åkte hem tog jag och det lilla barnet selfie. Han tycker det är superfestligt. Och nog är han charmig alltid den lille herren.

Jag fick laga en snabb måltid som slängdes ner i en matlåda. Det väntade möte. Det är en tuff vecka med många timmars arbete. Men jag behöver distraktionen. 

En retslig förkylning har satt stopp för springning i veckan så jag behöver verkligen lägga fokus på nåt annat. Lite samtal med andra vuxna människor gjorde att jag kände en glädje att socialisera mej igen. Jag har känt mej en aning avtrubbad några dagar. 

Jag fick en kommentar här på bloggen som upplyste mej om att jag hade fått ett meddelande på facebook. Jag är glad för upplysningen för jag vill inte riskera att missa något fint i livet.

Att det är från en människa jag inte vet ett dugg om gör det väldigt speciellt, jag gillar speciellt. Och nu har jag bestämt träff med fröken vilket jag är väldigt glad över. Den Främsta anledningen till det är att min nyfikenhet väckts. Jag avskyr min likgiltiga och avtrubbade sida. Jag är och vill vara nyfiken på allt som kommer i min väg.

Och ja. Ett nej öppnar inga dörrar så nu kör vi.

Livet ändå va.

Jockarp.