Rock....

Min lilla rocktjej.

Först vill jag tacka för alla kommentarer både om min lilla fina tös, det värmer att andra också ser hennes storhet :) Och även då om tips om bra bilar till vår "lilla" familj, jag får väl prova vidare och se om jag hittar något passligt.

Gårdagen började med en fartfylld fika, barnbus och telefonsamtal avlöste varandra, cheescake och wienerbröd stod på bordet och livliga diskussioner tog fart.
Jag motstod frestelsen av allt gott och nöjde mej med en slät kopp kaffe.
Nu i efterhand är jag nöjd med mitt val, med tanke på vad allt de innehåller, ja herregud jag vet inte om jag våga skriva om det.
Men jag hade ett samtal i går kväll med en person som hjälpt mej mycket på sista tiden med en del praktiska grejer, men även med att bolla tankar och funderingar.
Iallafall så har hon gått på viktväktarna ett tag nu och vi pratade fram och tillbaka om det här med poäng,  jag tycker det är intressant hur man kan räkna ut hur mycket man ska äta och vad man ska välja för att få i sej minst poäng och få i sej mest mat.
Jag frågade henne om olika födor och hur många poäng allt hade och tillslut kom vi in på cheescakes innehållet och ja det är verkligen ingen njutbar information.
Med tanke på att hon skulle äta 29 poäng om dagen och en cheescake innehåller 85 så ligger vi lite risigt till, det verkar ju inte rimligt. Kan det verkligen stämma.
De känns som om det är lite förkylt att i fortsättningen äta denna gudomligt goda kaka med gott samvete, de känns som att talet 85 fått en helt ny innebörd, att det kommer att förfölja mej ett bra tag. Vilken chock.

Förmiddagsfikat följdes sen upp med en bilkö alá jätte.
Körde till rocken halv tolv och var hemma på gården en timme senare, inget rekord så att säga, med tanke på att det knappt är en mil dit så var det helt enkelt bedrövligt att lusa sej fram i knappt styrfart och allt detta på en europaväg.
Men syskonkärleken är stark, så det bets ihop.

Hem igen och promenad med lilla grannen, det var fullt av mygg så natten har mestadels bestått av att klia på dom härliga betten.
De började duggregna men det var faktiskt en befrielse, allt de kvava, tryckande försvann och det blev lättare att andas, vissa problem kvarstod och det var att myset inte ville åka vagnen och jag hade glömt magselen hemma, så hon fick hänga på min arm i stället.
Så hej då sillmjölk.

Kvällsaktivitet i form av Sweden rockfestival, mysigt att strosa runt med vänner och se på alla underliga, underbara människor.
Tänk så många människor på ett och samma ställe och alla verka älska alla, man hör nästan aldrig att det varit några bråk där, det är kärleken till musiken som får folk att gå dit, det finns helt enkelt inte tid, plats och ork för så mycket bråk. Vi förundrades visserligen över att de var så mycket folk som var så väldigt förfriskade när klockan inte var mer än sex på kvällen, men om man tänker sej tillbaka till tiden då man själv var ett partydjur så var det inte så svårt att förstå, det känns bara så fruktansvärt avlägset på nåt vis, att man själv gick där med en burk öl i handen och gapade och fjantade sej, usch när man tänker på det så är man glad över att man åldras.
Men hur som helst så är det det är verkligen toppen att ha den möjligheten att kunna gå dit.

De sista innan läggdags var att öppna och läsa mail.
Jag fick ett mail som slog ner på mej som en blixt som träffar berg, det gjorde ont, fruktansvärt ont.
Min kära kära granne, som funnits med mej sen jag var liten, ligger mycket medtagen på sjukhuset, det ser tyvärr mörkt ut, nattsvart.
I mailet som hans fru skrev berättade hon att dom satt ett kort på Mollie vid hans sjuksäng ihop med hans egna barnbarn, det stod även att han tycker så mycket om mej och Mollie.
Jag kan bara känna en bedrövelse över att Mollie inte får växa upp och lära känna en sån fin människa, egoistiskt kan hända men jag blev så fruktansvärt ledsen.
Ibland önskar man att man inte skulle öppna vissa mail.
Det blev en sen kväll och den innehöll tårar.

Jockarp.