Gröt och tackkort....

Det låg ett brev i lådan med både mitt och min sk frus namn på, hur gör man då?
Ja jag beslutade att öppnade det.
Det var ett tackkort från ett bröllop vi var på för ca ett år sen, ganska sent kan jag tycka.
Men när jag stod där och tittade på kortet så kunde jag faktiskt inte hålla mej för skratt, jag fick en konstigt sjuk tanke om att de kanske skulle varit brukligt att även jag och min sk fru skickade ut tack kort till alla som hann uppvakta oss till giftemålet.
De var ju inte så många som hann för som ni vet var det ju snabba ryck.
Visserligen sa jag till henne att hon fick ombesörja tillbaka lämnandet av dom gåvor vi hann få, för det var minsann hennes sjuka idé om att först gifta sej och sen några veckor senare vilja skilja sej och då även vara lite otrogen.
Jag vet ju sen innan i denna djupt sjuka historia att det inte är så mycket stake i den sk frun och tyvärr så fanns de då inte heller så mycket stake i henne att hon behagat lämna tillbaka sakerna vi faktiskt hann få.
Det kan ju kanske vara nååågot pinsamt också.
Eller?
Ja vi fick ju en bok som handlade om barn och deras första år och om hur det är att bli mamma, jag tror faktiskt hon har hemskt mycket nytta av den. Not.
Men chokladen var kanske god och champagnen har hon kanske skålat och firat någon månads dag med sin ny lilla leksak, kanske har dom flinat åt hur naiv jag var som gick med på att gifta mej och bli lurad på både de ena och de andra, men vem vet, det kanske kommer ifatt dom. BU
Ja hur blir det nu då tack kort eller inte? Hmm får fundera ;)

Kanske nåt sånt här :)

Ja och nu efter vissa påtryckningar och viss information om vad små barn ska äta så vad det gäller mysets kost så har de lagts till ytterligare godsaker från kostcirklen.
Nu ska ni få höra.... Vad sägs om gröt?
Hon tyckte det var hur gott som helst och klapp en hel portion utan problem, nja lite hamnade kanske lite på sniskan, men på de hela taget så åkte det in de lilla hålet där i ansiktet.

Nja lite utanför med,hihi.

Jag har roat mej med att läsa i en bok som heter husmoderns gyllene bok jag tror att den kom ut på 20-talet och är en så kallad gör det själv bok, den handlar om hur man som kvinna ska ta hand om hemmet på bästa sätt, allt från tvätt och städ till hönsskötsel och äktenskapsrätt, helt rätt bok för mej att läsa, ja kanske min sk fru också skulle behöva ta och läsa några rader i den. Det finns nämligen ett kapitel där som är passliga för personer som ingått i ett äktenskap, om hur det är brukligt att uppföra sej och hur stor hemgift man ska ha med sej, osv.

På tal om de ja, jag undrar när hon ska komma och hämta alla sina pinaler allt från dopskedar, psyktabletter till blommor vilka jag nu för övrigt slutat vattna, (kan man bli stämd för det tro?)
Jag har även nycklar här som inte går till mina lås, de finns ju en möjlighet att dom nycklarna kan komma i fel händer om jag beslutar mej för att åka iväg till tippen en dag. Bytt lås kanske?
Ja vad vet jag, inte mina problem iallafall.
Men det är snart slut på nyckelpigandet.

Jockarp.

Sanning..

Ja vad ska man säga?

Ja fortsättningsvis ska jag nog hemlighålla vissa saker på min blogg, det retar mej om jag ska behöva göra det, för det var ju min mening med hela de här bloggskrivandet att jag skulle skriva ner mina innersta tankar och funderingar på min väg tillbaka till livet.
Att jag på ett öppet och ärligt sätt skulle lufta hjärna och hjärta.
Men kanske jag får överväga att stänga den för allmänheten igen, för tvivlet är stort att hon, min sk fru skulle be om lösenordet ;)
Men visst är det väl ändå roligt att den sk frun håller sej uppdaterad på Mollies och mitt liv, de måste ju vara trist och se på sitt barn igenom en datorskärm istället för att höra hennes skratt och känna hennes doft, förstår om det kan ge ett lidande rent psykiskt.
Men för guds skull skyll det inte på mej.
Och vad jag inte förstår är.
Att en kvinna som nu min sk fru som alltid tyckt och tänkt så mycket vad det gäller rättigheter för homosar beträffande barn och bröllop, ni kommer kanske ihåg inlägget från hennes egen blogg, om inte så kommer här några uppfriskande rader.

Varför kan inte jag få hålla handen med min älskling? Sånt som ni hetro tar för givet...
Varför kan inte jag få skaffa barn typ imorgon??? Jag vill ha barn...och det skulle inte vara något misstag som bara hände och nu får man väl ta hand om det...NEJ jag VILL HA BARN SÅ JÄVLA MKT! Sånt som ni hetro tar för givet!

Eller.

Varför?

Varför kan inte jag.

* Hålla min älskade i handen
* Få barn utan att folk ska komma hem till mig och bedömma om jag är redig i huvudet?
* Gifta mig

Saker som du som läser antagligen tar för givet...

Ja så skrev hon i sin blogg, därför förstår jag inte varför hon inte känner en stolthet över att jag tar upp detta i media och ända upp på regeringsnivå, att jag går först i ledet, där andra är för fega för att gå.
Att jag försöker ändra på något som är fel för oss homosexuella, att vi ska ha samma rättigheter som heterosexuella.
Att vi och våra barn ska ha samma rättigheter.
Varför är du inte stolt?

Under andra omständigheter tror jag att hon skulle varit stolt.
Men min högst personliga fundering är att det är lite känsligt just på grund av att det är hon som önskade sej barn så jävla mycket, att det är hon som kastat sitt egna lilla barn bland soporna på getabjär.

Nej för allt har nämligen hänt.
Hade de inte varit någon sanning i det som hänt mej, Ja vem skulle då vilja ta upp detta? Fundera på det...
Detta har tyvärr hänt mej och Mollie och allt med Svensklag i ryggen.

Och vad det gäller det psykiska lidandet som hon tar upp i tid och otid förstår jag nada...Hon lämnade mej och de barn jag bar på, varför mår hon då inte toppen? Hon gjorde precis vad hon ville utan vidare tanke på varken mej eller barnet, hon gjorde sina val och ja de verkar som att det var fel val, för varför detta klagandet om psykisk ohälsa hela tiden.
Det är ju jag som fick/får leva efter hennes val och beslut, hennes egna, jag tvingade henne aldrig att gå, det var jag som stod där ensam och övergiven kvar och undrade vad det var som hänt.
Jag som funderade över hur jag skulle klara en förlossning hur jag skulle klara ta hand om ett litet barn själv.
Hon hade en ny famn att ligga i som hon ansåg vara bättre än min.
Jag fick söka tröst i min familj och i mina vänners famnar för att överhuvudtaget överleva.

Jag har aldrig haft för avsikt att skada min sk fru, jag gifte mej av kärlek och det minnet lever tyvärr kvar i mitt hjärta.
Men hon var villig att skada både mej och det barn jag bar för att leva ut sin plötsligt påkommna förverklingsprocess.
Att hon inte kom på det innan september 2009  när barnresan tog ordentlig fart eller innan hon stod som brud med mej i juli 2010. Att hon kom på att hon inte längre ville ha barn och att hon vill prova på att hoppa i säng med en sjuk människa som nygift, ja det har ju jag blivit ordentligt lidande av.
Åter igen finns det papper på allt som hände mej, allt från det kraftiga viktras i en känslig tid i graviditeten till psykologsamtal.
Inte kan jag komma gnällande med det till polisen och åklagaren, nej jag har fått bearbeta det på mitt sätt igenom tex denna blogg, det har varit mycket tårar och tanagnissel, det vet alla runt om kring mej.
Men hennes psykiska och för den delen att fysiska lidande som hon påstår jag har utsatt henne för i så många år finns det överhuvudtaget något sanning i det och kan det i så fall bevisas.
De borde ju rimligtvis finnas något, med tanke på att det hållt på i hela vårt förhållande och till och med innan vi träffades enligt hennes juridiska ombud.
Finns det något bevis?
Finns det någon som köper det?
Försöka duger men svaret är garanterat NEJ på bägge frågorna..... Tyvärr frun, du får nog försöka hitta på nått nytt.
Ödmjuk och väluppfostrad som jag är så kan det kanske vara passligt med ett litet lycka till.

Jag får kanske försöka ta in det som alla sagt att jag och Mollie har det bättre utan en sån sjuk människa i våra liv,(Jag har alltid sett en bild att mitt barn ska växa upp men två kärleksfulla föräldrar) jag har haft svårt att se de så, men nu börjar det till och med bli lite väl mycket även för mej.
Vilken historia att berätta för barnbarnen va, eller vad är det man brukar säga.

Det som händer medialt nu framöver är radiorepotaget som ska sändas nu till sommaren, filmen håller på och ta form.
Och det är en del tidningar som ska ta upp frågan, men det tänker jag hålla hemligt ett tag till.
Locket på, så jag får missonära i fred.
Men visst hon kan ju alltid komma och fråga, vad jag har för plan, vem vet kanske jag svarar, kanske inte.....

Jag vill samtidigt passa på att tacka alla olika forum som har och som kommer att ta upp vilka regler som gäller för barn till homosexuella.


Jockarp.

Visingsö mm....

Egen chaufför.

Och egen kartläsare.

Har ni aldrig varit på på den fantastiska lilla ön som ligger mitt i vätten, så åk dit.
Det var makalöst vackert och en ek skog som verkligen var värd namnet ek skog, det är Sveriges största, den är på 360 hektar och denna skog planterades på 1800-talet och var tänkt att ge virke till den Svenska flottan, nu görs ju fartygen med lite annat material än ek, så dom står praktfullt kvar.
Vissa ekar har dom använt för att restaurera regalskeppet Vasa men annars används eken numera till Whiskey fat.

Det varnades för räkmackor ut med vägen och det förstår jag att de gjordes, den slank lätt ner herregud så gott.
Vi hittade även en gammal Bolinder-Munktell, lite roligt med tanke på att min morfar körde sådan på tiden de begav sej, vi var ju tvungna att posera lite där, myset och jag.

Myset fick åka remmalag, världens äldsta remmalag kommer just från visingsö, man åker efter hästar och man sitter ut med båda sidorna på en vagn, myset tycket de var toppen, ja de gjorde väl även jag, men Mollie riktigt hoppade i vagnen när hon såg hästarna som drog den.
Helt klart en upplevelse ut över det vanliga.

Ja det stämmer nog som dom säger, var man än går på denna ö så går man rätt in i historieböckerna, det är inte mindre än fyra kungar som stupat på ön.
Och allas vår lille Arn har tagit en tupplur i gräset på en slätt på ön.
En del byggnader var bevarade men det mesta var tyvärr bara ruiner som stod kvar, men de fanns foto på ursprungs byggnaderna, vilket givetvis var väldigt intressant att se.

Jag mötte tyvärr på en människa som absolut inte ville träffa mej och som heller inte jag såg något nöje av att träffa.
Vi skulle gå in i en kyrka som var byggd på 1100-talet, för att få gå upp i tornet skulle det hostas upp 20 riksdaler, jag såg ingen mening med att gå upp, för det första är jag inget fan av höjder och för det andra satt myset på magen och risken för ett fall är ju ganska stort.
Det brukar ju råda allemansrätt i kyrkor, men det informerade en sur tvär dam mej om att så inte var fallet, det var minsann ett museum och det skulle kosta 20 kronor att bara gå över tröskeln.
Jag tyckte att skulle de vara på de viset så kan jag lika väl gå in i vår egen kyrka nere på vesan tyckte jag, mycket dåligt servis.
De retar mej lite att en sån person kan fördärva dela av min dag, enbart av att ha en sur tvär min och ett tykigt beteende. Grrr.
Hon tyckte säkert desamma om mej, att jag var en dryg snål j*vel.

Vi tog båten tillbaka till fastlandet till polkagrisland, givetvis köptes det lite godsaker att ta med hem till by.
Vidare från Gränna blev det ett stopp i Jönköping och tändstiksmuseet, mycket intressant även det.
Ja hur var det nu?
Tog han livet av sej själv efter börskraschen i New york, eller blev han mördad? Den käre Ivar eller tändstickskungen som han kallades.
Ja inte vet jag.




Tvivlar på att man idag hade fått sälja en sån ask.

 Innan de bar hem till borgen så gjorde vi ännu ett stopp och detta var på huseby bruk, detta fantastiska ställe lite utanför Växjö, det är en hel by som innefattar järnbruk, såg, mejeri, kvarn och mycket mer.
I det gamla stallet åt vi middag och i den gamla lanthandeln avslutade vi vår tripp med en glass.

Det var ännu en härlig, rolig och lärorik tripp, tyvärr byttes den glädjen jag kände ut mot en stor sorg när jag senare fick besked om att min granne nu har förlorat sin sista strid mot cancern.
Usch, när jag tänker på att vi aldrig mer ska mötas på halva vägen med våra gräsklippare och sitta och snacka i timmar prata om allt mellan politik till sorkfällor, att jag aldrig mer ska få höra honom skrika över stengäret HALLAU DÄR, att jag aldrig mer ska få en stor varm bamsekram av honom när vi ses, då är det jobbigt.
Denna fantastiska människa som mitt uppe i sin egen jobbiga situation när han vet att hela kroppen är full men cancer, ändå kan krama om granntösen och fråga hur det är med hennes brustna hjärta.
Det var en storsint och kärleksfull människa. En fantastisk man och en underbar granne.
Du kommer att vara saknad.
Men tack för allt.

Jockarp..

Raketforskning....

Ett kort inlägg får det bli, väskan är ju packad för att ännu en gång ge sej norr över.
Denna gången blir det kungligt igen, studiebesök väntar, jag tror att det kommer bli en väldigt spännande och intressant tripp.
Den finns lite planer på vad som ska avhandlas och det ska bli kul och se vad som händer och om man kan träffa på nån person som inte vill träffa på mej, ibland är det ju så i livet att man möter människor som man inte alls vi träffa, dryga jobbig och personer som absolut inte passar in i ens egen värld.
Jag förmodar att så har det varit med mej med, att vissa människor kommer ihåg mej som den grymt dryga människa som inte passar in i deras värld.
Och tyvärr får jag väl säga att det är ofta som det händer just när man är på resande fot.
Jag har funderat över det, vi har åkt på bussresor vid några tillfällen, vi var lite pionjärer för homosar på dom resorna.
Iallafall så var det ofta man satt och snackade dom första timmarna om alla andra människor som var med på bussen, men ju längre resan gick desto mer lärde man känna dom andra passagerarna och vissa var supertrevliga och man hade missbedömt dom helt.
Men så fanns de faktiskt vissa man önskat att man aldrig skulle mött.
Men med varje resa inrikes eller utrikes så har man lärt sej något nytt, så de hoppas jag att de ska bli även i detta fallet.

Vad det gäller mötet med advokaten så tänker jag inte orda så mycket.
Det är fördelarna med en egen blogg, jag bestämmer om vad och när jag ska skriva, vilket privilegie va.
Men jag lärde mej nya saker och det var bland annat att advokater lider av sjukdommen tidsoptimism.
De sista han sa när jag gick var, lägg nu inte hela sommaren på att fundera över detta.
Så näpp de tänker jag inte göra.
Locket läggs på i frågan vad de gäller detta.
Men jag kommer ju klart att återkomma när något matnyttigt händer.

Tilläggas kan väl göras att själva förundersöknings protokollet var mycket intressant läsning.
De var väl ganska mycket som inte var relevant över huvudtaget, återigen ett litet försök från min sk fru att smutskasta mej.
Jag vet inte om det är bra att jag skriver detta här men jag kan inte låta bli, dom vittne som var hörda, tja de dom sagt ser jag mest som ett jätte skämt, inte mycket att hämta där och då menar jag att man behöver inte vara raketforskare för att se att dom verkligen försökt att hitta något jag gjort, men tyvärr det fanns inget, jag är ingen ond människa som min sk fru nu försöker ge sken av, lite av tomma ord så att säga.
När tiden är passlig kommer jag kanske att lägga ut hela undersökningen, för den har faktiskt sina komiska inslag, men som sagt var så lägger jag på locket nu ett tag.

Näpp de är många mil som ska avverkas dom fyra hjulen ska åter rulla.
Hej så länge.






Myset har packat sin väska :)

Jockarp.

Kontaktannons...

Ja det har varit mycket på spisen nu.
Allt från fotbollsmatch med brorsbarn, vilket förövrigt slutade oavgjort 5-5 kul, till polis besök.
Denna gången hade dom iallafall bestämt tid, vilket då uppskattas betydligt mer än när de hux flux bara står några jättar utanför dörren och håller på att skrämma ihjäl en.
Hum ja på landet är det så, kör man upp på gården så har man ett ärende och det händer ju inte allt för ofta att man kommer oanmäld, vilket nu då bylingen gjort ett antal gånger.
Och det gillas inte.

Vi hade iallafall ett trevligt samtal, de kan ju inte vara lätt att vara polis idag och behöva möta så grova brottslingar varje dag, som ensamstående mamman (ironi) som gör grova brott varje dag.
Herregud stackars polisen säger jag bara.
De känns som hur detta än slutar så har det kostat betydligt mer än vad de smakar och det är nog det som retar mej mest att de läggs så mycket pengar och resurser på sånt här.
Myset skötte sej som vanligt, hon är av en ovanlig sort min lilla dotter.


Jag har även hunnit med att maila vår kära justitieminister om ett par frågor vad det gäller interpellationen och om hur lång tid det kan tänkas ta innan det finns en ny lag i Sverige som ser till att människor som nu min sk fru inte längre kan bete sej så ruttet varken mot vuxna eller barn.
Här väntas det med spänning på svar.

Och i kväll ska vi in till en advokat myset och jag, ingen ska säga att vårt liv saknar spänning.
Funderar på en kontaktannons.
Vad tror ni om denna.

34 årig homosexuell kvinna.
Gift.
Mammaledig.
Gillar att resa och hitta  på nya saker.
Just nu väntar rättegång för misshandel.
Söker du spänning i livet?
Då är jag helt klart rätt kvinna för dej.
Så tveka inte, skriv några rader.
Leonora.

Haha, jag vad tycks kan de ge några svar, eller man ska helt enkelt inte vara så ärlig?
Få fundera ett tag.

 Ja och nu står väskan åter packad för utfärd, är tillbaka om någon dag, nya äventyr väntar oss....

Jockarp.

Färdig rockat...

På G...

Vilket kaos, myset låg och sov och i den tron att det skulle hålla i sej ett tag så intog jag duschen, blöt från topp till tå hör jag ett illvrål från sängen, full galopp på blöta hala små fötter bar det ner för trapporna, att jag inte slog ihjäl mej var väl ett under.
Är glad att under sker ibland.
In med myset i vardagsrummet satte på TV för planen var att parkera henne där så jag skulle kunna få bort shampoo och tvål från min späda kvinnokropp.
Ja planen var det väl inget fel på, men eftersom inte TV varit igång på över en månad så fanns det tydligen inga kanaler där och inte hittade den några heller.
Så hon fick hänga med upp och ligga och jiddra på golvet.
Allt gick bra men TV problemet kvarstår, inga kanaler hittas, I-lands problem.
Men dock ett problem.

Den här veckan och helgen kan man väl inte skryta allt för mycket med att man har rosat marknaden, jag har inte gjort många knop som varit i nyttovägen, det mesta har handlat om att glida runt på festivalen.
Men jag är ju mamma ledig så jag gör väl vad jag vill.
Igår var vi på en fest i Pukavik, det var grillning och trädgårdshäng som gällde, roligt att träffas de händer liksom inte varje dag.
Jag satte mej i gräset med myset framför mej och ja hon satt faktiskt själv, jag hade väl inte  vågat lämna henne där med de var ganska stabilt.
Hon kan minsann den tjejen, min tjej.
Det var ju en del andra som också ville mysa och busa med henne, jag får väl lära mej att dela med mej av denna lilla tjej, även om det ibland är svårt.

Lite party.

Ja sen bar det bort till festivalen där anslöt jag till några andra vänner och det skrattades en hel del vill jag lova.
Vi var ute sent, tror inte vi var hemma förren ettsnåret. Oansvarligt?
Nej knappast myset sov, hon sov igenom rock och fyrverkerier, så hon mådde nog alldeles förträffligt.
Men de är förstås inte utan att mamman känner sej något sliten efter att patajande och sena kvällar, morgon rutinerna ruckas de minsann inte på.
Ja så ska man då sammanfatta denna helg så har den varit helt i min smak, jag har träffat så mycket fina människor gamla vänner som man inte ser så ofta men även vänner som finns i vårt liv just nu.
Helt enkelt toppen.

Min vana trogen :)

Nu ska vi ut och fånga denna till synes fina dag och ladda inför morgondagens drabbningar.

Jockarp.

Mer rock....

Bil letandet går vidare, det blev lite märkligt, för först kördes de tre mil söder över sen togs ett nytt beslut om att köra norr över i sökandet.
Det gick inget vidare med själva projektet, men det blev en god och trevlig middag på rökeriet i Karlshamn, fin fin miljö ända nere vid vattnet och maten är inte fy skam.
Hem en sväng och sen var det minsann dags för ännu en kväll på rockfestivalen.
Myset var i storform, antingen sov hon som en stock när vi gick omkring där eller också sprattlade hon som en spratteldocka, hon tyckte det var vansinnigt roligt att hänga på magen.
De sägs ju att man inte får vända barnvagnen från sej utan barnen ska titta mot den som kör vagnen för att det blir för mycket intryck för dom annars, jag funderar då över hur det är att dom  klara av alla intryck när dom sitter på magen. Hur tänkte dom där, dom som vet allt om barn och deras behov?
Denna ungen ser iallafall inte ut att ta någon skada.

Vi träffade på mycket känt folk, många som man bara ser en gång om året, det är många hemvändare som man möter denna vecka.
Träffade på några gamla klasskompisas föräldrar, det är väl kul att dom fortfarande känner igen en eller vill kännas vid en, de gick ju ganska hett till förr i världen menar jag, man är ju inte samma människa nu som då, men minnet lever kanske kvar, vad vet jag.

Ja och så var ju tanken att vi skulle hem i vettig tid, men nej då, på vägen hem körde vi inom ett par vänner och där blev det kaffe, betydligt billigare än den kopp jag köpt ett par timmar innan som gick på 30 spänn, inte klokt jag vet.
Det var mycket som skulle avhandlas denna afton så där hängde vi till klockan blev alldeles för mycket , det är inte lätt att slita sej när man har trevligt.
Myset somnade iallafall i en liten gunga som satt upphängd i taket, det var bara hennes små fötter som stack ut, så söt så.
Det blev en bra dag.

Jockarp.

Rock....

Min lilla rocktjej.

Först vill jag tacka för alla kommentarer både om min lilla fina tös, det värmer att andra också ser hennes storhet :) Och även då om tips om bra bilar till vår "lilla" familj, jag får väl prova vidare och se om jag hittar något passligt.

Gårdagen började med en fartfylld fika, barnbus och telefonsamtal avlöste varandra, cheescake och wienerbröd stod på bordet och livliga diskussioner tog fart.
Jag motstod frestelsen av allt gott och nöjde mej med en slät kopp kaffe.
Nu i efterhand är jag nöjd med mitt val, med tanke på vad allt de innehåller, ja herregud jag vet inte om jag våga skriva om det.
Men jag hade ett samtal i går kväll med en person som hjälpt mej mycket på sista tiden med en del praktiska grejer, men även med att bolla tankar och funderingar.
Iallafall så har hon gått på viktväktarna ett tag nu och vi pratade fram och tillbaka om det här med poäng,  jag tycker det är intressant hur man kan räkna ut hur mycket man ska äta och vad man ska välja för att få i sej minst poäng och få i sej mest mat.
Jag frågade henne om olika födor och hur många poäng allt hade och tillslut kom vi in på cheescakes innehållet och ja det är verkligen ingen njutbar information.
Med tanke på att hon skulle äta 29 poäng om dagen och en cheescake innehåller 85 så ligger vi lite risigt till, det verkar ju inte rimligt. Kan det verkligen stämma.
De känns som om det är lite förkylt att i fortsättningen äta denna gudomligt goda kaka med gott samvete, de känns som att talet 85 fått en helt ny innebörd, att det kommer att förfölja mej ett bra tag. Vilken chock.

Förmiddagsfikat följdes sen upp med en bilkö alá jätte.
Körde till rocken halv tolv och var hemma på gården en timme senare, inget rekord så att säga, med tanke på att det knappt är en mil dit så var det helt enkelt bedrövligt att lusa sej fram i knappt styrfart och allt detta på en europaväg.
Men syskonkärleken är stark, så det bets ihop.

Hem igen och promenad med lilla grannen, det var fullt av mygg så natten har mestadels bestått av att klia på dom härliga betten.
De började duggregna men det var faktiskt en befrielse, allt de kvava, tryckande försvann och det blev lättare att andas, vissa problem kvarstod och det var att myset inte ville åka vagnen och jag hade glömt magselen hemma, så hon fick hänga på min arm i stället.
Så hej då sillmjölk.

Kvällsaktivitet i form av Sweden rockfestival, mysigt att strosa runt med vänner och se på alla underliga, underbara människor.
Tänk så många människor på ett och samma ställe och alla verka älska alla, man hör nästan aldrig att det varit några bråk där, det är kärleken till musiken som får folk att gå dit, det finns helt enkelt inte tid, plats och ork för så mycket bråk. Vi förundrades visserligen över att de var så mycket folk som var så väldigt förfriskade när klockan inte var mer än sex på kvällen, men om man tänker sej tillbaka till tiden då man själv var ett partydjur så var det inte så svårt att förstå, det känns bara så fruktansvärt avlägset på nåt vis, att man själv gick där med en burk öl i handen och gapade och fjantade sej, usch när man tänker på det så är man glad över att man åldras.
Men hur som helst så är det det är verkligen toppen att ha den möjligheten att kunna gå dit.

De sista innan läggdags var att öppna och läsa mail.
Jag fick ett mail som slog ner på mej som en blixt som träffar berg, det gjorde ont, fruktansvärt ont.
Min kära kära granne, som funnits med mej sen jag var liten, ligger mycket medtagen på sjukhuset, det ser tyvärr mörkt ut, nattsvart.
I mailet som hans fru skrev berättade hon att dom satt ett kort på Mollie vid hans sjuksäng ihop med hans egna barnbarn, det stod även att han tycker så mycket om mej och Mollie.
Jag kan bara känna en bedrövelse över att Mollie inte får växa upp och lära känna en sån fin människa, egoistiskt kan hända men jag blev så fruktansvärt ledsen.
Ibland önskar man att man inte skulle öppna vissa mail.
Det blev en sen kväll och den innehöll tårar.

Jockarp.

Nya bilder...

Ny badad..

Ja då var deklarationen påskriven och klar, det är alltid med ett visst obehag man kliver över tröskeln till revisorn, men i år gick det bra.
Myset var på bra humör när plus och minus diskuterades.
Jag förundras dagligen över hur lätt hon är att ha med sej, de får man väl tacka gud för.
Så tack gud.

In i bilen och sen bar det av mot nya projekt, vi har ju funderingar på det här med att köpa ny bil, de känns som om den vi har nu är lite för mycket bruksbil, det är dax att skaffa sej en familje bil, är det vuxenpoäng på de tro...?
Det är en djungel de där med bilar och det retar mej lite att man inte kan mer om saken, nu har vi tre sorter att välja i mellan och dom det står i mellan är, Kia Sorento, Nissan Murano eller Volvo XC 90. Volvo känns nästa lite för seriöst, typ tantvarning, eller är det att bli vuxen på riktigt Villa,Vovve, Volvo och Mollie, Hmm, tips i frågan mottages mer än gärna.

En liten sväng inom glassbåten med mormor, moster, morbror och lillkusinen hann vi med, hela staden kryllade av rockare, det är en härlig vecka att vara Sölvesborgare.
Nu var tanken att vi skulle ta en liten sväng ut till festivalområdet och kolla läget, men jag tyckte att myset verkade lite hängig så jag beslutade att vi skulle tidigt i säng.
Jo tjena myset hade andra planer, pigg som en liten mört och alldeles rosenrasande över mitt beslut,så de var bara att upp och hoppa igen, vi fick ta en liten kvällspromenad. men med ny syre i lungorna blev hon bara ännu piggare, så vi busade i sängen, de rullades runt, de sattes sej, de skrattades, de pratades och det var så mycket pussa och kramar de var en stund av den totala lyckan och glädjen.
Hon är verkligen bedårade mitt lilla mys. Japp det är hon :-)
Titta och njut av dom fina bilderna som Mollies moster tagit..

 Älskar denna bild på myset.

Kusinens keps, kanske lite stor.

Jockarp.

Polisdax igen....

Minsann. Och där fick jag ett nytt samtal från fröken polismyndighet, när hon ringde kunde jag inte låta bli att säga att jag saknade henne och dom dagliga samtalen vi hade för ett tag sedan, hon skrattade och tog det som en komplimang.
Vad samtalet gick ut på var att hon ville bestämma träff med mej så att vi ska kunna gå igenom förundersökningsprotokollet och vidare då lämna över ett ex till mej.
Detta ser jag framemot att få ta del i och läsa, de ska bli mycket intressant att få läsa sk fruns anmälan och kanske de mest intressanta att ta del och läsa om de förhör som dom haft med en utomstående person som skulle ha inblick i vårt liv och vad som hänt.
Vad den personen har kunnat hitta på har jag ingen aning om.
Det jag däremot vet är att de bara var jag och min sk fru med när boken slängdes.
Jag får väl säga att jag längtar till Måndag när polisdamerna kommer med papprena som ska stilla min nyfikenhet.
Jag gav en förfrågning om vad det gällde kaffe och det mottogs mer än gärna, så det lutar åt att slänga ihop ännu en cheescake.

Vi tog mormor med på en liten tripp till Ekohallen jag behövde köpa hörselkåpor till myset, de stundar ju en Rockhelg här i närbygden vi har ju lånat kåpor av kusinerna men nu behövde dom ha dom själva.
Vår tanke är ju att här ska de rockas fett om det nu blir bra väder vill säga.
Jag var även ute på jakt efter en tavelram som har måttet 45cm på ena hållet och 75cm åt det andra, det verkar vara smått omöjligt att hitta.
Jag har förstorat ett foto på myset och jag trodde klart att det var någon form av standard mått, men icke verka nicke säga för jag har inte lyckats hitta någon ram någonstans. Sökandet går vidare.

Vi tog en kvällspromenad till min bror, tog en kopp kaffe lirade lite boll, mitt lag är syd Indien, det går alltid bra för det laget.
Kusinerna bestämde sej för att ta ett kvällsdopp i poolen, myset skrattade så hon kiknade av att dom hoppade och skvätte vatten, när myset skrattar så högt och härligt jag då glömmer man faktiskt allt annat runt om kring, och tänker enbart på detta ljuvliga lilla skratt. Man är lyckligt lottat. Underbart.
Väl hemma igen blev det nattning och när det var klart så fick jag lite egen tid som jag använde till att gå ut och vattna blommorna, hängde även upp en maskin tvätt på strecket där ute, underbart att hänga tvätt klockan halv tio på kvällen, nu är det sommar.....Det var en kväll, en sån som man aldrig vill gå in ifrån, jättegilla på de.

När jag vaknade i morse och de första jag såg var en katt och en ljuvlig liten tjej, som jag började kittla lite på magen skrattet var igång, vilken dag va..Men så kom det återigen över mej, frågor om hur min sk fru kunde göra som hon gjort, hon om någon borde ju veta att det inte är så lätt att få barn, att detta kanske var hennes enda chans till ett barn, till en familj.
Hon tog den inte och just i denna stund så kan jag inte låta bli att hoppas att hon aldrig ska få känna den glädjen över att ha ett barn, den glädjen jag känner över Mollie, den förtjänar den hemska människan aldrig att få känna.
Att välja bort ett barn är väl bland det värsta som man kan göra.
Eller?
*morr* jag blir så förjordat arg, ledsen och besviken när jag tänker på det hon gjort.
Den långa resa vi gjorde tillsammans för att nå vårt mål till ett litet barn en gemensam resa som hon bara hoppade av. Det är bedrövligt.
Så här känner jag för det hon gjort.

Jockarp.

Gröngöling...

Grönt är skönt...

Nu minsann händer det stora saker här i Jockarp, något som säkert inte är så värst stort för resten av befolkningen, men för mej är det stort.
Min dotter Mollie Vilhelmsson har fått en tand, den är ack så liten, bara ett litet litet risgryn, men de finns där, jag har både känt den och sett den.
Herregud, vad mallig man blir hon är ju stora tjejen nu.
Krypningen är ju inte heller så långt borta, jag ger mej tusan på att hon kommer att gå innan hon är tonåring, hihi...Nej skämt och sidor, jag hoppas hon går långt innan dess, men allt har sin tid, vi jäktar inte, men visst är det väl skönt att få bekräftat hela tiden att allt är fullkomligt normalt med detta lilla vackra regnbågsbarn.

Varje år så har man en liten sammankomst på kliniken där Mollie blev till, en så kallad storkträff, där träffas alla lyckliga familjer med sina barn, det verkar vara mycket glädje och skratt på dom där träffarna, men givetvis också en massa diskussioner om donatorer, olika familjekonsterlationer och annat som rör dessa barn som kommit till på ett lite annorlunda sätt.
Även barnens tankar och funderingar om vem som är pappan eller kring hur dom kommit till läggs de mycket vikt och samtal om.
Jag känner väl att det i år är lite för tidigt för mej och Mollie att åka dit på en sådan träff, men samtidigt är jag våldsamt nyfiken på om man skulle träffa på någon som liknar Mollie till utseendet eller tilll sättet, om det är möjligt att faktiskt se likheter på dessa barn.
De är ju inte alls säkert att det är några barn där med samma donator som den som användes till mitt mys, men chansen eller risken finns ju.
Men man kan ju inte annat än att vara tacksam för dessa män som  faktiskt gett en del av sej själva så jag  fick chansen till att få bli mor till mitt lilla allt.
Så tack till alla dom män som förverkliga så många kvinnors högsta dröm.
Fantastiskt ändå när man tänker på det.
Det är ju nästan så man blir religiös på kuppen.

Vad som annas hänt idag är att jag har varit hos min psykolog och luftat lite tankar, hon börja betyda mycket, eller det har hon förmodligen gjort hela tiden, men nu säger hon saker som gör att jag kan få en annan vinkel på det hela.
Även om hon också kommer tillbaka ideligen till att det min sk fru gjorde är helt vrickat och att det finns en del människor som helt enkelt är sådan som nu min sk fru verka vara, en feg liten skit som bara sket i allt när det börja handla om ansvar.
Även om det inte rättfärdiga hennes handlande, för det finns det inget som någon gång kan komma att göra så finns det många med henne som gör såhär, förvisso då män.
Dom män som gör så här mot sina gravida kvinnor, dom blir behandlade som pestsmittade av omgivningen och det förstår jag.
Men samtidigt kan det faktiskt vara så att det bara "råkat" bli ett barn den där fredaskvällen efter en blöt kväll på krogen.
Men som alla vet så var de ju inte så i vårt fall, Mollie mys var planerad, sex gånger tog det så nog var hon väl planerad alltid, vilket då gör det, kan jag tycka till ännu groteskare de hon gjort mot mej.
Eller?

Jo sen har det då varit operation broccoli intag, det funkade perfekt, hur det nu gick till det förstår jag inte men lilla fröken Vilhelmsson glufsade i sej hela denna portion av en klick potatis mos en klick morot och sen den gröna illa luktade sörjan.
Det är skönt att vara vuxen och kunna välja bort vissa födoämnen.

De ska vara roligt att äta...

Jockarp.

Svenska flaggans dag.....

De enkla de vackra :)

Vi är så kulturella så de saknas helt motstycke, vårsalongerna i Sölvesborg fick en på hälsning av mej myset och tant N, de var mycket fint att titta på, årets tema var lite skumt nog relationer.
Allt har ju en mening, men det kändes nästan som om det var lite ironi över hela temat.
Jag hittade iallafall två favoriter, den ena konstnären var våldsam, man blev illa berörd på nåt vis, den andra var lite mer färgglad men ändå med ett väldigt djupt innehåll.
Det är intressant det där med konst, de är betraktarens ögon som avgör hur bra eller dålig själva konsten är.
Jag köpte en tavla av min sk fru en gång, det var en tavla hon inte alls var nöjd med, men jag blev stormförtjust, enkelheten och de icke perfekta motivet gjorde hela tavlan total, perfekt och i mitt tycke alldeles underbar.

Vi tog en liten promenad runt slottet och filosoferade om livet. Eftertanken på det som sas fick mej återigen att chockas över allt som hänt de senaste året.
Vad  är det för mening med allt som händer runt om kring mej.
Finns det några andra där ute som har så mycket funderingar över allt, smått som stort?
Finns de någon som vet när ska det gå över alla funderingar tankar och känslor som jag har som snurrar om min sk fru.
Någon?

Favoriterna...

Och så idag har det kokats broccoli, denna grymt grisiga grönsak, urk, det är stor kräkvarning på både lukt och smak, men tydligen ska det både vara nyttigt och smaka bra i små barn munnar.
Det luktar gammal mossa i hela huset nu, urk igen.
I morgon ska jag prova att ge mitt stakars barn en liten portion av denna gröna illaluktande sörja, Brrr, ryser i hela kroppen av bara tanken på de.
Men som sagt jag gör det för mysets skull.

Nu har vi grillat och badat, så nu blir det en liten kvällstur på berget, det gäller att passa på när det bjuds på dessa underbara ljumma kvällar....Då är det minsann lätt levt livet.

Man blir trött av konst..

Jockarp.

Helg i norr.....

Nu är vi hemma med halmen igen efter en smått fantastisk helg.
Mina vänner i norr betyder verkligen mycket för oss, underbart att bara vara, hänga och ta det piano.
Vi har hunnit med en hel del även om tempot var lågt, mycket lågt till och med, det väntas ju tvillingar så de är ju förståligt att man inte kan hetsa runt som en tokig 20 åring.
Vi hann iallafall men en magavjutning på den vackra gravida kvinna, ja det är något speciellt över gravida kvinnor, det är otroligt vackert, jag tycker det skimrar om gravida kvinnor.
Jag tyckte också att jag var väldigt vacker med min mage, men jag trodde att anledningen till att min sk fru inte ville ta på mej och magen var för att jag var tjock, vilket senare visade sej att så  inte var fallet, hon hade ju som vi alla vet, fingrarna i en annan kakburk.
Jag fick iallafall mysa med denna vackra tvillingmage och känna dom små livens små fötter och sparkar, gud vad avundsjuk man blir.

Myset sitter på tvillingarna :)

Vi lämnade den gravida hemma och tog oss till de kungliga slottet Strömsholm för att kolla in lite tävlingar, det var SM i hästhoppning, det var hett som i H-vetet där och det var ju inte utan att man retade se på alla som hade sína svettiga hundar med sej, snudd på djurplågeri, det var väldigt svettigt för hästarna med, men jag tror ändå att dom klara värmen bättre.
Vi träffade på ett märkligt par, där damen påpekade för mej att barn inte behöver använda napp, nej det är ju möjligt men nu har mitt barn det och visst de är jag som gjort det valet, men som jag sa, hon har inte en aning om hur mitt liv ser ut eller vad jag varit med om.
Jag tror att den sista matchen man skulle ta var den att inte använda napp.
För varför skulle Mollie skrika och må dåligt av att inte få nappen och då även jag må dåligt av att hon mår dåligt, nej barnuppfostran är nog något man inte ska blanda sej i, om det nu inte hänger på liv eller död då förstås.

Vi vid slottet..

På kvällen bar det iväg på raggarcrusing, de var mysigt att bara sitta på gräskullen och kolla på alla bilar som åkte förbi, myset somnades i vagnen, vilken metod som användes vet jag inte för jag blev barnfri en liten stund.
Det var fina bilar och det var mindre fina bilar, likväl var det hög mysfaktor.
Kvällen avslutades med ninjamat i trädgården.

Väntar på raggarna.

Vi har givetvis pratat mycket, de gör ju vänner, vi har pratat om min sk fru och allt som hänt, hur tokigt det är, vi berättade historian för en person som inte hört om det och som övriga personer som hört om detta tyckte hon att det var de sjukaste hon hört och att den sk frun inte verkade vara riktigt klok och frågan kom klart upp.
Varför ville hon gifta sej?
Ja jag försökte inte ens svara på de, en axelryckning de är vad jag numera tycker att den frågan är värd.
Men jag kanske ska passa på att ställa den fråga igen till henne när det blir rättegång.
Får jag något vettigt svar så kommer jag ju klart återkomma med det.

Vi diskuterade även hjärttransplantationer, tunga ämnen kan tyckas men det skakades på huvudena en hel del och det skrattades även åt hela frågan.
Min fundering var nämligen, om man byter hjärta med någon annan, skulle man då få den personens känslor? om jag då skulle få nån annans hjärta skulle jag då slippa känna något för min sk fru?
Ja jag kan förstå att dom skakade på huvudena ,men frågan är ju fri och det var ingen som hade något vettigt svar.
Så hur är det egentligen, finns det känslor i hjärtat eller är de bara en muskel, är det hjärnan som styr allt?
Hjärntransplantation?

Smurfparad :)

Jag fick även se något så speciellt som en parad av musikkåren, dom kom spatserandes med sina instrument och sina fina smurfkläder, varför har alla musikkårer blåa kläder?
Längst fram i ledet kom en drillflicka som hade vissa utstående kroppsdelar, vilket en av mina vänner påpekade högt och tydligt, det var då helt omöjligt att inte börja gapskratta, ja herregud vad roligt det var.

När mamman är borta dansar myset :)

alkoholfri öl.

Det enda dilemmat jag har haft denna helgen har varit hur jag skulle kunna få dom bägge damerna att låta bli att stoppa i min dotter diverse onyttiga saker, men än så länge verkar hon inte tagit någon synlig skada av deras terror.

Ja så sammanfattningsvis kan man inget annat säga än att vi har haft de toppen bra och supermysigt, även vädret var ju till belåtenhet.

Lagom varmt.

Tack för allt vännerna mina...

Ja förresten, tack för kommentarerna här på bloggen ;)
Jockarp.