Nya människor….

Jo jag tackar jag. Livets vändningar ändå. Jag har fått kontakt med en böna från huvudstaden. Det var hennes yttre som fick mej intresserad. Jag tycker hon är dösnygg. Jag vet att det inte betyder något, finns inte attraktionen spelar det noll roll men ändå ;) 

Först tänkte jag ändå bara. Lägg ner det där. För stora avstånd, barn inblandade, bla bla bla.

Hon kanske tänkte detsamma vid första anblicken, men något gjorde att vi inte kunde, inte ville ge upp något som kanske är bra. 

Hon intresserar mej väldigt och det verkar vara ömsesidigt. 

Jag vill äta middag med henne och hon föreslog ett datum. Det kändes fint. Jag ser framemot mötet. Jag avskyr att låsa in mej i tankar som är av ondo. Så varför inte bara ses och se vad som händer.

Jag varnade henne dock för att jag förmodligen kommer blåsa henne fullständigt av stolen, men hon var villig att ta chansen (eller risken)

Vi fortsatte att kommunicera och plötsligt under ett arbetspass med att stapla pinnar fick jag ett meddelande med raderna 

-Ring om du vill och ett telefon nummer. Jag ville ringa så det gjorde jag bums.

Samtalet var väldigt fint. Hon pratade norska med lite svensk brytning och jag Jockarpska. Och vi förstod varandra. Hur vackert var inte det då? 

Det var fint att få en röst på det yttre. Jag gillade det jag hörde. Samtalet varade närmare 1,5h vilket jag inte uppfattade det som.

När jag kom hem efter avslutat 12h arbetspass så stod min dotter redo med löparskorna på fötterna. Hon ville ut. Detta är inget som händer så ofta så givetvis var jag med på noterna bums.

Kennet fick också följa med på turen som varade i 4 km.

Hem till dusch och soffan. Valvaka. Jag bor med en lite politiker, hon kommer nog som 13 åring gå med och engagera sej i något ungdomsparti, förvånad vore jag om det inte sker ;)

Kommunikationen med min nya bekantskap fortsatte med att jag fick ta del av hennes kroppsmålningar. Det jag såg var väldigt dejligt. 

Jockarp.